Är i Tumba och besöker sambons släktingar, och har släpat med mig två brädspel från Östersund inför sammankomster. Tänkte att jag kunde tipsa om de båda eftersom de är i varsin ände av skalan och mycket underhållande.

• Battle Sheep - Ett otroligt enkelt spel att lära, men med ett härligt strategiskt djup och gudomliga möjligheter att jävlas med varandra. Det kan spelas på fyra spelare, men är rätt menlöst på två. Grundkonceptet går ut på att fylla en spelplan med får, men naturligtvis är det lättare sagt än gjort när andra breder ut sig bortom egen kontroll. Planerna får konstant omrevideras och i slutändan handlar det oftast mer om skademinimering än något annat. Speltiden är runt 10 minuter.

• Tiny Epic Western - Ett litet spel (tänk Yatzy-kartong ungefär) som innehåller ett komplext western-äventyr för upp till fyra personer med inslag av poker, bostadsaffärer, revolverdueller och allmänt fulspel. Det tar en runda eller två innan man blir varm i kläderna (tar ungefär en halvtimme att spela), men därefter blir det gärna många omgångar. Det blir ofta en strid på kniven mot slutet med oheliga allianser som följd i en riktig höjdare.

Underhållningen lördag kväll. Ha en trevlig helg allesammans!.

Det har varit ett ganska omtumlande år för Microsoft som släppte Xbox One år 2013. Någon gång under fjolåret tvingades de skissa på hur framtiden för konsolen skulle se ut och rita om planerna, eftersom det var uppenbart att Playstation 4 dominerade försäljningen så kraftigt att inget skulle kunna ändra på saken utan åtgärder.

Det såg vi på allvar prov på i våras när det utannonserades att Xbox och PC nu i stort sett blir samma format. Samma spel och appar fungerar dem emellan och folk kan spela ihop om de vill (dock ej rankat på grund av skillnaden mellan mus/tangentbord och handkontroll). Därmed ökar försäljningen av Microsofts spel eftersom publiken växer och det blir mer motiverat att satsa på större titlar.

Den andra stora grejen kom sedan i somras när de släppte Xbox One S. Plötsligt såg inte Xbox One ut som en VHS-spelare längre, utan kunde kallas direkt sexig. Dessutom hade den uppgraderats med nya funktioner istället för att bara krympas, vilket gjorde den mer eftertraktad. Butikspersonal jag snackat med berättar bland annat att folk nu handlar konsolen som filmspelare, vilket är något Playstation 2 gjorde framgångsrikt tidigare, liksom i viss mån Playstation 3.

En annan stor grej kom sedan under hösten när de presenterade Scorpio, som av allt att döma blir en hyggligt kostsam och enormt kraftfull konsol. Därmed tycks de återigen vilja kriga med prestanda och kunna säga att de har den bästa konsolen. Det har historiskt sett inte varit någon fördel försäljningsmässigt, men möjligen att det går bättre nu i dessa tider när folk glatt slantar tio tusen kronor för en mobiltelefon. Dessutom fungerar det nu även som image, eftersom man fortfarande kan köpa Xbox One om grafik och upplösning inte är så viktigt.

En mycket mindre sak som jag dock också anser påverkat mer än man kan tro är bakåtkompatibiliteten som kom sent förra året. Att låta folk fortsätta använda sina gamla spel är fiffigt och får nog ändå relativt många att välja en konsol i samma "familj", trots att det för de flesta nog är en funktion som aldrig kommer användas ens. Detta är mer av parentes dock, jämfört med ovan nämnda tre grejer.

Det intressanta med dem är att de i flera fall dömdes ut som dåliga idéer. Många skrev i kommentarsfälten eller bloggade om hur dumt det var att spel kommer till både PC och Xbox One eftersom det då inte finns anledning att köpa konsolen. Det tycks ha fått rakt motsatt effekt. Xbox One S ansågs överflödig eftersom Scorpio utannonserades samtidigt, där somliga påstod att den inte skulle sälja alls. Även här tycks effekten ha varit den motsatta. Hur det kommer gå för Scorpio kan vi såklart bara spekulera om, men att döma utifrån forum, sociala medier och Gamereactors kommentarsfält, så verkar det positiva överväga rejält.

Nu börjar redmond-kontoret se resultat. I USA är Xbox One för tredje månaden i rad bäst säljande konsol, och det är rekord. Den slog även Playstation 4 i Storbritannien under september trots att Sony lanserade sin slimmade konsol den månaden. Dessa båda länder brukar vara Xbox starkaste fästen och alltså otroligt viktiga att ta tillbaka.

