Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska

Ten Second Songs regerar

Skrivet av Jonas den 22 februari 2019 kl 13:44
This post is tagged as: Youtube

Jag antar att jag är kolossalt sent till festen, men hey, bättre sent än aldrig. Och kanske finns det någon mer än mig som sovit under en sten senaste åren och missat Ten Second Songs på Youtube. Där huserar Anthony Vincent - en rockig herre iförd en lika rockig frisyr, men en grym förmåga att imitera andra artisters stilar och röster. Men inte i mer än tio sekunder och i de välproducerade klippen går han ofta igenom en hel uppsjö av svängiga artister där han byter både arrangemang och genre på nolltid.

Spana in Bohemian Rhapsody Performed in 42 Styles så förstår du vad jag menar.

Ten Second Songs regerar

Underbart är kort med Ten Second Songs.

Spelvåldet fortsätter oroa (i onödan)

Skrivet av Jonas den 18 februari 2019 kl 19:18
This post is tagged as: Åsikter

Jag är född 1977 precis som som Petter Hegevall. Oavsett när man föds så har ju det olika för-/och nackdelar såklart och i slutändan är det rätt svårt att välja när man ska komma till världen. Men ändå. Men det sagt är det ett förbaskat bra år att vara född för den som älskar populärkultur.

När jag blev gammal nog för spel dök Commodore 64 och Game & Watch upp. Kort därefter kom NES och Master System och sedan dess har det liksom rullat på. Jag fick vara ung under 80-talet och det ska gudarna veta att det var lika med ren lyx. Otrolig musik samt tecknat som He-Man, Transformers, G.I. Joe, Robotech och MASK.

Vi fick vara med om att göra bombövningar i skolan och springa till skyddsrummen. Vi fick växa upp i vad som praktiskt taget var socialism där varje familj bara fick äga en telefon (som det var svindyrt att ringa på före 18:00 på kvällen), ha tillgång till två kanaler som sände särskilt utvalda program varje dag (nästan aldrig tecknat och musik, men gärna barnprogram från kommuniststater) och så vidare. Det kanske låter fruktansvärt - och är väl egentligen också det - men samtidigt lärorikt.

Det känns som att jag varit med hela resan kring allt som är viktigt. Och det inkluderar även våldsdebatter. Jag är gammal nog att minnas videovåldet som höll på att förinta mänskligheten på 80-talet då filmer som Commando, Missing in Action, Rambo och Cobra trollband unga killar. I samma veva var även hårdrocken på tapeten, och den var så otroligt farlig att våra enda tillgängliga, statliga TV-kanaler körde program om hur detta inverkade menligt på folket.

Utöver det var rollspelen en fara också. Unga killar satt hemma och lirade Drakar och Demoner, Mutant och Stjärnornas krig i pojkrummen och några lirade till och med Kult. Det här kunde nyheterna ta upp eftersom det var så otroligt farligt. Något alla dessa grejer haft gemensamt är dock att de försvunnit. Det är väldigt, väldigt få personer som kommer tro att du ritualmördar schäfervalpar i badkaret för att du lyssnar på Iron Maiden, Kiss eller Megadeth idag. Likaså kommer väldigt få personer oroa sig för att nya Robocop med Joel Kinnaman eller rollspelet Sorgeveden ska förstöra dig som människa och förvandla dig till mordisk best.

Men spelvåld är något annat. I princip från och med att spel blev så pass snygga att folk som inte spelar fattar vad som faktiskt händer på skärmen (detta var ibland seriöst svårt med exempelvis Atari 2600), har det funnits en tämligen stor opinion som förklarar hur dumt det är att alla spel går ut på att mörda prostituerade med motorsåg eller utföra massakrer. Att de själva faktiskt spelar Quizkampen och Wordfeud om kvällarna, tycks inte slå dem alls. Det är liksom inte spel på något sätt.

