Det är som bekant en hel vetenskap det här med julgranar och att klä dem. Plast, riktig eller kanske tall? Silverfärgad eller naturligt grön? Halmpynt? Glitter? Mini-LED eller ljus? Kulor? Små figurer? Änglar? Spira eller stjärna? Och kanske ska det stå några tomtar under granen? Vissa vill att allt ska färgmatcha, andra kör på abstrakt konst medan ytterligare bara kastar upp grejer hejvilt.

En smaksak. Men det finns en grej jag inte kompromissar med, och som faktiskt bara absolut måste finnas - polkastänger. Välj gärna en riktigt god sort, men de billiga inplastade du hittar på Citygross eller Rusta fungerar naturligtvis också. Och satsa på stora mängder! Allt behöver inte ens rymmas. Sedan får du, gäster och eventuella inbrottstjuvar förse sig med godsakerna i takt med att julen nalkas (i mitt fall även hund eftersom hon är vansinnigt förtjust i dem).

Bara att plocka på sig av godbitarna och slappna av en stund. Lika självklart som en spänstig skumtomte, god julmust, en bit skinka, saftiga lussekatter, mumsig knäck eller något annat som brukar slinka ner såhär års. De som fortfarande inte fattat hur oumbärligt det är brukar lyckligtvis göra det efter ett besök här och jag har personligen sett till att sprida traditionen till åtminstone ett tiotal bekanta.

Det är tekniskt sett ingen julgran utan ett överflöd av dessa.

Det går liksom inte att komma ifrån det. Det är få saker som gör mig mer stolt att jobba på Gamereactor än vår årliga julkalender. Det är liksom ett prisregn av sällan skådat slag där det verkligen finns något för alla. Konkurrensen är såklart hård, men vinnarna å andra sidan väldigt många, och just i år - det på många sätt rätt usla året 2016 - känns det såklart fenomenalt bra att kunna knyta ihop säcken med den bästa omgången av julkalendern hittills.

Surfa omedelbums iväg till denna länk för snabb information om hur du kan delta (det är verkligen busenkelt) och se sedan till att vinna dig någon rolig present att gotta dig med. Lycka till!

Vi har direkt larvigt mer priser i år, under sista luckan hittar ni prylar för närmare 40 000 kronor.

Just hemkommen från bion i Östersund efter att ha sett Rogue One: A Star Wars Story, och tänkte här delge mina intryck. Till att börja med finns det givetvis spoilers, så vill du inget veta, läs något annat istället.

Mina förhoppningar har redan från start varit höga på filmen som ju återvänder till originaltrilogin och Darth Vader. Sauron, Jokern, Hannibal Lecter, Voldemort, Kylo Ren med flera får ursäkta, men detta är filmvärldens absolute gigant när det kommer till filmskurkeri och blotta tanken på att höra honom väsa och bete sig gjorde att jag redan på förhand visste att detta skulle bli sevärt. Visst har ominspelningar och rykten om strul oroat... men som sagt Vader, med James Earl Jones stämma ursäktar mycket.

Nåväl, till skillnad från många andra hade jag alltså förväntningar på Rogue One, vilket brukar vara upplagt för besvikelser. Men nä, när eftertexterna rullade med sedvanligt laserblå bokstäver log jag från ungefär ena örsnibben till den andra. Att börja jämföra nya filmer med originaltrilogin som ses genom ett vackert nostalgiskt filter är såklart svårt, men klart är att detta är riktigt bra. Jag hade betydligt roligare här än under The Force Awakens - och då tyckte jag ändå den var bra (sämre än originaltrilogin, bättre än prologtrilogin).

Nu känns det verkligen att Star Wars faktiskt handlar om det krig titeln skvallrar om. Detta är krig, saker och ting står på spel och folk dör. Jag gillar historien om hjältarna som ger allt mot omöjliga odds som nog innerst inne vet att det blir svårt att undvika förluster, jag gillar den Sheldon Cooper-doftande roboten K-2SO, jag gillar Jyn Erso och jag gillar Donnie Yens blinde hjälte. Jag fullkomligen älskar hur vilket känslokall och kalkylerande fiende filmen har i Orson Krennic som motarbetas lika mycket av både fiender som överordnande och jag tycker den passar direkt makalöst snyggt in i fyrans story.

