E3 2017 - Tankar om EA Play

Då var det dags igen, stunden som mången gamer har väntat på. E3, som närmast kan beskrivas som julafton för spelvärlden är igång igen. Eller ja, tekniskt sett inte ännu eftersom EA numera kör sitt egna event. Men eftersom det sker i samband med E3 är det, åtminstone i mina ögon, fortfarande en del av E3 och gör därmed att det känns lite meningslöst för dem att hålla något helt eget.

Nåja, som brukligt vill jag passa på att klottra ned lite tankar om årets EA Play nu efter att jag sett genom hela konferensen. Jag ska vara helt ärlig, jag har inte mycket att säga, åtminstone inte mycket intressant att säga. För om jag ska beskriva årets EA Play med ett enda ord och samtidigt vara så snäll jag bara kan vara, skulle jag kalla det för sömnigt.

Det var verkligen inte mycket som såg intressant ut, och majoriteten av tiden satt jag mest och slötittade i bakgrunden medan jag scrollade genom Twitter. Det fanns helt enkelt inte mycket av intresse, och det innebär även att jag kommer enbart fokusera på det jag fann intressant. Jag tror helt enkelt inte det är givande för någon, varken för er eller för mig, att raljera om hur 90% av konferensen var lika spännande att se på som att titta på när färg torkar. Det jag tänker säga dock är samma sak som jag har sagt efter varje konferens från EA, och kommer fortsätta göra det varje år - sportspelen måste få ett eget event. Samt att fokuset på streamers och youtubers mest kändes pinsamt i det här sammanhanget.

Med det sagt, så kan vi väl börja med Battlefield 1-expansionen "In the name of the Tsar". Även om jag anser denna modell för multiplayerspel vara utdaterad som in i helvete, såg det definitivt lovande ut. Jag skaffade Battlefield 1 rätt nyligen och har fullt upp med det som redan finns, så några expansioner känns i nuläget inte aktuella för min del.

Sedan fick vi se Josef Fares nya spel A Way Out, som har så stort fokus på samarbete att det endast går att spela med en kompis. Jag har visserligen inte spelat hans förra spel Brothers, men efter det jag hört om det och det jag sett från A Way Out tror jag det definitivt kan bli lovande. Det är helt klart ett vågat beslut att göra samarbete så integrerat i spelet till den här nivån, och det ska verkligen bli intressant och se hur slutresultat blir.

Dessutom fick vi en kort teaser från Biowares nya IP, kallad Anthem som ryktas vara EA:s svar på Destiny. Teasern var mycket kort och sade verkligen inte mycket, men det var tillräckligt för att väcka min nyfikenhet. Mer än så fick vi dock inte, utan vi kommer istället få se mer från det under Microsofts konferens.

Sist men inte minst fick vi såklart se gameplay från Star Wars Battlefront II, vilket var det jag såg framemot allra mest och jag vart inte ett dugg besviken. I princip såg det ut som förra spelet, fast med välbehövliga förbättringar och ännu snyggare grafik. Jag kan knappt bärga mig tills betan släpps, då jag verkligen hoppas och tror att det på många sätt kommer bli det som förra spelet kanske egentligen borde ha varit (och då gillade jag verkligen det förra spelet ska sägas, trots att det hade rätt stora brister). Att allt DLC kommer släppas gratis är förstås mycket positiva nyheter, men EA lär ju också vilja ha mer pengar så jag väntar med firandet tills vidare. Det jag inte gillade var att det verkade som att hjältarna inte kommer vara låsta till sina specifika hjältar, och för mig bröt det inlevelsen att se Rey och Boba Fett springa runt bland kloner och Battle Droids. Dessutom är jag inte förtjust i att Battle Droids har de irriterande rösterna från Clone Wars-serien, men det är mer av en petitess.

Så ja, det var inte så mycket mer än så jag hade att säga om årets EA Play. Det var få spel som väckte mitt intresse, och i övrigt var det en rätt tråkig konferens som inte lämnade mycket intryck. Å andra sidan hade jag inte höga förväntningar eftersom EA:s konferenser traditionellt sett brukar vara de svagare, så jag kan ju inte säga jag är särskilt besviken.