Det här med tidsexklusiviteter är svårt. Det finns definitivt poänger med dem, eftersom utgivaren och utvecklare får pengar (oftast av Microsoft eller Sony) för att tjuvhålla på något innehåll till konkurrenten. Det betyder en extra intäkt man annars inte hade fått, en intäkt som är garanterad oavsett vad spelet sedan faktiskt säljer och tillika en intäkt som gör spelet till en mindre risk - varpå större svängar kan tas ut.

Men ändå, det är alltså ett slags betalt sabotage där pengar går till att jävlas med gamers som råkar ha "fel" format. Både Microsoft och Sony har i omgångar utövat detta, och pengar som spenderats på saken hade lett till otaliga exklusiva titlar vi det här laget. Man kan vända och vrida på saken, men ofrånkomligen har de betydelse.

Det kanske bästa exemplet är Call of Duty och Xbox som blev helt löjligt sammanflätat under förra generationen. Så till den milda grad att serien än idag säljer helt oproportionerligt bra till just Xbox-konsolerna trots att Sony nu i flera års tid haft samma deal som Microsoft tidigare hade. Ett annat bra exempel kommer från samma utgivare, nämligen Destiny. Där har spelet börjat sin bara till Playstation 4 och serien är grundmurat omtyckt bland de med Playstation - och skulle förmodligen så förbli även om Microsoft tog över marknadsföringen och tidsexklusivt DLC i och med Destiny 3.

I båda dessa fall har det varit klokt spenderade pengar från Microsoft och Sony. Man kan absolut hävda att vi borde fått fler spel istället, men dessa titlar är så enormt viktiga att den lilla exklusiviteten gav mycket i slutändan. Men jag har nyligen noterat ett fall där jag är betydligt mer tveksam.

Jag snackar om remastern av Call of Duty 4: Modern Warfare som medföljde finutgåvorna av Call of Duty: Infinite Warfare. Det har nu alltså släppts som separat spel och går att köpa på skiva. Att prislappen känns löjligt hög med tanke på att det är ett gammalt spel som går att ladda hem betydligt billigare hör inte hit, men däremot noterade jag att hela spelet är tidsexklusivt. Det följer alltså det system för DLC som Microsoft och Sony använt sig av, och kommer därmed en månad senare till övriga format.

Det är alltså en exklusivitet av ett tio år gammalt krigsspel, och jag kan inte låta bli att undra vad som egentligen hände här. Call of Duty 4: Modern Warfare Remake kommer mitt i sommaren när försäljningen är låg, och med färre format tillgängliga är det också färre som spelar. Följdaktligen blir det också mindre snack om spelet och mindre utrymme i media.

Till PC och Xbox One kommer det däremot som separat spel (det går som sagt att få tag i via Infinite Warfare) först om en månad. I augusti. Då spelvärlden börjar dra igång på allvar igen och då suget efter att köpa årsgamla remaker antagligen åker i baksätet. Vad jag tror Activision och Sony lyckats med är att helt döda chansen att ge spelet en andra våg av intresserade köpare. Nu har det liksom smugits ut eftersom för få berörs och när det är dags för alla är det inte längre intressant.

Det första Modern Warfare som separat spel hade kunnat vara en riktigt stor grej och snackis under sommaren. Hade PC-, Playstation 4- och Xbox One-ägare surrat om det på sociala medier hade det rent av kunnat bli en stor grej som fått fler att spela till alla format (i synnerhet med ett lite lägre pris, men det är en helt annan blogg).

Nu har alla chanser bränts istället och jag är tämligen övertygad om att det här är en tidsexklusivitet som kostat både Activision och Sony pengar, gjort spelare besvikna och i slutändan varit ett av de fall där man skulle ha tänkt efter - före.

Att släppa Moder Warfare-remastern under den slöa sommaren till alla format kunde ha satt fart på spelvärlden.

Det är förmodligen för att jag är trött och timmen sen, men jag har just skrattat så jag väckt sambo, hund och förmodligen kommer hotas med vräkning imorgon på grund av Youtube-kanalen Hot Vocals klipp med den glade herren som får höra favoritlåten i lurarna bland människor. Även om jag brukar försöka hålla mig i skinnet själv med sådant, så finns en igenkänningsfaktor som nog alla drabbats av vid ett eller annat tillfälle.

