Det här med samlarprylar är något jag verkligen älskar. Länge räckte det med att det vagt var spelrelaterat för att jag skulle slå till, men efter att ha varit tvungen att hyra extra förråd och även ockupera föräldrarnas, har jag blivit mer selektiv. Idag köper jag exakt det jag vill ha, och kompletta serier är tämligen ointressant. För det mesta är det sådant som vinylskivor med spelmusik och snygga figurer jag investerar i idag - men det finns en grej till jag skaffat orimligt mycket av - Amiibos.

För de runt 150 kronor de kostar får man en väldigt detaljerad figur som dessutom kan användas som DLC eller annat i ett flertal spel. Följdaktligen har det blivit massor av sådana som står lite överallt där jag bor. Även om jag inte har en komplett samling (sådant bryr jag mig som sagt inte om längre), så har jag skaffat alla jag verkligen gillar och tänkte nu kora de fem snyggaste, sådana jag varmt kan rekommendera att du pryder ditt nördaltare med.

(5) Mega Man
Tyvärr motsvarar Mega Mans popularitet inte på långa vägar utbudet när det kommer till snygga samlarfigurer. Lyckligtvis finns Amiibos där Capcoms blå bombare förevigats i en mycket snygg och, gentemot spelen, trogen figur med underbara färger. Mega Man platsar givetvis på vilket nördaltare som helst och detta är en av mina absoluta favoriter.

(4) Mega Yarn Yoshi
Lilla Yarn Yoshi är absolut makabert charmig och faktiskt en figur gjord av garn. Men det är Mega Yarn Yoshi sdom ser till att den gröne dinon hör hemma på denna lista tack vare oemotståndlig storlek och design som verkligen gör honom rättvisa.

(3) Zero Suit Samus
Jag gillar Samus lika mycket som någon annan i hennes stenhårda dräkt. Men att faktiskt få se henne utanför dräkten är betydligt roligare och mer personlig, och att hennes Amiibo är hutlöst tjusigt läcker med fina detaljer och färger gör att jag inte tvekar att kalla denna för ett absolut måste.

(2) 30th Anniversary Mario
Lagom tills dess att Svamprikets meste rörpulare fyllde 30 år släppte Nintendo två mycket läckra Amiibos föreställande pixel-Mario komplett med tredimensionell effekt. En som visade Mario som han såg ut när han räddade både sessa och Svampriket i Super Mario Bros och en som han såg ut i våra inbyggda nostalgifilter. Och just sistnämnda är så bedrövligt tjusig och har fått otaliga besökare hos mig att bara stanna upp och spontant utbrista "Awwwwww" följt at fina minnen de har från just det spelet.

(1) Metroid
Den är inte helt lätt att få tag på (jag rekommenderar Ebay) och långt ifrån den mest kända figuren - trots att den gett serien Metroid sitt namn. Detta till trots råder det ingen tvekan för mig att detta är den snyggaste Amiibo som gjorts. Otroligt detaljerad och snygg fångar den allt jag gillar med både spelserien och snygga samlarfigurer. Ett riktigt praktexemplar som tydligt illustrerar varför det är kul att samla Amiibos.

Nyligen släpptes den vråltjusiga Piranha Plant som Amiibo som sticker ut med klarröda detaljer och läcker design.

Ingen serie under 80-talet var komplett utan ett riktigt svängigt intro med sådär överdrivet ljuvligt bombastiska toner som vi förknippar årtiondet med. Själv hade jag förmånen att bo i ett område som utsågs till pilotprojekt för att testa om svensken kunde hantera kommersiell TV, och när jag en gång upptäckt amerikansk tecknad film och wrestling fanns det liksom ingen väg tillbaka igen till Lillstrumpa och Syster Yster, Bröderna Dal och dubbade östeuropeiska barnprogram.

Men faktum är att det inte bara var usel kvalitet på det SVT sände, utan väldigt mycket som producerades i främst USA var också redigt bra. Massproduktionen av tecknad film hade inte riktigt slagit igenom och serier som He-Man, Gummi Bears och Thundercats var på alla sätt och vis riktigt genomarbetade och handtecknade. Det märks än idag av det enkla faktum att så otroligt mycket av dagens filmer och TV-serier baseras på 80-talsfenomen.

