Top Gun: Maverick var väl värt den långa väntan

Över en månad har gått sedan Top Gun: Maverick gick upp på bioduken, efter ett flertal förseningar då Tom Cruise vägrade att låta filmen släppas via digitala stramingtjänster under pandemin. Det är en film som skulle upplevas på bio, och jag var nog faktiskt beredd att hålla med honom om det, och bevisligen hade han han rätt med tanke på vilken enorm succé som filmen blivit både kommersiellt och bland publiken.

Uppföljaren till det 36-år gamla originalet har hyllats från i princip alla håll och kanter, och jag kan inte göra annat än att instämma med kören. Top Gun hade egentligen inte behövt en uppföljare, men Top Gun: Maverick visar verkligen vart skåpet ska stå när det kommer till att göra en så kallad legacy-uppföljare. Jag såg filmen på premiären här i Sverige, och varje dag sedan dess har tankarna på något sätt förts till denna uppföljare. Jämförelsevis såg jag The Northman någon vecka tidigare, och även fast jag tyckte att den var i sin helhet dröjde det bara någon dag innan den hade försvunnit ur mitt medvetande.

Top Gun: Maverick förstår till fullo vad det var som gjorde den förra filmen bra, och den tar verkligen vara på dessa kvaliteter. I synnerhet de högtflygande scenerna med flottans jetplan är riktigt häftiga, och bara dessa är en tillräcklig motivering för att Maverick ska upplevas i biomörkret. Det bjuds även på en hel del fanservice, som levereras med en fingertoppskänsla och känns aldrig för billiga, utan är ständigt välanvända och på något sätt centrala för den nya filmen. Dessutom bygger uppföljaren vidare på några av originalets skavanker, romansen är... något bättre, om än fortfarande malplacerad, men framförallt är slutstriden välintegrerat i handlingens centrala konflikt och filmen bygger ständigt upp mot den slutliga konfrontationen.

Top Gun: Maverick är ett textboksexempel på hur en värdig uppföljare ska göras, i synnerhet när det gått 36 år mellan filmerna. Som jag redan nämnt kan jag inte göra annat än att stämma in med resten av kören vid det här läget, och jag kan definitivt kosntatera att Top Gun: Maverick var väl värt den långa väntan.