Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Manipulerad av reklam

Manipulerad av reklam

Skrivet av ica den 28 oktober 2010 kl 01:59

Hur mycket påverkar reklam konsumenterna egentligen? Man ser reklamaffischer, reklam på TV och reklam på internet varje dag. Man överöses av reklam precis överallt, även här på Gamereactor. Trots det inbillar jag mig att jag inte blir påverkad av det. Jag anser mig alltså vara en ganska normal människa.

Jag sitter ofta och funderar på om det verkligen lönar sig att punga ut flera miljoner för en reklamfilm. Köper människor verkligen mer tuggummi från Extra och mer läsk från Coca Cola nu än om de inte hade gjort så mycket reklam? Är inte allt bara bortkastade pengar? Jag skulle då verkligen inte gå på det där, tänker jag för mig själv.

Ändå står man där till slut med med diskmedel från Via i stället för Euroshoppers, toalettpapper från Serla i stället för Willys egna och kycklingfilé från Kronfågel i stället för Eldorados alternativ. Jag tillhör nämligen den skaran som gärna tror på att man får det man betalar för. Jag köper hellre dyrare produkter från ett mer välkänt märke än köpa en billigare vara av ett "sämre" lågprismärke. Det känns seriösare på något sätt, och förmodligen är det reklamens fel eller förtjänst.

När det vankas elektronikinvesteringar och heminredning så är det ännu petigare. Jag har t.ex. ett komplett hemmabiosystem från Klipsch som kostar lika mycket som en bättre begagnad bil från 2006. Mina möbler är köpta från "finare" inredningsaffärer och mina kläder kostar skjortan (höhö). Sängen är dock från IKEA, men om jag hade haft ett lite biffigare kapital så hade även sängen kunnat stoltsera med ett präktigare namn än "Malm" och "Sultan". Även där har reklamen påverkat mig.

Jag läste nyligen att det nu är bevisat att man handlar mer och stannar kvar längre i butiken om de spelar populär musik i bakgrunden. Ens undermedvetna blir stimulerad och köpsuget gör sig påmint. Jag tänkte direkt att det bara är idioter som kan gå på något sådant, men när jag läser det som jag just har skrivit så ter det sig inte bättre än att jag är en av dessa reklammanipulerade idioter. Jag känner mig låg... Men inte så låg som Gloca... Äh, never mind...

För gammal för Harry Potter

För gammal för Harry Potter

Skrivet av ica den 20 oktober 2010 kl 14:38

Jag har aldrig varit speciellt intresserad av fantasy. Visst, Sagan om Ringen bjöd på bra underhållning även om trilogin enligt mig gärna hade kunnat begränsas och komprimerats ner till en film, men utöver de filmerna så är jag inte mycket för den genren. Därför har det aldrig känts befogat att se "barnversionen" av Sagan om Ringen - Harry Potter. Jag har alltid sett Harry Potter som barnfilmer och känt mig en aning för gammal för att titta på dem.

När man som jag är halvvägs till femtio så finns det nämligen vissa filmer som man av rent principiella skäl inte kan se. Man kan se tecknade Disneyfilmer eftersom man då kan påstå sig uppskatta tekniken bakom dem och man kan hävda att man tittar på dem av nostalgiska skäl. Man kan givetvis se våldsamma krigsskildringar eftersom man ju är tillräckligt mogen för att kunna relatera det som utspelas i filmerna till dagens militära konflikter. Skräckfilmer går också bra att se så länge man påstår att de inte har någon effekt på en. Annars är det "odödliga klassiker" som ger vuxenpoäng. När man säger sig gilla filmer som Hemsöborna och Det sjunde inseglet så tyder det antingen på att man har en viss pondus och är kulturellt medveten, eller att man bara försöker bli en gubbe i tidig ålder. DÅ är man vuxen.

Just Harry Potter befinner sig precis emellan dessa två gränser. Den är inte tillräckligt våldsam och vuxen, och den är heller inte tillräckligt barnslig. Man kan inte påstå att man tittar på filmerna på grund av tekniken eftersom nyligen nämnda Sagan om Ringen finns. Om man ska titta på Harry Potter måste man ha någon annan anledning. I brist på en ordentlig anledning att se filmerna har jag alltså varit tvungen att svälja min överlägsna manlighet, eller jag har i alla fall satt den åt sidan ett tag. För att försvara mitt Harry Potter-intresse så säger jag att mitt ex "tvingade" mig att se dem och att jag nu känner att jag lika gärna kan se klart alla filmer i serien. Jag vet att den anledningen snarare tyder på att jag är en omanlig toffel och om ni har något bättre förslag så är alla tips välkomna.

