Ja, E3 håller fortfarande på men än så länge känner jag en stor besvikelse.

E3 brukar, som så för många andra, vara en av årets höjdpunkter. Tyvärr har jag inte följt nyhetsflödet och presentationerna i den utsträckning jag brukar. Jag har skumläst om lite nyheter här och där (eller självklart till 100% hos Gamereactor) och tittat på Nintendos presentation, deras presentation missar jag aldrig. Däremot har jag tidigare år nästan alltid följt allas presentationer och kontinuerligt uppdaterat mig om nyheter.

Tyvärr blev jag väldigt besviken på Nintendos presentation i år. Visst, de visade bland annat Smash och Mario Party och dessa såg ju festliga ut. Men det var inte dessa spel jag suktade efter. Jag ville se gameplay på Metroid Prime 4, jag ville se Pikmin 4 som enligt Miyamoto har varit nästan klart sedan 2015 och jag ville se minst ett nytt stort spel från Nintendo med "nytt tema".

Jag undrar vad Nintendo pysslar med just nu. Lägger de allt ansvar på indieutvecklarna att utveckla mjukvara? Varför pumpar de inte ut spel själva? Det enda spelen av värde de själva levererat är Breath of the Wild och Odyssey (möjligtvis även Arms och Splatoon 2 men dessa har jag inte spelat så kan inte uttala mig om kvaliteten). Deras övriga spel är antingen remakes (Mario Kart 8 och Captain Toad) eller trams (1-2-switch och Labo). Vi har alltså fått 2 spel från Nintendo om man ska vara lite elak.

Tacka vet jag Gamecubes glansdagar. Om vi jämför de första 15 månaderna mellan konsolerna så släppte man följande godbitar till Gamecube:: Luigi's Mansion, Waverace, Pikmin, Super Smash Bros. Melee, Animal Crossing, Super Mario Sunshine, Star Fox Adventures, Mario Party 4, Metroid Prime, The Legend of Zelda: The Wind Waker. Ta ett djupt andetag, rensa tankarna och gå igenom listan igen. Jag förstår inte, det är sådan otrolig skillnad om man jämför Switch och GC.

Vad tycker ni om denna jämförelse och framförallt vad tycker ni om Nintendos E3 2018 hittills?

Känner att ett litet behov börjar krypa på mig, men samtidigt intalar jag mig att det är slöseri. Jag är sugen på att köpa lite ny teknik, ny TV, konsol, nya spel etc.

Jag har en Samsung-TV 8005 55" från 2012, denna använder jag knappt idag. Istället kör jag mest på projektorn, en Epson EH-TW660W projicerat på en 95" Euroscreen ReAct 2.0 inköpta 2014. Då intalade jag mig att dessa skulle ha en lång livstid och att det skulle dröja länge tills jag köpte nytt. Däremot är jag fortfarande nöjd med mitt hemmabiosystem som jag köpte 2014 som består utav ett Canton 5.1-system med en Marantzförstärkare av modell SR 7008. Däremot kan det bli dags att även byta ut förstärkaren då den inte hanterar 4K, vilket relaterar till mina önskemål nedan.

Eftersom jag köpte dessa grejer när 4K inte var på tapeten riktigt, så stödjer de bara full-HD. Nu har jag ett enormt stor sug på att ta steget över till 4K, HDR och Oled.

Kortfattat kan man säga att jag är intresserad av en ny STOOOR TV, Xbox One X, Apple 4K och då alternativt en ny förstärkare som kan hantera 4K så att jag kan köra all HDMI via den.

Jag inser att detta kommer att kosta en slant, och eftersom jag sparar ihop till en kontantinsats för att köpa bostad så känns det otroligt ångestladdat. Självklart får jag ju då göra mig av med TV, projektor, duk och förstärkare. Har ingen aning om vad andrahandsvärdet på dessa är, men räknar inte med att få mycket. Jag kommer sakna projektorduken och därför får det isåfall bli minst 75" på den nya TV gärna 82". Problemet är att jag gärna vill ha en Oled, men detta får jag nog tumma på om jag ska upp i dessa storlekar. Hade jag nöjt mig med 65" hade det definitivt blivit en Oled, men det blir för litet.

Är det någon av er som sitter i en liknande sitts eller som ska köpa nytt? Hade varit intressant med lite andra tankar och tips. Själv tror jag det lutar åt att jag får vänta ca. 2-3år och så får jag fortsätta att lira på min switch och PS4 även om jag knappt gör det idag samt titta på filmer i fullHD. Shit vilket I-landsproblem!!!

Har inte spelat så mycket ännu. Generellt sett tycker jag det är ett riktigt mysigt spel, bra design, bra kontroll och en nypa innovation. Men tyvärr tycker jag spelet har en del tråkiga sidor, vilket drar ner betyget väldigt mycket. Jag tänkte inte göra någon recension eller så utan bara peka ut ett par saker som jag tycker man gjort en rejäl miss på:

1. Jag vill inte bli tvingad till att använda motion control. Varför måste jag vifta på kontrollen när jag ska göra en "spin throw"? Det är ju jättebesvärligt att vifta när jag kör med pro-kontrollen eller i bärbart läge med joycons på sidorna. Visst fungerar det smidigt när man kör med joycons loss från enheten men inte annars. Lägg in funktionen på "X" till exempel, finns ingen anledning att ha dubbla knappar med samma funktion. Big misstake!

2. Världen känns tyvärr rätt så tom.

3. Saknar den där riktiga "Super Mario-känslan". Vad har T-rex med Mario att göra? Det känns surrealistiskt med vanliga människor i ett Super Mario-spel.

Jag anser nog att den är en 8/10 och en av det sämsta Super Mario-spelen. Jag tycker däremot inte det är ett dåligt spel. Kanske växer spelet på mig ju längre jag kommer.

