Snabba intryck från Borderlands 3

Jag ska inte sticka under stol med att mina förväntningar var skyhöga. Ett klockrent recept om man verkligen vill bli besviken eftersom få saker överträffar ens egna vildaste drömmar. Så gör Borderlands 3 det då? Det kan jag tyvärr inte svara på ännu då jag helt enkelt spelat för lite. Däremot har jag hunnit runda tio timmar in i äventyret och känner mig redo att delge lite första intryck.

Redan från start står det klart att även om det grafiskt påminner om Borderlands 2, så har väldigt mycket hänt med animationer, texturer, modeller och omgivningar. Det var länge sedan jag såg ett spel med så stor diskrepans mellan hur det ser ut på bild och i rörelse. Det finns helt klart snyggare spel (cel-shading har sin tjusning, men de små detaljerna försvinner), men det ska sägas att Borderlands 3 är skitläckert.

Som sig bör startar äventyret med en bussresa och en absolut ljuvlig sekvens. Jag valde att spela som Fl4k, en karaktär som slåss med bestar vids sin sida och som jag spontant tyckte verkade intressant med väldigt varierade level-träd. Precis som traditionen bjuder, möts jag snabbt av Claptrap som ger en snabb genomgång av spelkontrollen innan jag får dra igång med äventyren.

Jag spelar till Xbox One X och gillar möjligheten att kunna välja mellan prioriterad bilduppdatering (ja tack!) eller upplösning, något fler spel gärna får ta efter. För att göra en lång historia kort, så känns det väldigt mycket Borderlands på ett bra sätt. Fl4k är betydligt mer avancerad än figurerna i de tidigare spelen, och det verkar faktiskt även gälla de andra tre tillgängliga klasserna.

Spelkontrollen sitter som en smäck och likt bland annat Halo 5 går det nu att greppa tag i avsatser för att snabbt häva sig upp, något som gör vertikal förflyttning mycket smidigare. Gearbox utgåre även från att du spelat serien tidigare och redan första timmen får du tillgång till den mesta nyckelmekaniken från Borderlands 2, något jag tackar för.

En annan nyhet är att du nu kan välja mellan att spela med skalande fiender beroende på din grupps level, där det tidigare var den högst levlade som styrde detta. Jag föredrar faktiskt den klassiska modellen framför en alltför jämn utmaning (som är standarden idag). Det är kul att kunna hjälpa lägre levlade att snabbare komma upp sig och känna att leveln verkligen betyder något, men det är självklart en smaksak.

Väljer du att spela med skalande fiender, får du också egen loot. Även detta något som strömlinjeformar spelet, och gör det jämnare för alla. Jag föredrar att ha looten tillgänglig för alla. Visst händer det att jag blir snuvad på godsakerna när jag spelar med min gode vän Stoppa Duvan eller kusin Koeksapparaten som båda är kända ninja-lootare, men det är det värt.

Vidare kan jag även meddela att fanservicen är suverän, ni som kan ert Borderlands har så mycket godsaker och roliga möten att se fram emot. Mitt spontana intryck hittills är därför sammantaget väldigt gott, men i ett spel som Borderlands 3 är naturligtvis endgame väldigt viktigt och jag har hittills bara spelat kanske en fjärdedel av storyn. På måndag eftermiddag räknar jag med att vår recension ska publiceras.

Vad är dina förväntningar på Borderlands 3?