Har kollat partiledardebatten på TV4 under kvällen. Normalt något som jag tycker är ganska underhållande, trots att det i ärlighetens namn knappast brukar komma fram några jätteavgörande uttalanden under dem.

Den här gången satsade de på ett format där de tilltalade partiledarna fick runt halvminuten på sig att svara. Om man tycker vanliga partiledardebatter är ytliga - så är det ingenting jämfört med detta. Så fort någon ville säga var de står i en fråga, så var tiden slut och nästa fick ta vid, och jag kan inte ärligt säga att jag blivit ett dugg klokare eftersom det ofta blev snudd på abstrakta saker som sades.

Kudos dock för upplägget med en faktagenomgång innan debatterandet drog igång. Tydliga staplar och reda siffror är ändå svårt att förklara bort, vilket ledde till att vi slapp det här våldsamma ljugandet och siffertrixandet dessa debatter i SVT ofta kommit att kännetecknas av.

Till nästa gång hoppas jag TV4 ser över systemet med taltid. Att hålla det kort och snärtigt är bra, men kanske kunde alla få tre "livlinor" eller liknande där de kunde få dra över och utveckla sitt resonemang?

I övrigt tyckte jag Magdalena Andersson klarade sig riktigt bra i sin första riktiga TV-sända debatt (hon är överlägsen sin företrädare), Ulf Kristersson var också vass, men allra bäst ikväll var Ebba Busch. Syftar då inte på politiken i sig, utan leverans, aktivitet och retorisk förmåga. Annie Lööf och Jimmie Åkesson brukar vara vassa, men försvann helt denna gång, och allra tuffast hade Märta Stenevi att komma med i matchen.

Vem tyckte du var bäst under gårdagens partiledardebatt och vad gillade du TV4-formatet?

Nej, jag har fortfarande inte gjort slag i saken och skaffat elbil, men är alltjämnt på jakt. Skoda Enyaq IV  och Tesla Model Y lockar mest efter att ha provkört i princip allt jag ser som tänkbara alternativ.

En miljöbonus på 75 000 vid inköp ger ju lite plåster på såren för en ändå rätt dyr investering, men faktum är att det skulle spara mig cirka en tusenlapp i månaden även med dagens elpriser, enligt en undersökning från Bil Sweden, SVT har sammanfattat:

• Dyrast är att köra på bensin, 13700 kronor per år.

• Dieselbilen kostar 10100 kr/år.

• En elbil som enbart laddas på publika stationer 7700 kr/år.

• En elbil i södra Sverige som oftast laddas hemma 4700 kr/år.

• En elbil i norra  Sverige där elen är billigare kostar 3500 kr/år.

Det låter såklart bra, men jag ska inte sticka under stol med att jag inte är direkt superlycklig över det faktum att svensk kärnkraft fått lägga ner kraftverk efter kraftverk i en tid när vi behöver allt mer el. Även om priserna har varit (och är) löjligt höga denna vinter, så finns det egentligen inget som talar för att det ska bli bättre längre fram. Tvärtom.

Sveriges oljekraftverk i Karlshamn får ständigt rycka in och förra året eldades 28 000 ton olja ("vilket motsvarar 90 000 personers flygresor till södra Spanien, enligt Naturvårdsverket") samt att det ibland importeras kolkraft från Europa, vilket betyder att en liten del av elen som används till bland annat elbilar är samma fossila bränsle som vi ju vill undvika genom just elbilar.

Nåväl, förhoppningsvis gör jag och sambon slag i saken och skaffar elbil inom en relativt snar framtid och ännu mer förhoppningsvis kan Sverige bestämma sig om hur elen ska levereras i framtiden. Kärnkraft har onekligen sina sidor vid olyckor, men är ett bra tillskott när det är vindstilla. Då kanske vi i längden kan spara ännu mer pengar på låga utsläpp från bilar.

Förra året var varannan nyregistrerad bil en elbil. Har du själv provkört  och vad tycker du?

Det har varit oerhört mycket hype kring Yellowjackets (Paramount+), men eftersom det trots allt verkar vara en ungdomsserie så kom jag mig inte för att titta. Innan vår egen Månsis knattrade ner en recension och gav ett väldigt högt betyg.