Idag är vi i sitsen att det vid varje horribelt dåd måste granskas vilka spel som spelats. Och eftersom vi lever i en tid där de absolut flesta faktiskt spelar, så kommer det vara ett samband som går att hitta. Call of Duty säljer närmare 30 miljoner år efter år medan Grand Theft Auto V klättrat förbi 100 miljoner sålda exemplar, och är brottslingen ung och man (vilket tyvärr är alltför vanligt) så är det inte helt orimligt att tro att de lirat exempelvis Call of Duty eller Grand Theft Auto V. Det blir därmed en bidragande orsak som trumfar nästan allt annat.

Psykisk ohälsa, besvärlig uppväxt och personliga katastrofer säljer inte lösnummer på riktigt samma sätt - och då är det ju lättare för Aftonbladet att bara damma på med något spelrelaterat. Samma visa varje gång. Jag trodde nog detta skulle ge sig när gårdagens journalister byttes ut mot dagens som faktiskt spelar - men så har det inte blivit.

Jag utesluter inte att TV-spel kan ha negativ inverkan på folk, och den som bara sitter hemma och gejmar löper kanske större risk att till slut känna sig utanför samhället. Det är dock bara mina amatörgissningar och ingenting annat. Jag vill bara betona att jag inte tänker säga att det inte finns problem med vår hobby, för det gör det (som hur giftigt community vi ofta har), men att jag inte tror att det är värre än böcker, musik, radio, film eller något annat.

Och Oxford University ger mig rätt. Förra veckan publicerade vi nyheten att de i en stor undersökning inte hittat några samband mellan våld och TV-spel. Och jag är inte förvånad. Möjligen lite bister över hur mycket tid och resurser som lagts ner på att jaga detta spöke istället för att försöka hitta verkliga lösningar (som inte är att Åhléns slutar sälja Mortal Kombat, att det censureras bröst eller att man välja välja bort banor i Call of Duty: Modern Warfare 2).

Nu inser jag ju att undersökningen inte kommer få någon större täckning eftersom det inte är vad folk egentligen vill läsa, det är ju roligare med farliga spel och det stärker den världsbild man vill ska råda. Men till alla er som ändå brukar stöta på dessa argument, spara ändå länken ovan så har du något att dela med dig av nästa gång ett rikspucko till mördare i Sverige, USA eller något annat land visar sig ha TV-spel som hobby. Den till och med styrker att tidigare undersökningar som gjorts varit partiska till nackdel för vår kära hobby.

Spelvåldet fortsätter oroa (i onödan)

En bred universitetsundersökning smäller högre än magkänsla och skandalrubriker alla dagar i veckan.

I full gång med Jump Force

Skrivet av Jonas den 11 februari 2019 kl 16:22
This post is tagged as: Fighting, Gamereactor

Ryu, Guile, Mitsurugi, Heihachi, Mai Shiranui, Scorpion och Goro i all ära - men jämfört med kämparna i det spel jag just nu lirar framstår de allt som lite... fjösiga. Så vad lirar jag för gudasimulator då? Jo, jag har nyligen satt igång med Jump Force, ett fightingspel till bredden fyllt av kända manga-ikoner (hämtade från Shueishas tjocka "tidning" Weekly Shōnen Jump) såsom Naruto, Son Goku, Luffy och Kenshiro. Det vill sägs strykpåsar av direkt episka proportioner som oftast tycks rasera planeter när de drabbar samman.

Så hur kul är det då? Det får jag tyvärr inte svara på riktigt ännu, men jag ville bara meddela att recension är på väg och att den publiceras här på Gamereactor nu på torsdag.

I full gång med Jump Force

En trio som kan det här med kokstryk bättre än de flesta.

Ser fram emot Generation Zero

Skrivet av Jonas den 1 februari 2019 kl 11:54
This post is tagged as: Åsikter

Svenska Avalanche lät tidigare idag meddela via Twitter att deras kommande Generation Zero nu är helt färdigställt. Förra året spelade jag igenom Unravel 2 och Mutant Year Zero: Road to Eden (som jag på grund av flytt inte är helt klar med ännu), men jag måste säga att med så kort mellanrum få tre spel som alla utspelas i Sverige - känns för jäkla fränt ändå.