Titta och lyssna på denna länk.

Late to the party med hela två veckor? Möjligen, men kul ändå.

Det började med att jag år 2013 skrev ett inlägg om hur Microsoft och Sony tycktes ha bytt plats på flera olika sätt under denna generation, och jag gjorde en liten uppföljare året därpå. Det var alltså tre år sedan senaste delen och med tanke på allt som hänt i spelvärlden senaste tiden känns det nu som ett bra tillfälle att damma igång en tredje upplaga med områdena där Microsoft och Sony helt enkelt intagit konkurrentens ståndpunkt.

• Synen på exklusivt innehåll - Det finns säkert de som på ett eller annat sätt var före, men jag vågar påstå att det var Microsoft som gjorde det populärt med tidsexklusivt innehåll under Don Mattrick-eran. Det vill säga spelinnehåll som kommer till konkurrentens innehåll lite senare. Sony fördömde detta och menade att spelarna blev lidande samt körde mestadels utan som en ståndpunkt istället för att ge sig in i dyra budstrider. Idag norpar Sony nästan alla tidsexklusiviteter och Microsoft bölar vid vägkanten om att det är fel väg, avstår från sådant själv och säger att spelvärlden förlorar på detta.

• Cross platform-spelande - Sony var med Playstation 3 öppen inför idén att låta konsolerna spela mot varandra online, något som hade gagnat gamers. Microsoft ville dock inte dela med sig av sin större skara spelare och sade nej med krystade förklaringar (istället för att säga att det handlar om cash). Idag är det Microsoft som propagerar för cross platform-spelande medan Sony säger att det hotar barnens säkerhet och hälsa istället för att säga att det handlar om girighet... och vi spelare är fortfarande förlorare.

• E3-satsningar - "En gång är ingen gång, två gånger är två gånger för mycket", heter det ju. Och Sony har visserligen bara dabbat sig en gång på E3 sedan Playstation 3 visades, och det var i år. Men ändå, de bjöd på ett sömnpiller med mestadels gamla spel vi sett förr, allt medan de fortsätter låtsas som att PS Vita inte existerar. Microsoft och sin sida bjussade på en väldans massa nya spel och den kraftigaste konsolrevideringen vi hittills sett i spelvärlden. Visst, topparna saknades, men att Microsoft klår Sony i kategorin E3-presskonferenser ens en gång är spektakulärt nog för att motivera en plats här.

• Upplösning är (o)viktigt - När det stod klart att Xbox One var märkbart svagare än Playstation 4 med endast bättre CPU som ljuspunkt (en punkt i min första artikel, vilket väckte hett blod bland somliga) pratade Microsoft och dess representanter gärna om att prestanda och i synnerhet upplösning inte var så viktigt. Det handlade om hur tekniken används istället. Tills Xbox One X var ett faktum. Nu är upplösning viktigast av allt, faktiskt så viktigt att Phil Spencer o-ironiskt hävdar att Playstation 4 Pro bör jämföras med Xbox One S istället för Xbox One X. Sony som gärna framhöll den högre upplösningen till Playstation 4 tidigare, förmodar jag kommer tala betydligt tystare om det framledes dock. Kanske är det inte längre lika viktigt, precis som Microsoft en gång sade - innan de ändrade sig?

Upplösning (4K) är oerhört viktigt för Microsoft just nu. Däremot saknade det helt betydelse för dem i början av generationen, av någon anledning...

För de av er som inte vet har jag en kronisk sjukdom som heter cystisk fibros. En rätt lindrig variant, med tanke på hur det är för många andra, men tillräckligt för att det ska krävas en-två timmars daglig behandling när jag är "frisk" (har man en kronisk sjukdom är man väl tekniskt sett inte frisk). Jag och Petter - som också är en rätt skröplig farbror på andra sätt - brukar skämta en del om just det här med att vi har kroppar från överskottslagrets sistasortering.

Hur det nu är med den saken så har jag idag installerat en så kallad 'port a cath' efter att den förra lagt av. En slags kanyl som installeras under huden på bröstkorgen. På det sättet kan behandling göras utan en massa stick i armarna. Ingen stor operation utan något som tar någon timme bara, men det är fullt tillräckligt för att hela överkroppen just nu ska vara grön/röd/lila.

