Gamereactor follow Gamereactor / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands / 中國 / Indonesia / Polski
Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto

Spelmusikfredag (157)

This post is tagged as: Spelmusikfredag

Då var det äntligen fredag igen, även om jag själv tagit helg i förskott. Dels har jag, precis som alla tidigare fredagar de senaste veckorna, inte haft några lektioner. Dels har jag inte fått så mycket gjort idag, men då de senaste dagarna kantats av sena nätter och tidiga morgnar så känner jag att jag behövde det för att samla krafterna till att plugga under helgen.

Nog om det, nu är det dags för ytterligare retrodoftande spelmusik, och denna gång tänkte jag tillägna musiken ur det första Ace Combat-spelet, Air Combat. Denna serie må varit ofta återkommande i denna bloggserie, men det absolut första spelet har tidigare endast figurerat en enda gång. Förmodligen eftersom jag har en tendens att glömma bort spelet, trots att jag gillar dess soundtrack. Visserligen tycker jag spelet är bra, men det har inte åldrats lika bra som uppföljaren som släpptes två år senare, vilket gör att jag ser det första spelet nästan mer som en kuriositet.

Hur som haver, så är veckans låt "Heavy Hearted" som fångar in mig redan under dess metal-doftande intro. Låten har visserligen ett hyfsat lågt tempo, som även gör låten någorlunda avslappnande att lyssna på, men det får verkligen fram den där arkadaktiga känslan som direkt för tankarna till Top Gun. Minst sagt en behaglig låt att lyssna på.

Heavy Hearted (Namco)

Spelmusikfredag-spellista

Spelmusikfredag (157)

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus

Spelmusikfredag (156)

This post is tagged as: Spelmusikfredag

Då var det äntligen fredag igen, och även om det lär bli en del plugg de närmsta dagarna så känns det ändå skönt med helg. Eller, tekniskt har min helg redan börjat då jag inte haft några lektioner under dagen så en form av mjukstart om inget annat. Min helg har dock inte börjat på riktigt fören jag lyssnat på lite spelmusik, käkat tacos samt lyssnat på senaste avsnittet av Jim Sterlings podcast Podquisition medan jag spelar ett inte alltför krävande multiplayerspel.

Retroktober fortsätter också för Spelmusikfredag, och denna gång blir det en hyfsat avslappnande låt men inte i den bemärkelse som en kan tro. För det är få saker som är så avslappnande att ladda hagelbössan och börja kötta sig genom horder av demoner. För det är vad "The Imps Song" mer eller mindre går ut på. Inledningen är visserligen förvånansvärt atmosfärisk med tanke på att det är Doom vi pratar om, men när låten kommer igång på riktigt så är det med en härlig och jämn rytm som passar perfekt för när det är dags för demonslakt.

The Imps Song (Robert Prince)

Spelmusikfredag-spellista

Spelmusikfredag (156)

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus
Fet samlarutgåva till Ace Combat 7

Fet samlarutgåva till Ace Combat 7

This post is tagged as: Ace Combat 7: Skies Unknown

Runtomkring Tokyo Game Show var veckan då det äntligen avslöjades både bonusar vid förhandsbokningar och olika utgåvor till Ace Combat 7: Skies Unknown. Utöver den vanliga utgåvan finns det även Deluxe-utgåvan (som endast verkar finnas digitalt) som innehåller några bonusar i form av skins och emblems samt spelets Season Pass, samt en specialutgåva med bland annat Steelbook-omslag och en artbook, men denna utgåva visade sig dessvärre vara exklusiv till Japan. Något som lämnade mig en aning besviken, dels för att innehållet i den utgåvan är lockande och dels för att jag var redo att slänga mer pengar för en dyrare utgåva för just det här spelet.

Men tydligen hörde Bandai Namco min (och många andras) önskemål om en ordentlig samlarutgåva även i väst, för under veckan utannonserades ytterligare en samlarutgåva som är tillgänglig på Bandai Namcos egna onlinebutik (oklart om denna kommer släppas till andra butiker). Förutom spelet (såklart tänkte jag skriva, men sedan kom jag på att det blivit vanligare att sälja samlarutgåvor utan spelet) så medföljer även Season Pass, artbook, två lapp-emblems, en metalpin och häftigast av allt, en metalfigur på 40 cm föreställandes Arsenal Bird!

Det är dock en saftig prislapp på 170 euro (runt 1 700-800 kr), men denna utgåva skapade ett kraftig ha-begär hos mig, vilket det är sällan den här typen av samlarutgåvor gör för min del. Självklart har jag redan bokat denna utgåva, men det borde inte komma som någon vidare överraskning. Priset blev även någorlunda mer överkomligt då jag använde rabattkoden "WELCOME10" (har hört blandade resultat kring användningen av denna kod, men den fungerade för mig), som kan vara värd att prova för den intresserade då det mer eller mindre täcker fraktkostnaden.

Utöver denna samlarutgåvan kan jag även passa på att ta upp förhandsbokningsbonusarna, då jag inte skrev om det när det utannonserades. Oavsett utgåva medföljer ett exklusivt flygplan (F-4E Phantom), tre skins föreställandes karaktärer och skvadroner från tidigare spel och mest intressant ett av de äldre spelen beroende på plattform. Xbox One får tillgång till Ace Combat 6 via bakåtkompatibilitet medan Playstation 4 får Ace Combat 5 (min personliga favorit ur serien), dessvärre lämnas PC-spelare utan ett extraspel.