Sistnämnda bjuder på postapokalyptiska äventyr i Göteborgstrakterna, Unravel 2 är stillsamt naturmys i ljuva Norrland och förstnämnda tar oss tillbaka till en aningens mer dystopisk variant på den svenska 80-talet - komplett med stealth, taktik och förstapersonsaction. Det hör inte direkt till vanligheterna att spel utspelas just i Sverige och att tre stycken som dessutom alla är genomarbetade (i fallet Mutant och Unravel 2, vet vi ju dessutom att de är bra) släpps med så kort emellan är något som måste gillas.

Nu hoppas jag bara att alla dessa spel säljer riktigt väl utomlands, så fler äventyr kan få utspelas på hemmaplan.

Ser fram emot Generation Zero

I mars är det premiär för Generation Zero.

Sex önskegäster till Mortal Kombat 11

Skrivet av Jonas den 28 januari 2019 kl 14:45
This post is tagged as: Fighting, Önska

Som bekant är det mindre än ett kvartal kvar tills spelvärldens allra blodigaste illbatting är tillbaka, jag talar såklart om Mortal Kombat 11, en serie som ofta får skit men som efter Warners uppköp är betydligt bättre än sitt rykte. Det vi hittills fått se lovar såklart gott och att det kommer att finnas gästfigurer tar jag för givet. Sedan tidigare har vi fått slåss med både Xenomorph (Alien) och Predator, men även skräckgiganter som Jason Vorhees (som var underbar att spela med och fångade karaktären perfekt) och Leatherface.

Att det kommer finnas gästkaraktärer även i nästa spel får betraktas som en självklarhet, men vilka kan vi se fram emot då? Skräckikoner har ju varit något av ett tema, med vi ska även minnas att Kratos varit med och utövat Fatalitys i serien. Med detta sagt, här är mina sex drömgäster till Mortal Kombat 11:

6. Spawn - Spawn har ju faktiskt varit med och slagits förr då han gästspelade i Xbox-versionen av Soul Calibur II. Men det är dags att ge honom chansen igen och mest av allt hör Todd McFarlanes antihjälte hemma i Mortal Kombat. Med en ny film runt knuten är han dessutom mer aktuell än på länge.

5. Pennywise - Är det något NetherRealm Studios varit väldigt bra på, så är det att ge varje gästkaraktär en kärleksfull behandling som gör dem rättvisa. Att få slåss med Pennywise, som givetvis använder sig av illröda ballonger och rediga bett, skulle kunna bli precis hur ruggigt som helst.

4. Michael Myers - Den nya Halloween-filmen var grym och Michael Myers är en skräckgigant av rang, inte minst tack vare att han faktiskt inte är övernaturlig i traditionell bemärkelse. Han är bara jävligt ond och har en kuslig förmåga att ta folk av daga på de mest osmakliga sätt, och han borde såklart få chansen att utöva detta i Mortal Kombat 11.

3. Marcus Fenix - Det är en hög placering, jag vet, men jag står för det. Gamle Mackans sotigt dieselosande motorsågar och överdimensionerade dudebro-muskler gör att han redan ser ut som en Mortal Kombat-kämpe och hans förkärlek för att såga sönder vilt skrikande motståndare hjälper också till. Det är sags att infria detta gamla rykte (som dylt upp inför båda de senaste spelen i serien) nu.

2. Terminator - Vi älskar såklart Arnold, men han blir äldre. Lyckligtvis finns ju spelens värld och här kan vi avnjuta hans mest ikoniska roller om och om igen. Det är nu hög tid att föreviga honom som Terminatorn från den första filmen för att låta oss slåss med och mot honom, medan köttets bankas av hans kropp under matcherna som blottar mer och mer av maskinen.

1. Shredder - Ninja Turtles var med i NetherRealm Studios förra lir, Injustice 2, så de har kontakterna. Dessutom ska sköldpaddsuniversumet rebootas, och faktum är ju att serien startade som en väldigt våldsam indietidning. Hypervåldsamma sköldpaddor flyger dock inte riktigt, men Shredder skulle dock fylla den rollen med bravur och han skulle smälta in perfekt i övriga ensemblen och bjuda på episka drömmöten mot exempelvis Scorpion, Raiden eller Liu Kang.

Sex önskegäster till Mortal Kombat 11

Vilken gästfigur hoppas du på till Mortal Kombat 11?