Åsikter om Mario Kart 8

Innan jag säger något om Mario Kart 8 vill jag förtydliga att jag inte spelat online överhuvudtaget, jag har heller inte testat Battle-läget. Däremot har jag spelat en hel del ensam och på delad skärm med både släkt, vänner och sambo. Så det är på dessa premisser jag nu tycker till om det som erbjuds.

Till att börja med vill jag såklart slå fast att det är rätt magiskt med ett AAA-spel som överhuvudtaget har stöd för delad skärm och fyra spelare. Det är långt ifrån någon självklarhet idag, de flesta spel oavsett genre har inte ens stöd för två spelare. Stort plus för detta.

Sedan är det trots allt så att det enligt min ringa mening bara är Nintendo som levererar dessa dunderintuitiva spelupplevelser som alla direkt kan vara med och spela. De som varit med och spelat har alla haft varierande erfarenhet av spel, men alla har haft roligt och två (!) har till och med beställt sig en Wii U med just Mario Kart 8 efter helgens kart-körande. Det säger en hel del.

Banorna som finns tillgängliga är mestadels alla riktigt bra med psykadeliska Electrodome som klar favorit. Jag gillar även remakerna av gamla klassiker, där Yoshi Valley sticker ut genom att vara långt före sin tid. Det här med att snickra egna karts är en trevlig bonus och det känns mer balanserat denna gång än tidigare. Jag har svårt att hitta de där överlägsna varianterna som markant ökar chansen för seger, och det är såklart bara en positiv grej.

Jag hade på förhand befarat att Mario Kart 8 skulle vara lite rörigare än tidigare delar med drakflygande, undervattensracing och banor på tvärs med gravitationen. Men nu känner jag precis tvärtom. Inte sedan Mario Kart 64 har jag upplevt serien så traditionell. Allt detta är egentligen bara grafiskt fluff som låtit Nintendo ta ut svängarna lite extra i bandesignen och som spelare känner jag aldrig någonsin att det är oklart vad som händer.

Om något tycker jag Mario Kart 8 blivit mer spelvänligt, och då syftar jag på att det inte längre är fullt lika mycket lotto vem som vinner. Det är färre blå skal, färre blixtar och man kan inte längre ha två föremål. Mina förutfattade meningar om ett Mario Kart med fler finesser är alltså snarare det motsatta. Det är mer racing, mindre bonusgrejer och den bättre föraren kommer vinna i högre grad.

Jag vill även slå ett slag för grafiken som är direkt häpnadsväckande. Det är homogent, snyggt, tekniskt imponerande och rullar på i silkeslena 60 bilder per sekund och är som en njutning för ögonen. Det är verkligen ett spel du måste se för att förstå hur läckert det faktiskt är med en otrolig omsorg för detaljerna. Lägg till detta makalös musik.

Allt det här gör att jag har roligare med serien än på mycket, mycket länge. Jag har de senaste åren föredragit Sonic & Sega All-Star Racing-spelen, men nu är Mario den okrönte kart-kungen för mig igen. Kort sagt är detta ett absolut måste nästa gång du bjuder över polarna för lite multiplayer, partyspelande blir just aldrig bättre än såhär.

Jag fick verkligen leta i fredags för att kunna köpa Mario Kart 8. Det var slut på de flesta ställen i Östersund, vilket antagligen betyder att det blivit en succé även här.