Skräck får gärna förlita sig på floskler ibland

Härom dagen skrev jag ett blogginlägg om hajrullen Dangerous Animals, vilken jag tyckte bjöd på riktigt fin skräck trots den ofta ganska ostiga hajpremissen (är de inte muterade, jättelika eller ultrasmarta - så beter de sig som om människokött är enda dieten de kan tänka sig).

Just haj-tropes är jag inget fan av och som jag tidigare skrivit så gillar jag heller inte magiska hus. Men... skräck älskar jag och parodiskt nog så kollar jag gärna annat fullt av just tropes, och vissa sådana tycker jag bidrar till att lyfta hela filmen. Så... här är tre favoritskräck-tropes:

• “Let’s Split Up” - När skräckisarna, allra helst teen slashers (finns det något bättre), kommer till den punkt då något ljushuvud kommer på att de är nog bättre att dela upp de få kvarvarande överlevande - så vet man att det nu kommer bli mord på löpande band. Och det gillar man ju, ge mig jump scares.

• Den odödlige ruskpricken - Jason är ju naturligtvis väldigt odödlig av goda anledningar, men Michael Myers, Leatherface, Ghostface och John Carver med flera har inga superkrafter... vilket inte hindrar dem från att överleva ganska exakt allt. Mördaren blir skjuten, sprängd och bränd, men dyker ändå upp igen - ofta med bättre frisyr. Och det gillar jag knivskarpt.

• Final Girl - Jag vet inte hur det går till, men man kan vara helt säker på att den ende som överlever skräckens fasor efter ett möte med en massmördare är en till synes timid tjej med ett stabilt jävlar anamma. Förutsägbart? Absolut, och jag älskar det.

Kikar du skräck och vad har du för favorit-tropes?