Den som pysslar med spel och gillar populärkultur i allmänhet, beställer sannolikt ofta från utlandet. Tullen har alltid funnits där, redo att dra ner glädjen för beställda paket, men har väldigt länge inte brytt sig om småsaker. Jag har fått hem Transformers-figurer, TV-spel, tillbehör, spelkläder och mycket annat utan att behöva betala.

Men för några år sedan skedde en förändring och exakt alla paket började granskas. Möjligen var detta i samband med att den kritiserade kemikalieskatten infördes, då regeringen ville se till att vi inte kunde handla billigare och helst skulle tvingas betala en hittepå-avgift på runt 400 kronor för normalstor elektronik (som en konsol). Om allt detta kan man tycka vad man vill, men hur paket till Sverige idag fungerar känns faktiskt för bedrövligt, där den stora avgiften är den så kallade deklarationsavgiften på 75 kronor (varav 15 kronor är moms, så du betalar alltså skatt på skatten) som alla paket åker på.

Några historier ur mitt eget liv bara det senaste året:

• Fick födelsedagskort - Tanten fick ett födelsedagskort av en bekant i USA. Det hann såklart inte fram i tid eftersom detta vanliga kort innehållandes egentligen ingenting först skulle stanna i tullen varpå en avgift som vida översteg vad kortet + porto kostade skulle betalas.

• Behövde använda garanti - Jag köpte ett par Sketchers-skor under senaste USA-vistelsen och kom hem, varpå de gick sönder bara månaden senare. Jag hörde av mig till företaget som var otroligt hjälpsamma på det sätt amerikanska företag ofta är. De skickade mig nya skor, och jag fick såklart tulla på en garantivara.

• Fick vänta nästan två månader - Hade beställt en tröja till sambon i julklapp. Det fick bli en tröja lagom till Alla Hjärtans Dag istället, för den fastnade i tullen i runt sju veckor. Den hade Baby Yoda-mönster, men om det hade något med saken att göra, vet jag inte.

• Returnerade en julklapp - Jag hade köpt kläder till tanten i julklapp från ett företag i Australien. Det fick såklart förtullas. Tyvärr hade jag valt fel storlek och returnerade varan och fick en ny. Varpå jag fick förtulla samma vara igen.

• En försändelse delades upp - Jag beställde lite grejer från Ebay nyligen. Utan att jag visste om det, delades min försändelse upp i två paket. Det blev därmed två deklarationsavgifter jag fick betala på en och samma order.

• Fick en bonus - Ett favoritbrädspel i casual-sammanhang är Sheriff, men påsarna (billiga grejer i imiterad sammet med plastförslutning) som medföljer hade gått sönder. Jag hörde av mig till företaget och skickade ett foto och frågade om jag kunde få nya. Det fick jag utan knussel (amerikansk kundservice, som sagt). Tyvärr fick jag såklart tulla på dem trots att det var ett garantiärende, och vad värre är, de skickade med några promokort som bonus för att beklaga att mina grejer gått sönder. Fick såklart förtulla dessa med.

Man kan tycka vad man vill om att man ska tulla, men att smälla på en deklarationsavgift på 75 spänn (som alltså inkluderar moms) på varje försändelse, är bara inte rätt. Det handlar om en avgift som missbrukas som extra inkomst för staten, och jag vägrar tro ens för en sekund att det på något sätt skulle motsvara faktisk kostnad.

Här sitter säkert några av er och vill upplysa om att jag i flera av de uppräknade fallen inte behöver tulla. Jag vet det. Problemet är bara att systemet är svenskt ultrabyråkratiskt och att få tillbaka vad som ofta handlar om under 100 kronor tar oresonligt lång tid med mycket arbete. Såhär "smidigt" är det till exempel att få moms tillbaka för en returnerad vara:

"Om din vara har gått i retur till avsändaren får du vända dig till säljaren för att få tillbaka det du har betalat för varan.

När du har fått tillbaka det du har betalat kan du ansöka hos Tullverket om att få tillbaka moms och eventuell tullavgift.
Så här gör du för att få tillbaka moms och tullavgift

Du ansöker genom att skriva ett brev eller e-postmeddelande till Tullverket och berätta vad som har hänt. Följande uppgifter behöver vara med för att vi ska kunna bedöma och hantera ditt ärende:

* tull-id (en kombination av två eller tre bokstäver och sju eller åtta siffror; du kan få den här uppgiften av det företag som transporterar din vara)
* varupostnummer (i vissa fall när det är Postnord som transporterar din vara)
* ett bevis på att din vara har kommit tillbaka till avsändaren
* ett bevis på att du har fått pengarna tillbaka för din vara, till exempel en kopia av ett kontoutdrag som visar återbetalningen eller en kreditfaktura
* dina bankuppgifter för direktinsättning på ditt konto (kontoinnehavare, bank, clearingnummer och kontonummer) och ditt namn och adress så att vi kan skicka en bekräftelse.

