Att läsa om berättelser från utvecklingen av ett spel är något som jag finner oerhört intressant, av den enkla anledningen att det är intressant och veta vad som händer bakom kulisserna och hur utvecklingen av våra favoritspel har gått till. Dessa berättelser kan ge antingen intressanta inblickar i vad som lett fram till vissa moment eller funktioner som vi tar för givna, eller hur mödosam utvecklingen av ett spel kan vara.
Nyligen öppnade Kazutoki Kono, producent bakom Ace Combat-serien, upp på Twitter om utvecklingen bakom det senaste spelet i serien. Kono skriver visserligen nästan uteslutande enbart på japanska, men hans inlägg har översatts (del 1 och del 2). Det är riktigt intressant läsning, eftersom det framgår att utvecklingen av Ace Combat 7 var problemkantad (vilket också förklarar den långa väntan). Nedan följer en sammanfattning av det som återges i artiklarna, men jag rekommenderar att läsa båda delarna också.
Kono berättar att utvecklingen aldrig tog fart till en början på grund av Bandai Namcos satsning på free-to-play-titlar, och när produktionen väl drog igång fick den startas om ett par gånger. VR-utvecklingen gick inte alls som det var tänkt från början. Utvecklarna var inte nöjda med spelets kvalité som inte tyckes bli bättre, och det kom även upp på bordet huruvida utvecklingen skulle fortsätta eller läggas ned. Producenterna Kono och Shimomoto var dock bestämda i att utvecklingen skulle fortsätta, och fick chefernas godkännande.
Utvecklingen av spelet var fortfarande mödosam, sakta men säkert började entusiasmen sprida sig. Utvecklingen av spelet och VR-läget började ta sig, men Kono var fortfarande inte nöjd med framförallt kampanjen. Han var bekymrad eftersom den inte gav honom själv några gåshud, och om inte han fick det hur skulle då andra få det?
Som jag förstår det var spelet nära på att vara färdigt, men Kono vägrade slutföra spelet i det skicket och ville ha åtminstone ett moment som kunde framkalla gåshud och tårar. Att ge upp var inte heller ett alternativ, eftersom allt arbete då skulle vara bortkastat. Så han ringde upp kompositören och bad omedelbart om ett musikstycke som måste vara riktigt, riktigt bra. Trots att det var galet att lägga till ett nytt musikstycke efter deadline komponerades en ny låt snabbt, och de var inte rädda för att ta risken. Resultat blev låten med den passande titeln "Daredevil", som händelsevis också är vad jag skulle vilja påstå är spelets absolut bästa låt.
Utvecklarna väcktes av en nytänd entusiasm, och de började med några mindre ändringar som resulterade i ett uppdrag där spelmekaniken, storyn och musiken föll i harmoni med varandra som väckte gåshud. Inspirerad av detta gjorde de ändringar i ett annat uppdrag, och nu var det som att bitarna föll på plats. De hade fortfarande utmaningar framför sig, men i slutändan lönade det sig. Antalet förbokningar före releasen var högre än förväntat, och spelet blev den största releasen i serien. Men kanske viktigast så blev det i slutändan ett riktigt, riktigt bra spel.
Konos berättelse om den svåra utvecklingen bakom Ace Combat 7 och momentet som slutligen gjorde att allt föll på plats, är en hjärtlig sådan. Trots en tuff utvecklingsperiod vägrade utvecklarna att ge upp, och Kono berättar att det var för fansens skull. Att utvecklare bryr sig om sina fans är inget märkvärdigt, men anledningen till att Kono är min absoluta favorit när det kommer till spelutvecklare och producenter, är för att han är oerhört genuin när han interagerar med fans och han bryr sig verkligen om fansen. Om jag inte minns fel har han även vid något tillfälle sagt att han ser fansen som en del av Project Aces-teamet, vilket ändå säger en del om hur viktiga fansen är för honom.
En oerhört hjärtevärmande berättelse om den svåra utvecklingen av Ace Combat 7 som utvecklarna lyckades överkomma och som resulterade i ett riktigt bra spel. Det är nästan så jag känner mig lite tårögd efter att ha läst Konos berättelse, och på något plan tror jag att jag uppskattar både spelet och det specifika musikstycket på ett annat plan efter vetskapen om dess utveckling.