Eftersom Batman: Arkham Knight släpptes under veckan kändes det självklart för min del att låta Läderlappen få en plats i denna bloggserie, men då jag inte hunnit spela speciellt mycket av Arkham Knight har jag svårt att ge några direkta intryck från det, och på samma gång har jag inte fått någon känsla från spelets musik, så denna gång får det bli från en av föregångarna.

Main themet verkar dock vara intakt, som från och med Arkham Asylum varit bra då det gett en härligt mörk stämning. Men jag tycker nog att det blev fulländat i Arkham City, då main themet som spelas upp i huvudmenyn. Visserligen får jag inte riktigt samma mörka känsla härifrån, men herrejäklar vad mycket pampigare den är!

Grejen med denna låt är att den lyckas med konsten att kännas varierad utan att samtidigt bli splittrad, då den första halvan känns riktigt atmosfärisk och pampig, värdig mörkrets riddare. Den andra halvan är dock betydligt mer actionfylld och känns riktigt bombastisk och... pampig, återigen. Att dessa två olika stilar inte bara fungerar, men också känns som att det hör hemma i ett Batman-spel är minst sagt imponerande.

Värd att lyssna också på är London Philharmonic Orchestras instrumentella komponering av samma låt, som verkligen inte är fy skam. Den är visserligen inte riktigt lika bombastisk som originalversionen, men den har fortfarande en härlig Batman-känsla över sig samtidigt. Dock låter den lite mer som att den skulle kunna komma ifrån Christopher Nolans trilogi, men det är inget som jag klagar på.

Men oavsett är det en mäktig låt som får mig att vilja vaka över Gotham från en Gargoyle-staty, för att sedan kasta mig rakt utåt och glidflyga genom staden mot mitt nästa mål. Nä, nu får det nog bli lite Arkham Knight för min del!

Batman: Arkham City - Main Theme

Greates Video Game Music 2 - Batman: Arkham City Main Theme

Jag var inte sådär jättepepp på Batman: Arkham Knight om jag ska vara ärlig, visst tyckte jag det såg bra ut men särskilt hajpad var jag inte. I alla fall inte tills jag började kolla upp mer från spelet och började tycka det såg riktigt bra ut, varpå jag påbörjade Arkham Asylum som hade legat och samlat damm hur länge som helst samt införskaffade Arkham City i väntan på Rocksteadys trea.

Det var från början tänkt att jag skulle skaffa det på release, men en kombination av att jag verkligen avskydde hur de hade gjort med bonusar för förhandsbokning (snälla, sluta boka spel) och att jag kände att jag skulle vara upptagen med The Witcher 3 tänkte jag vänta tills GOY-utgåvan släpptes istället. Men nu när spelet väl släppts och det fått goda recensioner samt att det är flera som talar om det är det svårt att inte bli sugen att kasta sig ut från höghus och glida genom luften som Batman.

Så eftersom jag hade min första körlektion idag (har kört privat en hel del, men har legat på latsidan när det kommer till körlektioner och teori vilket jag ska ta tag i nu under sommaren då jag ändå inte har så mycket annat för mig), som förresten gick väldigt bra, passade jag på att springa in till Webhallen efteråt som låg precis i närheten för att roffa åt mig det sista exemplaret i butiken. Men trots att jag inte bokat det fick jag ändå med Harley Quinn-DLCet, förmodligen för de tog in fler än vad som var bokade, så... om man kan få bonsuarna utan att boka är det väl ytterligare en anledning till att inte boka spel?

Men det var inte bara Batmans nya som införskaffades, utan också den kompletta versionen av GTA IV komplett med båda expansionerna för ett billigt pris. Om jag ska vara ärlig har jag aldrig riktigt förstått storheten med GTA-spelen, men jag har bestämt mig för att åtminstone ge spelen en chans vilket gjorde att jag passade på med fyran då det var så billigt.

Men det är Arkham Knight som jag är sugen på att spela, och i skrivande stund håller jag på att ladda ned Day 1-patchen som tydligen ska ta 4-5 timmar att ladda ned. Förstår varför de finns, men det finns inte mycket som kan döda spelglädjen mer än att komma hem med ett nytt spel som precis släppts och sedan behöva vänta ett antal timmar innan man kan få börja spelet. Nu går det visserligen att spela medans det laddar ned på de nya konsolerna, men eftersom jag hört att PC-versionen ska ha stora problem känner jag inte för att ta reda på om detsamma gäller konsolversionen utan någon patch.

Men nåja, lär nog åtminstone hinna spela lite ikväll i alla fall, och om inte det lär jag bara fortsätta på The Witcher 3. Hoppas dock kunna bjuda på lite intryck från Arkham Knight senare. Men tills dess ska jag sitta och titta på... någonting annat än hur det går för nedladdningen.

I mitt förra inlägg skrev jag om min sommartradition att titta på Hajen-filmerna, och under denna kväll hade jag äran (not) att se Hajen 3 igen - ni vet, den där hajen är lös i Sea World tillsammans med Dennis Quaid och förskräckliga 3D-effekter. En film som fungerar för stunden, även fast den inte är speciellt bra och en icke-värdig uppföljare till en av de bästa filmerna som någonsin har gjorts (dock är den enligt mig snäppet bättre än fyran, men lär nog behöva fräscha upp minnet från den också). Eller, det är i alla fall vad jag tyckt om den tidigare.