Är fascinerad ändå över hur bra kroppen hanterar misshandel av detta slag och gläds åt att svensk sjukvård, även om den svajat på slutet, fortfarande levererar som det gör med kanonbemötande och grymt resultat. Nu ska jag ge mig på att försöka sova några timmar trots att det känns som att slunga sig utför en hög trapp varje gång jag försöker vända på mig. God natt allesammans, tack för att just Du läser. Har du något förslag på saker du skulle vilja att jag bloggar om såhär efter E3 - så hojta!

Hur jag underhåller mig på sjukhus? Inte med välbläddrade Allers från 2014 iallafall, jag hade med Switch!

Att släppa en pytteversion av NES var ett genidrag. Trots löjligt störande barnsjukdomar som extremkort kablage och märkligt spelurval, så sålde den helt fantastiskt, så till den milda grad att många som ville ha ändå blev utan. Här tycker man att det fanns en läxa att lära när Super Nintendo-varianten utannonserades igår.

Och visst, de irriterande barnsjukdomarna tycks vara färre. Sladdarna är inte längre extremkorta och det ska tillverkas fler. Men trots det kan jag inte låta bli att känna att Nintendo verkligen missar något stort här. Detta är ju uppenbarligen något folk faktiskt vill ha och efterfrågar. Varför då leverera ännu färre spel och hålla fast vid det låsta konceptet?

Man kan spekulera i att motsatsen saboterar möjligheterna att sälja spel via en kommande Virtual Console-tjänst, och visst vore det lite typiskt Nintendo att tänka så, och jag tror faktiskt att det är i de trakterna som orsakerna ligger till varför man inte satsar fullt ut. Här finns ju en gyllene chans att tjäna rejält med pengar. USB-minnen och minneskort som rymmer oändligt med spel till Super Nintendo kostar lite och ingenting.

Varför inte bara släppa minnen som liknar kassetterna till Super Nintendo och låta det följa med ett tiotal spel som sedan kan säljas för 30-40 dollar? Kanske dela in dem som Konami Collection (Capcom Collection och så vidare), alternativt genrevis. De skulle även kunna sälja ofärdiga spel, precis som Star Fox 2 nu medföljer enheten trots att det aldrig getts ut tidigare, och jag kan absolut tänka mig att det finns utvecklare som skulle vara sugna att lansera nya pixelspel till enheten.

Men alla sådana möjligheter är stängda. Nu sitter vi med 21 spel bland vilka vi visserligen hittar massor med fina spel. Men var är U.N. Squadron? Var är Chrono Trigger? Var är Actraiser? Var är Earthworm Jim? Var är Turtles In Time? Inte ens Nintendos egna Pilotwings finns med.

Jag fattar såklart att det i en del fall kan vara rättighetsstrul. Men de flesta av spelen ägs trots allt klart och tydligt av utgivare som fortfarande existerar och som gladeligen skulle ge ut titlarna på nytt, alternativt att de tagits över av andra som inte är omöjliga. Dit hör exempelvis Disney som varit frikostiga och tillsammans med Capcom nyligen släppt The Disney Afternoon Collection till Playstation 4 och Xbox One. Att dessa företag däremot skulle blåvägra att medverka att låta The Magical Quest Starring Mickey Mouse finnas med till denna enhet eller via separata spel, tror jag helt enkelt inte på.

En annan variant hade varit att erbjuda en enkel nedladdningstjänst liknande just Virtual Console där man kunde handla fler spel till enheten och ladda hem. Att pirater skulle vara något man oroar sig för är knappast orsaken till varför detta inte görs. Emulatorer har sett till att dessa spel redan delats miljoner gånger och med enkla handgrepp går de redan att nyttja med befintliga NES Classic Mini. De som vill ha ett bättre utbud fixar det alltså olagligt istället, medan de som kör lagligt lär tröttna snabbare på enheten.

Missförstå mig rätt. Jag kan absolut stå med mössan i hand och vara tacksam över att jag faktiskt får välbyggda retroenheter med inbyggda klassiker. Men jag är även betalande kund. Och jag tycker verkligen att Nintendo borde satsa hårdare på detta koncept. Det är så oerhört lite mer som hade behövts (som sagt, det går redan för den som vill vara olaglig) och ett lagligt alternativ som dessutom ger pengar i kassan är inte för mycket begärt.

...med detta sagt så kommer jag såklart skaffa minst en enhet ändå...