Gamereactor / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands / 中國
Gamereactor
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto

Låt mig slippa svåra spel

Skrivet av Jonas den 16 februari 2018 kl 15:37
This post is tagged as: Åsikter

Jag vet inte exakt när det började, men något år efter förra generationsskiftet (2008- ungefär) hade det blivit vanligt med spel som saknade konsekvens. Ingen skulle behöva dö, du hölls hela tiden i handen, pilar pekade vart du skulle gå och övertydliga förklaringar dök hela tiden upp på skärmen. Ofta användes Quick Time Event-inspirerade sekvenser där du genom ett enkelt knapptryck kunde göra något riktigt spektakulärt.

Det i sin tur fick en motrekyl när det började klagas på detta, inte minst genom en välskriven artikel av Petter Hegevall här på Gamereactor, och resultatet blev att svåra spel kom på modet istället. Ofta med en hänvisning till hur det var förr, helt utan handhållande och med passager som krävde enormt mycket träning.

Jag är inte den som bangar sådant. Absolut inte. Tvärtom finns det många sådana spel jag verkligen älskar. Men det får inte bli ett självändamål och det har absolut inget att göra med hur det var förr. Mega Man 9 och 10 är bra exempel på spel som anses representera de svåra spelen från förr. Bara det att Mega Man aldrig varit så våldsamt svårt.

När vi var yngre hyrde vi spel varje helg och jag och mina bröder hade oftast klarat ett spel vi hyrde en fredag eftermiddag tills dess att vi lämnade tillbaka dem på lördag klockan 18. Spelen var inte särskilt långa och behållningen låg ofta i högt omspelningsvärde. Chip 'n Dale, Mega Man 2, Excite Bike eller Life Force: Salamander är lika roliga idag som när de släpptes - och det var verkligen inte svårighetsgraden som gjorde det.

Om utvecklarna vill uppnå retrokänsla, så sikta på detta istället, att göra spelen riktigt roliga att spela om och om igen. Att göra vissa passager frustrerande är för mig inte underhållning och ett bra spel bör kunna vara allt från lekande lätt till supersvårt beroende tack vare bra design.

Att ta sig i mål i Super Monkey Ball är ofta inga konstigheter. Att göra det på halva den givna tiden för bättre poäng är dock en ganska lagom utmaning. Vill du sedan börja vässa tider och försöka klara banorna så snabbt det går - så är det förmodligen ett av världens knivigaste spel. Eller ta färska Super Mario Odyssey. Det ska alla kunna klara. Men ska alla månar hittas så är det en utmaning som kommer sätta även de bästa på prov.

Krångla inte till saker. Att inte hålla spelaren i handen och vara onödigt övertydlig hela tiden är inte samma sak som att erbjuda frustration och artificiella hinder. Det ska vara roligt att spela hela tiden och designar du ditt spel väl ska det kunna vara lagom utmanande för alla.

Jag vill absolut inte tillbaka till 'Press A to awesome'-tiden, men de ofta onödigt svåra passager som finns i framför allt dagens indie-spel tycker jag förstör upplevelsen mer än de tillför.

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus

Våldsamt sugen på Metro Exodus

Skrivet av Jonas den 14 februari 2018 kl 01:40
This post is tagged as: Önska

När det kommer vet vi inte riktigt, men det ska enligt uppgift ske i år. Jag talar såklart om lanseringen av Metro Exodus. De båda föregångarna var fantastiska spel, och enligt min ringa mening förtjänt av att upptäckas av betydligt fler spelare än vad som skedde. På flera sätt så påminner 4A Games mig om CD Projekt Red vars Witcher-spel heller aldrig fick försäljningen de förtjänade innan del tre kom.

Spelet som blev det verkliga genombrottet. Möjligen har de haft det svårare som öststatsutvecklare, men det är egentligen inget jag faktiskt har på fötterna för att uttala mig om. Men jag misstänker att Metro Exodus kommer kunna bli tredje gången gillt även för 4A Games, för nu kommer det bli stort på riktigt. Jag verkligen älskar hur de bygger öppna spelvärldar med linjär story, så jag faktiskt ska från punkt A till B, men kan kosta på mig att hitta på lite hyss och utforskande däremellan.

