Medlems- och redaktionsbloggar. Dagsfärska nyheter, tunga artiklar, intervjuer, personliga bloggar, intressanta forumdiskussioner och rättvisa recensioner. Gamereactor är Sveriges största speltidning- och spelcommunity Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska

Då var körkortet taget!

Efter att ha övningskört sedan jag fyllde 16 (fyllde 21 i somras) har jag äntligen tagit körkortet!

Jag har därmed hållit på att övningsköra rätt länge, kanske lite för länge till och med sett till hur lång tid det tagit, men jag känner att det kvittar ändå. Känns oerhört skönt att ha klarat både teoriprovet och uppkörningen till slut, nu är det bara att vänta tills körkortet faktiskt dyker innan det känns officiellt.

Teoriprovet klarade jag på första försöket och hade förvånansvärt nog bara 3 fel, att det gick såpass bra förvånade mig då jag kvällen satt och repeterade teorin intill det sista medan jag dunkade huvudet i skrivbordet. Första uppkörningen gick dessvärre inte lika bra, men det gick som en smäck på andra försöket.

Nu blir det visserligen ingen rast och ingen ro för min del då studentlivet gör sig ständigt påmind om att den hasar efter hack i häl, men något lite extra firande blir det naturligtvis. Men det känns i alla fall skönt att äntligen fått det gjort!

HQ

Spelmusikfredag (66)

This post is tagged as: Spelmusikfredag

Då var det äntligen fredag igen, och efter att ha haft fullt upp även denna vecka ska det bli skönt att koppla av under helgen. Någorlunda i alla fall, då jag fortfarande har fullt upp med pluggandet vilket dessvärre hindrat mig från att vara särskilt aktiv den senaste tiden och det lär nog vara så åtminstone ett par veckor framöver med. Nåja, Spelmusikfredag ska inte hindras av detta, så det är alltid något.

Denna vecka har jag ärligt talat gått mer på titeln än själva låten, då just denna låt inte är särskilt actionfylld eller pampig som andra låtar ur detta spels soundtrack. "The Demon of the Round Table" från Ace Combat Zero lyckas dock ändå med att pricka in atmosfär där de andra relaterade spellåtarna ur samma soundtrack speglar mer på det intensiva när det kommer till bossfighterna mot skickliga flygaress. Men trots att denna låt inte förlitar sig på att vara bombastisk och adrenalinpumpande, lyckades den med sitt mer lågmälda tempo att ändå skapa en bild av en riktigt tuff luftstrid.

Ace Combat Zero: The Belkan War - The Demon of the Round Table

Spelmusikfredag-spellista

Spelmusikfredag (66)

Spelmusikfredag (65)

This post is tagged as: Spelmusikfredag

Då var det fredag igen, och efter en rätt händelsefull vecka med plugget känns det ändå skönt att helgen är här nu, även fast plugget kommer fortsätta hemsöka mig. För vissa innebär detta också höstlov där en hel vecka kan gå åt till precis vad som helst, alternativt läslov där det ska läsas mycket antar jag. Det här med läslov måste vara någonting nytt, men det motsäger jag inte heller då jag gärna förespråkar att fler läser, för det är banne mig nyttigt. För min del, förutom fortsatt läsning av Hobsbawm och McKay, velar jag om jag ska läsa lite alternativhistoria med "Hitler vinner kriget" eller om jag ska fortsätta med min dykning i Star Wars-böckerna.

Men det är ju som bekant fredag, vilket naturligtvis innebär spelmusik. Denna del markerar också sista delen för denna "Retroctober", men naturligtvis innebär detta inte slutet för retromusik i den här bloggserien. Tänkte avsluta denna lilla specialare med ännu en spellåt som jag förmodar är klassisk, nämligen "Green Hill Zone" från Sonic the Hedgehog. Trots att den blå igelkotten kan springa fort, tycker jag denna spellåt känns förvånansvärt avslappnande att lyssna på, trots att tempot inte direkt är lågt. Den känns även härligt upplyftande och positiv, och att denna spellåt gått till historien som en riktigt klassiker känns för min del ganska glasklart.

