The Quarry levererar, men...

Jag och sambon har som tradition att spela Supermassives skräckspel tillsammans då vi båda gillar skräck och äventyrsspel. Until Dawn håller jag fortfarande högst av deras projekt, men även The Dark Pictures-sviten har sina förtjänster, helt klart.

Redaktionens egen Månsis har redan satt sina kloka åsikter på pränt om The Quarry, vilket släpptes i fredags, och jag håller spontant med om ganska precis allt. För det finns så mycket som är bra, från den filmiska känslan till att det faktiskt får ta tid att bygga upp stämning. Dessutom gillar jag teen slasher-känslan med ganska stereotypa ungdomar på grönbete som hamnar i kläm.

Men det finns något som genomgående stör mig med spelen. De är nämligen alla gjorda på ett sätt som jag uppfattar som lite fegt. Trots att det aldrig knusslas med våld eller brutala grejer, så kan man vara stensäker när man lirar Supermassives titlar att alla ungdomar i princip är straight edge-människor som aldrig skulle konsumera något starkare än kaffe och som avhåller sig från sex innan äktenskapet.

För mig funkar det inte riktigt. Teen slashers är en så inneboende ostig filmgenre att man inte riktigt kan ta bort sådant, för att istället bara lassa på med mer våld. Jag skulle helt enkelt argumentera för att det finns vissa regler som måste följas. 

The Quarry är trots det en höjdare, som känns mer som ett äventyrsspel än mycket av deras tidigare grejer. Men någon riktig Friday the 13th-känsla blir det aldrig då det lite religiösa berättandet gör storyn mindre skitig än den borde vara. Köprekommendation blir det dock.

Man kan lita på att huvudpersonerna i Supermassives skräckspel håller sig borta från allt sådant som religiösa ledare skulle fördöma.