Gamereactor / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands / 中國
Gamereactor
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto

Om hårdrock och minoriteter:

Skrivet av ironmanken den 19 januari 2018 kl 21:39
This post is tagged as: Musik

Visste du att hårdrock legat långt fram vad gäller jämställdhet och minoriter? Först nu har världen fattat att hårdrock är långt mer nyanserat än "ett jävla bröl"!

Hårdrock började utvecklas från 60-talets rockmusik. Precis som med alla nymodigheter, var det många som inte alls köpte det när det kom, utan tyckte det var mest dynga.

Även under 80-talet fanns inte många hårdrockare som uttryckte det
med en egen stil, där jag växte upp.
Då kom nämligen synthmusiken. Stort sett var man antingen - eller. Antingen synthare (med fånig nacktofs) eller hårdrockare (med pudelfrilla). Så... hårdrocken har länge varit en minoritetsmusik, som ett mindre antal lyssnar på. Nu vet jag att många börjar uppskatta just hårdrocksband - som jag gillat sedan 1983 - ungefär.

(Det kommer mer om minoriteter strax, när jag tuggat färdigt).
Hårdrock är så mycket mer. Det kan vara allt från ballader med t.ex. Scorpions, gälla röster som Accept eller riktigt tung metal som t.ex. Dishonored eller In Flames. Det finns klassiska stycken som gjorts om till hårdrocksversioner (och bara vunnit på det!), eller mans- och kvinnoröster som ger en skön kontrast hos bl.a. Nightwish.

Minoriteter, ja. Hårdrockare vet hur det är att befinna sig i minoritet.
De vet hur det är att ta upp tunga teman som liv, död och ilska. De har minoriteter i sånger, om bl.a. pirater (Running Wild), varulvar (Powerwolf), krig (Manowar, Sabaton), mystik (Dio) och allt annat som vanligt folk är rädda att syna på för nära håll.

Självklart finns det gamla mossiga traditionalister som inte vill släppa in kvinnor där heller. Lita Ford, Nightwish är de jag kommer på direkt, som fått respekt av olika band - med en kvinna som frontfigur. Skulle majoriteten fått som de ville hade vi aldrig haft pudelfrillor, folk som vågar ifrågasätta de mäktiga (från musikens ståndpunkt), eller karlar som låter som den gällaste kvinna (Accept, AC/DC). Karlar i trikåer hade aldrig blivit populärt igen och smink fick sig säkert ett rejält uppsving när alla skulle se ut som Kiss, Twisted Sister eller Alice Cooper.

Så, med en kort sammanfattning: Hårdrock står i fronten vad gäller att acceptera minoriteter och udda personer.
Är du en av dem? Bra, då kanske vi faktiskt får majoritet någon gång också!

Kiss my ears hard. De vet åtminstone hur man ger en hejdundrande show. Nu är vinylskivor på uppsving igen, så passa på om du missade dem förra gången!

Star Wars Battlefront II, Multiplayer

Skrivet av ironmanken den 14 januari 2018 kl 09:17
This post is tagged as: Spel

Så var det dags att ta sig an motståndet online:

Rättare sagt, jag har spelat online en del sedan storyn genomförts.

De bra bitarna: Star Wars känslan. John Williams klassiska symfonier, liksom de detaljerade miljöerna gör att Star Wars känslan infinner sig direkt. Jag har inget problem att man får karaktärer och fiender från olika eror. Det ger bara bättre variation.

Det finns ett flertal lägen från vanlig Death Match (här kallad Blast) till större operationer (som är ungefär som CTF eller att ta utposter för motståndaren. Det går även att fara upp i rymden och anfalla fiendeskepp och stora anläggningar, så det lär finnas något för alla.

Vapen: Det behöver inte vara mer märkvärdigt än så. Varje klass har fyra olika vapen
(som kan fås genom att besegra fiender.) Sedan har varje person ytterligare granater/ förmågor som gör varje klass unik.

De dåliga bitarna: Tyvärr finns det få antal banor, så man kommer på sig att köra samma bana igen och igen.

Matchmaking: Efter första Star Wars Battlefont som kom för ett par år sedan, tycker man den kunde fixats till.
Men Nejdå. Har du inte varit med när det släpptes kan du möta de som har 10-80 nivåer högre än du själv.
Det är helt kass. Jag skulle vilja se en Matchmaking där du möter de som har ungefär lika K/D.

På tal om det. Det måste vara en konstig formel för "kills" som behövs för att få nya vapen. Jag sänker 8 st och får 3-4 kills extra. Undrar om de räknar hur många gånger man själv dött också. t.ex. 8/15 ger bara fyra kills?

Totalt: 6/10 Vapen, och miljöer ger en stark 8.
Matchmaking och variation på banor får en 2:a.