Men efter att jag läste en artikel från 2013 där artikelförfattaren genom 5 anledningar förklarade varför Hajen 3 inte är en usel film utan snarare ett underskattat mästerverk. Jag var såklart skeptiskt till det när jag såg rubriken, men efter att jag läste genom texten blev jag övertygad. Hajen 3 är inte en dålig film med en övergödd fisk fast i Sea World, utan egentligen en mästerlig psykologisk skräckfilm. Och jag tror att ni också kan bli övertygade, bara genom att läsa denna text ifråga.

En tradition som jag inte minns hur den uppkom, men som jag ändock ser till att planera att varje sommar, är att se Hajen-filmerna. I alla fall de två första av förmodligen självklara skäl, och med tanke på att sommar innebär badsäsong för många passar det alldeles utmärkt att sätta sig ned och se på Hajen-rullarna.

Den första filmen är naturligtvis en riktigt klassiker, och det var denna film som startade hela sommarblockbuster-sensationen. Vad som dock verkligen slår mig och förvånar mig varenda gång jag ser den, är hur pass bra den har åldrat. Mycket i filmen fungerar fortfarande även idag, alltifrån det fantastiska skådespeleriet, manuset, musiken och de välgjorda effekterna.

En av de främsta anledningarna till varför den är så jäkla bra är nog fortfarande hur pass lite av hajen som man ser under första halvan i filmen, vilket är oerhört mer effektivare skrämseleffekt jämfört med om hajen synts till stup i kvarten. Sedan har vi också faktumet att praktiska effekter användes, och nu blir det kanske lite av en CGI-rant, men det finns både bra och dålig CGI. Men på vissa områden är praktiska effekter överlägset, och här är det bara att jämföra Hajen med valfri hajfilm från de senaste tio åren eller så. Även fast jag personligen gillar filmer som Deep Blue Sea, 12 Days of Terror och Bait, går det inte att komma ifrån att hajen i... Hajen ser så mycket bättre och verkligare ut än i nämnda filmer.

Även Hajen 2 är en film som jag gillar starkt, även fast den inte når upp till samma nivå som föregångaren. Däremot är de två andra uppföljarna skrattretande dåliga. Trean får dock lite pluspoäng för att det utspelar sig i Sea World och för de skrattframkallande 3D-effekterna, och fyran för scenen där de dödar hajen (har ni sett det originella slutet förresten?). Men annars... nej, det är bara sorgligt att en så mästerlig film fått så dåliga uppföljare (minus tvåan då, som jag som sagt gillar).

Men får att gå tillbaks till den första filmen, är den som sagt en fantastisk film som fortfarande håller efter alla dessa år och som jag skulle påstå är ett sant mästerverk. Även tvåan tycker jag är riktigt bra även fast den inte är på samma nivå, och även fast resterande filmer är usla lär jag säkert se om de igen bara för traditions skull, men då får jag nog åtminstone ett gott skratt.

Men ja, anledningen till att jag skrev detta inlägg beror på att jag såg Hajen häromdagen, och uppföljaren avnjöts under gårdagen. Något som gjordes förra sommaren, och som kommer återigen att avnjutas nästa sommar, och sedan sommaren därpå. Varför det har blivit en tradition för mig vet jag som sagt inte, men med tanke på hur pass mycket jag gillar dessa två filmer så är det inget som skadar. Speciellt inte med tanke på att Hajen är ett tidlöst mästerverk.

Har ni någon särskild tradition som ni försöker genomföra vid något tillfälle varje år?

Glad midsommar på er allihop! Jag hoppas att ni har haft, eller har en trevlig dag. Personligen har jag inte gjort så mycket själv, mer än att mysa med familjen framför Sagan om Ringen-filmen i det regniga vädret. Första gången som jag såg den filmen var faktiskt just på en regnig midsommar för herrans massa år sedan.

Nåja, det är dags att gå över till denna veckas spellåt. Såvitt jag vet finns det inte så mycket spellåtar som passar med midsommar, och även fast jag vet att jag inte nödvändigtvis behöver återspegla traditioner eller högtider med denna bloggserie, har jag haft svårt att komma på en bra spellåt denna gång så jag letade efter något som kunde passa bra.

Av de som jag kunde komma på var det två stycken som kändes närmast temat, men då jag har så svårt att välja mellan de två samt att den ena är oerhört kort får det här helt enkelt bli ett dubbelavsnitt! Båda låtarna kommer dock från det första Witcher-spelet, och dessa är "Catch Me If You Can" och "Tavern at the End of the World".

Förstnämnda är den kortaste, men för att vara så kort är den förvånansvärt energifylld och jag kan ärligt talat se mig springa genom en öppen äng eller genom åkermark. Alternativt att man är på en helfestlig bar eller liknande, så den är riktigt härlig att lyssna på. Som nämnt är den rätt kort, och jag hade gärna sett att den varit längre.

Sistnämnda säger nog i sin titel mer eller mindre vilken känsla som går att känna av, och det är naturligtvis i en bar eftersom det är där som den som den spelas upp. Den är inte lika fartfylld utan mer lugnare, men bidrar ändock med en viss festlighet över sig.

Catch Me If You Can

Tavern at the End of the World