Storspelen har blivit konsolernas förbannelse

Det är få personer som kan skryta med bättre insikt i branschen är den förre Playstation-bossen Shawn Layden. Han ledde Playstation 4 till framgång efter framgång, men efterträddes för fem år sedan av Jim Ryan, som många haft desto fler synpunkter på.

Under de senaste åren har Layden varit en uttalad kritiker av det faktum att varje nytt spel som släpps måste vara större än sin föregångare på varje mätbar parameter, och dessutom ha ett helt batteri av merförsäljning med abonnemang, mikrotransaktioner och annat. När jag nu läser hans uttalande idag, kan jag inte annat än bara vilja nicka med.

Han poängterar bland annat att kostnaderna för spelutvecklingen har skenat fullständigt på grund av ovan nämnda. Fem år i utvecklingstid börjar vara i underkant för storspel, och det är väldigt få företag som har råd med detta. Risken är därför också mycket hög och följaktligen kan inga risker tas. Därmed försvinner alla försök till nytänkande, medan man maler på i samma gamla fotspår i spelserier som redan är etablerade.

Mer specifikt säger att han ”you're [looking] at sequels, you're looking at copycats, because the finance guys who draw the line say, 'Well, if Fortnite made this much money in this amount of time, my Fortnite knockoff can make this in that amount of time'.”, och menar att det här alltså får ödesdigra konsekvenser:

“We're seeing a collapse of creativity in games today [with] studio consolidation and the high cost of production.”

Stora ord, återigen från en person med extrem förståelse av branschen och som själv verkat på den absoluta toppen. Även om Gamereactors kommentarsfält och mina flöden på sociala medier som Instagram och Threads (och för den delen forum som Neogaf) knappast är några statiskt säkerställda källor, så verkar det ändå som att väldigt många gamers känner på samma sätt.

De så kallade AAA-spelen känns lite trötta och inte alls så intressanta som de brukade göra, och oroväckande många satsningar har också kraschlandat eller åtminstone underpresterat trots att betygen egentligen inte varit så usla. Undersökningar visar även att gamers faktiskt föredrar singleplayer, trots att varenda utgivare av rang nu går in helhjärtat för att nästan bara satsa på multiplayer.  

Kort sagt har vi nu en spelindustri som inte gör de spel kunderna (vi!) efterfrågar, och verkar genuint ointresserade av att försöka backa bandet och hitta rätt igen. Efter såhär många år, tror jag tyvärr inte de lyssnar på varken åsikter eller försäljningssiffror (drömmen om nästa Fortnite är stark), men en herre som Hawn Layden tror jag även bjässarna väljer att lyssna på.

Under Xbox 360-generationen kunde en hel trilogi som Gears of War, Mass Effect eller Resistance släppas till samma konsol. Idag kan hela generationer hoppas över utan ett enda spel i stora serier. Är det rimligt?