Sedan får jag en ny öppen värld medan äventyret fortskrider. Jag hör till alla de som är lite trött på att få gigantiska spelvärldar slungade mot mig som kommer ta hundra timmar att utforska, och såhär på förhand låter Metro Exodus-varianten helt skräddarsydd för mig och säkert många andra med. Kan de bara fortsätta berätta en lika dystopiskt otäck historia och behålla den mästerliga designen så kan detta bli precis hur bra som helst.

Spelade du de tidigare Metro-spelen och vad tyckte du isåfall om dem?

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus

Låt Hudson-folket göra Mario Party

Skrivet av Jonas den 13 februari 2018 kl 00:40
This post is tagged as: Switch, Rykte

Jag borde väl egentligen bli glad över dagens rykte om att ett nytt Mario Party är under utveckling. Spelen hör till mina absoluta favoriter i partykategorin och Switch känns bokstavligt talat som skräddarsydd för ändamålet. Men ryktena säger ju samtidigt att Nd Cube utvecklar, det vill säga teamet som gjorde del nio och tio där man körde omkring med en bil på banan och fick spela ett minispel mellan varven.

Och visst, de har också sina förtjänster, men ärligt talat. Hudsons spel är bättre, rakt igenom. I en tid när brädspel ligger mer rätt i tiden än någonsin, skulle jag vilja ha ett mer traditionellt Mario Party med roliga spelplaner, en enkelt tärning samt en väldans massa minispel som får spelas ofta - där skicklighet faktiskt betyder något annat än att allt kastas om precis i slutet utan att något kan göra något åt saken.

Nu är det ju såklart bara ett rykte med en enda källa, som dessutom anger att det ska komma först 2019. Vi får se vad som stämmer och inte stämmer, men jag hoppas att spelet kommer och att det gamla konceptet tagits tillbaka. Och gärna Hudson-folket som utvecklare med.

Det ryktas vara dags för Mario Party igen, dock med samma utvecklare som av del nio och tio.

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus

Önskemål inför Star Wars: Battlefront III

Skrivet av Jonas den 6 februari 2018 kl 01:58
This post is tagged as: Önska

Jag har spelat över 200 timmar Star Wars Battlefront II vid det här laget och jag gillar det. Den sjua jag gav det i betyg står sig väl, och sedan lanseringen finns nu både mer single- och multiplayerinnehåll, utan extra kostnad. En av de brister jag klagade på var det enkla faktum att det känns som att Dice har dålig koll på Star Wars samt att det helt enkelt inte är så spännande som det ofta blir i spel som Battlefield, Halo eller Call of Duty.

Känslan av liv och död infinner sig inte riktigt och hjältarna är överdrivet kraftfulla. Möter du en ilsken Rey eller Bossk så kommer du att dö. Och det finns inget du kan göra åt saken. Det är inte särskilt roligt och jag hoppas att det är en av de saker som Dice ser över till den tredje delen. Han Solo är en småfeg smugglare som uträttade stordåd när det verkligen gällde och absolut ingen tok-Rambo som porträtteras väl genom att halvt odödlig rusa fram över slagfält och skjuta ned tjogvis med fiender.

Jag stör mig även på omladdandet av vapen som Dice maskerat som ventilering av laserpistoler. Bara slopa detta. Star Wars är inte Battlefield och borde få stå på egna ben. Dessutom är tankegodset att du inte får spela med dina vänner, utan slumpas ihop med andra som sedan får extra Battlepoints om ni håller ihop, så gräsligt dålig att jag undrar vad som egentligen hände där. Under alla matcher jag spelat, vilket är nästan dagligen sedan det släpptes, har jag inte stött på en enda match där folk faktiskt försöker hålla ihop gruppen. Det enda Dice åstadkommit är att se till att splittra grupper av vänner och på så sätt gjort multiplayer med andra tråkigare.

Även menyerna vill jag för övrigt ska göras om. Helt. Att inte kunna uppgradera utan att lämna multiplayer är obegripligt, likaså hur det skiftas med vilka knappar som gör vad i det träiga systemet för att inkassera belöningar och utrusta klasser, hjältar och skepp på olika sätt. Ren tristess.

Men! Det jag saknar allra mest och som jag tycker är helt bortslösat, är hur Battledroids används. Dessa "Roger Roger"-typer är ju en av få ljuspunkter från Phantom Menace. Här springer de omkring som de hade raketer under metallfötterna, missbrukar rullningarna som alla andra, bär bandanas (!) och hoppar omkring. Det roliga med Battedroids är ju hur usla de är, de slåss genom att vara många.

