Förra veckan dök gjorde ryktet att Microsoft filar på två olika versioner av Xbox Scarlett comeback. Arbetsnamnet Anaconda (den mer kraftfulla) och Lockhart (den mer beskedliga) dök upp på nytt med fina avsändare. Nu har dessutom påstådda specifikationer letat sig ut på nätet, och det är tämligen imponerande siffror som presenteras.

Hur det är med sanningshalten i siffrorna vet jag såklart inte, men det verkar åtminstone vara så pass många namnkunniga personer som tror på idén med två olika Xbox Scarlett-modeller - att jag väljer att tro att det stämmer. Sony ryktas för övrigt vara inne på samma linje, och det känns som ett genidrag. Jag har senaste tiden funderat en del över både prislappar på nästa generations hårdvara, men även vilka av dagens konsoler som följer med in i nästa.

Att döma utifrån vad Microsoft verkar arbeta med, så tror jag att Lockhart kan vara en konsol kort och gott tänkt att ersätta Xbox One helt. Skillnaden på den och Anaconda tycks nämligen vara enorm. Förstnämnda kommer vara mer än nog för den som vill spela nästa Crash Racing, älskar att lira FIFA och tycker att Fortnite är peak underhållning samt att det såklart funkar att streama spel på. Alla spel kommer fungera, men i lägre upplösning, vilket är något en väldigt stor del av spelarna skiter i (eller saknar högupplöst TV).

På det sättet kommer konsoler ur nästa generation kunna säljas till vrakpris, medan det finns ett värstingalternativ för entusiaster. Även om de mest optimistiska ryktena skvallrar om en CPU på 3,2GHz och 10,2 TFLOPS beräkningskapacitet för Playstation 5 och en CPU på 3,5GHZ samt 12 TFLOPS för Xbox Scarlett... så är det inte mer än att en schysst PC redan har värre prestanda än så.

Nu räcker prestanda mycket längre till konsol än PC, vilket vi vet av erfarenhet, men det är så pass väl tilltaget att det faktiskt kommer att bli ett rejält kliv grafiskt nästa generation - men fortfarande inte mer än att det ändå verkar trovärdigt. Och med de enklare enheterna kan Microsoft och Sony pensionera det mesta av det befintliga konsolbeståndet och ha burkar förberedda för framtiden redo för en billig penning. Briljant.

Kanske levererar både Microsoft och Sony två konsoler redan från start nästa generation.

Det var för ungefär ett år sedan jag skrev en artikel om hur spel- och konsolförsäljning alltmer tjänat ut sin roll. Ett spel kan vara en enorm framgång utan att sälja ett enda exemplar och konsoltillverkare kan vinna konsolkriget utan att ens ha någon konsol.

Det här har jag även slagit fast i min blogg tidigare och det har ofta mottagits med blandade åsikter, liksom påståendet att exklusiviteterna är på väg bort. Några menar hånfullt att jag är helt ute och cyklar, andra tycker att det är en tråkig utveckling - men medger att det går åt det hållet.

Under kvällen fick jag plötsligt lite oväntat stöd för min tes, och det från självaste NPD-gurun Mat Piscatella. Det han inte vet om konsolförsäljning är verkligen inte värt att veta, och han skriver på Twitter:

"Psssst... the 2020's will be about ecosystems, not platforms. By the end of the decade I doubt any company will tie content exclusively to one device. Particular hardware will be a nice to have, not a need to have. ¯\_(ツ)_/¯"

Det vill säga ganska precis vad jag skrev och vad jag tror. Det gäller att binda upp användarna (oss spelare) i enorma nät av tjänster och abonnemang så vi inte vill säga upp dem. Och ju fler man kan knyta till sig, desto större blir de potentiella intäkterna och därmed också resurserna man kan satsa på spelvärlden.

Därför är det så viktigt med bakåtkompatibilitet nu, vilket även inkluderar handkontroller (tidigare otänkbart eftersom konsoltillverkarna tjänar storkovan på dem), liksom att erbjuda tjänster som fungerar till PC, smartphones, streaming, konsoler och mycket annat. Jag tror, som jag tidigare skrivit om, bland annat att smart-TV med "inbyggda konsoler" kommer vara en viktig komponent här. Helt enkelt att du kan köpa en Sony-TV där det står att Playstation 5 finns inbyggd, varpå du sedan kan lira streamat.

