Giriga AAA-titlar och dyrare hårdvara ger konsekvenser för mig

Priserna på spelkonsoler fullkomligen skenar, och som vi kunde berätta under fredagen sker detsamma även på PC-sidan. Vad de kommande Playstation 6 och Xbox Next ska kosta vågar jag knappt ens tänka på - och att det halvt krävs säsongspass till dagens spel lockar ej. För min egen del har det här fått oväntade konsekvenser.

Under det senaste året har jag nämligen i allt högre grad börjat köpa retrospel. I bra skick kostar fina titlar ungefär vad en samlarutgåva av vanliga spel går på - men är då kliniskt befriade från mikrotransaktioner och heller inte i behov av patchar, dessutom tenderar värdet på dem att bara gå uppåt. Det kommer inga fler spel från 90-talet eftersom 90-talet redan varit och om något som försvinner det istället exemplar (de går sönder, tappas bort, drabbas av olyckor och så vidare). Det gör att jag rätt skött kommer kunna få spelens värde tillbaka med rejäl ränta om jag senare väljer att sälja något.

För att inte köpa blint, har jag valt att fokusera på Mega Drive, inriktat på sådant jag faktiskt vill lira. Jag spelade i huvudsak Super Nintendo när det begav sig, så jag har en rejäl skattkista att upptäcka av riktigt fina spel. Dessutom kommer mycket nytt, och jag har köpt en del Kickstarters (bland annat ZPF) och väntar i skrivande stund på Metal Mack och Shadow Gangs Zero, samt att jag just beställt samlarutgåvan av rollspelet The Secret of the Four Winds och förhandsbokat western-äventyret Death & Lead. Känslan av att få ett spel i Mega Drive-förpackning komplett med en manual och en riktig kassett är inte att leka med.

Ofta är nyproduktionerna otroligt bra spel från engagerade utvecklare som har koll på vad som gjorde klassikerna så magiska, och bygger vidare på de finaste grafikteknologierna till formatet.

Summa summarum har jag spelat mer än på mycket länge senaste året. Men inte av AAA-spel till allt dyrare format, utan indies och retro. Och det finns just nu egentligen inget som får mig att tro att det här kommer ändras under överskådlig tid. Tvärtom tycker jag de större företagen och prishöjningarna får mig att spela allt mer och allt bättre grejer, samt att det lyckats få mig att återuppta spelsamlandet igen. Och det tackar jag för.

Just nu väntar jag på The Secret of the Four Winds (bilden) som snart borde anlända för lite 16-bits rollspelstrivsel.