Fredag eftermiddag gör jag inte bara helg, utan jag påbörjar även min semester. Jag har på samma gång både mycket och lite planer sedan en längre resa gått i stöpet på grund av pandemi (som förra veckan visade sig skulle ha varit OK men då hade allt automatiskt avbokats). Men jag har även en sambo som fyller 40 år, fjällvandringar planerade, ett Gekås-besök spikat, ett tänkt besök i Karlskrona och så har jag tänkt hälsa på lite släkt.

Semestern är dock också den tid då jag brukar passa på att ta ikapp sådant jag inte riktigt hunnit med, och som vanligt finns en todo-lista. Såhär ser den ut i år:

• Byta bil - Det är verkligen inget fel på vår Passat sedan, men sedan vi skaffade den har jag och sambon köpt en hund nummer två och för den som har tummen totalt mitt i handen känns det skönt att ha en nyare kärra. Lite vardagslyx liksom. Sannolikt blir det en ny diesel-Passat, denna gång med högre markfri gång, fortfarande fyrhjulsdrift, en kombi och med gott om finesser jag saknar. Alternativt kan det komma att bli en Audi A6 om en schysst objekt dyker upp.

• Läsa Sapiens - Redaktionsmedlemmar och läsare har sagt att jag måste läsa Yuval Noah Hararis bok Sapiens. Och så får det bli. Skönliteratur läser jag i princip aldrig, utan oftast biografier. Men den här gången satsar jag alltså på denna förmodade höjdare från hängmattan.

• Spela Ratchet & Clank: Rift Apart - Jag har alltid varit ett fan av Ratchet-spelen, men Rift Apart har jag ännu inte ens hunnit börja med. Det tänkte jag fixa under semesterna första dagar genom att rusa igenom vad som verkar vara den nya generationens läckraste spel hittills.

• Springa en halvmil om dagen - Lovar alltid mig själv att springa under somrarna och är ganska bra på att hålla det. Men bara ganska. Under semestern ska jag göra ett rejält ryck och så länge det inte vräker ner så ska jag avverka en halvmil om dagen i vårt sinnessjukt jobbiga elljusspår (våldsamt kuperat).

• Boka USA-resa till december - I år sticker jag och tanten till USA någon gång i december. Florida. Där väntar 25 plusgrader istället för snålblåst och mat jag verkligen älskar. Att sitta och planera en resa, plocka ut några hotell, välja resmål och så vidare tar sin lilla stund, men det är bland det roligaste jag vet.

• Spela The Ascent - Jag, tanten min och två fenomenalt trevliga Sundsvallare (jodå, de finns, trots att det ofta går rykten om det motsatta i Östersund) har sedan länge spikat att vi ska lira igenom svenska scifi-rollspelet The Ascent när det släpps den 29 juli. Och så kommer det att bli. Jag hoppas på runt en veckas regn ungefär dessa dagar,, tack på förhand vädergudarna.

Ha en fenomenalt trevlig sommar alla läsare! Vi hörs igen i augusti och berätta gärna om du tänkt göta något kul i kommentarsfältet 🌞🌴

Det är egentligen en ganska surrealistisk diskussion varje gång jag tar upp det utbredda och allmänt accepterade fuskandet i fotboll i min blogg. I grund och botten tror jag verkligen att alla håller med mig, men man får inte kritisera fotbollen, det är liksom för heligt. Jag har stött på det både här och i verkliga livet, där fotbollsfans kan svära åt filmandet, och ändå bli irriterad på att jag tar upp det.

Men ärligt talat. Det är hög tid att alla fans ryter i. Jag har inte sett alla matcher i EM, men inte en enda av dem jag har sett har varit fria från försök till fuskande. Tanken på att någon skulle spela med aim-bot i Fortnite, dopa sig i löpning, köra med otillåtna metoder i UFC, fuska med kort i Magic the Gathering, fiffla med utrustningen i F1 eller liknande tenderar att leda till rejäla drev inom respektive community.

Att ha vuxna män som däremot lajvar smärta i fem minuter för att få klockan att gå i fotboll (det lag som har mest behov av tid brukar lyckligtvis aldrig drabbas av smärtor, däremot gör det desto ondare för laget som leder och vill få tiden att gå) är däremot helt okej. Jag har själv hört fullt fungerande vuxna fans jubla när någon på detta sätt får tiden att gå och det renderar en vinst.

