Spider-Man: Brand New Day är värd sin jättesuccé
This post is tagged as: SuperhjältarJag bänkade mig i biomörkret under torsdagen för att kika på Spider-Man: Brand New Day. Spidde är väl sannolikt den superhjälte som haft genomgående högst kvalitet på filmerna genom åren, vilket jag tror till stor del beror på att det är en lättbegriplig och väldefinierad hjälte utan flummiga krafter, som samtidigt inte har för stora krafter samt en hel del hjärta och humor.
Tom Holland har varit rasande bra på att porträttera honom, och det tycker jag gäller även för Spider-Man: Brand New Day, som alltså plockar upp storyn efter jättetwisten i Spider-Man: No Way Home. Och... nu blir det spoilers!
Vill jag vara grinig och klaga finns det småsaker jag kan störa mig på som att Spidde plötsligt inte kan skjuta nät, men inte har något problem i samma sekund som han behöver göra det eller att Frank "Punisher" Castle (efterlyst för massmord) släpps in på ett sjukhus för att på obestämd tid sitta och chilla.
Men jag tänker inte gnälla på detta. För det kvittar. Spider-Man: Brand New Day
är rakt igenom kanoncharmig och bjuder på sådan där varm och mysig superhjälteaction av samma slag jag tycke mig få uppleva i Superman. Man bara sitter i biostolen och jublar och myser över allt som händer, och logik har liksom inget där att göra.
Det har i åratal pratats om att superhjältar är uttjatade, men jag tycker mig se baserat på biljettförsäljning att det är skitsnack, publiken har bara tröttnat på rullar som inte levererar.

Spider-Man: Brand New Day är värd framgångarna.



