Visst, det är väl kanske inte som att storyn är det absolut viktigaste i ett Donkey Kong-spel, och självklart tyckte jag att den Direct tillägnad spelet som visades idag lovar väldigt gott. Det ser helt enkelt ut att påminna om Marios 3D-äventyr, kanske mest Odysssey, men med en hel del ny spelmekanik.

Det skulle därför förvåna mig mycket om inte detta blir en ny homerun för Nintendo, och kanske apans bäst sålda spel någonsin. Men det är en sak som gnager lite, och som många andra reagerat över. Det här utspelas ju nämligen före det första Donkey Kong och låter oss följa när Donkey träffade Pauline.

En annan figur som är med i spelet är Cranky Kong, en apa som när han dök upp första gången beskrevs som original-Donkey Kong. Det var han som stod på den där byggställningen och slungade tunnor mot Mario. I Donkey Kong Bananza är Cranky dock fortfarande lika gammal - när han borde vara yngre än i originalspelet - och Donkey borde förmodligen inte ens vara född.

Jag antar att det är skitsamma, vem bryr sig om Donkey-storyn, men jag kan inte hjälpa att känna att Nintendo ändå borde försöka hålla ihop berättelsen lite bättre för att det åtminstone ska kännas som ett någorlunda trovärdigt universum. Jag noterar för övrigt att jag sannerligen inte är den förste som reagerat på detta.

Donkey Kong Bananza ser ljuvligt ut, jag håller tummarna för ett svinkul apäventyr, trashad kanon till trots.

Första gången jag fick chansen att klämma på Pro Controller 2 var när jag besökte Nintendo Tyskland för att lira Mario Kart World och Switch 2 Welcome Tour. Redan där och då var jag imponerad, även om jag beklagar att det saknas analoga triggers (något som inte bara gäller racingspel, utan även som avtryckare i shooters). Men... den kändes ändå gedigen och väldigt ergonomisk på ett sätt jag tycker gör den till bäst i klassen just nu.

Så... efter att ha spenderat över en vecka med Pro Controller 2 känns det på sin plats att berätta vad jag tycker om den. Det är tydligt att Nintendos ambition varit att leverera en premiumupplevelse för seriösa gamers. Designen är sober, med en mattsvart finish och grå detaljer som känns precis lagom futuristisk, samt håller händerna mindre fuktiga.

Knapparna har en förbättrad taktil respons jämfört med föregångaren, och styrspakarna känns rejält mycket mer exakta och framför allt följsamma. Jag gillar även att de är tystare när du tar i kanterna, vilket gör dem mindre plastiga.

Dessutom gillar jag att de mappningbara knapparna på baksidan och hur detta integrerats i gränssnittet. Aldrig förr har det varit så lätt att skapa individuella profiler till en handkontroll till varje nytt spel. Det här får gärna Microsoft och Sony ta efter.

Pro Controller 2 är en robust och pålitlig uppgradering, särskilt för Nintendo-spelare som vill ha bättre precision och komfort. Men trots sina förbättringar är det svårt att ignorera känslan av att den kunde ha varit ännu bättre – med rätt justeringar hade det här kunnat bli en ny standard för hur kontroller ska kännas.

Jag gillar även den förkrossande överlägsna batteritiden. Jag brukar vara imponerad av Xbox Series S/X där jag gott och väl får ut över 20 timmar på billiga laddningsbara Ikea-batterier. Här snackar vi dock det dubbla och faktum är att jag bara laddat en enda gång sedan jag fick Switch 2, trots väldigt flitigt spelande.

Pro Controller 2 är ett måste till Switch 2 och känns både påkostad och välbyggd, även om det gnager att analoga triggers saknas till formatet.

Sega kart-spel har genomgående varit väldigt underhållande och det kommande Sonic Racing: Crossworlds ser inte ut att bli något undantag. Enda brasklappen är väl att det känns som att det lanseras i en väldigt dålig period eftersom Mario Kart World helt kommer överskugga det.

Men... senaste tiden har jag hört flera personer som undrat om Mario Kart kommer till Playstation 5, och när de får höra att det inte gör de så undrar de om det finns något lika bra. Om Crossworlds är i närheten av Mario Kart World är oklart, men det ökade intresset (märks också i trafik på texter om spelet) har börjat få mig att svänga.

