Såhär bra var Toy Story 4

Toy Story kändes väl rätt klar för min egen del efter den lite vemodiga tredje filmen (och vad som hände sedan är egentligen ganska irrelevant), men ärligt talat säger jag ju aldrig nej till att hänga med Woody, Buzz och gänget - och därför bänkade båda jag och sambon oss i biomörkret i Fort Lauderdale härom veckan. Jag tänkte försöka hålla det tämligen spoilerfritt från viktiga saker, men vill du inte veta någonting, så är det bäst att inte läsa vidare.

Den här gången har leksakerna hamnat hosa lille Bonnie som strax ska börja förskolan. En gammal cowboy är inte leksaken nummer ett för en liten tjej, men han tar sitt ansvar för att hålla samman gänget och få allt att fungera. För att göra en lång historia kort, så får Bonnie under sin första förskoledag skapa en egen leksak (vilket på engelska leder till flitigt upprepade ordleken "She made a new friend" - alltså bokstavligt talat) av vad de flesta skulle betrakta som skräp.

Detta lätt nervösa nytillskott - kallad Forky - vill helst av allt slänga sig i papperskorgen som det skräp han är, ljuvligt gestaltad av Tony Hale (Buster Bluth i Arrested Development). Woody ser till att det inte blir så, men när familjen åker på semester i husbil blir det allt svårare för Woody att hålla kolla på Forky.

Utan att gå in i detalj på vad som händer sedan, även om trailern är rätt avslöjande, så hamnar Woody och Forky på avvägar. Det leder i sin tur till ett kärt återseende med Bo Peep som här blivit något slags hjältinna, och hinner rädda Woody fler än en gång under filmen. Toy Story 4 underhåller riktigt bra från första stund, men jag kan inte helt skaka av mig känslan av att det är en film som faktiskt inte hade behövts och att det tillför ganska lite. Utöver underhållning då förstås, vilket ju inte är helt betydelselöst för en animerad komedi.

Dessutom känns leksakerna betydligt mindre som leksaker denna gång. De rör sig helt öppet på nöjesfält och ränner runt på enorma ytor på ett sätt jag inte tycker var fallet i Toy Story 1-3, vilka ju var just leksakernas hjärtevärmande historia. När jag klev ut ur biomörkret kände jag mig ganska klar över min åsikt; det är den svagaste av Toy Story-filmerna, den var för förutsägbar... men visst sjutton var den bra och hade de där fina sekvenserna som serien gjort sig känd för.

Dessutom är persongalleriet magiskt. Christina Hendricks tolkning av blinkdockan Gabby Gabby är underbar och Keanu Reeves stjäl återigen showen som kraschande stuntmansleksaken Duke Caboom. Sammantaget känner jag mig ganska kluven till Toy Story 4. Å ena sidan är jag klar med Toy Story nu och önskar att Pixar satsade på något nytt istället, å andra sidan är filmen väldigt bra även om den inte lever upp till originaltrilogins extremhöga standard och jag ger den betyget åtta av tio.

Toy Story 4 har premiär den 9 augusti i Sverige.