Det här med Kickstarter är ju alltid lite kontroversiellt, där många inte gillar tanken på att köpa produkter innan de ens är färdigställda. Å andra sidan har vi onekligen haft Kickstarter att tacka för väldigt många spel genom åren, inte minst Shenmue III.

Jag trodde redan tidigare att det skulle bli ett vanligare sätt att finansiera spel på efter just Shenmue III, men jag får medge att utvecklingen tagit lite längre tid än jag trodde. Nu har dock Platinum Games bestämt sig för att satsa på konceptet för att väcka nytt liv i The Wonderful 101. Och nu tror och hoppas jag att fler vaknar.

Visst, detta är Platinum Games och de har lojala fans. Men tidigare har spel som Bloodstained: Ritual of the Night (andlig Castlevania-titel) och Yooka-Laylee (andlig Banjo-Kazooie-titel) dragit in storkovan på detta sätt. Det är hög tid att vakna och inse att det finns en väldans massa pengar att tjäna på så kallade riskabla projekt.

Skulle Sony försöka finansiera ett nytt Ape Escape på detta vis, tror jag det hade tjänat in allt som behövdes flera gånger om på bara en dag eller två. Samma med Nintendo och Kid Icarus, och hade Microsoft låtit Rare finansiera en komplett remake av RC Pro-Am med lokal multiplayer för fyra personer (och online för tolv) - så är det samma sak där.

Det finns helt enkelt en väldans massa spel fansen vill betala för, men aldrig får chansen eftersom det är för riskabelt. Genom att få cashen på förhand försvinner mycket risk, och spelvärlden kan bli lite roligare. Jag vet att det dräller av bra spel som blivit verklighet på detta vis, men nu är hög tid även för jättarna att realisera våra drömmar på det här sättet.

Upp med kampanjen för en remake av RC Pro-Am med lokal multiplayer nu, så jag får backa projektet.

Det är i skrivande stund runt 90 minuter kvar tills årets stora sporthändelse - Super Bowl. Som vanligt har jag och sambon bunkrat upp samt bjudit in goda vänner för att frossa i friterad kyckling, USA-godis, kakor, blaskig öl, pizza, läsk, hamburgare, beef jerky, snacks, lemonad och annat samt betta om utgången på mer lättsamma premisser. Ren trivsel och stressen börjar kännas påtaglig för att bli klar.

Tänkte därför inte skriva mer om den saken, och med mina båda lag Green Bay Packers och Minnesota Vikings ute ur leken, kommer jag nu hålla tummarna för 49ers. Kom igen nu för tusan!

Gott på amerikanska!

Under dagen publicerade Reuters en artikel med rubriken Germany has proof that Huawei worked with Chinese intelligence. Jag har givetvis ingen som helst insyn, men tvivlar på att amerikanska staten vidtagit de åtgärder mot företaget som de gjort, utan att det fanns någon substans i anklagelserna, och detta besked från Tyskland minskar knappast den känslan.

Kort sagt tror jag det förmodligen var helt rätt att stoppa dem från att använda Android och införa andra hinder, och att de ska vara med och bygga 5G-nät i Europa känns tveksamt. Det klagas ibland på demokratin inom EU, men Kina är överhuvudtaget inte ens nästan en demokrati med helt ohyggliga brott mot mänskliga rättigheter på meritlistan - både historiskt och än idag.

Jag tänkte dock inte nästla in mig i världspolitiken på något sätt - utan bara otippat ledsamt delge att det här berör mig mer än jag skulle önska. Varför? Jo, för att Huaweis mobiler är de bästa jag någonsin använt. Och det inte med någon liten marginal, utan med snudd på förkrossande överlägsenhet.

Den Huawei P30 Pro jag själv använder har sällan letat sig under 85% batteritid när jag går och lägger mig på kvällen, trots att jag är en hyggligt flitig mobilanvändare och trots att den snart har ett år på nacken. Att gå fyra-fem dagar utan att ladda är inga som helst konstigheter. Kameran är direkt sinnessjuk och låter mig ta kanonnärbilder en centimeter från det jag ska fota, och Techradar kallar den för den tredje bästa mobilkameran av alla, trots att den är halvåret äldre än både Iphone 11 Pro och Pixel 4 (som kom platserna före) samt kostar ungefär hälften så mycket.

Vill även lyfta fram det effektiva nyttjandet av bildytan (minimala kanter och flärp) samt ljudet som kommer ur skärmen och är betydligt klarare än någon annan mobil jag testat. Ska jag fortsätta hylla så gillar jag de förhållandevis små ingreppen i Android, hur enkelt det är att stänga av det jag inte vill ha, hur den rappt dödar appar i bakgrunden och den ilsnabba fingeravtrycksläsaren, som slår allt jag tidigare testat till Android.

När det blir dags att byta mobil nästa gång, kommer det med stor sannolikhet inte bli någon Huawei. Dels lutar jag som sagt mot att anklagelserna mot företaget är korrekta, och dels har de inte längre Android. Visserligen ska det vara löst med Bank-ID som väl är den viktigaste appen av alla idag, tror jag, men det räcker inte.

Vad jag ska köpa härnäst vet jag inte, men efter att ha haft tre Huawei-mobiler av de sex senaste, kan jag slå fast att det är med ett sannolikt fånigt stort vemod (ett tvättäkta i-landsproblem!) jag nu kommer behöva byta märke. Huawei gör som sagt de bästa mobiler jag någonsin använt, men tills fejden med USA är löst så får det vara.

En alldeles larvigt bra smartphone.