Sonic the Hedgehog - Grenn Hill Zone

Spelmusikfredag-spellista

Spelmusikfredag (65)

Spelmusikfredag (64)

This post is tagged as: Spelmusikfredag

Då var det äntligen helg igen, och "Retroctober"-månaden för Spelmusikfredag fortsätter. En serie som jag inte har någon relation till alls är Mega Man-spelen, vilka ses som riktiga spelklassiker som dessvärre inte fått något större utrymme under de senaste åren. Vad jag förstått är spelmusiken i dessa spel också något som är lite klassiskt, vilket gör att soundtracket till Mega Man 3 är ett perfekt tillskott för denna bloggserie.

Titellåten till Mega Man 3 har en början som känns rätt melankolisk, men det dröjer inte alls länge fören låten byter riktning och låter upplyftande istället och har mer av en kämpaglöd i sitt högre tempo. Kontrasten mellan dessa bitar, även fast den melankoliska biten är betydligt kortare, fungerar alldeles perfekt om ni frågar mig. Skulle jag tolka någon slags symbolik ur denna spellåt skulle jag gissa på att låten ger en innebörd lite likt Alfreds kända citat ur The Dark Knight, "Why do we fall down?", fast något decennium tidigare och med chipmusik. Fast det kanske bara är jag som läser (eller lyssnar, snarare) in låten lite väl mycket, men oavsett är det en mycket bra låt som jag starkt rekommenderar att lyssna på.

Mega Man 3 - Title Theme

Spelmusikfredag-spellista

Spelmusikfredag (64)

"Nya" Tomb Raider imponerar såhär långt

This post is tagged as: Rise of the Tomb Raider, Intryck

Har sedan tisdags och under större delen av veckan spelat "nya" Tomb Raider-spelet som nyligen släpptes även till Playstation 4 (äntligen, kan tilläggas). Visserligen var jag osäker på hur pass sugen jag skulle vara på detta spel efter en sådan lång väntan, men uppenbarligen höll sig intresset ändå kvar eftersom jag avnjutit spelet under de senaste dagarna.

Överlag finner jag det vara en njutbar upplevelse, och om du som jag gillade rebooten från 2013 kan jag direkt säga du kommer gilla Rise of the Tomb Raider. Faktum är, att uppföljaren bjuder på samma upplägg och typ av upplevelse som förra spelet, men mer förfinat och flera av föregångarens brister är åtgärdade.

Gameplayet tar det som fungerade väl i förra spelet, med fokus på överlevnadstema och utforskande av gamla gravar. Gameplayet flyter dock betydligt bättre denna gång, med tanke på att spelet inte har en motsägelsefull bild den här gången, där Lara framställdes som oerfaren men ändock glatt hade ihjäl varenda kotte på ön och ju brutalare desto bättre. Sedan hjälper det också att det numera går att smyga förbi fienderna istället för att tvingas till att mörda hela gänget, vilket var en punkt som jag kritiserade förra spelet för.

Ett annat klagomål jag hade på föregångaren var de uråldriga gravarna som gick att plundra, i och med att de var bland höjdpunkterna i spelet men var för få och hade rätt enkla pussel. Denna bit finns det lyckligt nog mer av, och även fast pusslen inte är supersvåra är de mer utmanande än förut.

Dock är inte alla brister åtgärdade denna gång, även fast jag visserligen inte kommit superlångt känner jag att hittills är storyn inte det starkaste kortet. Fylld av intetsägande klyschor, en skurk som agerar superond bara för att vara superond och karaktärer som jag har svårt att relatera till (med undantag av Lara), visar att Crystal Dynamics fortfarande har en lång väg att gå om de vill komma upp till Naughty Dogs nivå när det gäller berättande karaktärer.

Trots att det är ett snart ett år gammal spel, är det svårt att inte bli imponerad av det grafiska. Med undantag från en uråldrig stad i Syrien i början av spelet, har det såhär långt bara varit snö så långt ögat kan nå i det kalla Sibirien. Men det bjuder på mycket fina vyer och att det skulle vara ett av de snyggaste spelen från förra året är helt klart ingen överdrift. Animationerna bör också nämnas då de är oerhört sömnlösa och välgjorda, exempelvis hur Lara drar ut vatten ur sitt hår efter hon tagit en simtur.

Överlag har jag njutit av spelet såhär långt, och jag ser framemot att fortsätta med Laras "nya" äventyr. Om utvecklarna fortsätter i samma spår och åtgärdar bristerna tror jag definitivt att nästa spel kan bli riktigt bra. Och det skulle inte förvåna mig heller om nästa spel heter Dawn of the Tomb Raider.

"Nya" Tomb Raider imponerar såhär långt