Det säljs orimligt mycket konsoler på dessa marknader och gravt förenklat så dominerade Playstation 3 resten av världen medan Xbox 360 hade Storbritannien och USA. Ändå räckte alltså det till att Microsoft hade den bättre säljande konsolen förra generationen (jag vet att en del menar att Sony gått om precis på sluttampen, men eftersom de inte skickat ut pressrelease eller sagt något om det - så tvivlar jag), som slutade oerhört jämt.

Det är alltså två fästen som Microsoft absolut vill ha innan de ens kan fundera på att slå sig in i länder som Tyskland eller Spanien där Sonys ställning är brutalstark. Efter att det så kallade konsolkriget mest liknat ett segertåg för Sony fram till senaste årsskiftet och därefter dalat något på alla fronter, tycks det nu ha fått nytt liv igen. Två nya slimmade konsoler, två kommande mer kraftfulla konsoler, Nintendo NX och Playstation VR (icke att förglömma) - lär göra denna del av spelvärlden till hett diskussionsämne igen under 2017 och det är alltså ett intressant år vi har framför oss.

Xbox One S säljer som smör i solsken.

Det officiella Star Wars-kontot på Twitter presenterade nyss filmpostern för den kommande Rogue One: A Star Wars Story, och som synes är det en ganska radikalt annorlunda bildkomposition än Star Wars-planscherna brukar bjuda på. Men så är det ju ingen vanlig Star Wars heller.

Visst gjordes små sidospår på 80-talet med Ewoker och liknande, men det här är ändå vad jag skulle kalla den första riktiga spinoff-historien baserad på Star Wars i filmvärlden. Det är egentligen först nu vi ser vad det innebar att Disney köpte upp Lucas universum för förvånansvärt kort tid sedan. Det var så sent som år 2012 de slantade upp, och det har som synes redan resulterat i två påkostade långfilmer, fler serier och större spelsatsningar.

I Rogue One får vi som du säkert vet följa historien bakom den rullande gula texten i början av Star Wars IV: A New Hope, och för att fräscha upp minnet så lyder den:

"It is a period of civil war. Rebel spaceships, striking from a hidden base, have won their first victory against the evil Galactic Empire.

During the battle, Rebel spies managed to steal secret plans to the Empire's ultimate weapon, the Death Star, an armored space station with enough power to destroy an entire planet."

Några korta meningar som utlovar storslagna berättelser om krig, spioneri och säkerligen en hel del dramatik. Det ska såklart bli roligt att se raderna dramatiseras, och även om det funnits rykten om stora omtagningar, så har inte Disney eller någon av de andra inblandade bekräftat att det skulle röra sig om något större missnöje. Den trailer som släppts lovar också gott och under dagen kommer en till att förlusta sig med (du kommer att kunna se den här på Gamereactor).

Dessutom blir det ju faktiskt första gången som vi inte får jedi-riddare i huvudrollerna i en Star Wars-film. Visst kommer Darth Vader vara med, men i huvudsak blir det ett gäng tappra rebeller som inte tycks förlita sig på det här med kraften (eller nödvändigtvis ens tro på den) som ska kirra biffen.

Kort sagt, jag är väldigt positiv på förhand, och angående filmpostern så tycker jag den är otroligt läcker. Vad tycker du själv?

Rogue One: A Star Wars Story har premiär den 16 december.

Jag och sambon har spenderat de senaste dagarna med att spela igenom Gears of War 4, för henne var det första spelet i serien medan jag själv lirat dem alla. Ännu har jag inte gett mig på multiplayern i övrigt, men här är mina intryck angående singleplayer:

• Snygg grafik, men... - När det första Gears of War släpptes förra generationen var det som en käftsmäll. Det var där och då förra generationen startade på allvar, och det blev också det spel som hade mest påverkan på spelvärlden där och då. Inför Gears of War 4 har jag varit skeptisk till det tekniska. Bilderna har verkligen inte lovat gott på grafikfronten, så döm om min förvåning när jag inser att spelet är väldigt snyggt i rörelse och dessutom flyter fantastiskt fint. Jag har provat att ta egna screenshots, men det blir liksom inte bra och detta kan vara ett av de spel jag spelat som har störst diskrepans mellan stillbilder och faktiskt gameplay.

