Suget efter att se något jag redan sett tidigare föll på under kvällen. Och som så många gånger förr, landade jag till slut på en rulle jag sett åtminstone fem gånger i sin helhet vid det här laget (och i stötar hur många gånger som helst). 

Jag skulle därmed beskriva det som en feelgood-rulle. Alltså en film som fungerar som något slags gosig filt att vira in sig i, trots att jag utan och innan vet vad som kommer att ske. Jag har såklart många sådana här rullar, men tänkte nu presentera två av mina feelgood-favoritfilmer och är sedan nyfiken på att få höra om jag är ensam om att mellan varven kika klassiker istället för att gotta mig åt något jag inte sett tidigare.

• American Pie - Den här har jag ledigt hunnit klämma tio gånger (tror inte det stoppar), och ungefär vartannat år faller lusten på att återigen se dess lite annorlunda variant på en pale ale, se Shitbreak rusa genom korridoren, Jim lira blåsinstrument på bandcamp och Jims pappa försöka förstå sonens annorlunda användning av pajer. Jag bli omgående på gott humör av en film där verkligen allt bara klickar för mig (uppföljarna är givetvis klart sämre - men de med originalgänget tycker jag ändå har något), och möjligen att jag Freudianskt även drömmer mig tillbaka till enklare tider.

• The Hangover - En till film som bara får mig på genomgott humör. Helt rätt skådespelare i en sprial som bara går utför och med precis lagom mycket svärta, blir det alltid kul att kika igenom svensexan jag nog lite i smyg ändå drömmer att jag fick vara med om. Allt från musik till repliker och bisarra händelser gör mig på otroligt gott humör per omgående - och det var för övrigt just denna jag avverkade under kvällen (del två har jag också kul åt, och än inte lika mycket, men trean kan jag inte med).

Vad har du för feelgood-favoritfilmer - om du alls har några?

Det här med civil olydnad är alltid en svår fråga. Är det någonsin rätt? Svaret är rimligen ja, utan det skulle få diktatorer ha störtats. Samtidigt kan jag inte säga att jag därmed tycker att det alltid är rätt heller. Det känns som att vi i dagens era känner oss allt mer berättigade att göra som vi vill, och det känns som även att det är få större TV-program idag där det inte dyker upp någon saboterande dåre med ett budskap de brinner för som de anser att alla andra bör ta del av.

Mellan varven kan såklart budskapen vara bra, men det är metodiken jag kritiserar. De får liksom hålla sig till samma demokratiska arena som alla andra, civil olydnad får man spara tills det verkligen, verkligen är akut allvar. Dessutom tror jag att det oftare får direkt motsatt effekt, som protesterna kring våtmarker just nu. Jag försöker själv ofta göra medvetna gröna val, och djurs väl och ve är viktigt för mig - men jag känner instinktivt avsmak när trafik stoppas upp och olika former av sabotage utförs. 

Dessutom verkar det bli allt vanligare att ge sig på konst och historia för att statuera exempel i olika frågor, vilket är flera resor värre.

Hur det än är med den saken, är det svårt att inte skratta åt Let's Dance i helgen, där det återigen skulle utföras sabotage. Visserligen tog sig stollarna in på scenen, men därefter gick det mesta fel - och kameramannen borde definitivt få påökt för sin fiffiga lösning. Kolla själva får ni se, och såhär blev resultatet för TV-tittarna.

Tjong i medaljongen. Hur ser du själv på civil olydnad?

Betydligt smartare personer än mig har redan tyckt till om AI och vad det eventuellt kan leda till, både bra och dåliga saker (även om folk gillar att frossa i det negativa). Tekniken är vanvettigt imponerande och för min egen del söker jag allt oftare med Bing för att kunna använda mig att AI-sökningar, och det är en sökmotor jag tidigare endast använt för att söka efter Google för vidare sökningar. Det är helt enkelt lättare att bara kunna be en AI om en trerätters vegetarisk meny utan nötter om jag har en gäst som vill ha just det, istället för att behöva googla fram allt.

Men det jag nog tycker är nästan mest fascinerande är bildskapandet. Att bara kunna be AI rita något åt mig, och faktiskt få ett resultat, där eventuella brister främst beror på att jag varit otydlig. När den här tekniken blir bättre och snabbare finns det verkligen ingen gräns för vad man kan tänka sig att man kan be om.

Här finns tre exempel där jag bett Bing Image Creator utföra dessa uppdrag:

"Skapa en bild av Fladdermusmannen när han mitt i vintern äter en lång varmkorv med massor av senap och håller en flaska grillsås i ena handen."

"Kan jag få en bild av Sonic the Hedgehog när han åker skjuter maskingevär och flyger raketskor, fast som ritat av en åttaåring?"

"Kan du skapa en robot byggd av TV-spelshandkontroller i popart-stil?"

