En hel helg med Sea of Thieves

Rare meddelade strax innan helgen att det var dags för ett sista beta-test av Sea of Thieves, och denna gång en öppen sådan med långt mer innehåll än tidigare. Jag har spelat otaliga gånger tidigare, men flera av mina vänner, min sambo och andra bekanta har inte haft chansen. Det blev därför ett roligt tillfälle att som hyggligt van digital pirat studera hur nykomlingar agerar och tar sig an världen - samt framför allt om de har roligt.

Det har slutat med att folk spelat som besatta, försakat sömn till förmån för skattletning, shoppat pirathattar så det står härliga till, sänkt småskepp på ren jävulskap och haft förbaskat trevligt. Här är de tre roligaste händelserna från helgens eskapader:

• Dräpa en douchebag - Sjöbusen Kim Orremark från redaktionen var med och spelade i lördags och medan vi andra fräckt nog kallar höger för "höger", golv för "golv" och en karta för "karta" så envisas Kimme med att prata om styrbord, durk, sjökort och sin skepparexamen. Han fick därför styra, och det visade sig vara ett bra drag. Han rattade runt, justerade bakre seglet och rev av en och annan truddelutt på sitt dragspel. När vi lade av för att hämta en skatt började dock trakasserierna. En mindre båt med två personer pulveriserade skutan och tycktes ha som enda mål att göra livet surt för oss. Efter ett sänkt fartyg fick jag idén att de andra skjuter tillbaka och låtsas agera som vanligt så simmar jag över till dem obemärkt och dräper dem. Sagt och gjort, en längre simtur under ytan och jag kunde perfekt greppa tag i stegen och klättra upp. En rackare stod med kikare vid rodret och hann förmodligen inte ens skrika "jag är en rövhatt" innan jag medelst hagelbrakare skickade ut hjärnan över det vidsträckta havet. Den andra såg vad som hände, men jag hann ladda om och skjuta. Skottet tog lite illa med skadade iallafall, och en sabelfight utbröt som jag dock vann galant. De båda fick skämmas i dödens väntrum medan jag vände deras skuta och satte full fart mot några klippor i en helt annan riktning. Skeppet läckte som ett såll när de kom tillbaka och vi levererade skatten och fick pengar jag investerade i en stilig ögonlapp för.

• Levande lockbete - Under lördagskvällen försvann Kim Orremark spårlöst. Strömavbrott tydligen. Det gjorde att vi var tre på en skuta och fick med oss en skum person som tycktes vara antingen osedvanligt korkad eller ute för att sabotera. Efter en omröstning blev det en enkelbiljett till finkan för honom där jag passade på att spela några visor för att dämpa personens temperament på min vevlira (japp, de heter faktiskt så). Gick sådär och han tycktes bli ännu mer förbannad istället. Nåväl, plötsligt hör jag utkiken ringa i klockan och ser hur det börjar forsa in vatten i skrovet precis bakom mig. Pirater! Inte sådana där snälla som oss som bara plundrar och stjäl för att ge till bättre behövande (oss själva), utan ruskprickar. Vi var alltså en trojka vettiga personer båten som var fylld med två riktigt värdefulla skatter, fienden var fyra och hade högre fart. Det kunde ha blivit en riktig katastrof, då nattmörkret plötsligt började smyga sig på. Vi släckte alla lanternor och seglade mot vårt mål under maffig beskjutning och insåg att vi skulle dö allesammans om vi försökte gå iland. Lösningen fick bli att två av oss på fel sida av skutan, obemärkta i skydd av seglen, hoppade i vattnet med varsin kista. Risken var såklart haj, men det var värt att ta. Hellre det än att de andra fick det vi samlat på oss. Piraterna jagade vidare efter vår båt som nu hade en inlåst odugling i botten och en kapten som fnissande ledde dem bort från oss. Vi löste in skatterna, de andra fick ingenting och alla var nöjda och glada. Utom killen i buren möjligtvis som hoppade ur spelet kanske tio sekunder innan vi löste in skatterna så han fick inte en spänn.

• Kast med liten kista - Jag och mina kumpaner är som sagt snälla sjörövare som bara stjäl åt de som förtjänar det (fortfarande oss själva) och de vi plockar ner är avskum som förtjänar det (tror jag iallafall, har inga som helst bevis för det, men känns skönt att inbilla sig detta). Sagt och gjort. Vi seglade en solig dag med klarblå himmel förbi ett skepp på väg mot en utpost. Vi gjorde analysen att det givetvis måste finnas skatter ombord som vi behöver bättre, och bestämde oss för att ta upp kampen. En häftig duell utbröt där vår skuta var på vippen att sjunka, men den var ändå inte så illa däran som motståndarnas. Medan vi öste vatten och snickrade plankor tvingades de hämta kistor och kasta sig i vattnet samtidigt som fartyget lajvade Titanic. Rätt tänkt och de kunde ha kommit undan, men vi fick lite assistans. En hajfena dök upp och närmade sig kistbärarna. Jag och min sambo slungade oss rakt i plurret och lät kvarvarande besättning ta hand om skutan, och jodå. Hajen plockade en av dem, varpå min sambo slet åt sig den sjunkande kistan. Men hajens hunger var inte stillad och nu blev hon målet istället och uppäten, varpå en tredje ur fiendens besättning kom simmande och tog över skatten. Jag tog upp striden och lyckades sänka den jag jagat varpå kistan sjönk till botten. Beskrev var för de andra på vår båt och en annan ur vår besättning simmade iväg för att hämta. Den kvarvarande fienden hade samtidigt kommit upp på stranden med sin kista och jag satte fart. Bara ett tiotal meter från tältet där den skulle lösas in fick personen smaka min hagelbrakare två gånger. Kistan var vår, den uppfiskade kistan var också vår och sammantaget kändes det där och då som att även hajarna nog faktiskt borde fått sin beskärda del av vinsten.

Har du spelat Sea of Thieves och har några roliga historier att dela med dig av?

Med mindre än en minut kvar tills servarna stängdes rusade vi ut i vattnet för att ta en gruppbild med skutan i bakgrunden. Vi hann ta två-tre bilder innan servarna slocknade.