Det kommer bli några spännande år framöver. Visst har det skakat i konsolbranschen förr, men den revolution vi nu står inför och som redan börjat (Xbox One S All-Digital sålde kopiöst under Black Friday - vilket i många fall sannolikt är användare Microsoft nu binder upp i Game Pass) är något helt annat. Vi går för första gången mot en framtid där framgångarna måste mätas på helt andra premisser än antalet sålda konsoler.

Exklusiva spel är något Piscatella inte tror kommer finnas kvar i betydelsen att de släpps till ett format, och dedikerad hårdvara kan visserligen vara fiffigt, men är heller inget måste.

Vi har som bekant redan bjussat på en bamsig artikel där våra danska kollegor berättar om sina intryck från Stadia. Både jag och Kim Orremark fick fåra abonnemang och handkontroller under förra veckan, och eftersom det trots allt inte är varje dag vi får ett nytt format (och den första stora första hel-streamade dessutom), känns det som att jag vill bjussa på mina egna intryck.

• Svagt spelutbud - Visst, Google fick kalla fötter och slungade in tio nygamla spel vid lanseringen. Men även om det tveklöst är stora titlar som trängs i utbudet, så känns det alldeles för gammalt och mossigt. Det hade behövts något exklusivt från Google själva som visade upp den fina prestandan de skröt med. Hur hade det gått för Nintendo 64 utan Super Mario 64? Hur hade det gått för Xbox utan Halo: Combat Evolved? Som konsollansering (i betydelsen nytt format, även om det inte är fysiskt) betraktat är det helt enkelt väldigt svagt.

• Tveksam prissättning - När jag köper nedladdade spel hamnar de på min hårddisk. De tas aldrig bort. Så länge hårddisken håller har jag mitt bibliotek av spel kvar, även om otippade saker händer i framtiden. När det kommer till streamade spel finns däremot inga garantier. Stänger Google servrarna kommer jag aldrig kunna spela mina inköpta spel igen, allt är bortkastat. Nu tror jag inte det händer - men nyckelordet är "tror". Jag vill helt enkelt inte betala fullpris för spel jag streamar (jag vill inte köpa digital musik via Spotify heller eller film via Netflix) och detta behöver tänkas om.

• Suverän handkontroll - Nu har jag använt handkontrollen för lite och i för få spel för att svara på hur den står sig i längden mot Dual Shock 4 och Xbox One-diton, men den är verkligen helt suverän i alla möjliga genrer. Från analogspaksprygel i Destiny 2 till ilsnabba combos med knappar och styrkors i Mortal Kombat 11, så gör den sitt jobb med bravur. Jag är otroligt imponerad, ett riktig genuint kvalitetsbygge.

• Menlöst Stadia Pro - Jag vet ärligt talat inte riktigt vad jag får för Stadia Pro. Destiny 2 är ju kul men inte direkt pinfärskt och free to play-varianten New Light finns ju gratis till andra format. Samurai Shodown är kul att spela, men i princip alla har ju bara en handkontroll och detta är ju helt dedikerad versus samt kanske i den genre som minst av allt lämpar sig för streamat spelande. Dessutom uteblir den utlovade 4K-grafiken. När, här måste det till sexigare paketering och tydligare budskap.

• Var är funktionerna - Det är lite som att gå från Steam till Epic Games Strore. Det finns... ingenting. Att Google skulle matcha vad konkurrenterna har redan från start är såklart helt orimligt, men nu är det nästan kusligt barskrapat och inte särskilt smidigt att använda.

• Krånglig installation - Plugga in en Chromecast och spela. Tänkte jag mig. Google hade andra planer med massor av installationer, omstarter samt växlande mellan dator, mobiltelefon och TV. Det är inte svårt, men det är helt onödigt tillkrånglat på ett sätt jag bara kan beskriva som oanvändarvänligt.