Det finns otaliga höjdpunkter och dit hör både rymdstrider, närstrider, krigsscener och allt som involverar Darth Vader. Jag gillar också hur det inte fullkomligen strösslas med nya saker för att bevara känslan från originaltrilogin, utan är precis lagom mycket för att det ska kännas fräscht samtidigt som det ändå inte känns märkligt att det inte nyttjades i A New Hope som ju utspelas kort efter.

Känslan jag fick av filmen var ungefär den som Halo: Reach gav mig. Jag visste redan hur det skulle sluta, jag visste att det nog inte går bra för flera av våra hjältar och jag visste att flera gamla favoriter skulle dyka upp i nytolkningar. De minus jag kommer på är att filmen tappar lite tempo i mitten och det faktum att Grand Moff Tarkings återkomst visserligen är efterlängtad, men att han är så tveksamt animerad att både min far och sambo (som inte är die hard-fans av Star Wars) undrade vad som är fel med honom. Att Peter Cushing är död är såklart en försvårande omständighet, men antingen hade det behövts mer arbete eller så borde han bara ha visats bakifrån eller liknande där någon annan kunnat få sköta de viktigare scenerna.

Sammantaget känns det ändå som petitesser i sammanhanget. Alla ni som velat ha en mörkare Star Wars har blivit bönhörda. Detta är The Empire Strikes Back-svärta om inte mer. Jag är i slutändan oerhört nöjd med resultatet och jag hoppas verkligen att detta blir en såpass stor succé att Disney inser att det är något folk faktiskt vill ha mer av. Hatten av Gareth Edwards, dina Star Wars-visioner ser jag gärna mer av i framtiden.

Har du sett Rogue One ännu, och vad tyckte du? Bilden ovan visar en av de japanska postrarna för filmen.

Det är i skrivande stund 16 timmar kvar tills jag får återse Darth Vade på vita duken i storform. Visst skymtade denne geigant som hastigast i slutet av Revenge of the Sith, men det räknas liksom inte. I Rogue One räknar jag med force chokes, oresonliga resonemang och James Earl Jones mullrande stämma medan han powerwalkar sig fram med rökmaskiner pumpandes runt fötterna.

Mina förväntningar är skyhöga och eftersom jag just nu konsumerar mer Star Wars än jag gjort sedan jag var liten parvel på 80-talet och såg en film om dagen - så känns det på sin plats med några snabba tankar.

• Nya Blu-rays - Jag har den feta boxen på Blu-ray med filmerna ett till sex, men jag önskar verkligen att Disney kunde ge ut dessa på nytt. Varför? Jo, för att jag så oooooolidligt gärna vill ta bort gubben Lucas sabotage. Han Solo kan återigen få skjuta först, Darth Vader behöver ej lajva vrålapa, pajasscenerna i Mos Eisley/Jabbas palats kan strykas och den spinkige bajskorven som ska föreställa Jabba the Hut i A New Hope kan kanske bytas ut mot något som faktiskt liknar denna gangstergigant. Dessutom kan vi då äntligen få slippa se Hayden Christensens ologiska uppenbarelse (som många fans nödtorftigt försökt förklara) slutet av Return of the Jedi. Jag lovar att köpa två ex, hör ni det Disney?

• Thrawn - Den inte alltid så gladlynte kejsaren och pösmunken Jabba the Hut får ursäkta, men efter Vader är det Thrawn som är det värsta och mest karismatiska avskummet i där galaxen långt, långt borta. Men särskilt känd är han däremot inte. Lyckligtvis kommer en bok om honom nästa år som heter kort och gott Thrawn, och det skulle förvåna mig mycket om han inte kastas in som huvudskurk i en film inom en snar framtid.

• Nya spel - Det är tre och ett halvt år sedan EA skaffade sig rättigheterna att göra Star Wars-spel. Undantaget smartphones så är enda konkreta resultatet av detta Star Wars Battlefront. En trevlig men något mager multiplayerfest. Det är hög tid att faktiskt visa vad som är på gång nu, jag vill veta vad vi kommer kunna frossa i framledes.