Dela gärna med dig av egna AI-bilder i kommentarsfältet och berätta vad du bad om att få ritat.

Så har Sony rivit av sin hypade showcase, den första på två år. Jag noterar att det nu börjar märkas tydligt hur Sony sakta försöker ändra fokus mot mer live service och multiplayer. Detta är något de inte gjort någon hemlighet av (och som jag bloggat om redan för två år sedan; del 1 och del 2), och Playstation-chefen Jim Ryan sade förra året såhär:

"That phenomenon of the live service game... that has, in a very large part, fueled the enormous growth in the gaming industry that we've seen over the last ten years. I think that trend towards live services will continue, and if you look for a model in our category of entertainment, which supports sustained engagement over a long period of time, live services games arguably fit that bill better than a subscription service."

Kort sagt, det är en mycket medveten strategi som jag personligen uppskattar. Jag gillar live service-modellen och lirar nästan uteslutande online. Och just att det nu så tydligt är fokus (jämför hur mycket tid det fick kontra singleplayer) är för mig - som gillar att analysera branch - något väldigt intressant.

Sammantaget var jag dock inte superimponerad av det som visades upp och tycker framför allt att det var lite för få stora Sony-spel från egna utvecklarna (Marathon var dock jäkligt kul, håller med Petter). Multiformat är kul, men det är framför allt exklusiviteterna som lockar i fall som dessa. 

Nåväl, det som stal showen för min egen del var dock Project-Q som snabbt bara nämndes i förbifarten. En streaming-enhet för Playstation 5-titlar. Exakt hur den kommer fungera verkar ännu lite oklart (är det bara spel man har på sin konsol så förloras lite värde), men oavsett detta är det alltså i mångt och mycket en Portabel Playstation 5 att lira i hängmattan på tomen, i sängen eller medan familjen kikar Melodifestivalen och man vill vara social men slippa se skiten.

Sony har även molnspelande på gång, vilket vi förhoppningsvis får se mer av snart. Om det sömlöst kommer fungera med Project-Q kan det blir hur fett som helst - och ett solklart fall av begreppet "Mäki tar två".

Vad tyckte du var bäst under Sonys showcase igår kväll - och vad gillade du eventet i allmänhet?

För den som vill lyssna på musik idag är det riktigt smidigt. Bara skaffa Spotify och du har i princip allt du någonsin kommer behöva för 109 kronor per månad. Det är ungefär hälften av vad en enda CD kostade när de förpassades till oändligheten för sisådär 15 år sedan.

Med böcker tycker jag Nextory ger i princip allt jag behöver och för film kommer man förvånansvärt långt med bara Netflix. Vill du däremot läsa viktig samhällsinformation i Dagens Nyheter, en artikel om helgens marknad i Östersundsposten eller en sammanfattning av Apples årsbokslut i Financial Times blir det betydligt svårare. Alla dessa envisas nämligen med att ha helt egna digitala prenumerationstjänster – precis som alla andra tidningar.

Att läsa exempelvis Dagens Industri och Svenska Dagbladet blir därmed en kostnad per månad som vida överskriver vad det kostar att ha Spotify, Nextory och Netflix tillsammans (du kan faktiskt även betala för Youtube och Disney+… och det kommer fortfarande vara en lägre totalkostnad). Utan att ens för en sekund vilja kritisera dessa tidningars medarbetare (just DI och Svenskan anser jag rent av vara bland det bästa vi har), så tycker jag inte det här är riktigt rimligt.

Exakt hur det ska gå till vet jag inte, men det måste komma något slags övergripande combo-abonnemang, alternativt ett vettigt system att kunna låsa upp enskilda artiklar. Jag vill kunna ha ett abonnemang och sedan läsa en majoritet av dagstidningarna, alternativt enkelt pynta en femma och läsa det jag vill få läsa. Det som händer nu är istället att jag läser allt mindre av våra dagstidningar. Även om jag nästan kan höra några av er i realtid knappra fram att allt är skit ändå och att endast obskyra sajter med källor som inte kan verifieras är att lita på, så tror jag fullt och fast att bra journalistik är något viktigt. Makt ska granskas, och tidningarna får gärna även underhålla, berätta om viktiga saker, bjuda på tester av märkliga prylar, bjuda på obskyra fenomen och göra det lätt att följa det som händer i världen.

Nu blir det allt svårare istället, i en tid då jag tror journalistik är viktigare än på länge. Kan bokförlag, filmutgivare och alla dessa halvt maffialiknande musikbolag enas och samsas med sina produkter via bredare tjänster – borde det även kunna gälla dagstidningar och jag tror det är något som borde ha skett för länge, länge sedan.

Hur ser du på att alla tidningar har sina egna prenumerationstjänster, ofta med direkt vanvettiga priser?