Och jublas gör det också när vuxna män för minsta lilla beröring slänger sig på ett sätt som helt saknar motstycke i alla andra sporter. Om man själv tjänar på det. Om motståndaren tjänar på det är det däremot för jävligt. Men vi sitter alla och kollar sändningarna i krispig HD och ser i detalj vad som händer. Vi kollar alltså på helt uppenbara försök att fuska till sig både direkt matchavgörande frisparkar och straffar. Vinna på mygel. Sådant vi försöker lära barn att inte hålla på med. Sådant som borde få spelarna att få lämna hela sporten för gott eftersom det drar skam över idrotten. Sådant som i andra idrotter faktiskt leder till avstängningar.

En sak som verkligen ogillas är när man jämför med olika sporter eftersom det är äpplen och päron. Och det är förvisso sant, men bara till viss del. Jag kollar ändå några NBA-matcher per säsong och desto fler NHL-diton samt framför allt NFL. Men ingen gång ser jag spelare som har så otroligt dålig balans och sådana vansinniga smärtor som i fotboll.

I NHL har vi rent brutala tacklingar mot sarg där man nästan kan se revben flyga all världens väg, men spelarna kör glatt vidare utan att tramsa på. I amerikansk fotboll (som brukar vara det värsta röda skynket och som man absolut aldrig får jämföra med) så går det bokstavligt talat ut på att med alla medel dra ner motståndaren på marken för att spelet ska blåsas av. Märkligt nog brukar spelarna kunna tacklas stenhårt av flera personer, ha folk som slänger sig efter deras fötter och rent av hänger som ryggsäckar på dem – utan att de faller omkull.

Det handlar absolut inte om vilken sport som är bättre, du får hata allt från F1 till kärringkånk, hockey, amerikansk fotboll och korvätning så mycket du vill. De allra flesta svenska föredrar fotboll. Jag vet det. Men det handlar om en kultur som är allt annat än sund. Det är inte alltid det lag som är bäst som vinner, det är tyvärr ofta det lag som fuskar bäst. Och på de premisserna har jag svårt att njuta av fotboll. Då kan man säga att teater och fusk är en del av fotbollen – men då har jag ännu svårare att njuta av det, och jag tror verkligen att de flesta inte skriver under på påståendet.

Rimligen kan de flesta fullt sansade fotbollsfans ändå känna att det börjar räcka nu. Skadas någon och behöver hjälp, så bär av dem från plan och låt dem inte komma tillbaka på tjugo minuter ens om de heter Neymar, Ronaldo eller är italiensk superstjärna. Coachen får avgöra om de ska bytas ut för att få in en ny spelare snabbare. Och filmar någon ska det straffas med kort direkt eller matchstraff under lång tid retroaktivt.

Hela idén med att man ska dalta med folk som på allvar försöker fuska är ju direkt motbjudande. Fotboll ska ju vara det gröna fältets schack. Men i schack fuskas det inte, och om du ändå gör det och avslöjas väntar avstängning. I fotboll väntar hemmapublikens jubel och kärlek. Det är inte rätt någonstans, hur mycket och passionerat man än älskar sporten – så borde det väl ligga i allas intresse att få bort den här skiten?

Denna typ av livesänt mygel är tyvärr något du endast ser i fotboll och WWE-wrestling.

Under tisdagen utannonserade Nintendo alltså en ny Switch-modell med större OLED-skärm, modernare dockningsstation och ethernet-stöd. Många har varit besvikna. Om man inte var sugen på en Switch innan, tror jag inte detta kommer räcka för att man ska trilla dit, och för de som redan spelar Switch känns det också tveksamt om det är nog för ett byte.

Jag tror dock att alla rykten om en mer kraftfull Switch från bra källor (inklusive leverantörer) samt snack om att Nintendo bett tredjepart göra 4K-spel till Switch (återigen, bra källor) faktiskt har någon form av sanning i sig. Antingen har Nintendo filat på en bättre enhet men nyligen bestämt sig för att slopa den, eller så sitter de fortfande och putsar på den så kallade Pro-enheten.

