Ace Combat Infinity - Intryck från betan

Efter att ha spenderat lite tid med den öppna betan till kommande Ace Combat Infinity tänkte jag passa på att dela med mig av lite intryck om vad som verkade bra och vad som verkade mindre bra. En sak är i alla fall säker, och det är att utvecklarna tar det här spelet på stort allvar. Spelet är egentligen i princip färdigt, men trots detta har de inte släppt spelet än för att kunna samla in feedback både från den japanska och internationella betan, istället för att stressa ut spelet.

Det första som jag kände med betan var att spelmekaniken var riktigt stark. Dogfight Mode (DFM) som introducerades i det förra spelet finns inte med, inget som jag direkt sörjer även fast jag är en av de som var mer positivt inställd till det, så spelet följer den klassiska formeln. Själva kontrollen känns precis som tidigare spel oerhört klockren, och känslan av att styra jetplanen var riktigt bra. Det finns dock ett par förändringar, som exempelvis att maskingeväret är betydligt kraftfullare sedan sist samtidigt som den inte är alldeles för kraftfull. Varje måltavla har också en hälsometer som visas när man har de som mål, vilket jag faktiskt uppskattar då det kommer göra det enklare att lära sig exakt hur många missiler eller maskingevärsskott som behövs för att slå ut olika mål. Det finns också något som kallas för Tactical Datalink, som verkar vara en vidareutveckling av ett liknande system från det förra spelet. Denna länk aktiveras när du flyger tillräckligt nära en rotekamrat, vilket gör att ni båda kommer få en slags bonus som exempelvis att dina missiler gör mer skada så länge ni håller er nära varandra.

I betan gick det att prova på två av spelets uppdrag ur kampanjen, men ärligt talat har jag svårt att sätta fingret på om det är bra eller inte. De två första uppdragen doftar klassisk Ace Combat, då första uppdraget låter mig skjuta ned en massa drönare och i det andra uppdraget får jag ge mig på ett par jetplan och några transportplan. Det ska dock tydligen endast finnas 5 uppdrag i det färdiga spelet, och med tanke på att storyn mer eller mindre kretsar kring att du är en legosoldat som skickas runt i världen för att jaga terrorister har jag inte jättestora förväntningar på storyn. Av det jag fick spela i betan känns storyn lite som i Call of Duty eller Battlefield, fast med en intressant bakgrundshistoria (som dock redan använts i tidigare Ace Combat-spel), välgjorda briefing-sekvenser och karaktärer som inte verkar totalt meningslösa (jag tittar på dig Battlefield 3...). Å andra sidan kände jag gåshuden resa sig en aning när jag såg en trailer på Namcos japanska Youtube-sida som bjöd på något lite mer annorlunda, men om det verkligen bara ska vara 5 uppdrag har jag svårt att se hur det hela ska byggas upp utan att det känns som att det går för snabbt.

Men i Ace Combat Infinity är det multiplayerdelen som står i fokus, i och med dess Online Co-Op Missions. Det är ett samarbetsläge med en tävlingsinriktad twist, där två olika lag kämpar mot en gemensam fiende och tävlar om vem som får flest poäng. Ett koncept som känns riktigt fräscht, och som jag verkligen gillade då matcherna kunde kännas riktigt intensiva trots att jag egentligen inte skjuter mot andra spelare. Men med avsaknad av renodlade dödsmatcher (älskade verkligen Capital Conquest-läget i förra spelet) och rätt få kartor är det möjligt att det snabbt blir repetitivt. Men under matcherna kommer ett alarmerande specialuppdrag att slumpas fram exakt vid mitten av matchen för att tillföra variation, vilket innefattar bland annat en mindre flotta, en Ace-skvadron, transportplan eller en Scinfaxi-ubåt att dyka upp som ger extrapoäng samt även gör att matcherna inte blir lika repetitiva. Men eftersom det färdiga spelet ska innehålla 6 kartor finns det risk för att det relativt snabbt blir repetitivt.