Jag är 42 år gammal och redan tidigt började jag intressera mig för spelvärlden på allvar. I mellanstadiet köpte jag importerade speltidningar och läste så gott den knaggliga engelskan medgav, och sedan dess har det rullat på. Varför jag skriver det, är för att påskina att jag varit med ett tag.

Men! Under alla dessa år, tror jag inte att jag någonsin sett en sämre lansering än Google Stadia förra året. Och då talar jag inte nödvändigtvis om tjänsten i sig. För i kritiken och tystnaden som råder kring Googles speltjänst, glöms det faktiskt bort att den fungerar förvånansvärt bra - något jag tidigare bloggat om.

Just tystnaden har gjort att jag inte tänkt på Stadia särskilt mycket, och det var inte förrän jag ögnade igenom en tråd på Reddit, jag insåg hur illa det faktiskt är. Tjänsten har nämligen bara funnits ute i 70 dagar och under de senaste 40 har det varit totalt radiotystnad. Såhär sammanfattade en användare sin kritik:

• As expected, there haven't been any further updates in January after the "120 game mystery bonanza" (other than February pro games, which we still don't know)

• Still supposedly 2+ months out until 4k on browser, any Assistant functionality at all, and the true wireless controller functionality advertised

• 120 games coming but none revealed so far

• Pixel phone remains the only Android phone with Stadia functionality

• Still no mention of iOS

• Still no mention at all of Stadia base

• Still no mention of family sharing

• Still no acknowledgement that they've read and/or are listening to the community (or plan on bettering their communication model)

• Daily updates, scrapped for weekly updates, scrapped for... bi-monthly updates?

En community manager från Stadia-teamet dök trevligt nog upp för att kommentera och meddela att kritiken hörsammats. Men tyvärr får jag känslan av att denne person är en av få hos Google som gör sitt jobb kring detta just nu.

Sega slarvade något brutalt med Saturn, Nintendo lanserade Virtual Boy i både Japan och USA - men inte i Europa, Sony försenade Playstation 3 ett halvår i Europa och skyllde på brister medan butikerna svämmade över i USA av enheter folk inte ville ha och Microsofts hantering av Xbox One i Sverige ska vi bara inte tala om. Med de hade åtminstone spel. Egna spel.

Google har en enda exklusiv indie-titel och en tjänst som är fullständigt naken, känns som en beta, är tom på tunga spel och löften har brutits flera gånger om. Att det därmed skulle vara kört, skriver jag inte under på, däremot. Kommer det bara bra spel folk vill ha samt att prisbilden ses över, kan det absolut ta fart. Men det måste ske snart.

I dagsläget bör de ta hand om sina alldeles för få användare. Se till att de får förlängt Pro-abonnemang kostnadsfritt, fler kompisabonnemang att dela ut, Doom Eternal som kompensation (dyrt, men Google har råd och det är klart billigare än en flopp) och satsa sedan på en nylansering när det finns ett par egna titlar.

Just nu sitter vi i den nästan skrattretande sitsen att Microsoft faktiskt har en klart mycket mer välfylld och bättre fungerande stream-tjänst för spel i xCloud - men de kallar den beta och smyger ut den gratis. Google tar däremot rundligt betalt för sin, men kallar den inte för en beta och tycks ha lämnat den vind för våg.

Stadia-handkontrollen är utmärkt, tyvärr finns det sannerligen inte mycket att spela med den.

Snubblade som jag så ofta brukar in på Resetera och fastnade för en tråd om Wii U, närmare bestämt dess skivor. För medan mer eller mindre alla format haft vanliga skivor (några få undantag är svarta/blå till Playstation 1/2 samt de små till Gamecube), så hade Wii U en speciallösning med skivor som hade rundade kanter.

En petitess, men det gav dem onekligen mer personlighet och gjorde dem märkligt ergonomiska att hålla i. Nu är ju det ett ganska svagt försäljningsargument, men det var inte dit jag tänkte ta detta resonemang, utan till konsolen i sig. Även om den var väldigt nyskapande med den tillhörande skärmen, så var den också på flera sätt den sista riktiga konsolen sett till hur den var konstruerad.

Men det syftar jag på att Nintendo och AMD (med hjälp av IBM och Renesas) gjorde speciallösningar till chip som möjliggjorde maxad prestanda per krona, men samtidigt ledde till att den blev mer svårutvecklad. Wii U hade ett grafikchip som var vida överlägsen det till Playstation 3 och Xbox 360, men konsolen kom så sent att utvecklarna redan lärt sig hantera Playstation 3 (som också var byggd med specialchip) samt att Xbox 360 på flera sätt bara var en vanlig PC.

Nu är väl inte detta något att gråta över, jag vill definitivt inte tillbaka till den tid då konsolerna var så svårutvecklade att det tog åratal innan de bemästrades. Visserligen ledde det till ett större grafiskt kliv från första till sista spel, men det är samtidigt att be om fulare spel initialt för att man ska få uppleva en större utveckling.

Och idag bygger alla tre konsolerna på standardchip och så lär det vara framledes. På alla sätt och vis är de egentligen bara datorer i en liten plastlåda som i teorin endast på grund av artificiella hinder är omöjliga att lägga in Windows, Steam och liknande på. Det kvittar som sagt lika och nu går vi mot en generation där hårdvaruuppdateringar lär vara vanligare än någonsin förr.

Positivt, men jag tror som sagt att vi i retrospekt kan komma att se Wii U som den sista konsolen som byggdes på klassiska premisser innan PC-kompatibiliteten blev styrande.

Är det bara jag som tycker att Wii U-diskarna hade lite extra charm?