Nåväl, jag och sambon började kika, något som snabbt övergick till vad som endast kan beskrivas som binge-frossa, med behov av mer av detta. Spoilers ska ni slippa, men en i grunden ganska banal historia växer här till något betydligt större än summan av beståndsdelarna tack vare att storyn får tid att växa, väldigt bra skådespeleri och ett bättre hanterande av olika tidslinjer än... jamen det mesta faktiskt.

Letar du något thriller-aktigt med en rejäl dos mysterie, så är det definitivt Yellowjackets du ska kolla in. Paramount+ har äntligen blivit värd månadsavgiften på allvar.

Sjukt bra, missa inte Yellowjackets.

Tidigare idag kunde vi rapportera att Xbox-chefen Phil Spencer fått ett väldigt prestigefyllt pris. Välförtjänt, skulle jag säga, men det jag verkligen tog med mig från storyn var faktiskt alla gratulationerna. I nyheten jag länkar till valde jag ut ett axplock, där vi bland annat hittar flera personer från Nintendo och Sony som gratulerade en Microsoft-konkurrent.

På samma sätt gratuleras det fram och tillbaka vid lyckade spelsläpp, och det som fick mig att skriva detta var ett Twitter-inlägg från amerikanska Nintendo-bossen Bowser. Han postade en bild från en skidsemester och den förste som glatt skrev något var Xbox-marknadschefen Aaron Greenberg.

I slutändan kommer alla tjäna på att allt fler spelar, och konsolmarknaden gör det i synnerhet. Det verkar som att alla insett detta och även om det konkurreras sinsemellan, samarbetas det också mer. Och just nu tycker jag branschhöjdarna från alla håll gör ett kanonjobb med att höja moralen bland konsolspelarna, agera bra exempel och se till att göra det roligare att vara gamer än någonsin förr.

Mellan gamers kan det fortfarande vara hårda ord, men bland topparna är det numera betydligt mer respektfullt.

Microsoft har under loppet av ett år köpt Bethesda och Activision Blizzard, Sony har köpt flera studios vara nu senast Bungie. Även EA har flaggat för att de vill vara med och handla, efter att relativt nyligen ha köpt upp Codemasters. Till detta har vi såklart Embracers dammsugande av marknaden – bland mycket annat.

Något vi däremot inte har, är uppköp från Nintendo. De är faktiskt helt ointresserade. Högste chefen Shuntaro Furakawa gjorde igår rent av ett uttalande som kan tolkas som att fler utvecklare vore något negativt:

“Our brand was built upon products crafted with dedication by our employees, and having a large number of people who don’t possess Nintendo DNA in our group would not be a plus to the company.”

Och faktum är att de inte tycks behöva det. Att Microsoft behövde stärka sin speldivision stod klart för länge sedan, och det får man väl med råge säga att de gjort. Kapacitet finns nu för att var och varannan månad släppa ett storspel sedan alla utvecklare är igång i full kraft, där vi redan i år ser tecken på att maskineriet är igång. Sony å sin sida satsar stenhårt på PC-spel och live service-spel och utlovar minst tio av sistnämnda i ett kulprutetempo (på bara fyra år). Detta är något de tidigare inte pysslat med, och har inneburit att de fått anställa mycket nytt folk och lära sig koncepten.

Nintendo å sin sida har säkert också anställt folk. Men sådär övermåttans mycket har de inte vuxit. Och de gör sina egna spel själva. De går hyggligt fort att ta fram, har relativt låga produktionsvärden och säljs i direkt kopiösa mängder under oerhört lång tid.

Vad vill jag ha sagt? Egentligen ingenting, mer än att konstatera fakta. Det bara är så, och jag tycker historien har något (som Filip och Fredrik hade sagt). Medan alla andra bjässar stressat jobbar på för att köpa allt de kommer över, gör Nintendo precis tvärtom och lyckas svinbra med sitt koncept, sannolikt just för att de erbjuder ett alternativ snarare än att ge sig in i gyttjebrottningen med de andra – och jag tror Shuntaro Furakawa har rätt.

Hade Nintendo släppt en svinkraftfull konsol och börjat lassa på med grafiktunga mer självspelande titlar där realism och fysik tog större plats... så tror jag det hade varit slutet för dem

Nintendo vill inte köpa upp några nya utvecklare. Det verkar snarast anses som något negativt.