Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Ge mig Samsung S20 Ultra NUUUUUU!

Ge mig Samsung S20 Ultra NUUUUUU!

Skrivet av Jollen den 11 februari 2020 kl 21:32
This post is tagged as: Teknik, Smartphones

Visst, den är skrattretande dyr (vilket många av dagens märkestelefoner är idag) och den kanske inte alls är like bra som specsen antyder vid första anblick. Men kan vi ta åtminstone en sekund och beundra denna lista:
6.9-inch Dynamic AMOLED Quad HD+, 120Hz, HDR10+
Qualcomm Snapdragon 865
16GB
108MP wide, 48MP telephoto 100x Super Resolution Zoom, 12MP ultra-wide
5,000 mAh

Det blir inte mer 2020 än det där. Och så har Samsung äntligen, ÄNTLIGEN, fått bort den där hemska rundande skärmkanten. förhoppningsvis är även fingeravtryckssensorn förbättrad då den är närmast bedrövlig på S10:an.

Svag för Samsung som jag är skriker alla celler i kroppen "KÖP". Men suck, i och med att jag så sent som förra året köpte en ny nalle förstår jag att en Samsung S20 Ultra vore en fullkomligt orimlig såväl som onödig investering... eller?

Super Smash Bors. Ultimates 6 nästa kämpar - en önskelista

Super Smash Bors. Ultimates 6 nästa kämpar - en önskelista

Skrivet av Jollen den 17 januari 2020 kl 12:59
This post is tagged as: Super Smash Bros, Nintendo

Jag älskar Super Smash Bros. Ultimate. Jag roas sannerligen av det intensiva följe serie byggt upp, speciellt denna Ultimate-hysteri. Dessa dedikerade 30 minuters klippen är trevliga och jag älskar de ambitiösa avtäckningarna. Som bekant avslöjade Sakurai igår den sista slagskämpen i DLC-paketet. Visserligen var Byleth något av en besvikelse gentemot tidigare karaktärer som introducerades, men jag grämer mig ej. För han passade även på att meddela att sex nya är på ingång. Sakurais kärlek för spelet samt passion för videospel inspirerar mig och jag ser spänt fram emot vilka sex karaktärer som han avtäcker härnäst. Därför pysslade jag ihop en önskelista. Jag lovar att jag verkliga försökt att hålla mina drömmar i styr och hålla denna lista så verklighetsbaserad som möjligt (nåja, lite har jag väl drömt ändå).

Geralt of Rivia
"Toss a Coin to your Witch, O Valley of Plenty." Jag hade åtminstone slängt mina pengar på Nintendo om de utannonserade Geralt of Rivia. Nu när The Witcher är överallt kanske också Sakurai är sugen på att introducera denna bestbekämpande ikon ihop med dess oslagbara soundtrack.

Paper Mario
En spelserie som blivit misshandlad sedan Game Cube-eran är Paper Mario. Det är dags för Nintendo att återuppliva denna charmiga filur med ett nytt sprakande äventyr. För att kickstarta Paper Marios renässans vore en insats i Smash inte så dumt.... Inte dumt alls faktiskt!

Rayman
Jag älskade verkligen Rayman som liten pöjk. Visserligen syns han i allt mindre utsträckning nuförtiden, men om det finns en karaktär som är gjord för Super Smash Bros. är det väl ändå Rayman?

Steve (Minecraft)
For the memes.... Behöver jag förklara något mer?

Akira (Astral Chain)
Bättre action än Astral Chain är svårt att hitta. Att därför inte introducera hjältarna från The Ark till tidernas actionkavalkad vore en bortkastad möjlighet. Med snortighta och unika fightingkombinationer skulle tvillingarna vara ett originellt samt fräscht tillskott för Smash Bros. Ultimate.

Master Chief
Världens coolaste actionhjälte hör hemma i tidernas största gamingfest. Så är det bara. Master Cheif från Halo 3 med bubble shield som sköld, plasmagranater som specialattack, och självklart kallas en Scorpion in när Final Smash vankas, vore perfekt för att höja intresset för Halo i öst och det ultimata tillskottet för Super Smash Bros. Ultimate.

Vem ser du helst i Super Smash Bros. Ultimate?

Spelvärldens mest ointressanta utvecklare

Skrivet av Jollen den 10 januari 2020 kl 09:31
This post is tagged as: Pokémon, Åsikter

Nu har jag sprungit kors och tvärs över Galar-regionen i drygt 40 timmar. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte haft roligt ihop med mina Pokémon. Men jag skulle också ljuga om jag inte erkänner en inneboende besvikelse. En känsla av såväl uppgivelse som frustration. För detta var precis det jag förväntade mig av seriens flytt från bärbara spelkonsoler till Switch, men det var exakt det jag önskade att det inte skulle vara.