Nu har jag sett tre eller fyra filmer och jag måste säga att de faktiskt är helt klart godkända ur ett rent underhållningsmässigt perspektiv. Det finns självklart vissa saker som jag kan störa mig på, men det hör ju som sagt till när man är så gammal som jag är. Jag kommer aldrig att se de sista filmerna på bio, men jag kommer definitivt att se dem... ensam... när ingen ser...

Ett tillfälligt handikapp

Ett tillfälligt handikapp

Skrivet av ica den 20 oktober 2010 kl 01:12

Jag har ett litet problem. Det här problemet gör bl.a. att jag inte kan diska och det försvårar hushållsaktiviteter avsevärt. Att städa är inte lika enkelt längre och tvätten blir lidande.

Nej, jag är inte bara lat. Jag har en sargad och gipsad vänsterhand. För lite drygt sex veckor sedan var jag och min fyraåriga son i Göteborg för att bli lite mer kulturellt belevade. Vi gick på Naturhistoriska museet och tittade på den uppstoppade blåvalen. Efter det gick vi in i Universeum och tittade på fiskar och någon apa.

När vi sedan tyckte att vår kulturella nivå hade höjts så bestämde vi oss för att åka hem. Som vanligt ville grabben tävla om vem som hann först till bilen. Sportslig som jag är ville jag att han skulle få en ärlig chans att vinna, utan att jag som vanligt låter honom vinna. Därför kom jag på den eminenta idén att springa baklänges.

Jag sprang in i parkeringshuset och tog snabbt ledningen. I min iver efter äran, som följer av en vinst på det här sättet, så såg jag inte att jag närmade mig en trottoarkant. Jag föll därför bakåt varvid mina händer fick ta emot min bastanta (och extremt muskulösa) kropp.

Jag lyckades köra hem de dryga 15 milen, men smärtan var väldigt påtaglig. Jag sjukskrev mig därför från jobbet i en vecka och hoppades på att smärtan skulle gå över.

Efter att den veckan av ofrivillig semester var över så åkte jag till jobbet och jobbade i 14 timmar i sträck. Jobbet består av att sortera paket på en terminal. Paketen, som ibland väger över 30 kg, gjorde väldigt ont att hantera, och två dagar efter det bestämde jag mig för att kolla upp vänsterhanden - den som gjorde ondast.

Anledningen till att det tog tio dagar för mig att åka in till sjukhuset och uppsöka läkarvård är att det strider lite mot min manlighet. Jag menar, hade Rambo åkt in för minsta lilla?
Hur som helst så röntgades handen och det visade sig att det fanns någon spricka rakt igenom något ben i handen. Det blev akutgipsning och sjukskrivning från jobbet i ytterligare sex veckor.

Jag har redan fått byta gipset en gång eftersom det började glappa till följd av att mina muskler har förtvinats. Mitt självförtroende förtvinades i samma takt.

Så, till alla er som ser min enorma hög med disk, alla dammråttor och alla otvättade kläder vill jag säga att det beror helt på att min hand är gipsad och att jag har ett tillfälligt handikapp. Så tyck gärna synd om mig och hjälp mig med hushållssysslorna...

Tack på förhand!

Ett spel att deppa till

Ett spel att deppa till

Skrivet av ica den 18 oktober 2010 kl 23:47

När man, som jag, nyligen har blivit dumpad (eller gjort slut) så tänker man ofta väldigt mycket på hur orättvist livet är. En sak som de flesta gör är att de letar upp riktigt deprimerande låtar som handlar om olycklig kärlek och sedan gräver man ner sig ännu djupare i depressionens svarta hål.

Av någon konstig anledning vill man se sorgliga filmer, lyssna på sorgliga låtar och spela sorgliga spel. Man vill vara ledsen och tycka synd om sig själv, antar jag.

