För drygt tre år sedan skrev jag ett blogginlägg som hette Mindre valuta för pengarna med Playstation Plus. I stora drag gick det ut på att Sony deklarerat att det skulle ges färre spel med Playstation Plus varje månad än tidigare, då det helt sonika var stopp för Playstation 3-tillskott.

Nu har Microsoft utannonserat samma sak för Xbox 360, och i princip känner jag samma sak nu som när Sony fattade samma beslut. Risken är alltså att den som betalar för Xbox Live Guld eller Game Pass Ultimate kommer få mindre valuta för sina pengar. Från att tidigare ha fått fyra spel, riskerar det nu att bantas utan att prislappen ändras.

I Sonys fall tror jag få är särskilt sura dock, eftersom de visat sig villiga att inkludera ganska fina titlar i detta erbjudande som gör att många nog ändå upplever att de faktiskt får valuta för sin prenumeration oavsett. I Microsofts fall kommer det dock inte gå lika lätt.

Medan de absolut ska ha beröm för att ha inkluderat Xbox 360-titlar såhär länge (som dessutom alltid varit fullt bakåtkompatibla), ska de samtidigt ha ris för hur svagt utbudet ofta varit. Det finns säkert någon av er som hittat godbitar att njuta, men rent generellt tror jag det är ganska få som känner att det varit betydande tillskott som kommit denna väg.

Rycker Microsoft bara bort två av de fyra spelen som varit inkluderade, kommer i princip ingenting finnas kvar om Xbox One-spelen ska ha samma dignitet (eller kanske snarare brist på) som de vi fått senaste åren. Det tycker jag i huvudsak lämnar två alternativ; det ena är att Microsoft tar chansen och satsar på tjänsten med Xbox One-titlar som är heta nog för att folk ska uppleva det som att kvantidet bytts mot kvalitet - och det andra är att helt pensionera tjänsten.

Jag förstår att de drar in pengar på Xbox Live Guld, men den artificiella barriären att behöva betala för onlinespelande känns så märklig nu när Microsoft satsar lika hårt på PC. Det gör att den som spelar till PC slipper den extra avgiften utan någon begriplig orsak, liksom den som vill spela free-to-play. Lägg istället pengarna "gratisspelen" kostar på att stärka Game Pass eller liknande och förpassa tanken på att man ska betala för gaming online till spelhistoriens soptipp.

I oktober är det slut med Xbox 360-spel via Games with Gold. Vad tycker du om det?

Det finns definitivt äldre och mer anrika företag än SAS, vilka med sina 76 år på nacken dock ändå faktiskt får betraktas som veteraner i flygsammanhang. De har hängt med i vått och torrt, men nu verkar det se allt mörkare ut för vår skandinaviska bjässe, som ju dras med det ena problemet efter det andra.

Jag flyger alltid med SAS när jag kan, samlar flitigt på Eurobonus-poäng med Amex-kort, men kan trots det inte påstå att jag skulle sakna dem om de försvann. Det är såklart alltid trist när folk förlorar jobbet, och egentligen tror jag det är bra för landet och Skandinavien att ha ett stort flygbolag. Men... att SAS har problem märker även jag som kund.

Utan att låtsas att jag har någon som helst slags koll på hur ett flygbolag fungerar eller någon som helst inside-information, tänkte jag ändå i ett utslag av hybris komma med mina förslag på vad det djupt krisande bolaget behöver göra.

• Jag flyger relativt ofta långt, både med lågprisbolag och dyrare sådana. Av någon anledning sitter SAS fast mellan dessa. De har den dåliga servicen ombord (OBS! ej klagomål på personalen som är fantastisk) från lågprisbolagen, kombinerat med de höga priserna från exempelvis British Airways eller Delta Air Lines. Det måste gå att välja mat även i ekonomiklass, det måste sluta snålas på vanlig dricka och bärs/vin borde definitivt ingå till käket - samt något litet att mumsa på under långflygningar. Om det inte ingår, så kan biljetterna heller inte kosta som de gör. Pris och service behöver höra samman tydligare.

• SAS har flera olika system igång som inte verkar kunna samarbeta med varandra. När jag skulle flyga till USA i maj hade jag använt deras auktionsliknande system för att försöka uppgradera mitt och sambons säte. SAS skulle höra av sig senast sex timmar innan med besked om vi fick uppgraderingen eller ej. Men det gjorde de inte. Istället fick jag gå till kundtjänst och fråga, som dock inte kunde se något eftersom det var fel system. Men de kunde uppgradera oss manuellt för 5000 poäng, något vi nappade på. Efter uppgraderingen sade killen att det blivit fel och att det kostade 50 000 poäng (en höjning med 1000% utan att fråga om det var OK), något jag vägrade gå med på. Det här gick att lösa men tog mig tid med telefonsamtal, foton av biljetter, epostande och liknande - för att jag skulle få tillbaka mina poäng, utan någon form av kompensation. Jag tror inte att min mor hade lyckats med proceduren på egen hand, och för henne hade SAS helt enkelt tagit poäng motsvarande fem stycken 'tur och retur'-reso inrikes utan att ge tillbaka dem. Som resenär vill jag inte få felaktiga besked på grund av strul med olika system, och om det är svårt för markpersonalen, hur svårt är det då inte för mig som kund?

