Svenska
Blog

Mina fem bästa bourbon

Skrivet av Jonas den 3 juni 2022 kl 03:11

Min käre kollega Månsis Lindman bjöd nyligen på en lista över hans fem favoritbubbel. Det där är inget jag begriper mig på dock, och vill jag ha en liten extra guldkant i tillvaron, brukar jag ofta snegla mot min samling bourbon istället.

Självklart uppskattar jag en rekorderlig scotch, men hela grejen med att tävla i vad som är rökigast, sitta med pipett för att droppa i vatten från utvalda floder och vägra röra något som inte är singlemalt, är för mig personligen lite tramsig. Just bourbon har jag alltid upplevt att jag ”får ha för mig själv” medan andra ratat baserat på ren okunskap (med vässade argument som ”Höhö, Jack Daniel’s är skit”), men på gott och ont har intresset ökat på senare år.

Det har å ena sidan gjort att det idag är lättare än förr att få tag på en bra pava även i Sverige, även om jag personligen föredrar att botanisera i specialbutiker när jag besöker den amerikanska södern. Å andra sidan har hipstrandet börjat smyga sig in här också tyvärr, där tölpar som bara avnjutit bourbon kort tid vill mästra mig att den absoluuuuut inte får drickas ”on the rocks” (bourbon får alltid drickas med is!) – samt hävdar att bourbon ska vara lagrad lääääänge (det ska den inte, bourbon tar för lätt smak av fatet vilket ger fel karaktär). Det är dessutom en djungel att välja bland, där alla delstater tenderar att ha sin egen karaktär på denna ljuva dryck, och mängder av små destillerier gör intressanta satsningar.

Besöka den amerikanska södern gjorde jag ju händelsevis så sent som förra veckan. Som sig bör slank det med ett antal pavor hem, och inspirerad av Månsis tänkte jag nu tipsa om de jag gillar bäst, eftersom det ju trots allt är fredag och jag i eftermiddag tänkte korka upp ett av nyköpen.

Jag har valt att inte ta med specifika serier, vanvettigt begränsade släpp eller tunnor som lagrats på en viss hylla mot en viss vägg i ett visst förråd och liknande. Det här är flarror du utan alltför mycket svårigheter bör kunna få tag på via den världsvida väven eller vårt (förhatliga) monopol.

5. Jack Daniel's Single Barrel Barrel Select – Nu kliar det säkert i fingrarna på några av er. Alla vet väl att Jack Daniel’s är busgrogg, och dessutom är det inte ens bourbon. Alltså måste Mäki sågas jämns med fotknölarna. Båda dessa ”argument” är rent trams dock (även om det är en sour mash, rent formellt). Jack Daniel’s är faktiskt betydligt bättre än sitt rykte och har en egen karaktär till skillnad från mycket annat massproducerat. Och ger du dig på deras bättre alternativ, får du en riktigt fin hushålls-bourbon för en rimlig penning. Här får du den där karameliserade sockersmaken och vaniljtonerna som gör bourbon till vad det är, och ibland är jag inte ute efter smakexplosioner utan vara en opretentiös njutning och då är Single Barrel Barrel Select ofta vad jag väljer.

4. Basil Hayden’s Toast – Utan att alls vilja baktala scotch (jag har all respekt för skottarnas expertis och kärlek), så ska en bra bourbon för mig vara ganska precis raka motsatsen till en whiskey. Den ska vara varm och omfamnande, ha en smak av gräddkola och vanilj med lite bränt socker som ligger kvar i gommen en stund. Det kanske bästa exemplet på detta är Basil Hayden’s Toast som är en rostad version av just Basil Hayden’s bourbon och erbjuder allt detta som är så bra med drycken. I överflöd.

3. Rebel Yell 10 Year Single Barrel – Vanlig Rebell Yell hör till de pavor bourbon jag alltid ser till att ha hemma. Det är inte klokt så prisvärd den är. Deras 10 Year Single Barrel är dock ännu några strån vassare och strävare än de toner jag normalt vill ha i min bourbon. Det är lite mer mörk choklad och läder, men framför allt körsbär samt blåbär i Rebel Yell 10 Year Single Barrel. Det är dessutom den överlägset bästa bourbon jag vet till en hederlig Old Fashioned. Allt som allt ett förstklassigt köp sett till både smak och prislapp, och du kan absolut värma upp med en vanlig Rebel Yell innan du ger dig på denna.

2. Elijah Craig Toasted Barrel – Den här är i det närmaste dekadent bra. En lite extra amerikansk bourbon som bjuder på tydliga toner av rostade pekannötter, persikor, mjölkchoklad och lite chipotle. Bara att smutta lite och blunda, så kan du nästan få en fysisk förnimmelse av Kentucky. Det här är den dryck jag väljer när suget efter att få resa i USA längs spikraka, dammiga vägar blir lite väl stort. En slags snuttefilt om du vill. En förbannat god sådan.

1. Eagle Rare 17 Year (2021) – Min första bekantskap med Eagle Rare var faktiskt inte alls i Södern, utan i New York. Jag släntrade in på en stor bourbon-butik någonstans i norra delarna av Soho med ganska låga förväntningar (yankees är sällan bra på bourbon), där en enorm gubbe som verkligen visste vad han talade om mötte mig. Efter en orimligt lång pratstund, landade hans rekommendation till mig på en tioårig Eagle Rare. Det gav mersmak och ju bättre jag lärt känna märket, desto mer förtjust i det har jag blivit. Deras 17-åring från 2021 är det absolut bästa jag vet i bourbon-väg och förvånansvärt billigt med tanke på vad scotch kan kosta. Du möts av både honung och crème brûlée, och slipper den där smaken av fat som annars så lätt kan förstöra smaken av långlagrad bourbon, medan en tydlig ton av gräddig vaniljglass stannar kvar och gör livet lite, lite bättre.

Mina fem bästa bourbon

Blanton’s tycks vara ett alternativ som är väldigt populärt bland svenska bourbon-entusiaster. Det är absolut ett schysst val, som jag dock tycker kan bli lite för spritigt för min smak. Vad tycker du om bourbon?

HQ