En förbannat go platta

Ofta när jag lyssnar på musik under en promenad eller liknande (eller som idag, under en jobbresa) så kör jag en jättelik spellista som jag och sambon kurerat genom åren med våra favoritdängor - i en våldsamt spridd skur utan några som helst röda trådar. Men när jag behöver lite extra energi (återigen som idag, ovan nämnda resa startade strax efter 04 för min del), så inhämtar jag energi från musiken.

Även här har jag massor av spellistor att tillgång, men ett extra hemligt vapen jag har att ta till när orken tryter, är svensk/norska Sha-Boom. De krossade flickhjärtan på 80-talet, men har sedan dess praktiskt taget lyst med sin frånvaro minus lite enstaka comebacker. Det är sällan jag hör någon nämna dem, och det är sällan jag hör dem spelas.

Men... det är få band som för mig bättre förkroppsligar svenskt 80-tal med jeansjacka, Hubba-Bubba, Vira-Blåtira, Snowjoggers, pepparchips och Okej-posters på väggarna än just Sha-Boom. Därför fungerar denna platta (bilden nedan) som något av mitt hemliga vapen när Jonas Mäki behöver piggas till och vakna till liv. Och jodå, återigen funkade det. Dängor som ”Don’t Steal My Heart Away” och ”R.O.C.K.” skickar mig mentalt direkt till en lite enklare tid med en tidsmaskins effektivitet.

Kommer du ihåg Sha-Boom?