För att återknyta till ingressen så var en annan sak de hade gemensamt fullständigt ljuvliga intron. Och här är de fem bästa!

(5) Transformers säsong 2
Idag förknippar de flesta Transformers med Michael Bays initialt underhållande skapelser, som han sedan drev raskt ner i fördärvet med efterföljande rullar. För mig kommer dock Transformers först och främst vara de ljuvliga 80-talsfigurerna i den animerade serien och för all del även serietidningarna. Jag sprang hem från skolan varje dag för att hinna se showen 15:00, och även om jag har mest nostalgi kopplat till den första säsongens ledtema, är det säsong två som regerar.

(4) He-man
Tekniskt sett är det väl på vippen att ens kunna kallas för en låt då det mestadels handlar om prins Adam (vilken jäkla fegis, eller hur - men hur kommer det sig att ingen tyckte att han ens liknade He-man?) som berättar om seriens grundupplägg i vinjetten. Men skitsamma. Tonerna av He-man gör mig på gott humör än idag! By the power of Grayscull för tusan!

(3) Robotech
Tekniskt sett så var det en japansk animé som klippts om (eller slaktats, enligt Macross-fansen), men om detta visste jag inget på 80-talet. Jag gladdes åt färgstarka personligheter, brutalt fräna rymdstrider (som lärde mig uppskatta skönheten i virvlande missilkluster) och kreativa flygplan som kunde förvandlas till robotar. Och introt ger mig gåshud, än idag.

(2) Heathcliff
Vad som hände med Heathcliff eller vad serien egentligen handlade om (katter som... dejtar?), förstod jag inte riktigt på det glada 80-talet. Mest gillade jag tydliga tecknade serier helt utan pedagogik där alla problem kunde låsas med rekorderlig mängd övervåld. Hur det än är med den saken, råder det ingen som helst tvekan om att serien hade en av de mest svängiga öppningssekvenserna av alla.

(1) M.A.S.K.
Serien var ett slags blandning av TV-serien Mission Impossible och Transformers med hjältar som träffades på en hemlig bensinmack för att lösa diverse brott. Den var tämligen välproducerad, leksakerna var roliga och det var rätt annorlunda för tiden med människor i huvudrollerna som egentligen bara var just människor. Höjdpunkten var dock första minuten, för introlåten till M.A.S.K. summerar bra precis allt som var bra med 80-talet och dess tecknade TV-serier.

Brave Starr, Inspector Gadget, Gummi Bears, G.I. Joe och Jem hamnade precis utanför som bubblare. Vilket tecknat 80-talsledtema gillar du bäst?

Jag tänker inte låtsas som att jag har rest mest, för det har jag inte - men jag har rest mycket. Så är det. Jag har hunnit med att avverka väl valda delar av Afrika, Asien, i princip alla länder/större städer i Europa samt en hel del Nordamerika. Och det ska gudarna veta. Det finns många roliga platser på planeten jorden, men få lockar mig mer och framkallar högre trivsel än USA. Därför tänkte jag nu, utan vidare omsvep, kora mina fem favoritstäder i detta ljuvliga land:

(5) Dallas
Everything is bigger in Texas, heter det ju. Och jodå, de backar upp det med handling och en brutal massa attityd. Att sitta på ett grillhak i Dallas med parkeringen utanför full av överdimensionerade pickups medan karlar på 120 pannor slevar hypermört kött tillsammans med sina fruar (som missat att tuperat hår gick ur mode exakt samma sekund som klockan slog 1990-talet) - känns som en annan värld. Men en trevlig sådan som alltid behandlat mig väl.

(4) New York
Svenskens favorit tillsammans med London, och det är lätt att förstå varför. Här finns verkligen allt på ett osannolikt överlägset sätt, samtidigt som det erbjuds vacker arkitektur på ett sätt man sällan hittar i amerikanska städer. Jag tycker dock det kan bli lite väl dyrt och kulissartat ibland, så plats fyra får räcka (kan tillägga att plats fyra, fem och sex - som var San Francisco - var sjukt jämna).

