Svenska
Blog
Har trätt mig in i den avancerade krigsföringen

Har trätt mig in i den avancerade krigsföringen

Senaste Call of Duty-liret har sett för min del oväntat lovande och fräsch ut, och då det jag såg och hörde om spelet bådade gott (gällande recensioner och intryck) kände jag mig säker på att slänga ut 600 riksdaler på Advanced Warfare. Vanligtvis brukar jag envist köra genom hela singleplayern i ett spel innan jag ger mig i kast med eventuellt multiplayerläge, men i och med det här Day Zero-jippot passade jag på att utnyttja den dubbla erfarenhetspoängen för att gå upp i nivå ett par gånger under gårdagen. Jag påbörjade dock kampanjen denna kväll, så istället för att bjuda på intryck från det ena eller det andra (som jag gjorde med The Last of Us) slår jag istället två flugor med en smäll.

Rent generellt känns dock spelet betydligt fräschare än tidigare delar i serien, naturligtvis är själva kärnan intakt och det är långtifrån ett nyskapande spel. Däremot är det inte sagt det bara är samma spel i nyförpackning, framförallt tack vare exoskelettet som i Sledgehammers framtid är standard utrustning för soldater och som ger spelaren nya förutsättningar. Att det påminner mycket om både Halo och Titanfall tåls förstås att nämna, men som sagt känns Call of Duty för första gången på länge oerhört fräscht.

Multiplayern är minst lika hektisk som tidigare, vilket inte är särskilt oväntat. Det mesta är här sig likt sedan tidigare, men tack vare tidigare nämnda exoskelett bjöds det på nya taktiker och mer vertikalitet i kartorna, vilket jag välkomnar. Nu gäller det inte längre att springa fram genom kartorna, då spelare kan hoppa högre, ducka snabbt undan skott och skjuta ned en uppifrån. Det märks snabbt att samtliga kartorna är designade med dessa variabler i åtanke, men än så länge har jag inte kört någon karta som jag verkligen gillar.

Klassystemet fungerar nästan precis som i Black Ops 2 (har inte spelat Ghosts och vet inte hur det fungerar där), men istället för 10 poäng är det numera 13 poäng som jag kan använda för att utrusta min soldat. Från att bestämma vapen, tillbehör, specialförmåga till exoskelettet, granater och perks, ja ni vet hela rubbet. Nu räknas dock scorestreaks in i det, vilket gör det möjligt att köra utan dessa och kanske dra på med fler perks eller två tynga vapen. Mer valfrihet helt enkelt, vilket uppskattas.

Av det jag spelat från spelets kampanj kan jag inte säga så mycket mer än att det är hyfsat såhär långt. Som brukligt är det till stora drag som ett actionfyllt spektakel med explosioner som skulle göra Michael Bay stolt, inget större fel med det egentligen. Men återigen är det exoskelettet som förnyar saker och ting, samt de futuristiska granaterna där du kan välja vilken effekt den ska ha innan du lobbar iväg den. En detalj som jag gillar är att all form av information på skärmen (bortsett från vart du ska ha) och istället visa det på ditt vapen, vilket för tankarna till Dead Space, och inbjuder mer inlevelse än tidigare.

Grafiskt sett ser spelet riktigt tjusigt ut, kanske inte direkt en kandidat för årets snyggaste spel men det betyder inte det inte ser riktigt snyggt ut. Bilduppdateringen körs också som brukligt med silkeslena 60 bilder per sekund, och bortsett från ett par enstaka tillfällen där den sjunkit (kör PS4-versionen) har det annars rullat på riktigt bra. Ljudet är också en klar förbättring sedan tidigare spel, det har visserligen fortfarande en bra bit kvar jämtemot Battlefield-spelen, men det är bra mycket bättre än det plastiga ljudet som vi dragits med sedan Modern Warfare 2.

Nu har jag visserligen inte spelat tillräckligt mycket för att klargöra exakt hur bra jag tycker spelet är (men det här är ju ändå bara intryck), men såhär långt har jag fått helt klart bra vibbar av årets Call of Duty. Det är kanske inte nyskapande, men det är betydligt fräschare än tidigare, och för min del känner jag nog ändå det räcker.

HQ