Mejla [email protected] eller skicka ett brev till:

Tullverket
Box 12 854
112 98 Stockholm"

Jag och väldigt många andra orkar helt enkelt inte, och de få gånger jag hare försökt har det blivit diskussion och tagit orimligt mycket korrespondens. Det är betydligt enklare att få ett amerikanskt företag att skicka mig ett par nya sneakers, än att få tullen att ge mig de pengar jag faktiskt har rätt till.

Det här får gärna ändras snarast, för det är verkligen sanslöst hur stelbent och uselt det fungerar idag att som svensk ha något slags fysisk korrespondens och kommersiellt utbyte med världen.

Importmomsen är 12 kronor, vilket är rimligt (detta var en mugg). Att sedan drämma till med en hittepåavgift kallad deklarationsavgift på 60 kronor och låta oss betala ytterligare 15 kronor skatt på skatten är milt sagt gränspuck - i synnerhet när systemet är så urbota idiotiskt stelbent.

Besökte farsan under söndagen, efter att han fått sin vaccinsspruta. Det blev en ganska lugn söndag där jag bland annat fick se ÖFK halvt pulverisera Örebro med ofattbara 5 - 0. Ibland kan till och med jag tycka att fotboll (soccer) är roligt.

Nåväl, sambon hämtade mig på vägen hem efter ett stallbesök, men nästan hemma ser vi en permobil som kört i diket och vars förare låg framåtlutat över styret, till synes lite äldre. Tankarna svindlade, en hjärtattack, stroke eller vad hade hänt? Sambon tvärstannade bilen och jag sprang över för att kolla.

"Hallå, mår du bra?" frågade jag försiktigt, varpå hon lyfte på huvudet och tittade mot mig med ett stort leende. Jodå, personen mådde kanonbra, skulle det visa sig. Hon hade nämligen precis lyckats med en rejäl bedrift i Pokémon Go, då vi tydligen har någon station i närheten av var vi bor. Anledningen till att hon låg framåtlutat över styret, var att solen sken så starkt att hon behövde skugga sin mobiltelefon.

Det var en lättnad såklart - och ett svar jag sannerligen inte hade väntat mig, varpå jag förklarade varför jag avbröt hennes fickmonsterjagande. Det blev ett gott skratt för båda, hon tackade för att jag ändå ville kolla så hon mådde bra och jag kände att det var en historia jag ville dela med mig av i bloggen.

Har du överraskats av Pokémon Go-spelare någon gång (de hänger som bekant på de mest otippade platser och finns i alla åldrar)?

Det är inte överdrivet ofta längre, men idag var en sådan där underbar dag då jag fick chansen att slå några Virtua Tennis-bollar till Dreamcast igen. Och ursäkta min risiga franska, men satan vad roligt det är fortfarande. Både för barn födda tio år efter att Dreamcasten lades ner och för gamla gubbar som mig själv, som var med när det begav sig.

Efter runt timmen spelad kom snacket igång. Varför, varför i hela fridens namn görs det inte sportspel som detta längre? Det går ju att spela i timmar och blir aldrig tråkigt än idag. Någonstans längs vägen tror jag stora spelutvecklare bestämde under en hemlig konferens att det fick vara nog nu med bra tennis.

Endast svintrista simulatorer som sålde dåligt, fick risiga betyg och hatades av allmänheten fick utvecklas. Och sedan den dagen har det varit stendött. Kanske var det för att tennis var den överlägset roligaste digitala sporten och var fullkomligt klockrent för den som spelade själv, mot en annan eller dubbel. Det roade vare sig man gillade sportspel eller ej, och var dessutom intuitivt på ett sätt dagens sportspel aldrig är.

Jag tror Top Spin från 2003 var det sista tennisspelet som var riktigt bra, för efter det blev serien aldrig sig lik och Virtua Tennis 3 och 4 var rena haverierna. Idag får vi hålla till godo med mediokra spel som Tennis World Tour och AO Tennis, och inte ens företag som Take-Two och EA vill befatta sig med sporten.

Och det är verkligen totalt obegripligt. Det är fortfarande en stor sport, det är fortfarande samma självklara upplälgg för bra spel - och alla de gamla tennisspelen som var roliga är fortfarande roliga. Prova spel. Spela lite Tennis till NES, Super Tennis till SNES, Pete Sampras Tennis till Mega Drive, Virtua Tennis till Dreamcast eller Top Spin till Xbox. De står sig. Till och med Pong från 1972 är fortfarande underhållande liksom Rockstars försök att kringgå förbudet mot underhållande tennis i 2006 års ljuvliga pärla Table Tennis.

