Retro Nonsens®: Linus på linjen

Internet gör det svårt att jämföra saker nu och då. Utbudet vi har idag är fullkomligen förkrossande överlägset det som fanns under "mitt" årtal då jag växte upp, det vill säga 80-talet (70-talet minns jag inget från), och de som är runt 25 år idag har såklart aldrig levt utan just mobiler och internet. 

Därför måste det framstå som fullständigt verklighetsfrånvänt att italienska kortfilmer med en figur och bakgrunder som endast bestod av ett enda sammanhängande streck kunde blir något som alla följde och älskade. Jag talar såklart om Linus på Linjen, La Linea på italienska, som roade oss furstligt på den tiden när all underhållning kom från två statliga TV-kanaler som sannerligen inte var generösa med underhållningen.

Men faktum är att Linus på Linjen var förbaskat underhållande för både barn (tecknat, och det var vi inte bortskämda med, bara några minuter i veckan tilläts av pappa staten!) och vuxna (det är nästan ännu roligare idag). Den lilla karaktärens kroniskt usla humör och ljuvliga språk samt det lätt stukade samspel med tecknaren bjöd på stor komedi soim stack ut i det medialandskapet vi hade då. 

Linus på Linjen gick faktiskt på svensk TV ända in på 2000-talet och gavs även ut på DVD, men då var förtrollningen redan bruten. Linus på Linjen var fortfarande kul, men det fanns så mycket annat som var lika bra eller rent av bättre. Idag kikar jag ett avsnitt nu och då på Youtube och skrattar än idag gott åt härligheten, då det här är en serie som endast kan beskrivas som tidlös.