(3) Miami
Det går liksom inte att bara vifta bort det faktum att Miami, utöver att vara en metropol med extra allt, även erbjuder det mest sanslösa väder en frusen svensk någonsin kan önska sig. Vare sig jag åker på djuphavsfiske, besöker spelbutiker, käkar kubanskt i Little Havanna eller bara hänger på Miami Beach - så är detta verkligen en trivselhåla av sällan skådat slag.

(2) Los Angeles
Kontroversiellt? Kanske. Los Angeles är inte för alla. Rimligen är detta världens största småstad (ytmässigt som halva Blekinge) och bilköerna är abnorma, att ta sig någonstans tar evigheter. Men ändå, när man lärt känna stan och vet vart man ska beroende på vad man vill göra så är Los Angeles fullständigt underbar. Här finns allt på samma sätt som i New York, men med trevligare människor, mindre trängsel och vädret är svårt att toppa (om man nu inte är i Miami då förstås).

(1) Seattle
Den enda platsen jag egentligen inte ens behövde fundera närmare på är Seattle. Får ofta frågan om jag skulle vilja bo i USA, och svaret är att det skulle jag gärna göra - om jag fick bo här. Stan är väldigt fin, naturen runt om är magisk, det är säkert, folk är rysligt allmänbildade och deras mikrobryggerier och seafood går bara inte att rå på.

Vilka är dina favoriter i USA?

Det är väl ingen överdrift att påstå att Anthem fått milt sagt blandade betyg. Vi belönade det med en sexa i vår recension, och Andy Blom motiverar väl varför han tyckte det förtjänade detta ganska fisljumma betyg. Jag hade själv tänkt passa och helt enkelt hoppa över Anthem (jag har bara så mycket tid, och det här är en genre som fungerar som svart slukhål för just tid), men när gamle Gamereactor-medarbetaren Aldin "Oduglingen" Sadikovic hörde av sig i veckan och frågade om jag inte ville lira med honom, Adam Holmberg från redaktionen samt ytterligare en gammal Gamereactor-legend (Oliver "Fiskmåsen" Thulin) - kunde jag givetvis inte säga nej.

Och det är jag glad för. Jag har haft betydligt roligare än väntat. Det finns väldigt mycket som fungerar bra i Anthem, jag gillar exempelvis striderna, jag tycker långa resor i spelvärlden är roliga (något annars bara Halo-spelen brukar kunna bjuda på) och systemet för hur man flyger är direkt genialiskt. Dessutom känns spelsystemet fräscht och påminner inte om något jag lirat tidigare.

Det är dock långt ifrån något perfekt spel, och hur länge det kommer vara kul att flyga omkring i rätt snarlika djungler och traggla med rätt dassiga menyer efter avklarade uppdrag - Bioware har lyckats med konststycket att göra det till tristess att samla på sig nya vapen - återstår att se. Dessutom är alla mindre fiender definitionen av monotona.

Men efter en helg av tämligen intensivt spelande är jag ändå nöjd, jag har haft kul och även fått sambon att skaffa en Javelin som hon nu kryssar runt med och gör uppdrag. Lite mer innehåll och variation (samt betydligt bättre föremålshantering) på det här, så finns det faktiskt potential. Jag kommer fortsätta lira Anthem, och jag är glad att jag gav det chansen.

Har du provat Anthem ännu och vad tycker du om det?

Jag antar att jag är kolossalt sent till festen, men hey, bättre sent än aldrig. Och kanske finns det någon mer än mig som sovit under en sten senaste åren och missat Ten Second Songs på Youtube. Där huserar Anthony Vincent - en rockig herre iförd en lika rockig frisyr, men en grym förmåga att imitera andra artisters stilar och röster. Men inte i mer än tio sekunder och i de välproducerade klippen går han ofta igenom en hel uppsjö av svängiga artister där han byter både arrangemang och genre på nolltid.

Spana in Bohemian Rhapsody Performed in 42 Styles så förstår du vad jag menar.

Underbart är kort med Ten Second Songs.