Jag har gillat Battlefield-serien sedan jag först spelade Battlefield 1942 och Battlefield 2: Modern Combat, men det var inte förens jag spelade Battlefield: Bad Company som jag började se mig som ett fan av serien. Så med tanke på hur mycket jag gillade Bad Company hoppas jag naturligtvis på att Bad Company 3 släpps någon gång i framtiden. Anledningen till att jag skriver detta inlägg, beror föga förvånande på nyheten som GR postade tidigare idag, att Dice inte riktigt visste vad som gjorde Bad Company så populärt. De har säkert en aning om varifrån succén kommer ifrån, men när jag började fundera själv kom jag på att det var rätt många saker som gör jag föredrar Bad Company framför bland annat Battlefield 3.

Det mest uppenbara är väl humorn och tonen genom hela spelet, då det första Bad Company inte tog sig självt på minsta allvar. Detta gjorde att spelet stack ut från mängden med militärskjutare, som var fullproppade på förkortningar, ultranationalister eller diverse allvarliga hot som kunde slå ett visst land ur spel. Här hade vi istället ett gäng soldater som bestämde sig för att skita i kriget och jaga guld istället, och dessa soldater hade också rätt sköna personligheter som kompletterade varandra. Jag minns flera av scenerna från det spelet, och varje gång jag spelar genom det skrattar jag minst lika mycket varje gång eftersom humorn sitter klockrent.

En annan sak som jag gillade starkt med Bad Company var att nivåerna var rätt stora och bidrog till mer frihet gällande vilken väg jag skulle ta, hur jag skulle ta mig framåt, och även hur jag skulle tackla situationerna. I dagens militärskjutare är det sällan som jag ens får möjligheten att flankera fienderna, så att få helt fria händer gör att Bad Company än idag sticker ut från majoriteten av militärskjutarna som släppts sedan dess.

Sedan har vi även naturligtvis förstörelsen, som jag gillade starkt i Bad Company och som var helgrym i Bad Company 2 där det var fullt möjligt att jämna ned en hel karta till marken. Men efter det har förstörelsen trappats ned i Battlefield 3, där det visserligen fanns mycket att förstöra men inte på långa vägar av hur stor förstörelsen var i Bad Company 2. Battlefield 4 var av det jag såg från betan något bättre med förstörelsen än sin föregångare, men fortfarande inte riktigt så det kan mätas med Bad Company 2, då en stor del av förstörelsen snarare var skriptade sekvenser som var möjliga att sätta igång ifall ett par speciella saker förstördes först.

Men även multiplayern tyckte jag det stack ut lite grand, även i Bad Company 2 vilket också gjorde att jag ansåg det spelet vara ett av förra generationens bästa spel. Det är lite svårare att sätta fingret på varför jag finner multiplayern så bra, men rent spontant skulle jag säga det delvis berodde på att lagarbete uppmuntrades bättre på något sätt. Eller att folk helt enkelt bara var mer villiga att samarbeta än vad de är i Battlefield 3, där jag sällan upplevde att folk samarbetade med varandra. Exakt det beror på vet jag inte, om det helt enkelt inte var lika bra anpassat med lagarbete eller om det kom in många spelare från Call of Duty-serien där folk i regel är ensamvargar. Sedan att det inte behövdes grindas en massa kills för att kunna låsa upp saker är ju naturligtvis även en faktor som gör jag gillade multiplayern mer i Bad Company.

Det är nog vad jag personligen skulle säga gjorde Bad Company så bra som det var, Bad Company 2 var enligt mig också bra men led samtidigt av en kampanj med linjära nivåer, en seriösare story och nedtonad humor. Jag hoppas innerligt på att Dice kan lyckas återskapa det som gjorde Bad Company så bra, och göra ett riktigt bra Bad Company 3 som vågar vara eget och sticka ut från sina konkurrenter men även de senaste delarna i Battlefield-serien. Vad skulle ni säga gjorde det första Bad Company så bra, eller tyckte ni Bad Company 2 var bättre, och vad hoppas ni från ett Bad Company 3?

Igår kväll passade jag på att se på Prisoners, en film som jag införskaffade på Blu-ray under en av Cdons senaste filmreor eftersom det varit en omtalad film som jag var riktigt nyfiken på. Jovars, den var oerhört bra, eller jäkligt bra om ni ursäktar språket. Så pass bra att den har seglat upp bland mina favoritfilmer.