• Star Wars Rebels rockar - Jag har aldrig riktigt brytt mig om det så kallade expanded universe, idag känt som Legends efter att det förklarats som ej kanon. I och med Star Wars Rebels känns det som att Disney fått ett rysligt bra verktyg för att förklara vad som fortfarande gäller och vad som förändrats, samtidigt som serien bjuder på välskrivna episoder och lägger en fantastisk grund för framtida filmer och TV-serier. Vartenda avsnitt mer eller mindre innehåller maffiga aha-upplevelser, ett riktigt måste.

• Star Wars Armada - Fortfarande mitt favoritbrädspel. Saker och ting kommer i ett lugnt tempo, spelet är genombriljant och communityt snudd på oförskämt trevligt. Är du sugen på något djupare brädspel, så är det detta du ska ge dig i kast med.

• Xwing-remake - Det borde verkligen, verkligen komma en Xwing-remake. Rymdstriderna i Star Wars Battlefront ger alldeles akut sug efter episka rymdstrider.

• Star Wars Battlefront - Det här har varit ett sådant här latent spel för mig under lång tid. Jag lirar några gånger per månad, och det utan undantag, och jag tröttnar inte. Dice har varit oerhört skickliga på att lägga till nytt material som känns påkostat och relevant, och tack vare alla expansioner lär detta vara ett av de spel jag lirar mest till jul. Jag hoppas Dice inte tappar den enkla känslan när de nu utlovar att uppföljaren ska bli både större och djupare.

• Star Wars Destiny - Ni minns kanske att jag härom vecka bloggade om att jag var tillbaka i samlarkortspelsträsket efter ett drygt decenniums celibat från fenomenet. Nu har jag trillat dit ordentligt och har rafflande matcher med goda vänner så ofta jag kan. Enkelt, roligt och riktigt fiffigt. Ge det chansen och få en roligare jul.

Recension av Rogue One: Scarif-expansionen till Star Wars Battlefront kommer under dagen.

Det vankas som bekant den verkliga högtiden för ljuv kommers inom kort, där en halvt oundviklig konsekvens är besök. Vare sig du hälsar på någon annan eller släkten kommer över till dig, så brukar det bli sammankomster av mer eller mindre trevligt snitt. Vad gör man då? Jo, man drar fram konsolerna såklart och inviger vänner och bekanta i det digitala spelandet underbara värld. Så vad ska man spela när släkten tittar på då, och vill vara med? Förslagsvis något av dessa tre spel.

• Overcooked - Här får 1-4 kockar (ju fler, desto bättre) ge sig i kast med matlagning, vilket är lättare sagt än gjort när allt ska tajmas och planeras ihop medans gästerna kommer med allt fler beställningar. Det är hutlöst lätt att lära sig, lika hutlöst roligt och jag vågar på stående fot lova att ni kommer glömma både SVT:s minutiöst uttänkta julvärdar, Kalle Anka och hans vänner samt Kan du vissla Johanna medan ni serverar gourmetmåltider på löpande band.

• Rocket League - Spelet behöver givetvis ingen närmare presentation, men av oklar anledning har det "bara" sålt runt 20 miljoner. Enbart Playstation 4 och Xbox One har väl sålt runt 75 miljoner tillsammans, vilket betyder att en massa stackare missat detta bisarra spel som är såpass sportigt att FIFA-fansen kommer älska det, men samtidigt så lite sportigt att den som bara gillar att göra sönder åkrar i Forza Horizon 3 eller japanska rollspel till Playstation 4 kommer ha precis lika kul.

• Worms WMD - Jag vet, jag är lika trött på Worms som någon annan. Men dra mig baklänges på en släde om inte Team 17 lyckades fräscha till konceptet rejält i och med Worms WMD, så till den milda grad att det nästan är lika kul som fornstora dagar. Bara att slå sig ner och inleda hysteriska prestigestrider mot tjocka släkten där verkligen alla kan och kommer vilja delta.

Overcooked är årets bästa partyspel och kommer vara en riktig livräddare under julledigheten.