Vad tycker ni om spelet, det bästa i serien eller ett rent bottennapp?

Jag har alltid haft en förkärlek till att äga mina spel i fysiskt format. Jag gillar känslan av att klämma och känna på spelet, framförallt när det gäller kassetter. Skivorna till Wii U var ju också smått erotiska i och med den rundade kanten.

Dessutom ser dem bra ut i hyllan och man blir stolt på något sätt när man ser samlingen. Sedan ingjuter det en viss trygghet i att äga spelet i fysiskt format då man hört skräckhistorier om att folk fått sina spel raderade på Steam etc.

Men.. Jag tror jag kommer ändra min syn på detta framöver. Just nu tankar jag ner Super Mario Odyssey och detta blir mitt första spel jag laddar ner digitalt, om vi bortser från mindre Virtual Console-spel och diverse annan smörja.

Jag känner att det är helt rätt väg att gå i och med att jag också använder min Switch i bärbart läge. Jag tycker faktiskt det är lite jobbigt att byta ut de små kassetterna. Dessutom är det ju himla smidigt när man är på resande fot att ha alla spel i konsolen. risken är ju att man tappar bort ett spel då kassetterna är så himla små och söta.

Däremot är det med viss vemod som jag nu tänker att jag ska köpa mina spel digitalt i fortsättningen till Switch. Jag vill ju öppna de fysiska fodralen, köra ner struten i plasten och flämta samtidigt som jag drar ett djupt andetag. Doften ger mig goda minnen och man blir nostalgisk och tänker tillbaka på tiden då man köpte spel till snes och N64 och fick kassetterna i en kartong med massa lullull som en instruktionsbok och annat trams.

Ett annat incitament är ju också att priset på spelen på eShopen börjar närma sig rätt humana nivåer. I en utopi borde ju digitala spel alltid vara billigare än ett fysiskt, då fysiska spel medför mellanhandel, frakt, materialkostnad, produktionskostnad på ett helt annat sätt än för digitala spel. Tyvärr har detta inte riktigt varit fallet i tidigare generationer, då de digitala spelen varit bra mycket dyrare än de fysiska utgåvorna. Hur som helst, nu verkar spelen digitalt mer eller mindre matcha priset på spelen i fysiskt format. Super Mario Odyssey går lös på 529 kr digitalt och detta pris är enbart ett fåtal aktörer som kan pressa lägre när de säljer i butik, som till exempel Elgiganten som har en schysst deal på 499 kr. Nästan alla andra ligger dyrare än 529!

Hur tänker ni när det kommer till digitalt format på spel? Välkomnar ni det eller kommer ni aldrig släppa det fysiska formatet så länge det finns?

I mars 2015 gjorde jag ett blogginlägg där jag för första gången lagt mina pengar i en annan sparform än värdelösa sparkonton hos banken. Tur var väl det för, för sedan dess har har ju inte räntorna på vanliga sparkonton hos storbankerna ändrats något.

Min förhoppning var att någon av fonderna skulle öka med 50-100% inom ett par år, och detta lyckades jag med. Den fond som gått bäst ligger jag närmare +80% nu. I efterhand är man väl liten ledsen över att man inte lade in mer pengar just i denna fonden, men det är ju svårt att veta på förhand samtidigt som jag var en gröngöling.

Jag spred pengarna i ett antal fonder för att minska risken, det är ju dumt att satsa allt på ett kort. En stor del satsade jag på en kinafond som gick fruktansvärt bra initialt, så bra att jag blev lite skeptisk och därför sålde av dem när de hade stigit ca. 20% på 1 månad. Tur var väl det, för i mitten på 2015 så störtdök ju kinafonderna och det skulle ta ett år för dem att återhämta sig.

Problemet var bara att jag förde över dessa pengar till en oja&gas-fond i förhoppning att oljepriset skulle öka. Oljepriset som hade sjunkit kraftigt sedan 2014 och hade mer än halverats vid denna tidpunkt från 110-120 $/fat. Perfekt tänkte jag, och trodde oljan skulle återhämta sig som en raket. Dessvärre sjönk den ytterligare och nådde en botten under 30 $/fat. Dessa höll jag kvar ett bra tag och sålde i juni i år till en förlust på ca. 20%.

Generellt sett ligger jag +24% på alla mina fonder och efter att ha sålt oljefonden så äger jag inte en enda fond som ligger negativt.

Sedan lite mer än ett år tillbaka har jag också börjat intressera mig för aktier. Tyvärr visade det säg att jag var rätt kass på detta och jag insåg att jag måste ge det lite mer tid och även samla på mig erfarenhet. Har nog legat runt -20 till -30% på mina aktier vissa perioder vilket inte var så kul. Men nu för första gången så ligger jag plus totalt sett då en av mina aktier rusat kraftigt den senaste månaden. Tyvärr har jag två aktier som ligger mellan -50 och -60%, egentligen borde jag sälja dem men jag har så lite pengar investerat så det spelar nästan ingen roll. Jag håller tummarna på att de kan vända.

Utöver mitt sparande i fonder och aktier så har jag även lite liggandes i bitcoin som jag köpte på mig i början av 2014. Till en början sjönk bitcoin rätt så kraftigt efter det, men som alla vet så har det gått väldigt bra för bitcoin det senaste året och i dagsläget så ligger jag väl ca. +500% där. Kommer nog lägga in mer pengar i bitcoin när den stabiliserat sig efter årets raket.

Hur har det gått med ert sparande sedan 2015? Har ni gjort några bra klipp? Kanske har ni tjänat en hacka på bostadsmarknaden som i det närmaste åren kan jämföras med guldrushen i Klondike?