Det kommer säkert roa fantasterna ett bra tag, eller de som orkar sitta och nöta varje belöning. För mig är det bara irriterande att möta de som har långt större erfarenhet och nivå än jag själv.

Trots att det finns så mycket, känns det som om det kunde gjorts så mycket mer. Kanske lite mindre detaljer och hellre lite fler banor, Fixa MM. Frågetecken om kills som behövs - är inte lika med hur många man delar ut?

10 Rock-album som påverkat mig:

This post is tagged as: Musik

Jag gillar sådana här 10-listor, fast det har du väl redan hajat!

Ah, 80-talet. Neon, nitar och läder.
Fast jag är född -75 så är det här "mitt" årtionde, i alla fall musikmässigt. I vanliga fall brukar listorna ha favoriter eller i alla fall tidsordning.

Rock... är att ta steget bortom ordning, så här kommer de utan inbördes placering:

1. Powerslave, Iron Maiden
Det här var första 'Maiden skivan jag hörde. MIn favoritlåt på skivan blev Aces High med Bruce "The Air Raid Siren" Dickinson.

2. Slippery When Wet, Bon Jovi
Är det rock? Hårdrock? Någon sorts hybrid, men Bon Jovi när han var som bäst. Någonstans efter skivan Blaze of Glory blev han mer mes-rockare än den tungrockare han varit.

"Wöö-woo, wöö-wooh." Inledningen på Livin' on a prayer satte tonen och sedan fortsatte det lika bra hela plattan igenom. Jepp. På den tiden skulle allt släppas på vinylskivor.

3. Come out and play, Twisted Sister
Det här var min första fullängds-LP som jag ägde. Det var skitigt, rått... och jag älskade det!
(min första platta, en EP var We're not gonna take it, också Twisted Sister)
"Twisted Sister.... Come out and play...!"

4. Intermission, Dio
Nr. 3 och 4 på listan fick jag som bonus när mina föräldrar skaffat mig en trumpet.

"No sight of the morning coming. You be lost on your own... like a rainbow in the dark"
Det var mystiskt. Det var tungt. Det var den texten som fick mig att totalt fastna för Dio.

Iron Maiden. Twisted Sister. Dio.
De tre banden var länge min form av Tre-enighet. Vem fan bryr sig om gudar och tråkiga bibliska namnlistor.
Powerslave. Come out and play. Rainbow in the dark. Min oheliga trio. Dyrkat!

5. Where the action is, Westworld.
Farsan var med i en skivcirkel under flera år. Det gjorde att jag fick höra musik jag aldrig annars tänkt på.
Westworld var som en käftsmäll med låtar som Where the action is, Sonic Boom Boy, Injection 1-2-3 och mer därtill. Ladda ner den, låna den av din kompis som är fast i 80-talet, eller spela in den på kassett (som jag gjorde!) Men lyssna på den!

6. Revenge, Eurithmics.
Men... vad är det här? var min första tanke. Det var helt klart inte hårdrock, för farsan var mer insnöad på rock som Beatles, Status (Quo) och Queen. En tjej som sjunger... och skitbra dessutom! "Thorn in my side..."
Ett stycke musikhistoria. Ett band som hade en riktigt bra förstaskiva... och resten föll bort i glömska. Men den där första gången....!

7. Bitterblue, Bonnie Tyler.
En jäkla låt. Med säckpipor. Och jag var såld direkt. Lägg till den hesa rösten hos fröken Tyler och låtar med sådan smärta i rösten. Du behöver bara höra en enda jäkla låt med Bonnie Tyler. Titel-låten. Sedan... kan du dö lycklig!

Okej, den är från 90-talet. Ändå är det en av skivorna som påverkat mig mest.

8. Främling, Carola.
Jag var åtta år och insnöad på Dio och Twisted Sister. Sedan kommer hon. Jag skämdes att jag gillade Carola som hårdrockare. Fast... det var ju en sådan jäkla bra låt! (nåja, Främling var det riktigt drag i, resten berörde mig knappt) Det var första steget mot att bli mer accepterande mot all sorts musik, bara det är fart i låten!

9. Rockin' all over the world, Status Quo.
Tänk att jag alltid har svårast för plats nio. Då inser jag att listan närmar sig sitt slut. Tionde platsen har jag redan spikat, så nu börjar det mariga.
Samlingsplattor... kan vara himmel eller helvete. I mitt fall det förra. Det bästa av Status' låtar med bl.a. "Caroline, Rockin' all over the world, In the army now" o.s.v. Utan den här hade Status Quo bara passerat obemärkt... och det hade ju varit förskräckligt att missa den biten av rockhistorien!

10. Breakin' the law, Judas Priest
Farsan hade lånat några skivor av sin bror, bl.a. Judas Priests "Ram it down". Den var bra, men när jag hittade Breakin' the law - på kassettband - då var min lycka gjord direkt. Har du sån't här? var min första tanke. Jag som trodde farsan bara hade mesigare rock. Så "gömmer" han ett sådant guldkorn. Gömde och gömde förresten, den stod bland alla andra (numrerade) kassettband. Och jag som trodde det var lika tufft som Beatles. Ungefär.