Något som inte är nytt för serien, men som är ett nytt för ett Ace Combat-spel som inte är portabelt är att det går att uppgradera jetplanen och skaffa nya delar till planen som kan ge vissa fördelar. Nu spenderade jag inte speciellt mycket tid med detta, men utifrån det jag sett verkar det bjuda på lite mer djup och mer valfrihet till att skräddarsy sin egen spelstil. Utbudet av jetplan är inte speciellt stort, men här finns bland annat F-14, A-10, F-117 Nighthawk, Su-25TM Frogfoot, F-4E Phantom II, F-15E Strike Eagle och även personliga favoriter som F-22A Raptor och T-50 PAK-FA. Det som dock kan kännas lite tråkigt är att inget av dessa jetplan är nya för serien, samt att det fattas ett par jetplan som exempelvis Gripen.

När det kommer till presentationen känner jag mig nöjd. Spelet körs med samma eller med en något uppgraderad version av motorn till Assault Horizon, vilket gör att spelet inte ser så mycket snyggare ut än föregångaren. Det ser dock fortfarande riktigt snyggt ut, i synnerhet jetplanen som har massvis med detaljer. Marken är däremot fortfarande inte speciellt snygg, men tycker man att marken är viktig i Ace Combat har jag ingen aning vad man håller på med. Explosionerna både ser och känns riktigt tillfredställande ut, speciellt eftersom jag till skillnad från föregångaren oftast befinner mig en bra bit bort vilket gör att jag faktiskt uppskattar explosionerna mer.

Ljudet är också riktigt bra, då missiler susar lite här och där, maskingeväret låter tillfredställande och ljudet från jetplan som utför undanmanövrar i närheten låter riktigt tjusigt. Musiken är också som vanligt riktigt bra, även fast det tåls att säga att all musik är tagna från tidigare spel. Jag kan tycka det är lite synd att det inte finns någon ny musik, men jag glömmer snabbt bort det när exempelvis Scinfaxi-ubåten dyker upp komplett med samma musik som i Squadron Leader . Men ny och egen musik istället för endast redan använd eller något remixad musik hade inte skadat.

Sist men inte minst har vi det som kommer bli mikrotransaktionerna i det färdiga spelet, och här börjar jag bli mer kluven. Förvånande nog går det inte att köpa jetplan eller nya delar för riktiga pengar utan det är något som du måste låsa upp i själva spelet, vilket jag applåderar för. Det går dock att köpa olika färgscheman och emblem till planen, men eftersom det bara är kosmetiska saker har jag inga som helst problem med det (gillar dock att både AWACS-planet och fienderna kommenterar på om det finns några spelare som har flashiga färgscheman). Sedan går det att köpa så kallade Contracts, och det finns tre olika typer som alla ger någon form utav bonus under 12 timmar. Jag känner mig dock helt okej med detta, då det inte känns alltför orättvist.

Det som jag dock har problem med, är att vad som kallas för "Sortie Fuel" och är något som krävs för att överhuvudtaget kunna spela. Du får två enheter med bränsle gratis som förbrukas för varje spelad match, och sedan får du en enhet gratis efter 4 timmar. Detta innebär att efter 8 timmar kan du spela två matcher till, vilket dessutom inte blir bättre eftersom varje match pågår i drygt 6 minuter och för att dessa enheter förbrukas även i kampanjen efter att du spelat genom den en gång. Jag tror jag inte ens behöver förklara varför jag inte gillar detta, då det mer eller mindre säger sig självt. Så om du vill spela mer än två matcher utan att behöva vänta en lång stund måste du hosta upp pengar. Tack och lov är det här ju ändå en beta, så det finns en möjlighet att detta ändras en aning (även fast jag inte räknar med det eftersom det ändå är Namco vi pratar om här). Även fast jag inte tycker denna typ av logik hör hemma i ett F2P-spel till konsol, skulle jag ändå tycka det vore bättre om man fick fler än 2 enheter med bränsle gratis och att det tar kortare tid att fylla på dessa, samt att det går att köpa en bundle med flera enheter för ett lite billigare pris än att behöva köpa enheterna en och en.

Rent spelmekaniskt gillar jag det jag sett från betan, då det är ett spel som jag har riktigt roligt med. Det som är ett problem är väl det ganska magra innehållet även för ett F2P-spel, men det är något som säkerligen lär åtgärdas genom uppdateringar och DLC. Det enda som håller mig tveksam är att man måste ta långa pauser från spelet ifall man inte vill hosta upp pengar, men i övrigt har jag inte emot mikrotransaktionerna. Det märks att utvecklarna verkligen tar det här på allvar samtidigt som de är passionerade kring spelet, och jag ser framemot att få spela det färdiga spelet.