Det finns säkert miljontals låtar som handlar om olycklig kärlek och säkert nästan lika många filmer om samma ämne. MEN, finns det något riktigt sorgligt spel som kan fungera när man vill bli ännu mer deprimerad? Finns det något svar på Titanic inom spelvärlden? Ja, det finns det faktiskt.

Heavy Rain fungerar ypperligt om man är lite deprimerad och vill förstärka denna vidriga känsla en aning. Stämningen är mörk, musiken är ödslig och omgivningarna är kalla. Storyn är väldigt deprimerande och man kan nästan anta att personerna bakom spelet var nydumpade, hela bunten.

Så, om ni vill deppa ner er ordentligt utan att lägga ifrån er handkontrollen så är Heavy Rain spelet ni ska nyttja.

Om kvinnor

Om kvinnor

Skrivet av ica den 18 oktober 2010 kl 00:45

Välkomna till mitt premiärinlägg här på Gamereactor!

Om man ska vara lite petig så är inte det här mitt första blogginlägg här. Jag har bloggat en hel del förr, men eftersom vissa incidenter råkade äga rum då så blev jag bannad, med all rätt kan jag väl erkänna.

Jag har väntat länge och tålmodigt, och nu känner jag att jag äntligen är redo att blogga igen, att delta i forumet och att bli en del av Gamereactor. Den här gången är jag här för att stanna.

Mitt första blogginlägg kommer kort och gott att handla om kvinnor. Denna märkliga livsform är något som jag har studerat i detalj under årens lopp, men ändå kan jag inte förstå dem och jag vet att jag inte är ensam om det.

Förra tisdagen, alltså för tretton dagar sedan, så gjorde jag och min (dåvarande) flickvän slut efter ett förhållande som varade i mer än 2½ år. Hon ville ta en paus och flyttade hem till sina föräldrar, och på tisdagen så frågade jag hur hon kände. Hon sa att hon var nöjd med läget och att hon var lycklig över att få vara själv. Då frågade jag helt sonika om hon ville göra slut, och fick då svaret "det är nog snällast för både dig och mig".
För min del hade det såklart varit snällast om hon hade stannat hos mig och fortsatt förgylla mitt liv, precis som innan alltså. Men eftersom man inte kan tvinga någon att känna på ett visst sätt så slutade det alltså med att vi rev ut sidorna som handlade om förhållandet och spolade ner dem i toaletten.

Det här tog hårt på mig. Jag har innan haft ett förhållande som varade i mer än sex år, och det förhållandet resulterade i en son som nu snart är fem år gammal. Det senaste förhållandet resulterade inte i någonting, som tur är, men jag trodde ändå att hon var min framtida fru. Jag var redo att satsa allt på oss. Vi kollade på bostadsrätter för miljonbelopp, vi bokade (och betalade) en resa till Thailand och vi planerade att förlova oss just där. Vi förlorade som tur var budgivningen till lägenheten och min syster hänger med till Thailand istället. Jag kan lugna er med att jag inte kommer fria till min syster...

Jag har den senaste veckan haft en hel hög med frågor som min hjärna desperat försöker bearbeta. Varför tog det slut? Kunde jag ha gjort någonting för att förhindra det? Kan jag göra någonting för att få tillbaka henne? Varför har hon redan börjat flörta med andra killar? Var kan man hitta en ny vettig tjej som varken röker eller dricker en massa alkohol och som samtidigt ser bra ut och kan tänka sig vara ihop med en småbarnsfarsa?

Jag har egentligen inte kommit fram till någonting och ju mer jag grubblar över allt som har hänt desto fler frågor får jag. Mitt självförtroende är just nu ganska långt ner och jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att få upp det. Sanningen är den att jag är inte säker på att jag själv hade velat vara tillsammans med mig, om jag var i hennes kläder alltså.

Jag vet att livet går vidare, att jag förmodligen (och förhoppningsvis) kommer hitta en ny tjej som jag kommer att älska minst lika mycket som exet, men jag vet också att det kommer att ta tid.
En av anledningarna till att jag tror det är också eftersom jag har fyra grundkrav som hon måste uppfylla. Hon får inte vara längre än mig tyngre än mig, starkare än mig och äldre än mig.

Så, har ni något förslag på var man kan hitta kvinnor som stämmer in på mina "krav"?