Vilka plattor (skivor) har påverkat dig mest? Gärna en kort motivering, då jag verkligen älskar att höra bakgrund till din musikstil.

Ah, ens första skiva. Sätter sig i minnet direkt. Det här... var en av mina...

Gamla Bortglömda Ord: Åkomma, Åvävla och Bälga bl.a.

This post is tagged as: Ord uttryck och ordlekar

Du får även med ett bonusord som jag faktiskt inte vet om det är ett gammaldags ord eller bara ett dialektord. Här kommer de:

Åkomma
Dels kan det användas i betydelsen 'sjukdom', men även om andra besvär, t.ex. klåda eller psykiska problem.

Åvävla
Om det ligger bort i 'åvävla' ligger det väldigt långt bort eller svåråtkomligt.

Bälga
"Att bälga är samma som att dricka, fast man spiller mer." Terry Pratchett

Jag tänker främst på öl, även om det kan användas om valfri dryck. När man bälgar tar man hela kruset och en så stor klunk som bara går. Helst med ölskummet runt hela munnen som en galen Cujo-hund!

Dälpa
Jag vet inte om det faktiskt är ett riktigt ord. Jag använder det jämt när jag menar en dal mellan två kullar.
"Det låg därnere i dälpan".

Åh tusan! Det fanns som ett dialektord, även om jag hade en annan betydelse...!

Nitar och läder: Mina 10 favoriter bland hårdrocksintron:

Skrivet av ironmanken den 27 februari 2017 kl 21:23
This post is tagged as: Musik

Ah, 80- och 90-talet. Hårdrocken får ett uppsving under dessa årtionden. Dessa intron har stått emot tidens tand. Här är mina favoriter:

1. Fear of the Dark, Iron Maiden
Inte särskilt otippat. Jag har sett 'Maiden 7-8 gånger. Låten i sig är bra, men när den framförs live och 50-55 000 skrålar med i refrängen är ståpälsen ett faktum.


2. Breakin' the law, Judas Priest.
Uppkäftig och man slängs direkt in i handlingen. Det är ju stor risk att halva listan kommer bestå av 'Priest låtar, för de har väldigt speciella intron till sina låtar.


3. Number of the Beast, Iron Maiden
"Woe to you of earth and sea..."
Jag tycker 'Maiden är lustiga. Två av de bästa intron som finns, trots att de har några bättre låtar.
Personligen gillar jag Aces High och Alexander the Great (den senare har jag aldrig hört spelas live!) bäst av låtarna.


4. Iron Man, ,Black Sabbath
Dels för att mitt efternamn är Jern, dels för att de skapade ett riff så enkelt att minnas för över fyrtio år sedan.


5. Alexander the Great, Iron Maiden
En mycket underskattad låt som växlar karaktär flera gånger. När den kom med sina åtta och en halv minut kändes den superlång då andra var ungefär fex-sex minuter långa.


6. Touch of Evil, Judas Priest
Man känner obehaget direkt in på kroppen. Touch of Evil är med på skivan Painkiller, som också är ganska underskattad.


7. The Brave/ Scotland United, Grave Digger
Säckpipor! Man måste vara lite knasig för att gilla ett sådant instrument. Jag gör det... i små doser. En låt eller två,sedan blir det enformigt. Här blandas säckpipor och hårdrock, vilket bara visar hur mångfacetterad hårdrock kan vara.


8. Love Bites, Judas Priest
Paam. Paam. Pa-Pam. Jag får för mig att texten handlar om vampyrer, fast han kanske bara menar kärlek i allmänhet?


9. Rapid Fire, Judas Priest
Speed metal när den är som bäst. British Steel (1980) är Judas Priests bästa skiva de släppt. Det finns inte en dålig låt där. Varenda sång går jag och nynnar på efteråt.


10. Dragon Lies Bleeding, Hammerfall
Den här platsen var den svåraste att dela ut.
Jag funderade även på Helloweens "Walls of Jericho", med dessa basuner, på Running Wilds "Under Jolly Roger", Twisted Sisters "We're not gonna take it" (min första hårdrocks-singel) och ett kort ögonblick på Deep Purples "Smoke on the Water". Jag skulle bara prova ett nytt band, utöver 'Priest, 'Maiden och Twisted Sister. Första låten blåste mig av stolen. 80-talshårdrock i 90-talstappning! Bästa låten på skivan är dock "Stonecold" som också har ett skönt intro.

Vilka är dina favorit-intron?

Painkiller har varit det bokstavligt - för mig. Hårdrock har tagit mig genom de mörkaste stunder. Jag tror de flesta gillar minst en hårdrockslåt, även otippade personer, i smyg...!