Eftersom jag var i London förra helgen vart det inte någon del i den här bloggserien, och den här gången tar vi en liten nostalgisk tur tack vare besöket till Warner Brothers studio tour av Harry Potter som jag besökte när jag var i London. Tack vare det vart jag riktigt sugen på att läsa genom böckerna, se filmerna och spela spelen, vilket fick mig att bli oerhört nostalgisk för upplevelserna med Harry Potters magiska värld som jag haft. Bland annat från det första spelet till Playstation, som jag har fantastiskt bra minnen från även fast det förmodligen inte är ett särskilt bra spel egentligen, men det får jag försöka ta reda på vid något tillfälle (samt få tag på alla korten och låsa upp det där extraslutet som jag aldrig sett).

En av de många saker som jag verkligen minns från det här spelet, är faktiskt musiken som visserligen inte påminner det minsta om filmmusiken som John Williams komponerade, men enligt mig är Jeremy Soules (ja, ni läste rätt) tolkning minst lika bra. Det går verkligen att känna igen magin från böckerna bara genom att lyssna på spelets huvudtema i huvudmenyn. Vad jag förstått det hade Jeremy Soule ingen särskilt hög budget när han skulle göra spelmusiken och kunde därmed inte anställa en riktig orkester utan fick istället använda sig utav virtuella instrument. Detta hindrade dock inte Soule från att göra ett riktigt bra soundtrack, som var med och förgyllde min barndom.

Harry Potter and the Philosopher's Stone - Main Theme

Ja, då var jag tillbaks i London, nämnde det lite snabbt i min senaste del av Spelmusikfredag eftersom jag då inte skulle kunna lägga upp en ny del samt slängde jag iväg ett Live Feed-inlägg lite hastigt på flygplatsen. Men nu är jag som sagt tillbaks efter ett par härliga dagar i den engelska huvudstaden, som jag besökte för första gången för mer än ett år sedan. Lite lustigt, då jag bortsett från Legoland i Danmark och Norge-incidenten aldrig varit utomlands, och sedan när jag väl varit i London dröjde det inte alltför länge tills jag var där igen. Hm...

Nåja, men som sagt hade jag det riktigt trevligt där under dessa dagar, och sent igår kväll var jag tillbaks på svensk mark.

Rent generellt sett upplevde jag det dock som att britterna är bra mycket trevligare n vad vi svenskar är, framförallt tyckte jag det var tydligt i serviceyrkena. Nu var det såklart så också förra gången jag var där, men av någon anledning slog det mig först nu under mitt andra besök. Det var som att de spred positiv energi som gjorde att allt kändes mycket trevligare, något som jag tyvärr inte kan säga jag upplevt hemma i Sverige.

Hursomhelst, vi började med marknaden i Camden, främst för att ena syrran ville träffa en kompis som jobbade i en bokhandel där. Tittade lite där, men vart inget köp dels eftersom jag likt med spel byggt upp en enorm backlog med böcker. Vart faktiskt inget köp alls i Camden den dagen för min del, utan vi tittade mest runt. Vi var dock tillbaks där under gårdagen, varpå jag passade på att köpa en tröja med en drake som ser misstänkt likt ut Deathwing.

Vi körde också Making of Harry Potter-touren, som var lika magisk som förra gången och som gjorde mig sugen på att ha ett rejält maraton där jag läser alla böckerna, ser alla filmerna och spelar (nästan) alla spelen. Vi var naturligtvis också inne på Madame Tussauds, det mesta var sig likt de hade också en Star Wars-utställning som gillades starkt. Fick ett par bilder tagna på mig med diverse vaxdockor, och bara för sakens skull delar jag med mig av några av dem eftersom jag dessvärre inte tog några bilder på London själv. Vilket var synd, för turistbussen vi åkte bjöd på några riktigt fina vyer. Vilket kanske är lika bra ändå då jag inte lagt upp en bild på mig själv på flera år (av någon anledning kisade jag mycket på flera av bilderna, så att ni vet).

Något som jag inte gjort tidigare dock var att gå omkring och titta inne på Towern, vilket faktiskt var rätt häftigt då det finns så mycket historia som skett inom de murarna som på många sätt format vad som hänt i resten av världen. För mig som älskar jag historia var det såklart en höjdpunkt, och eftersom jag ska studera till att bli gymnasielärare i historia så såg jag till att vara extra uppmärksam. Apropå historia var vi också på Abbey Road, som ni förmodligen känner till genom Beatles förmodligen mest igenkännbara bild med övergångstället, och även fast jag inte är något Beatles-fan måste jag ändå erkänna det var rätt coolt.

Men jag som sagt har jag haft det riktigt trevligt under dessa dagar, och nu vill jag helst av att bara slappa och ta det lugnt. Vart klar med Arkham Knight i lagom tid innan jag skulle åka, så nu ser jag framemot att återvända till Northern Kingdoms i Witcher 3, som jag inte spelat på riktigt länge.

Jag skulle inte kalla mig en envis människa direkt, då jag inte har några problem med att ändra mig gällande vissa saker. Men sedan finns det andra frågor som jag alltid trott att jag aldrig skulle mig ändra mig. Jag hade fel. Just denna punkt ifråga har jag alltid skrockat åt, och att jag minsann aldrig skulle falla ned, men efter flera år sitter jag nu här i alla fall och dragits med.

Jag har nämligen konverterat... till Apple.