• Imponerande teknik - Här får jag ju skämmas lite eftersom jag kritiserat streamade spel i omgångar. Det lär jag möjligen fortsätta göra, men inte med riktigt samma övertygelse. Efter att ha spelat Playstation Now kändes det som ett omöjligt projekt, men faktum är att Stadias streaming fungerar imponerande väl. Jag har till och med spelat ovan nämnda Samurai Shodown med viss behållning, trots att det som sagt är den sannolikt sämsta genren av alla för spelande på detta vis. Kommer bara spelen så finns det definitivt en framtid för konceptet.

Har du testat Stadia ännu och vad tycker du själv?

Jag hade en intressant diskussion med Gamereactor-läsaren Svamphammar i kommentarsfältet till den artikel vi publicerade i fredags, där jag ger mina argument till varför jag tror att nästa generation kommer bli tämligen kostsam. En sak jag inte tog upp då, är för övrigt hur både Microsoft och Sony i omgångar snackat upp prestandan i sina kommande konsoler, vilket jag också borde ha nämnt i en bildtext eller liknande. Prestanda kostar.

Men det var inte det vi pratade om, utan vilka konsoler som kommer finnas kvar sedan Playstation 5 och Xbox Scarlett släppts. Att den gamla konsolen fortsätter säljas separat med den nya under en ganska lång övergångsperiod, har varit en självklarhet länge. Men tidigare generationer har ju inte haft två upplagor av varje konsol. Nu har vi ju både Slim och Pro på Playstation-sidan samt S/SAD/X på Xbox-sidan.

Dessutom har det funnits fler än ett rykte som säger att Sony kommer lansera Playstation 5 i två upplagor. Något som inte vore det minsta uppseendeväckande. Tvärtom. Det har vi ser exempel på förr. Men givetvis kommer inte alla konsoler hänga med, det skulle betyda att vi bara av Playstation och Xbox skulle ha potentiellt runt tio konsoler att välja bland, samt två Switch - tre om den beryktade kraftfulla varianten släpps snart.

Detta går såklart inte. Så vad ryker? Jag har faktiskt väldigt svårt att svara på det. Gamla konsoler har en tendens att sälja bra långt efter att de nya kommit. Det finns alltid barn och liknande samt folk som bara vill ha billig hårdvara till stugan. Detta vill man såklart inte kapa bort. Samtidigt har det gått trögt för Xbox One och med tanke på att de finns tre modeller är försäljningen rimligen inte hög av var och en.

Men tar de bort allihop för att helhjärtat satsa på Scarlett, betyder det också att de helt missar chansen att få just barn och andra att knyta upp sig i Microsofts ekosystem med Xbox Game Pass. Dessutom har de ju sitt xCloud på väg. Hela grejen med den tjänsten är ju att den inte kräver krallig hårdvara, och att då ha de tillgänglig billigt verkar logiskt. Jag har faktiskt svårare att se S och X ha en naturlig plats efter Scarlett, och tror att det kan vara SAD (S All-Digital, den skivlösa Xboxen) som får längst livstid.

För Sony är sitsen en annan, även om försäljningen nu tycks avta, så har de sålt fenomenalt. Och alla som vill ha en billig Playstation har inte skaffat det ännu. Men även för Sonys del, känns det som att de knappast vill ha kvar både Playstation 4 Pro och Slim, i synnerhet inte om Playstation 5 kommer i två utföranden. Sony har inte satsat lika hård på att fånga in användare i ett ekosystem som Microsoft har gjort, men tendenserna finns där med ökat fokus på Playstation Now samt ny teknik för deras streamade spel.

Jag sätter helt enkelt slantarna på att det även för Sonys del är Playstation 4 Slim som får leva vidare i slutändan. Pro går inte att prisdumpa hur som helst (jag har motiverat varför i min artikel) och om den som vill ha en billig Playstation inte köper den idag, så tror jag inte heller de gör det imorgon.

Kort sagt tror jag de båda konsolerna med den senaste tekniken, som agerat draglok för branschen och bidragit till att hålla konceptet med konsoler extra levande, är de som kommer få stryka på foten först (och i Microsofts fall även S). Men din gissning är givetvis lika god som min, och detta är verkligen svårt att sia om.