Nu påbörjar inte bara längtan till jag äntligen kan få spela det förbaskade spelet, utan även till att få denna samlarutgåva levererad...

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus

Spelmusikfredag (155)

This post is tagged as: Spelmusikfredag

Då var äntligen fredag igen, och även om jag för ovanlighetens skull haft en hyfsat lugn vecka så känns det ändå skönt att kunna koppla av under helgen. Nu är det också oktober igen, och precis som tidigare kommer jag under månaden köra någon form av "Retroktober" för att lyfta fram lite retro-aktig musik. Jag vet inte om jag kommer köra på något direkt tema den här gången, utan det blir låtar som helt enkelt faller mig i smaken.

Först ut får i alla fall bli "Discovery" ur det eminenta soundtrack till Metal Gear Solid. Denna låt är lite mer av det lågmälda slaget, men det är samtidigt oerhört atmosfäriskt och jag kan nästan föreställa mig Shadow Moses-basen framför mig, trots att jag inte har speciellt mycket erfarenhet med just detta spel. Visserligen kan de bli något repetitiv, men låtens kvalité väger mer eller mindre upp det med en härlig atmosfär griper tag i en direkt.

Discovery (Kazuki Muraoka med flera)

Spelmusikfredag-spellista

Spelmusikfredag (155)

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus
King Lear och teaterns konst

King Lear och teaterns konst

This post is tagged as: King Lear, Teater, Recension

Jag har så länge jag kan minnas aldrig varit ett större fan av teater, eller kanske rättare sagt varit helt likgiltig inför det. Mina föräldrar släpade aldrig med mig på teatrar och jag drog aldrig själv iväg för att se på en sådan. De enda gångerna som jag såg på teater var när skolan tvingade ut oss på någon föreställning, men jag kan inte säga att jag fick ut någonting av det.

Men på lärarutbildningen kan jag väl säga att jag fått blodad tand för teatern och dess konst, då eftersom jag har svenska som mitt andraämne fick jag förra året läsa en kurs som fokuserade på dramer och teater, varav en av sakerna vi fick göra var att se en föreställning av Swede Hollow som var aktuell vid den tidpunkten. Jag var i ärlighetens namn inte speciellt taggad, till stor del eftersom det var på en söndagskväll (vem vill egentligen göra något som är det minsta pluggrelaterad en söndagskväll?), men eftersom föreställningen handlade om några svenskar som utvandrade till Amerika i hopp om ett bättre liv så fanns det åtminstone ett historieintresse från min sida.

Både Swede Hollow-pjäsen och kursen i sin helhet öppnade upp mina ögon för teaterformen. Dels var Swede Hollow oerhört välgjord och engagerande, och dels skapade kursen en mening både med innehållet i denna specifika pjäs och men även teatern i sin helhet. Även om jag efter det inte drog iväg för att se på flera andra pjäser, så kände jag ändå att jag fick blodad tand och ett intresse för denna kulturform.

Detta får väl utgöra någon form av bakgrund till det som jag var och gjorde i måndags då jag såg en visning av pjäsen King Lear med Ian McKellen i huvudrollen. Jag åkte inte till London personligen bara för att se denna pjäs, utan det var en förinspelad föreställning som visades på Bio Rio, så det är inte riktigt samma sak som att gå och se på teater på riktigt. Men jag tyckte ändå att teaterkänslan var någorlunda intakt, trots att jag stirrade på en bioduk och inte riktiga människor som stod på scen.

King Lear anses vara en av de främsta pjäserna som Shakespeare ska ha skrivit, bland alla 927 miljoner pjäser som han tydligen författat, och handlar om hur kung Lear gradvis faller i galenskap och blir alltmer dement sedan han delar upp kungadömet bland två av sina döttrar och förkastar den tredje för att hon till skillnad från sina systrar inte fjäskar på för fulla muggar. Något som även frambringar tragiska konsekvenser i intrigen, när äregirighet, hämnd och förräderi leder till en maktkamp.

Pjäsen var både välgjord och engagerande, detta tack vare starka karaktärsskildringar och riktigt duktiga skådespelare. Jag tycker samtliga inblandade gjorde ett bra jobb ifrån sig, men det var oftast Ian McKellen som stal showen i rollen som den alltmer demente kung Lear. Att han är en skicklig skådespelare borde inte vara någon överraskning, men hans talang märks ännu tydligare på teater och jag börjar förstå varför teaterskådespelare ser ned på filmskådespelare. Det är en nämligen en helt annan sak att inta en roll på en scen framför en massa åskådare, även om det för min del var som en blandning mellan dessa eftersom det ändå var en filminspelning av en föreställning, men ändå.

Jag gillade verkligen denna adaption av King Lear, en pjäs som jag aldrig läst tidigare eller sett någon annan föreställning av, men denna var mycket bra och en stor del beror naturligtvis på kung-gubbens Ian McKellens alldeles fantastiska skådespel som visar vart skåpet ska stå.

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus