Jag hade en diskussion med två herrar från redaktionen häromdagen. Eftersom de inte godkänt att jag delar med mig av den här informationen så håller jag mig ifrån att nämna några (riktiga) namn. Låt oss istället kalla dem Sonny och Bartin.

Ämnet som diskuterades var hur länge man kunde använda kylvaror, som till exempel mjölk, efter bäst före-datumet. Både Sonny och Bartin påstod att datumet som är satt bara är en rekommendation och att mjölken mycket väl kan vara tjänlig efter att den har passerat. Jag håller med dom - helt klart.

Det blev ingen hätsk debatt men plötsligt nämnde Sonny att det kan spela roll hur länge produkten har varit öppnad. Bartin sa att det inte spelar någon större roll så länge den försluts ordentligt igen. Jag frågade om det finns någon slags skyddande atmosfär innanför förslutningen och ingen av dem visste svaret på den frågan. Vi konstaterade att det borde vara lugnt så länge man inte pillat med otvättade fingrar i närheten av öppningen.

Hur ser du på bäst före-datum?

Vi på Gamereactor önskar eder alla en riktigt...

G L A D  M I D S O M M A R!

Vad står på schemat idag?

Dagliga promenader är något som man bör utsätta sig för. Det är nyttigt, bra och allmänt najs för både kropp och själ, men så hiskeligt roligt är det inte. Ett nödvändigt ont, skulle jag säga. För mig är det ju ett krav eftersom hunden kräver motion och stimulans dessutom, även om det hällregnar, är 17 grader minus och snöstorm eller 29 grader varmt i skuggan. Ut ska man - men klaga får man inte göra för det finns faktiskt de som inte kan.

Ta Nate till exempel, huvudpersonen i Baby Steps. Han har precis upptäckt hur man gör för att sätta den ena foten framför den andra och en hel värld har öppnats upp framför honom. Innan han visste hur det funkade levde han ett väldigt tomt och ensamt liv. 

Jag har spelat Baby Steps-demot några vändor och jag älskar allt från den fantastiska jigglefysiken på Nates oerhört välformade stjärt till hur enkel själva premissen är - du styr med WASD medan vänster- och högerknappen på musen styr fötterna. Efter ett tag får man in rytmen och flyger fram över terrängen tills det oundvikligen går åt skogen och man tumlar ner för backen för att sedan, oundvikligen, stanna som en strandad val. Nate är VERKLIGEN inte smidig.

Jag längtar till den åttonde september för att ta fler steg och hitta fler snygga hattar åt Nate. Baby Steps är verkligen ett Certified Joel-spel. Två tummar upp!

Den här hatten kan man hitta i demot.

Fyra veckor semester med start på måndag. Det tackar man inte nej till. Tiden då man hade sju-åtta veckor ledigt på grund av överflöd av föräldradagar är (tyvärr) ett minne blott. Sure-sure, man kan ju skaffa en unge till och fylla på det kontot men även det kapitlet är avslutat. Inget mer blöjbyte i det här hushållet.

Vad jag ska göra på semestern? Kul att du frågar! Vi har inget planerat mer än trädgårdsarbete, en och annan visit på glasbanken och några dagstrippar utflykt med familjen. Det räcker gott och väl.

Jag ser fram emot att börja spela Rematch på måndag och knåpa ihop en recension i veckan. Sen håller jag på att skriva en recension till ett hemligt spel - en text som dyker upp till veckan.

Vad ska du göra i sommar?

Trots att jag upplevt min beskärda del E3-veckor under åren är jag en obotlig optimist. Jag hoppas alltid på utannonseringar som angränsar till orimliga, svåruppnåeliga och rena drömscenarierna. I år hoppades jag på TES6 och Half-Life 3. Absurt att faktiskt gå runt som fullvuxen karl och drömma på samma sätt som man gjorde när man var en liten osnuten snorunge. Men sån är jag - optimist in i själen några veckor om åren och resterande dagar ohälsosamt pessimistisk.

Nu har ju optimismen försvunnit för denna gången och jag är tillbaka i mitt vanliga, gubbtjurig, jag. Och därför tänkte jag sammanfatta mina tankar om de senaste dagarnas event och spelen som vi fick se. Det blir inte en genomgång av allt utan bara ett rimligt stort axplock med godbitar, reflektioner och skrikvomeringar.

Jag har några spel jag ser fram emot nu, efter att ha sett vad Sony, Keighly och Xbox dukade fram. Högst upp på listan ligger Mixtape - som ohotad etta. Det ser ut att vara lyckopillret en gubbjävel som jag behöver för att tina upp lite. Vansinnigt läckert och atmosfäriskt så att det angränsar till förföriskt. Sen visade ju Double Fine upp Keeper också - och det såg ju otroligt ut. Super Meat Boy 3D, Into the Unwell och Blighted längtar jag också efter. Det saknades verkligen inte titlar som såg bra ut och jag skulle kunna fortsätta lista dem länge. Det är inte där problemet ligger, för mig.

Det som gör att jag kollar tillbaka på Not-E3 med lite bitter smak i munhålan är alla soulslikes vi fick se. En genre jag knappt rör i med tång, neoprenhandskar och hasmatdräkt. Alla ser likadana ut, bruna och identitetslösa. Visst, det är en genre som är älskad av många (icke mig inkluderad) men borde inte marknaden vara mättad till den mån att den snart exploderar likt en överfull magsäck? Vi får se. 

Fina skräckspel fick vi se där ILL och RE9 vandrar längst fram i ledet. ILL såg ju genomvidrigt ut, på ett bra sätt. RE9 såg fantastiskt ut. Men… det är två spel jag aldrig kommer palla att ta mig an. Gubbhjärtat är för bräckligt och orkar inte med stressen som skräcken för med sig. Jag ska försöka, absolut, men det kommer mest troligt att sluta med en snabb avstängning av konsolen så fort det börjar vankas för mycket terror.

Bond också, det var nog bland det bästa av allt vi fick se. En väl avvägd blandning av Hitman och Uncharted med en ton som skriker James Bond. Love it. Men det kommer ju innehålla mängder och åter mängder med stealth och det finns inget jag hatar lika mycket som stealth. Mer om det i en artikel - snart.

Så, summa summarum: många kanonspel jag ser fram emot och sen en hel del spel som jag önskar att jag kunde se sätta upp på min wishlist. Men det är ju mitt fel och mina aviga sidor som gör att jag blir besviken där. Keighly däremot - hans krokodiltårar gjorde att jag rös av obehag. Helt klart läskigast under hela helgen.

Vad tyckte du, såhär i efterhand? Bra eller anus?