En av de värsta mardrömmarna som föräldrar kan ha är när deras barn försvinner, vilket är princip vad som händer Keller Dover (spelad av Hugh Jackman) och deras grannar. Att de blivit kidnappade är ett faktum, och för varje minut som barnen inte hittas slits de två familjerna upp inifrån. Polisen har bristande bevis gällande vem som är skyldighet, vilket leder till att Keller beslutar sig för att ta saken i egna händer.

Å ena sidan har vi ett gripande familjedrama och andra sidan har vi en tight polisthriller, då vi får följa både den plågade och beslutsamma fadern Keller samt den introverte och enkelspåriga snuten Loki (spelad av Jake Gyllenhaal). Prisoners tar upp intressanta och viktiga frågor, och det genomgående temat är hur långt man kan gå när barnen försvinner. Flera överraskningar ligger och väntar under filmens gång, och de är långtifrån glädjande. Hela filmen har också en dyster atmosfär tack vare den mörka och dystra bilden. Både Jackman och Gyllenhaal gör också fantastiska prestationer, framförallt Jackman som gör sitt livs bästa roll och Gyllenhaal är verkligen inte långtifrån.

I slutändan är Prisoners helt klart en jäkligt bra film som jag verkligen måste rekommendera. Det är helt klart en av de mest välgjorda filmerna på senare tid och den har även seglat upp bland mina favoritfilmer.

Vithaj uppäten - men av vad?

Hajmysteriet löst - kommer få dig att rysa

Nu vet jag inte hur många som redan känner till det i och med att det här har ett par dagar över sig, men eftersom jag tycker det är spännande och lite otäckt tänkte jag det kunde vara intressant. Vad som hänt är att forskare satt sändare på olika vithajar utanför Australiens kust med syfte att studera deras rörelser. En av dessa hajar var en tre meter lång hona som kallades för Alpha, vars sändare hittades fyra månader senare men utan något spår av hajen.

När forskarna sedan avläst datan i sändarens chip vart de minst sagt förbluffade. Datan visade att fyra månader efter den sattes dit hade hajen gjort en djupdykning ända ned till 588 meters djup, och sedan hade sändaren uppmätt en kraftig temperaturökning från 7,7 till 25,5 grader, något som enligt forskarna bara kan uppnås inuti en annan varelses mage. Sedan ska sändaren under åtta dagar uppmätt samma temperatur samtidigt som det rörde sig upp och ner mellan djupet och havsytan, innan den slutligen släpptes och spolades upp på en strand.

Det finns olika teorier om detta, vissa menar att sändaren på något sätt lossnat och sedan hamnat av misstag i hajens mage, eller att en grupp med späckhuggare ska ha gett sig på vithajen. Teorin som forskarna kommit fram till är att det kan röra sig om en större vithaj som gett sig på sin egen artfrände. Det känns inte helt osannolikt, eftersom de största vithajarna har mätts till att vara mellan 6 och 6,5 meter långa, så med de måtten är den tre meter långa vithajen rätt liten.

Men konspiratorisk som jag är har jag nämligen en annan teori, som dock bygger lite på forskarnas teori. Det kan absolut röra sig om en större haj, men eftersom haven till stora delar är outforskat och forskare beräknar att vi kanske bara känner till 1 % av alla djurarter i haven var det en del av mig som direkt tänkte på Megalodon. Megalodon är alltså förfadern till vithajen som lär ha varit minst dubbelt så stor, och som är utdöd vid det här laget. Eller? Lär nog kanske inte stämma, men det är något spännande med teorier om urgamla havsvidunder som fortfarande är vid liv...

Det känns alltid riktigt skönt när sommarlovet äntligen börjar, men den här gången tycker jag ändå det känns extra skönt att få vara ledig. Det senaste året har nämligen varit oerhört stressigt, och då är det naturligtvis skolan jag syftar mest på. Det har varit stressande med alla uppgifter och prov som jag dumt nog sköt upp så mycket det bara gick. Men trots det tycker jag ändå det blev värt det, då jag känner mig riktigt nöjd med betygen som jag har i kurserna. Men det ska hursomhelst bli riktigt skönt att bara få koppla av efter all stress som jag gått genom.