Men sedan den där konferensen jag skrev om ovan, där det blev förbjudet att göra underhållande tennis tog det alltså stopp. Jag vet att Super Tennis Blast är roligt (och har tipsat om det förr i bloggen), men det är ett relativt litet indiespel (utvecklarna fick förmodligen inte vara med på konferensen) i slutändan och har inte riktigt hållbarheten och presentationen jag skulle önska.

Vad hände egentligen? Varför dog den digitala tennisen ut helt för snart 20 år sedan? Det är verkligen hög tid att fixa detta. Snälla.

Precis lika kul nu som för drygt 20 år sedan när Virtua Tennis kom till Dreamcast.

Tidigare denna månad skrev jag en nyhet om nästa Battlefield. Det ska enligt EA släppas i år, med det är också ungefär allt vi vet, även om det finns en otrolig massa rykten med mer eller mindre sanningshalt. Nyheten handlade dock inte om det, utan om att spelet skulle ingå med Xbox Game Pass dag ett.

Där och då tänkte jag inte så mycket mer på det. Det vore såklart stort att få det på köpet med en tjänst många redan betalar för och som ensamt skulle vara värt närmare ett halvårs abonnemangskostnad. Microsaoft har dock varit väldigt aggressiva kring Xbox Game Pass, och ungefär där stannade tankeverksamheten. Det var inte förrän jag blev inbegripen i en diskussion på ett stort spelforum som jag insåg att det inte nödvändigtvis är Microsoft plånbok och aggressivitet som ligger bakom detta - om det stämmer.

För medan Call of Duty bara gått från klarhet till klarhet och slår nya rekord samt får allt fler spelare, inte minst med sin gratisversion Warzone, är faktiskt Battlefield något... sargat. Del fem sålde klart sämre än sin föregångare vid lanseringen, betygen var inte heller sådär toppenfina och de hetaste diskussionerna tycktes inte handla om spelet i sig utan om att EA velat satsa på mångfald av olika slag, vilket många var tveksamma till ur historisk kontext (något jag dock själv tycker är att sila mygg och svälja kameler, vilket jag bloggat om, men det är en annan diskussion). Rätt eller fel, hur man än vänder och vrider är det ingen drömsits att folk bråkar om ens spel som politiskt ställningstagande medan försäljningen viker och de höga betygen uteblir.

Därmed uppstår plötsligt scenariot att det kanske är EA och Dice som behöver hjälp. Att årets Call of Duty kommer sälja multum tvivlar nog ingen på, det lär också få finfina betyg som serien ofta får. Och så finns ju som sagt Warzone. Det var tre år sedan Battlefield V släpptes och ärligt talat tycker jag mig inte ha sett något jätteintresse för det heller.

Det här kommer såklart börja ändras när spelet utannonseras, i synnerhet om det faktiskt håller den klass Battlefield-serien faktiskt länge var känd för. Men kanske är det rent av så att det är EA och Dice som är sugna på att låta spelet ingå med Xbox Game Pass och att det kanske inte alls är den jätteaffär från Microsoft man kan tänka sig?

När jag fick argumenten kastade i ansiktet började jag se att där faktiskt finns en god poäng. Om miljoner Xbox Game Pass-ägare spelar Battlefield istället för Call of Duty är ju otroligt mycket vunnet. Det kommer snackas mer om spelet i sociala medier, det kommer delas bilder/videos och eftersom det säkerligen har cross-play lär folk inspireras att skaffa det för att få lira med sina kompisar. Dessutom är det ett stort EA-spel, så någon form av mikrotransaktioner är nästan givet, vilket ger betydligt högre intäkter med fler spelare.

Jag har därför landat i att det är ett rykte jag tror på. Men inte tack vare något extraordinärt arbete av Microsoft i första hand, utan för att EA och Dice faktiskt kan behöva detta dragplåster för att på snabbt sätt göra Battlefield till en gigant igen.

Det klagades mycket på att kvinnor var med i Battlefield 1 som därmed var orealistiskt, att det däremot förekom sådan här textboksrealism hade dock kritikerna inga problem med.

Ibland är det bäst att bara hålla käften. För två dagar sedan var jag ute med sambon och spatserade med hundarna. Det var sol, vägarna var i stort sett snöfria (ingen självklarhet i Jämtland såhär års) och det töade på bra. Vår?

Lite övermodigt postade jag ett Instagram-inlägg om att det var Jämtländsk sommar. Och det var ju ett generalfel. Som för att för att visa hur fel ute jag var började det vräka ner och har så hållit på i två dagar. Imorgon tycks det kunna komma lite till dessutom. Och därmed har vi nu tre-fyra decimeter nysnö och full vinter.

Efter en lång tids slaskig vår, är det därmed nu dags för ännu en omgång av en lång tids slaskig vår. Och jag har lärt mig att inte ta ut segern i förskott eftersom det upprör de gamla vädergudarna något alldeles enormt.

Jag älskar vinter och snö, men känner att det nog gärna kunde få vara vår nu istället även i Östersund.