Jag har aldrig riktigt sett grejen med Apple och deras Iphones, för mig som tidigare endast använde mig av mobiltelefoner tillverkade av Sony eller Samsung såg jag Iphones bara som den där telefonen som var skitdyr, lätt att ha sönder och som alla människor av någon anledning ville ha.

Men nu sitter jag här med en ny telefon som varken är en Sony eller Samsung, utan just en Iphone. Tillverkad av Apple.

Egentligen är anledningen väldigt enkel: För drygt två månader sedan pajade min Samsung-nånting-telefon, när den bryskt föll ur min ficka när jag skulle ta av mig byxorna för att prova ett par andra i en butik, och landade på golvet. Bortsett från en sprucken skärm hade telefonen klarat sig - ja, förutom att sprickan var så pass djup att någonting läckte ut i telefonen som gradvis fick en mörkare och mörkare skärm, tills dagen därpå då det inte gick att se någonting alls. Det enda alternativet jag hade då var att avliva den stackars telefonen.

Lyckligtvis var det inte alltför lång tid tills möjligheten att fixa ny telefon skulle uppenbara sig, så till dess fick jag låna farsans. Sedan kom den där juni-dagen då försäljaren sagt att första tillfället skulle öppna upp sig, bara för att sedan höra väl där att det minsann var i juli och inte i juni som man kunde byta telefon. Bra jobbat 3.

Men nu har den dagen passerat och jag har en ny telefon, men jag har ännu inte berättat varför det vart en Iphone trots år av skrockfullt nedlåtande mot syrran när hon skaffade sin Iphone. Det var nämligen det billigaste alternativet som fanns, och som samtidigt bjöd på en acceptabel datamängd. Så det var egentligen ett val där jag kanske inte hade något val direkt eftersom jag helst inte villa slänga ut mer pengar än nödvändigt när det kommer till telefoner.

Så därför sitter jag nu här med en Iphone 4S, och hittills är jag... nöjd. Det hjälpte dock att jag köpte ur en Ipad från skolan med ynka 300 kronor, vilken i princip är som en Iphone fast bra mycket större. Så övergången har varit nästintill smärtfri och jag har redan fått ett grepp om hur telefonen fungerar, vilket är bra. Men som sagt känner jag mig nöjd, vilket ändå är det viktigaste, och inte huruvida vilket märke det är. Men det är åtminstone vad jag tycker.

Hoppsan, höll nästan på att glömma bort att jag skulle göra ett nytt inlägg i denna bloggserie! Det är dock egentligen kanske inte så konstigt i och med en kombination av att jag fick för lite sömn i natt, är helt slut efter en heldag på Kolmården och dessutom misstänker att jag håller på att bli förkyld (tror det kan vara en av orsakerna till min dåliga sömn faktiskt). Så det är inte alltid lätt att hålla koll på saker och ting under dessa omständigheter.

Nåja, eftersom Journey släpptes till PS4an under veckan och jag passade på att spela om det, vart jag också påmind om att det också har ett alldeles magiskt soundtrack som verkligen höjer stämningen och sätter tonen för resan vi får göra i spelet. Jag vet inte hur många gånger jag har lyssnat på soundtracket totalt sett, då alla låtar är lika fantastiska. Just The Call tycker jag dock lyckas få till mystiken och stämningen i resan allra bäst, även fast den första minuten är lite annorlunda jämfört med resten av låten.

Jag förmodar att titeln syftar på den dragningskraft som man känner när man får se det här stora berget torna upp sig vid horisonten, vilket jag tycker är passande. Desto mer passande är att den perfekt lyckas få fram en mystisk och atmosfärisk känsla som passar perfekt till öknen man vandrar i, tillsammans resterna från en svunnen civilisation dröjer kvar i sanden och får en att undra vad denna byggnad eller plats kan ha haft för betydelse.

Journey - The Call

Vill bara passa på att ge en liten heads up, då jag inte kommer kunna få ut en ny del nästa vecka. Anledningen är för att jag kommer resa till London lagom till helgen, och då jag kommer ha fullt upp med att irra omkring för att hinna se allt som ska ses kommer jag inte hinna skriva en till del. Veckan därefter kommer bloggserien fortsätta som vanligt, förutsatt att inte något oväntat händer.

Jag vet vad er första tanke var när ni läste rubriken, för jag hade exakt samma reaktion när jag i födelsedagspresent av ena syrran för drygt två veckor sedan, fick en bok som är hur Star Wars hade varit ifall det var en pjäs skriven av självaste Shakespeare. Det låter för absurt för att vara sant, tänkte jag i ungefär två sekunder när jag höll i boken. Sedan insåg jag det geniala med idén. Star Wars består ju faktiskt av klassiska berättelseuppbyggnader som människor genom nästan alla tider använt sig av för att berätta historier.

Och ja, mycket mer än så är det väl inte, då boken är precis som den utger sig att vara. Hela handlingen från A New Hope är återberättad som en Shakespeare-pjäs, komplett med angivelser över vilka som äntrar scenen och vilka som talar, och dessutom om de pratar med andra eller för "sig själva", samt den typiska meningsuppbyggnaden som går att finna i dessa pjäser. Vilket gör klassiska repliker lite småroliga att läsa ut såsom "I find thy lack of faith disturbing".

Minst sagt lite kul läsning som jag varmt kan rekommendera, och att författaren bakom denna bok även gjort om både Empire Strikes Back och Return of the Jedi till Shakespeare-pjäser gör att jag måste få tag på de böckerna också.