Dreamcast är alltid värd att fira och minnas

Jag har under den senaste veckan skrivit två hyllningsartiklar till två av mina favoritkonsoler, som båda fyllt jämnt, nämligen Playstation 2 och Xbox 360. Idag fyller faktiskt en annan favoritkonsol år - något som Sega vänligt påminner mig om på Threads.

Som du såklart redan fattat utifrån rubriken handlar det om Dreamcast, som släpptes idag för 27 år sedan. Jag fick ganska tidigt tag på en enhet tack vare en vän, vilket på flera sätt blev min första riktiga kontakt med Sega. Jag hade visserligen spelat massor av deras spel, men de var inte mina förstahandskonsoler. Det var däremot Dreamcast under några fina år.

Det dräller såklart av fina spel jag skulle kunna skriva om, men nu tänkte jag göra det svårt för mig istället. Jag vill fira konsolen genom att berätta om ett Konami-spel av det obskyra slaget, för det var ju de udda japanska upplevelserna som gjorde Dreamcast till vad den var.

Jag vet egentligen inte varför jag skaffade Pop'n Music, och jag vet inte heller vem som tipsade mig om det. Men jag är glad att jag köpte det, med det märkliga kontrolldonet. Vi snackar ett spel till bredden fyllt med ljuvlig japansk musik som man sedan ska trycka stora knappar i takt till.

Det låter kanske inte så kul, men det var det och jag samt vänner kunde sitta i timmar och försöka komma igenom de hårigaste låtarna (minns Hamanov med fasa), och än idag älskar jag musiken från spelet.

Med det sagt, hipp hipp Dreamcast, jag är ledsen att det inte blev fler år, men jag är glad för de vi fick.

Vilket är ditt bästa Dreamcast-minne?