Ibland tror jag Nintendo inte förstår

Jag vill börja med att säga det direkt. Jag ser fram emot Switch så in i bängen, rubriken till trots är jag inte ute efter att gnälla på prestanda eller liknande. Vad jag däremot vill belysa är uppgifterna om hur Nintendo hanterar de gratisspel du får med betalabonnemanget till konsolen. Tanken är att du ska få ett per månad och att det ska vara klassiska spel från bland annat NES och Super Nintendo.

Redan när jag hörde detta reagerade jag dock negativt. Sony har inte sällan gett sex spel, två till vardera Playstation 3 och 4 samt PS Vita. Microsoft är inget sämre utan ger fyra spel, två till Xbox 360 och två till Xbox One - där alla kan spelas på sistnämnda konsolen. Att få exempelvis Super Mario World är naturligtvis att få ett riktigt kungspel få andra titlar kan mäta sig med, men det är också att få ett spel jag säkert köpt tre-fyra gånger vid det här laget.

Ett enda spel kan verkligen inte mäta sig med vad de båda andra har. Där är det ofta relativt nya spel dessutom som faktiskt har ett reellt värde. Det känns som att jag får något jag lika gärna kunnat betala för mellan varven. Jag har rent av bekanta som inte ens köper spel utan lever av vad de får på detta sätt.

Men det blir värre. För vad amerikanska Nintendo-bossen Reggie Fils-Aime nyligen gjorde var att förtydliga att man får spelet till låns, i en månad. Vill du behålla så måste du köpa. Är du på semester under juli då din favorit kommer så är det bara att glömma det. Det blir inget spelande för din del. Nästa månad kommer ett nytt spel.

Nu vet jag såklart inte vad tjänsten kommer kosta och den blir säkert svinbra i övrigt. Men just det här är tondövhet av ett slag som för tankarna till Sonys $599 år 2006 och Microsofts "TV, TV, TV" från år 2013. Det här uppfattas enbart som enormt mycket sämre än vad de andra har, det känns direkt sniket. De kunde gott ge bort tre Virtual Console-spel per månad permanent och möjligen ha ett spel till låns - och det hade fortfarande varit mindre än vad de andra erbjuder.

Vi snackar trots allt om 25-30 år gamla spel till ett flertal gamla konsoler som många redan köpt på sig massor av gånger, inte minst i julas med NES Classic Mini, kontra titlar som faktiskt finns i butik. Även om tjänsten visar sig kosta 20 kronor per månad så är det fortfarande ingen rolig grej att behöva stresspela något medan det finns för sedan är det för sent.

Det brukar poängteras att Nintendo inte har något annat att falla tillbaka på än just spel. Och det är en fullgod poäng. Deras produkter måste generera vinst. Men där ingår även PR-mässiga segrar som gör att folk vill ha konsolen och betala för onlinetjänster, och att då komma med en sådan här enkel grej att undvika tyder för mig på att Nintendo inte har den kollen på spelarna som de faktiskt borde ha.

Switch lovar väldigt gott för egen del, men det finns märkligheter jag tyvärr förknippar med Nintendo inbakade i konceptet.