Förhoppningsvis kommer ledigheten också betyda ökad aktivitet, då en sak som jag ville göra under 2014 var dels att bli aktivare med bloggen men även att variera så jag inte bara skriver långa texter om ett visst spel eller dylikt. Naturligtvis kommer inlägg som dessa fortfarande dyka upp, men jag vill även kunna skriva rent nonsens igen, ungefär som min blogg såg ut för flera år sedan fast med betydligt färre stavfel.

Nåja, nu känner jag ändå det är dags att avrunda det här inlägget eftersom jag inte ar mer att säga. Hursomhelst vill jag även passa på att önska er en riktigt trevlig sommar!

Nu senast har Ubisoft hållit i sin egen presskonferens under E3, eller "media briefing" som de kallade det. Deras konferens hann knappt börja innan de visade upp kanske de 5 första minuterna från Far Cry 4, som ser riktigt snyggt ut. Vi får även bekanta oss med spelets skurk, huruvida han kommer toppa Vaas från föregångaren återstår att se, men jag tror vi kan komma överens om att denna skurk verkar något psykopatisk. Till min besvikelse visades det dock inget gameplay, vilket jag hade sett framemot.

Efter det visar det sig att Aisha Tyler för tredje året i rad ska agera värd för Ubisofts konferens, något som jag personligen inte har något emot. Hon börjar med att i princip bara hypa om vad som komma skall, innan nästa spel visas upp. Dansspel är inget för mig, så jag har inget som helst intresse för Just Dance 2015.

Därefter visades The Division upp, men eftersom vi fick se gameplay under Microsofts konferens får vi här helt enkelt nöja oss med ett intro som visar lite grand om vad det var som hände egentligen. Sedan visades The Crew upp, och som nämnt är jag inget speciellt stort racingfan, men jag tycker ändå det ser både snyggt och lovande ut. Dock visades inget riktigt gameplay, utan det var ett klipp som visade USA i spelvärlden från västkusten till östkusten. En stängd beta ska också hållas under juli, och det ska även släppas den 11 november.

Nästa spel på tur var Assassin's Creed: Unity, som precis som The Division redan visades på Microsofts konferens. Det inleds med en snygg trailer, releasedatumet avslöjas vara den 28 oktober, och enligt utvecklarna ska det kännas fräschare den här gången. Huruvida det stämmer vågar jag dock inte säga, då jag som nämnt bara spelat det absolut första spelet. Men som också tidigare nämnt bjuder det på samarbete för fyra personer, snygg grafik och en för mig personligen intressant historisk händelse.

Sedan visades Shape Up upp till Xbox One, vilket är ett slags motionsspel. Alltså, nja... Jag håller mig nog till gymmet istället, känns inte ens hälften så pinsamt som att rocka loss på Shape Up. Efter det visades Valiant Hearts: The Great War upp, som verkar vara intressant och bjuder på en fin grafikstil samt en oerhört grå ton. Det ska släppas den 25 juni, och det ska bli intressant att se hur det första världskriget portträtteras här eftersom det ändå inte är ofta som spel brukar utspela sig under det kriget.

Slutligen steg Yves Guillemot upp på scenen, där han visade upp det sista spelet som skulle avtäckas. Det som visas är en multiplayermatch, sättet det var filmat på påminde mycket om det gameplay som visats upp för The Division och det dröjde inte länge förens jag hade gissat mig till vad det var för spel. Mycket riktigt var det ett nytt spel i en av mina absoluta spelserier, Rainbow Six: Siege. Det såg oerhört häftigt och intensivt ut, och mängden förstörelse kan endast jämföras med de senaste Battlefield-spelen. Troligtvis rör det sig nog endast om multiplayer för det här spelet, vilket i så fall antagligen tyder på att det inte är tänkt att ersätta Rainbow Six: Patriots och att det fortfarande är under utveckling.

Överlag tyckte jag Ubisoft hade en bra konferens. Jämfört med EA hade de en betydligt bättre balans mellan vilka spel som visades, då EA under sin konferens mer eller mindre rullade på med nästan alla sportspelen direkt efter varandra, och eftersom de spelen inte intresserar mig vart det svårt att orka hålla koncentrationen. Bra spel visades också upp, och för min del var Rainbow Six: Siege det som stal showen. Fast då vi inte haft ett Rainbow Six-spel på hela 6 år är det nog kanske förståeligt. Nu är det bara Sonys konferens som återstår som jag inte tänkt se eftersom den hålls rätt sent, men av någon anledning känns det som att jag kommer se den i alla fall. Tiden får helt enkelt utvisa det.