Därför ser jag INTE fram emot Summer Game Fest

Imorgon är det dags för Summer Game Fest. SGF. Not E3. Kärt barn har många namn och samtidigt som jag ser fram emot showen så kan jag inte hjälpa att inte göra det. Den största anledningen stavas Geoff Keighly. En man som verkligen utstrålar en aura av att älska sig själv. När Keighly går upp på morgonen är inte det första han gör att ställa sig framför toaletten och uträtta morgonbehoven - nej, jag är 110% säker på att han går raka vägen till toalettspegeln där han står och beundrar sig själv och allt han har uträttat under sitt liv med det där patenterade Geoff-leendet vi behövt bevittna de senaste åren. Efter det kissar han antagligen, mest sannolikt.

Visst, Geoff Keighly gör en del rätt. Det är trots allt tack vare honom vi har något att se fram emot nu när E3 sedan länge är dött och begravet. Det är just det Keighly är medveten om och ser sig själv som TV-spelens Messias samtidigt som pengarna rullar in på meterbreda rullband rakt ner i hans välskräddade byxfickor. 

Geoff är ju viktig, så är det, men jag önskar att han hade stannat kvar bakom scenen och låtit någon mer karismatisk, kunnig och rolig person få hålla i värdskapsmikrofonen. Det dröjer antagligen innan han låter någon annan få stå i rampljuset tillsammans med alla speltrailers som miljoner hungriga gamers världen runt faktiskt vill se. Jag tror att självgodheten är alldeles för stark för att han ska kunna släppa rollen där han får stå i centrum. Tyvärr.

Det finns säkert en hel del av er som gillar Keighly och all heder åt er. Jag är inte en av er.