Jag har tidigare använt Huawei (P9) och var för lite fördomsfullt väldigt överraskad av både byggkvalitet och funktionalitet hos det då fortfarande relativt nya kinesiska märket. Idag är de en av de verkligt stora spelarna och en seriös utmanare till framför allt Samsung som dominerat Android totalt en längre tid.

Därför ser jag med spänt intresse fram emot att få testa Huawei P20 Pro under de kommande veckorna. Mobilen ramlade idag in på redaktionen och jag ska såklart köra den i vardagligt bruk samt provocera den med diverse tunga spel. Recension kommer, men första intrycket är väldigt gott sett till byggkvalitet och skärm.

Huawei P20 Pro är ett av Android-flaggskeppen för tillfället.

Jadå, jag köpte NES Mini och jodå - det blev även en Super Nintendo Mini. Och absolut, jag sneglar på en Neo-Geo Mini samt dreglar motbjudande av tanken på en Mega Drive Mini. Jag kommer till och med skaffa en Playstation Mini trots att tidiga 3D-spel är bland det som motstått tidens tand sämst av alla.

Men jag känner ändå att det här är märkligt illa skött av respektive konsoltillverkare. För lika underbart tjusiga som dessa små tingestar är, känner jag samtidigt att de skjuter över målet. För att vara mer exakt så talar jag om spelutbudet och avsaknaden av onlinestöd. Till NES Mini ingår runt 30 spel, men bland dessa hittar vi exempelvis inte Bionic Commando, Duck Tales eller Life Force Salamander? Inte ens Tetris är ju med?

En del av det här går såklart att förklara med licenser och rättigheter. Men kunde Ubisoft få göra en remake av Teenage Mutant Ninja Turtles: Turtles in Time och WayForward göra en remake av Duck Tales så borde det mesta gå att lösa trots allt. Och det är här onlinestödet kommer in i bilden, för självklart borde varje minikonsol ha en onlinebutik som låter spelaren ladda ner klassiska spel till formatet.

Jag är alltså inte ute efter att spela Ice Climbers mot någon i Kuala Lumpur, Houston eller Tromsø - utan vill bara få bygga ut mitt bibliotek till min minikonsol. Få en NES i pytteformat som faktiskt innehåller runt 100 lagligt inköpta spel. Nu frodas istället viljan att lösa det på piratvis, och jag förstår varför. Klart man vill spela Super Nintendo med autentiska handkontroller på en minienhet med moderna anslutningsmöjligheter.

För min egen del hade jag dock betydligt hellre tagit en laglig lösning. Med en enkel onlinebutik och wifi-anslutning hade dessa båda minikonsoler kunnat bli något fullkomligt oumbärligt, nu är de mer av en kul grej som tyvärr lär samla damm fortare än de borde.

Den 3 december kommer Playstation Classic, en minivariant av tidernas kanske bästa spelkonsol med 20 inbyggda titlar.

I somras var EU och tallade ganska rejält på internet och klubbade igenom kraftiga försämringar som riskerar att få så långtgående konsekvenser att även ganska sansade tyckare menar att det fria internet kan ha dödats. Då ska man minnas att de redan för ett antal år sedan försämrade nätet kraftigt genom att tvinga alla sajter att manuellt låta alla surfare godkänna hemsidors cookies.

För att inte tala om GDPR-lagen som fick hemsidor att klappa ihop i våras, något mindre företag inte hade resurser att leva upp till och som fått svidande kritik från i princip alla håll samt som helt enkelt lett till att vissa stora internationella hemsidor inte ens går att besöka från Europa längre (som exempelvis en av världens största dagstidningar, Los Angeles Times).

Men EU ger sig inte, de verkar fast beslutna att försämra internet och göra det mindre användarvänligt. Den här gången ger de sig på stream-tjänster som Netflix och via bland annat Dagens Industri kan vi nu läsa att de under dagen ska rösta om att tvinga dessa att ha minst 30% europeiskt innehåll. Uppenbarligen tycker EU att vi konsumerar för lite europeisk TV/film - och det kan de möjligen ha rätt i. Men istället för att Europa ska börja producera bättre innehåll måste vi halvt tvingas kolla mer på det vi aktivt väljer bort.

Jag kan inte tänka mig att leva utan amerikanska filmer och TV-serier, jag älskar japanskt tecknat och tycker väldigt mycket om koreansk film. Bland annat. Men tydligen bör jag kvotera in lite italienska komedier, tyska dramer och holländska thrillers där också.

Men grejen är att jag gärna kollar filmer från alla dess länder redan. Tyska Der Untergang är en av mina absoluta favoritfilmer, franska Banlieue 13 är så frän att jag svimmar och spanska El Orfanato är så ryslig att jag skiter knäck bara av att tänka på den. Men alltför ofta ser det inte ut såhär. Europeisk film är tyvärr sällan för mig, de är lite för regionala och lite för dåligt producerade i många fall.

Jag kan absolut tänka mig att se mer europeisk film - men då får de bli bättre. Att på sant kommunistmanér försöka styra in folk mot att se de program makthavarna önskar att pöbeln ska titta på, känns som att börja i helt fel ände. Jag är EU-vän och röstade ja till EU och ja till EMU, och jag hade gjort det igen. Jag tror verkligen att ett samarbete är enda vägen att undvika krig och få bukt med miljöförstöring, organiserad brottslighet som rör sig mellan länder, utfiske, fixa starka handelsavtal med supermakter, ha beredskap vid katastrofer och så vidare.