Vad tror du kommer hända med dagens konsolutbud sedan de nya, starka enheterna lanserats?

Jag har fortfarande inte haft tillfälle att spela Stadia, något jag förhoppningsvis kommer få göra senare denna vecka dock. Tekniken är såklart väldigt spännande, och gör det alltså möjligt att spela grisigt snygga spel utan någon konsol och kunna få grafiska generationskliv utan att behöva betala för det.

Jag har tidigare flera gånger motiverat varför jag tror att det kommer bli väldigt stort - inte nödvändigtvis Stadia - utan tekniken som sådan. Sony har ju också en egen motsvarighet i Playstation Now som de dessutom ska uppgradera, och Microsoft har ju dragit igång betan av xCloud. Men i takt med att jag läser om allas intryck, slår det mig att mina farhågor tycks ha slagit väl in.

Det handlar om gaming med visst lagg. De allra flesta spelare bryr sig egentligen inte. Jag har varit hemma hos vänner som visat sig ha bildfilter påslaget på TV:n som gett en fördröjning i knapptryckningarna på närmare en sekund. Och de flesta av oss spelade ju som bekant på gamla LCD-TV med en hopplöst långsam responstid. I slutändan spelar det ganska liten roll för de flesta. Men i vissa genrer går det bara inte.

Dit hör fightingen, där du för att kunna göra pareringar och nyttja luckor måste kunna få iväg attacker med tusendelars tajming. Allt sådant här slungas ut genom fönstret när du spelar streamat och det blir mest en orgie i hoppsparkar mot varandra. Men det finns såklart även andra actionspel som lider av detta. Dark Souls eller Sekiro måste vara fruktansvärda att spela streamat - medan Shadow of the Tomb Raider eller Red Dead Redemption 2 spelar kvitta.

Och det fick mig att fundera lite. Om det här blir så stort som jag tror (det är många som vill ha en TV/tablet/smartphone med "inbyggd konsol" trots allt, och folk i allmänhet har ju inte varit sena att välja film och musik streamat trots sämre kvalitet) - så tror jag att vissa genrer kommer gynnas på andras bekostnad.

Lek med tanken att det finns en halv miljard gamers som spelar streamat om fem år. Detta medan det finns 50 miljoner sålda Playstation 5 och 50 miljoner sålda Xbox One samt såklart PC. Som spelutvecklare kan du välja att göra ett spel alla dessa runt 700 miljoner kan ha kul med, eller prioritera ett typiskt konsolspel som kräver ögonblickliga reaktioner och som max 100 miljoner användare kan nyttja på bästa sätt.

De flesta spelutvecklare badar inte i pengar, utan kämpar hårt för att kunna behålla sina anställda och helst kunna ha nog med personal för att göra tillvaron dräglig samt göra en vinst så det finns en buffert för framtiden. Då lockar det nog mer att göra ett äventyrsspel utan krav på ögonblicksreaktioner med potentiell jättemarknad, än ett utmanande actionspel som bara kommer upplevas som segt med dålig spelkontroll för de som spelar streamat (och som riskerar att få dåliga betyg som en följd av detta).

Ju mer jag tänker på det, desto mer övertygad blir jag över att en streamad framtid kommer ske på bekostnad av spelurvalet vi har idag. Varför göra tennisspelet Top Spin Reboot med frustrerande laggiga returer, när man kan göra ett managerspel istället som fungerar utmärkt streamat? Och varför göra reaktionskrävande Mortal Kombat 12 när man kan göra beat 'em up-spelet Shaolin Monks 2 istället?

Jag har inget bra svar på det och tror att en framtid där streamade spel blivit superstort, ofelbart kommer leda till betydligt fler spel i genrer som strategi, rollspel, äventyr, pussel och party - på direkt bekostnad av annat.

Jag älskar spel som Vanquish - men hur kul hade det varit streamat och hur kommer det påverka hur exempelvis Platinum Games väljer att designa sina spel i framtiden?