Game Freak lyckas leverera en stimulerande eskapad till följd av dess robusta arv av fler generationers fantastiska Pokémonspel och jag har länge varit en apologet av Game Freaks återvinnande. "Det är ändå bara bärbara spelkonsoller", "spelen är ju ändå roliga". Men i och med skiftet till kraftigare hårdvara ville jag att de skulle ta i från tårna och kickstarta en ny generation med pompa och ståt, sätta ny standard om du så vill. Istället fick jag ett oinspirerat äventyr, proppat med begränsad spelmekanik, föråldrade animationer, gammalt ljud, och fula texturer.

Jag förväntade mig aldrig bländande uppgraderingar, men jag förväntade mig åtminstone en rejäl ansträngning inför nästa storsatsning från världens mest inkomstbringande multimedia franchise. Ja, Pokémon slå Star Wars och allt vad Marvel heter, med råge dessutom. Därför karaktäriseras Sword och Shield inte endast av girighet, utan även av något värre: lathet. För varför ska de försöka mer än de gjorde när dessa spel ändå drar in mer pengar än något annat Switchspel?

Den nya expansionen som presenterades igår såg trevlig ut, proppad med mumsiga nyheter som får mitt Pokémon hjärta att dunka extra snabbt. Men samtidigt borde denna expansion varit en del av huvudäventyret som överlag känns tomt för ett Pokémon-äventyr.

För två månader sedan skrev Jonas om vilka som är spelvärlden mest intressanta utvecklare denna generation. Nu när jag ställt ner mitt Pokémon Shield summeras min upplevelse som motsatsen; ett hyggligt lir som helt enkelt är riktigt ointressant. Som svar till Jonas blogginlägg får Game Freak därför krönas som spelvärldens mest ointressanta spelutvecklare...

Spelvärldens mest ointressanta utvecklare

Slay The Goddamn Spire

Slay The Goddamn Spire

Skrivet av Jollen den 15 november 2019 kl 00:20
This post is tagged as: Indie, Nintendo

Jag är beroende. Fullkomligt hookad. Jag har suttit fastklistrad framför skärmen i tre dagar nu. Lägligt till mitt egna lilla skollov passade jag på att införskaffa Slay the Spire, ett spel jag har haft min ögon på bra länge. Ett lagom stort äventyr att värma upp fingrarna med innan jag äntligen kan sätta tänderna i nästa Pokémon.

Men det visade sig vara varken litet eller kortvarigt. Istället har jag, som sagt, stärckspelat och slaviskt haft Switchen vid min sida de gångna dagarna. Att besegra det där jävla tornet visade sig vara en besvärliga utmaning än jag ursprungligen anade. Men ack en sådan fröjdefull upplevelse detta är. Slay the Spire kombinerar kortspel och rougelike-äventyr vilket genererar ett av Switch-bibliotekets allra bästa spel. Visserligen har du kanske hunnit avnjuta detta redan 2017 till PC så lite sen till festen är jag. Men jag säger det nu och jag säger det högt: Slay the Spire är ett av årtiondets bästa spel.

Vi får se hur långe jag klarar att hålla mig borta. Nu rör jag mig nämligen vidare till Pokémon Shield och räkna med intryck från det så fort jag är klar.

Energidricka, svett och tidernas bästa multiplayerspel...

Energidricka, svett och tidernas bästa multiplayerspel...

Skrivet av Jollen den 3 november 2019 kl 19:09
This post is tagged as: Halo 3

Det summerar helgen jag tillbringade med mina vänner. Åtta av oss har en årlig tradition där vi drar ihop sex skärmar och sex stycken Xbox 360 för att spel Halo 3, nonstop, med MLG-regler såklart. Som vinet till vår ost passar en hög dos energidricka och ett stort koncentrat av farligt avfall, svett, alldeles utmärkt. Unken luft, energidryck, och stillasittande, våra kroppar bönar definitivt oss att lägga ner denna tradition. Men ändå slutar jag aldrig att tråna efter våra helger tillsammans med Master Chief. Att dra en no-scope som får vännerna att gå i taket eller att knipa en CTF och Oddball-seger i slutsekunderna är en euforisk känsla inget annat actionspel mäter sig med än idag. Kort och gott: Halo 3 är fortfarande tidernas bästa spel för LAN-kvällar!