• För att återknyta till SAS kundtjänst, så är den bedrövlig även annars med. Att ringa dit innebär timslånga köer där man ofta automatiskt kopplas bort, utan besked om att de ska ringa tillbaka. Att mejla går inte heller i vanlig bemärkelse och svarstiden är helt otroligt dålig. Att få vänta uppemot en månad är inga som helst konstigheter på en enkel fråga, och gör de sedan fel (det hände mig) går det inte att kommunicera med de som svarat för att lösa problemet. En bra kundtjänst man faktiskt kan nå som som sätter resenären i första rummet är något SAS absolut desperat behöver. Nu är de på samma nivå som Ryanair, om inte sämre. Fast med dyrare biljetter. Vill jag kontakta SAS och få personlig hjälp på svenska måste det vara möjligt och dessutom gå inom rimlig tid.

• Inför resan till USA var det mycket strul med vad som egentligen gäller för resa till USA på grund av covid-19. Jag tänkte att jag ringer de som ju ska ta ställning till om jag får kliva på planet eller ej. Men det var ett misstag. Personen i andra änden var visserligen kanontrevlig, men hade ingen som helst koll på någonting, och kunde inte heller hänvisa mig rätt. Det andra bolaget jag flög med resan ut var United, som direkt kunde svara på allt in i minsta detalj och hade till och med en app framtagen för att snabba på allt. Återigen, det får bara inte fungera såhär illa. Den som är ovan eller möjligen äldre och ska resa till USA får det oöverstigligt tufft när SAS ska användas eftersom all hjälp är så usel. Personalen som arbetar för SAS måste ha verktygen att kunna se till att rätt besked lämnas.

• Eurobonus-systemet har varit helt fenomenalt och är en stor orsak till varför jag i huvudsak valt att resa med SAS. Men nu verkar det som att SAS bestämt sig för att klämma åt sina mest lojala kunder ordentligt genom att göra det halvt omöjligt att boka vettiga bonusresor annat än väldigt långt i förväg. Det här retar mig verkligen, tänker SAS ta dyrt betalt med dålig service både på marken och i luften, samt även se till att jävlas med sina bästa kunder - då byter jag bolag. Så lojal är jag faktiskt inte, det finns bättre alternativ. SAS borde om något snarast se till att behålla sina bästa kunder genom att underlätta för dem ännu mer.

Jag hoppas att SAS klarar sig genom krisen på bästa sätt, men för att kunderna ska komma tillbaka har de faktiskt en del att jobba på.

Det finns få saker som för min egen del är så avtändande i spel som spelsystem som är så överdrivet komplicerade att det måste till en timmes korvstoppning först för att lära sig grunderna. Jag hade kunnat förstå det om det vore ett superdjupt PC-strategispel, men när det är ett vanligt äventyr eller liknande till konsol - så tappar jag sugen.

Dessutom leder det ofta till att jag inte färdigställer spel. Jag kan väl inte vara den enda som ibland kommit 10-20 timmar in i ett spel där jag låst upp massor med nya egenskaper och liknande som adderat fler finesser till en redan komplicerad spelkontroll, för att sedan ta en kort paus (kanske en semester, något annat spel med mera) - och inte kunna komma in i äventyret igen?

Jag har spenderat helgen med att spela Teenage Mutant Ninja Turtles: Shredder's Revenge tillsammans med bror och sambo för att avkräva det de sista hemligheterna, och jäsikens vad befriande det är med ett spel som erbjuder ett riktigt bra djup i gameplay, utan att trassla till något. Det går direkt att hoppa in och ut ur, och i dessa tider när just tid allt mer blir bristvara, är detta något jag kommit på att jag verkligen, verkligen uppskattar.

För många utvecklare blandar ihop tillkrånglad spelkontroll med speldjup.

Exakt vad orsaken är, kan man bara spekulera i, men klart är att Kaley Cuoco inte har några som helst planer på att fastna i ett fack efter Big Bang Theory. Serien hann knappt ta slut innan hon axlade rollen som svårt försupen flygvärdinna med ett tragiskt förflutet som hamnar i en ganska mörk historia, samt som Harley Quinn i den ljuvliga animerade serien.

Jag skulle säga att det är ganska så långt från karaktären Penny man kan komma och förhoppningsvis betyder det också att hon kommer klara sig bättre än andra komedienner från sitcoms som försökt sig på en framtid som seriös skådespelerska. 

Nåväl, jag tänkte bara i allvänskaplighet tipsa om just Flight Attendant, så streamas på HBO Max. Jag har först nu kommit mig för att kika på serien, vars första säsong är fullkomligt fenomenal. Den andra är märkbart sämre, men även den mycket sevärd - och om det blir en tredje säsong så kommer jag sitta bänkad.

Du behöver följa flygvärdinnan Cassie Bowdens eskapader.

Vår eminente frilansare Månsis ställde tidigare idag den retoriska frågan om man kan äta sniglar, något som ledde till en intressant diskussion. Just det där med vad man kan äta och inte kan äta, är annars något jag tycker är väldigt enkelt. 

För något år sedan var ett test populärt på sociala medier där man skulle bocka av vad man kan och inte kan äta, där man fick ett poäng för varje grej man inte kunde äta. Jag ögnade snabbt igenom testet och har det sedan dess sparat i mobilen för att använda när smakdiskussioner uppstått. För självklart bör alla som inte är barn (självklart undantaget sjukdomsmotiverade eller ideologiska skäl) få noll poäng.

Jag var själv ohyggligt kräsen som liten parvel tills jag började gymnasiet, då jag mer eller mindre bestämde mig för att sluta med det. Sedan dess älskar jag sådant jag tidigare inte käkade och idag är smakupplevelser något jag verkligen brinner för. Riktigt smakrika ostar, knapriga kycklingfötter, surströmming, kimchi med skaldjur, New England-ostron, gräddig lever, skotsk haggis, torkade maneter, rå japansk kyckling och så vidare - mat är livet och att jag skulle inskränka det genom att böla om att saker är äckliga känns verklighetsfrånvänt.

Du bör absolut få noll poäng.