Att de gör mindre hårdvarurevisioner är ju faktiskt inget konstigt. Handkontrollerna till både Playstation 4 och Xbox One förbättrades under förra generationen och Slim-konsoler lanserades med fördelar (Xbox One S hade snabbare processor). Nintendo är också vana att kontinuerligt förbättra sina spelenheter på olika vis.

Och det är här jag tror vi ska placera Switch, som ju bara heter just Switch. Den marknadsförs inte ens med nytt namn som en ny enhet. För den som spelar hemma och mestadels offline - vilket jag vågar påstå är en förkrossande majoritet till Switch - finns ingen anledning att byta till den nya enheten och jag tror inte heller att Nintendo vill det. Det är också förklaringen till att den liksom bara utannonserades i förbifarten.

Mitt stalltips är istället att Nintendo visst filar på en bättre Switch, precis som de gjort med alla sina bärbara spelenheter sedan Game Boys dagar. När den utannonseras, kommer det vara under en väl marknadsförd Nintendo Direct, på ett event (Gamescom? The Game Awards) eller liknande. Då vill de precis som med Nintendo 3DS och New Nintendo 3DS kunna ha enheterna sida vid sida, och ska den vanliga Switchen fortsätta vara aktuell behövde den fräschas upp.

Om jag får rätt, återstår såklart att se. Men Switch-försäljningen har mattats av något senaste tiden och Playstation 5 samt Xbox Series S/X är hårdföra konkurrenter. Då tror jag inte att en enhet som har exakt samma namn (Wii U var ett uselt namn, men där fanns iallafall ett U som markerade något slags skillnad) och som bara vid närmare granskning av en insatt person har något nytt att erbjuda kommer vara vad som ser till att Switch-tåget fortsätter. Den rollen går istället rimligen till Switch Pro.

Nya Switch har 7" OLED-skärm med 720p-upplösning mot 6,2" på den gamla. Den har även 64GB lagring istället för 32GB, vilket dock fortfarande är för lite. Vad tror du om min Switch Pro-teori?

Mellan varven försöker jag lajva hur det var att köpa spel förr i värden, när jag hängde på TV-spelsbörsen och pratade med folk och mellan varvel handlade något baserat på omslaget och baksidans beskrivning. Ibland blev det succé, ibland inte, och TV-spelsbörsen fick köpa tillbaka liret billigt och lura det på någon annan stackare istället.

I helgen var ett sådant tillfälle. Jag kände verkligen för något liknade Fire Emblem och köpte Empire of Angels IV. Det digitala omslaget pryddes av charmiga mangakaraktärer och priset var dryga hundralappen. Så fick det bli. Efter att verkligen ha hårdnött spelet under några dagar, tänkte jag skriva en recension (är det speltorka så är det) av det under tisdagen, vilken du läser här på Gamereactor.

...men för att göra en kort historia ännu kortare, vill jag slå fast att sättet många (jag!) köpte spel på förr i världen inte var sådär superbra.

Empire of Angels IV är småcharmigt, men med en hel del obekväma skavanker.

Efter att ha kolla in in piloten av Uslingarna på Disney+ skrev jag ett blogginlägg kallat Star Wars har inte varit bättre på 38 år. Och det tycker jag står sig. Visst är det något alldeles extra med de första tre rullarna, men George Lucas gjorde inte så förbaskat mycket bra med Star Wars efter det. Prologfilmerna var som bekant inga mästerverk, och hans petande i originaltrilogin... tja... ingen kan väl ärligt säga att de blev bättre?

Nåväl, nu har tio avsnitt av Uslingarna sänts, och jag tycker verkligen det är kanon. Det är den våldsammaste animerade serien hittills i Star Wars-universumet, och även om storyn i vissa avseenden känns riktad mot barn, så finns det så mycket att hämta för fansen.

Dave Filoni tar som vanligt dessutom tid på sig i berättandet. En drastisk händelse måste inte få sin upplösning direkt (Star Wars Rebels-fans kommer känna sig hemma), och det visas stor respekt för vad Star Wars samt bjuds ändå på nya inslag - utan att vräka på med nya saker som i den tyvärr ganska torftiga nya trilogin.

Nu är det bara sex avsnitt kvar innan det är dags att sumera säsong ett, men om inget drastiskt händer mot sluttampen och cliffhangern - vågar jag varmt rekommendera Uslingarna.

Absolut inget uselt gäng. Vad tycker du själv?