Amazing April: Avengers Endgame var...

Frukosten är lika smaklös som alltid. Den långa sömniga färden till skolan är sig lik. Solen skiner och vinden smeker mitt hår på sedvanligt vis. Precis som vilken onsdag som helt, men ändå inte. Det har kittlats i magen likt en tonårspöbel på väg ut till sin första dejt. Fru fortuna hade nämligen begåvat mig med biljetter till premiärföreställningen av Avengers Endgame och jag satt likt en pojkvasker dagen innan julafton och räknade entusiastisk ner timmarna till visningen.

Jag gick in med enorma förväntningar. Över tjugo filmer hade alla lett fram till just detta moment. Och jag lämnade biografen rörd, upprymd, sorgsen, hänförd och glad. Avengers Endgame var nästa allt jag inte lyckades förutse, men ändå precis det jag ville ha.

Vi kommer sammanställa våra intryck i en kommande artikel så därför reserverar jag djupare insikter fram tills dess. Men just nu kan jag inte sluta förundras över hur dessa män och kvinnor i trikåer lyckats beröra mig, och det ska tilläggas att jag inte har någon som helst förankring till Marvel utanför filmvärlden. Det har varit en fantastisk resa att få vara med om så jag kan inget mer göra än att tacka Stan Lee, Disney, bröderna Russo och alla som varit med och medverkat i att skapa denna episka resa. Tack Marvel, och jag hoppas innerligt att fas fyra kan lyckas bära fanan vidare.

Adrenalinet har ännu inte hunnit lägga sig för egen del, och även om jag i skrivande stund tycker att Infinity War var en något vassare film, var detta en av de mäktigaste upplevelserna jag varit med om i en biosalong. Om du av någon anledning inte tänkt se filmen, ta dig själv i kragen och köp biljetter. Avengers Endgame är närmast en hyllning till alla trogna fans och en fantastisk film som lyckades beröra en hel biograf olikt något jag någonsin upplevt.

... Just ja, om du ska se filmen och är känslig rekommenderar jag att du tar med en näsduk... Jag överdriver inte när jag säger att de fanns folk som satt och böla mitt under filmen.