Det känns som ett extremt dåligt utnyttjat koncept. Istället för att slänga på ett Star Wars-skin på Battlefield, som man nu gjort, och på kuppen få den mesta Star Wars-känsla att försvinna - så borde vi ha fått ett asymmetriskt spelläge. Säg 200 liv för Battle Droids (som maximalt 20 spelare får använda upp) mot 20 spelare med ett liv vardera för klonsoldater, alltså 20 mot 20. Sedan kan sistnämnda få ha fler fordon, bättre utgångspunkt, gå snabbare, regenererande liv, kraftigare vapen, bättre rörelseförmåga och tåla mer.

Helt plötsligt skulle klonkrigen faktiskt kännas som klonkrigen och låta oss uppleva det på ett sätt som inte gjorts i spelvärlden. Stenhårda strider mot en fiende som sänks av en enda träff, men som kommer i enorma antal medan klonkrigarna blir färre och färre och verkligen tvingas arbeta som ett team. Där har vi något som skulle kännas som Star Wars för min egen del och vara betydligt roligare än de märkligt balanserade Galactic Assault-uppdragen som finns nu.

De nya storyuppdragen i Star Wars Battlefront II är spelmässigt generellt bättre än de i originaläventyret.

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus

"Upp med seglen, de kommer!"

Skrivet av Jonas den 31 januari 2018 kl 01:05
This post is tagged as: Intryck

Tillbringade gårdagskvällen med att leta skattkistor (samt röka lite lakrits) tillsammans med kollegor från vår kära Gamereactor-redaktion i Sea of Thieves. Betan blev som bekant förlängd, och det tackar jag för då jag inte hunnit med att spela tidigare. Nu var det hur som helst dags.

Som jag skrivit tidigare har jag knappt vetat något om spelet, så det blev en grundlig genomgång med Kristian Kask som magister. Detta skedde över ett par groggar på Rares soliga ö, varpå min sjörövare blev så onykter att han ramlade av bryggan på väg ut till båten och blev uppäten av en haj. Min karriär som pirat fick en lite skakig början. Särskilt intuitivt kändes det inte, men förhoppningsvis är det något det jobbas på till den färdiga lanseringen.

Men sedan började skattjakterna. Identifiera ö, rösta om vilken skatt vi ska ta och... gå på grund. Med vild panik rusade jag och Kask ner med hinkar för att få bort vattnet och slog febrilt i spikar där det sprutade in. Skatter såldes, pengar tjänades, bananer åts och jag pepprade andra ruskprickar med kanonerna så snart de dök upp i horisonten som för att visa att pirat Mäki inte är någon man vill komma för nära.

Väldigt trevligt, men det var när vi skulle avrunda omgången det hettade till på riktigt. Efter att ha hittat en dyrbar skatt sedan ett knepigt pussel lösts, smällde det till i livmätare efter en träff. Någon hade hittat oss Sjörövar-Kask tog upp kampen medan jag i ilfart simmade till vårt skepp. Kask strök tyvärr med och i väntan på att han skulle komma tillbaka var jag själv. De andra uslingarna kom seglandes emot mig och så snabbt jag kunnde drogs ankaret upp, varpå Kask var tillbaka igen. Med vild panik vrålades: "Upp med seglen, de kommer!"

Några välriktade kanonkulor senare och med pulsen på cirka 200 undkom vi med minsta tänkbara marginal, medan skeppet tog in vatten som om man försöker skydda sig från monsuner med drinkparaplyer i silkespapper. Jag tror det var mer vatten i skutan än i havet utanför när vi lyckades bromsa katastrofen och kunde börja sänka vattennivån. De andra piraterna hade samma problem men tack vare effektivt samarbete var vi iväg och jag stod nervöst uppe i masten med kikaren och spanade ut över horisontens vackra vågor för att se om vi var förföljda. En mycket lyckad och rolig raid.

För att summera så håller jag med om mycket av det min kollega Adam Holmberg skriver. Just nu saknas variation och saker att göra. Hur mycket Rare låst bort till betan vet såklart bara Rare, men får de till den biten kan det bli en riktig höjdare. Om inte är det en kul grej för stunden som dock förmodligen inte kommer hålla någon längre tid.

Vatteneffekterna i Sea of Thieves går utanpå det mesta.

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus
Gamereactor

Tidningen

More

Copyright 1998-2018 - Utgiven av Gamez Publishing A/S, Toftebæksvej 6, 2800 Kongens Lyngby, Denmark.