Svenska
Blog
Cage Dive - medelmåttig hajskräckis

Cage Dive - medelmåttig hajskräckis

Jag vart något förvirrad för någon månad sedan när det trillade in ett mejl från Discshop som hypade upp den då snart kommande releasen av hajskräckisen Cage Dive, då jag under ett par sekunder blandade ihop den med 47 Meters Down som redan varit släppt ett tag. Jag insåg dock strax att det rörde sig om en ny hajfilm, som baserat på titeln verkar bygga på ett liknande koncept som 47 Meters Down.

I själva verket är det den tredje delen av Open Water-serien, även om att kalla det för en serie är något tveksamt (här i Europa verkar de inte ens vara märkta som samma serie). Den första filmen kan sägas vara en blandning mellan Hajen och Blair Witch Project, där fokuset ligger på utsattheten att vara mitt ute i havet. "Uppföljaren" följer samma koncept, men var ursprungligen helt orelaterad till Open Water och fick titeln senare för att första filmen gjorde succé (dessutom finns inte en enda haj i tvåan). Så nu är serien tillbaks med en trea, som väl kan sägas återgår till rötterna då det är en "found footage"-film och att det faktiskt finns hajar.

Jag har personligen rätt svårt för "found footage"-filmer, även om konceptet i sig kan vara intressant (Cloverfield är ändå rätt hygglig). Jag minns att jag var rädd när jag var mindre och såg Blair Witch Projekt för första gången, men all form av rädsla försvann i samma sekund som filmen slutade och under en andra titt tyckte jag filmen inte alls var läskig. Cage Drive börjar så typiskt för en "found footage"-film som det bara går, med den sedvanliga texten som berättar att filmen bygger på filmklipp som någon ska ha hittat.

Utöver det så blandas det med nyhetsinslag och en intervju med en av karaktärernas kusin för att ge filmen lite av en dokumentärliknande känsla, och antagligen för att ge ett sken av att filmen skulle kunna vara baserad på en sann historia (vilket den inte är). Jag tycker att dessa delar faller ganska platt, eftersom jag tvivlar på att de flesta skulle köpa att det är äkta filmklipp, men framförallt för att de segar ned filmen ganska mycket och i synnerhet början av filmen. Jag upplevde att det tog lite väl lång tid för filmen att komma igång, och jag tror dessa inslag är en stor del av det.

Inser nu att jag knappt skrivit något om själva handlingen, men det handlar enkelt om tre personer som bestämmer sig för att dyka i en hajbur och filma vithajar för att skicka in till en gameshow om extrema filmer. Naturligtvis går allt åt pipsvängen då en stor våg förstör båten och lämnar människorna utsatta mitt ute i havet. Som sagt tycker jag att filmen tar lite väl lång tid på sig med att komma ihåg, men när filmen väl når scenen då allt går fel så väcks en gnista av hopp inom mig. Intensiteten och utsattheten blir snabbt påtaglig, under det inledande kaoset och när hajarna ger sig på överlevarna.

Men efter den inledande katastrofscenen så tappar filmen i tempo igen. Det är hyfsat långt mellan hajscenerna, vilket inte hade varit ett problem ifall filmen fick till en stark känsla av utsatthet. Men efter scenen då allt går åt helvete, som jag ändå tycker är välgjord, är känslan av utsatthet som bortblåst. Det blir dessutom inte bättre när karaktärerna är helt osympatiska och inte verkar kapabla att fatta smarta beslut.

När hajarna väl dyker upp tycker jag ändå de scenerna känns effektiva och välgjorda, och är värda väntan i den mening att jag för en sekund glömmer bort mina problem med filmen. Men de varar inte speciellt länge, och strax är jag tillbaka till att se på när osympatiska karaktärer fattar korkade beslut när de försöker överleva.

I slutändan är Cage Dive helt enkelt en medelmåttig hajfilm. När filmen är som bäst tycker jag att det bjuds på välgjorda hajscener och en välgjord inledande katastroffilm, men allt annat tycker jag mest faller platt tack vare långsamt tempo, osympatiska karaktärer och en frånvarande känsla av utsatthet.

HQ