Men ingen har väl missat hur Storbritannien bestämt sig för att lämna EU, och de flesta har väl även hört begreppet Swexit någon gång. Det finns två partier i Sveriges riksdag som tillsammans samlar ungefär en fjärdedel av de som röstar, som vill lämna EU idag. Inför detta krävs ödmjukhet. Att i det läget sitta och sabotera något så centralt i folks liv som internet, och göra det om och om igen kräver en sorts tondövhet som angränsar till att vara direkt korkad och ger EU-kritikerna vatten på sin kvarn.

Behövs verkligen EU? Lyssnar EU på sina invånare? Jag svarar ja på båda dessa frågor, men fruktar att allt fler inte kommer göra det. Och jag förstår ändå varför isåfall. Nu måste EU på allvar sluta sabotera för sig själv och de människor som bor i unionen om det inte ska börja skaka på allvar i grundvalarna. Att skita i att ge sig på HBO och Netflix för att försöka tvinga folk att se sådant de väljer bort är en bra början.

Vad kommer härnäst? Ska vi få lyssna på vilken musik vi vill på Spotify eller måste det till en högre kvot europeisk musik? I dagens läge känns ett sådant förslag tragiskt nog inte ens otänkbart.

Jag trodde nog att Sony skulle göra helt om angående crossplay förr eller senare. Det är en sak när hardcore-spelare klagar på att en funktion saknas, inte är nog bra eller något annat - men i slutändan är harcore-spelare just hardcore-spelare och oftast inte alls lika många som man kan tro och har väldigt ofta synpunkter på saker och ting som måste ventileras (jag anser mig själv tillhöra denna grupp).

När klagomålen däremot når utanför denna grupp spelare och omskrivs i dagspress blir det dock snabbt något annat. Att det osannolikt populära Fortnite kan spelas mellan PC, Switch och Xbox one utan problem är en sak, men att konton dessutom kan "förstöras" av att överhuvudtaget alls aktiveras på en Playstation 4 är mer svårsmält. Och Fortnite var som bekant inte det enda spelet som drabbades, utan vi har även Rocket League och Minecraft bland de stora.

Men nu har Sony gjort helt om, och jag tror det är rätt tänkt på flera sätt. Det mest uppenbara är såklart att man kan lira ihop, men jag gläds nog minst lika mycket av att det i äldre spel med få aktiva gamers nu kommer bli betydligt lättare att hitta folk att spela med. Dessutom finns det för spelaren egentligen inga nackdelar överhuvudtaget, möjligen att man ur ett strikt business-perspektiv kan hävda att det är bättre att ha total kontroll på "sina" spelare - men jag är faktiskt inte säker på det heller.

Nu handlar detta dock bara om Fortnite och i en beta till Playstation 4 ännu så länge, men Sony säger redan nu att det kommer bli fler spel och att öppenhet är framtiden, så jag vågar ta ut segern lite i förskott. Men med det sagt och gjort hamnar nu bollen i Microsofts hörna. Nu är de företaget som gör det svårt att spela Fortnite ihop, och det av den enkla anledningen att Microsoft kräver Xbox Live Guld för onlinespelande i 'free to play'-spel. Detta gör varken Nintendo eller Sony.

I princip tycker jag inte det är något märkligt att ha den ändå enkla regeln att det kostar att spela online. 'Free to play' är dessutom sällan gratis i längden, och likaså tycker jag man behöver Xbox Live Guld till sin Xbox One (precis lika mycket som jag tycker att man behöver PSN till Playstation 4). Men när man talat så varmt om att agera för spelarna och kritiserat konkurrenter som inte velat vara lika öppna, så känns det allt direkt skenheligt att samtidigt avkräva små barn Xbox Live Guld för att de ska få spela ett gratisspel när konkurrenterna inte gör det.

Nu är det istället Microsoft som får visa sig vara lite lyhörda och se över regelverket man har. Idag är det nämligen Microsoft som gör det svårt för somliga att spela crossplay i vissa fall.

Fortnite kostar att spela online till Xbox One, men inte till Playstation 4 och Switch. Det är falsk marknadsföring att kalla det 'free to play'.

Igår damp det äntligen ned på redaktionen; Mega Man 11. Jag tyckte det var osannolikt redan när Mega Man 9 helt oförhappandes släpptes år 2008 och efter det att Mega Man 10 kom kort därefter, har det varit i princip stiltje. Capcom har verkat vara helt ointresserade av sin blå bombare och klurat vad de egentligen ska göra med honom - trots att svaret egentligen varit helt självklart.

För när Keiji Inafune fick nog av Capcoms oförmåga att göra något vettigt med Mega Man, hoppade han av, startade Comcept och lanserade Mighty No. 9 på Kickstarter. Nu ska det väl sägas utan hymlande att det spelet definitivt borde ha varit bättre, men Kickstarter-intresset talade sitt övertydliga språk; Mega Man-fansen vill ha klassisk Mega Man och är villiga att till och med slanta upp i förväg enbart för löftet.

Efter några bästsäljande Mega Man-samlingar gjorde Capcom därför det enda rätta och slutade grubbla över hur de kunde använda Mega Man och satte tillbaka honom i en ny del i serien som startade allt. Och här är vi nu. Jag får tyvärr inte berätta något om spelet, men kommer naturligtvis lira så mycket det bara går de närmsta dagarna och recensionen läser ni den 1 oktober här på Gamereactor.

Vad tror du om Mega Man 11 och hur ser dina förhoppningar ut?