Kanske är det inte någon dålig tajming, utan snarare bäst tänkbara. Switch 2-ägarna kommer vilja ha mer Mario Kart, där man kan tänka sig att DLC kommer dröja, och Crossworlds kan fungera som substitut. Många som spelar PC, Playstation 5 eller Xbox Series S/X är också sugna på att få köra karts nu när det är extra hett, och av allt som är på väg är Sonics racing absolut hetast.

Kanske kommer Sega ha Mario att tacka för hög försäljning?

Det var länge sedan jag kollade på linjär TV i någon omfattning annat än i princip Alla mot alla. Men... sedan en tid har väldigt mycket klassiska TV-underhållning flyttat in på HBO Max, och i och med det har jag alltmer börjat kika på sådant. Jag styr själv när och hur jag vill se - och ingen reklam.

Utöver ovan nämnda Alla mot alla (svensk TV:s trivsammaste program?), har jag även börjat kika Noll stjärnor. Ett reseprogram med Erik Haag och Lotta Lundgren, och jag gillar det verkligen. En i grunden ganska enkelt premiss, helt enkelt resor till städer och framför allt hotell samt sevärdheter som fått låga betyg.

Ofta blir det direkt fascinerande uselt och i andra fall en påminnelse om hur gnälligt det kan vara på sociala medier där allt måste vara sämst eller bäst, och det sällan finns tid för nyanser eller förståelse.

Jag njöt i stora drag åt husmanskosten i albanska Tirana, skrattade högt och eländet i belgiska Charleroi och fick ytterligare vatten på kvarnen om vilket uselt resmål England är när de reste till Blackpool. 

Sammantaget är det såklart ingen stor och minnesvärd underhållning, men som reseprogram betraktat är det ändå mysig strö-TV att titta på och förundras åt en värld som är väldigt mycket roligare än det ofta kan låta som när vi kollar sociala medier och vässade rubriker i media.

Genuint mysig och rolig strö-TV på HBO Max.

Även om bärbart PC-spelande fortfarande är ganska begränsat, så kan vi väl alla vara överens om att de vuxit lavinartat under de senaste åren - och lär så fortsätta göra under åtminstone överskådlig tid, inte minst tack vare Ally Xbox (som lär följas av fler liknande enheter).

Till detta har vi sedan Switch 2 som fått en direkt flygande start och blivit den snabbast säljande konsolen någonsin, och vi ska inte glömma att Sony också uppges arbeta på en bärbar spelenhet.

Kort sagt är bärbart spelande just nu hetare än på minst 20 år, och det verkar öka. Vi får gå tillbaka till de hårda striderna mellan PSP och Nintendo DS för att hitta något liknande. Det får mig att tro att det kommer få konsekvenser även för den som vill spela stationärt. 

Orsaken är att bärbara enheter av uppenbara skäl (kostnad, skärm, batteri, storlek, kylning - you name it) inte är lika kraftfulla som stationära enheter, men det finns miljontals enheter tillgängliga, vilket innebär potentialen att sälja oerhört många fler spel finns om du som utvecklare eller utgivare kan få din titel att flyta bra bärbart.

Det betyder att grafiken inte bör vara alltför plottrig (syns sämre på liten skärm), ha lite mer kontrast (syns bättre när du spelar en solig dag) och framför allt inte lassa på med alltför tung grafik. Nu är ju grafik givetvis skalbar, men gör du ett spel som är beroende av en extremt levande värld och blytung grafik, så finns risken att den som har en Steam Deck eller Switch 2 väljer något som fungerar bättre istället.

Den som spelar stationärt kan såklart spela alla titlar, inklusive de bärbara och därför fungerar det utmärkt att designa om saker och ting med bärbara enheters prestanda i åtanke när man designar spel. Jag säger inte att det här är något som kommer hända över en natt och det lär vara svårt att titel för titel se skillnaden, men att en stor del av publiken i allt högre grad värderar att spela bärbart gör att det blir en ekonomisk faktor det kommer vara dyrt att avstå ifrån.

Hur många sålda spel tappar du på att banta grafiken kanske 10-20%, och hur många fler spel säljer du om din titel fungerar bra till portabla enheter?