• Roliga förbättringar - Det är alltid svårt med uppföljare. "Bigger, better and more badass", sade Cliff Bleszinski om Gears of War 2, men det är inte alltid det faktiskt leder till bättre grejer. De senaste åren har det snarast funnits en rörelse som vill banta och renodla innehållet i spel igen istället för att överösa dem med gimmickar. Här har dock The Coalition prickat rätt. Att kunna dra sina motståndare till sig från andra sidan hinder känns väldigt Gears of War och är en lika relevant som taktisk möjlighet, de nya vapnen är olika varandra till både utseende och funktion och spelkontrollen har gjorts smidigare. Kärnan har helt enkelt tagits till vara och förbättrats.

• Fordon hjärta Halo - I på tok för många actionspel brukar fordonssekvenserna vara lika obligatoriska som risiga, och det enda egentliga undantaget är Halo-serien där det istället är något av höjdpunkter tack vare att det alltid är så roligt att ratta runt vad som nu står till buds. Gears of War är tyvärr inget undantag från denna regel och har gett oss flera hårresande historier, men frågan är om inte den motorcykeljakt vi får ta del av är seriens svagaste hittills. Lyckligtvis finns även en bättre, men jag tänkte inte spoila något.

• Underbar co-op - Gears of War var definitivt inte först med co-op, men jag vågar påstå att det gav konceptet ett uppsving. I fyran byggs det vidare på det här med separata vägar, bandesign som skriker av flankeringsmöjligheter, bra gemensamma uppgifter och mycket annat. Dessutom vet jag att flera av er gillar att spela co-op på delad skärm, vilket ju stöds. Tack vare crossplay med PC är det även större chans att du kan lira med dina vänner. I slutändan är detta bland det bästa co-op jag lirat denna generation.

• Varierat gameplay - Jag gillar hur det på varje bana kastas in gameplay som sticker ut ganska rejält från det snudd på patenterade cover-skjutandet. Det skänker variation, överraskar och gör att det aldrig någonsin känns långrandigt.

• Horribla huvudpersoner - Näh, hur jag än försöker kan jag inte ta de nya huvudpersonerna till mig. Det ska se ungdomligt och käckt ut, men manliga huvudpersonen är så generisk som man överhuvudtaget kan vara, så till den milda grad att det angränsar det parodiska när utvecklarna försökt göra honom relaterbar med huvtröja och ickefrisyr. Kait Diaz ser ut som en hippie-hipster med allt som hör till i form av rullad mössa, tribals och tre olika frisyrer samtidigt. Delmont Walker är bäst, men ska också vara ungdomligt cool utan minsta fingertoppskänsla från de som designat, med ring i ögonbrynet som pricken över i:et. Det är ett gäng som luktar mer Byhåla än coola spelhjältar och har en dialog som skulle vara Max Caulfield värdig. Att Gears of War-grobianerna blev så älskade som de var, berodde ju på hur originellt designade och fullkomligt grisfula de var, och att de inte försökte haka på alla stereotyper (som att ge mannen med det latinska namnet Dominic Santiago en ostig mexikansk dialekt). Gör om, gör rätt till femman, tack.

• Marcus Fenix - Lyckligtvis är Marcus Fenix också med. 25 år äldre och en riktigt underbart klädsam surfarbror som är lätt att identifiera sig med. Detta tar bort en del av bismaken från övriga trion.

• Härliga miljöer - The Coalition ska ha rejält med beröm för hur mycket de lyckas variera omgivningarna, där man aldrig hinner tröttna på det som står till buds innan det plötsligt serveras något annat. Och detta utan att spastiskt hoppa runt världen som i andra actionspel, istället görs det via riktigt bra bandesign med långa nivåer som används maximalt.

• Sinnessjukt råröj - När det blir riktigt tajt, finns det inget spel som illustrerar detta bättre än Gears of War. Ammunitionen tryter, fiender kommer allt närmare, musiken accelererar, folk runt omkring börjar dö och just där och då uppenbarar sig någon överjävlig best från helvetet för att avsluta affären. Gears of War är som bäst på högre svårighetsgrader och det blir ofta svettigt, adrenalinstint och ohyggligt spännande.

Singleplayer lever inte upp till originaltrilogin, men är fortfarande underhållande nog att jag ska vilja köra ett andravarv. Mina åsikter om multiplayer kommer senare.

Satt och kollade Tom Bradys comeback efter avstängningen igår. Risken fanns att han skulle ha blivit lite ringrostig, men Brady dominerade som vanligt totalt och var väl egentligen bättre än någonsin. Cleveland Browns fick se sig rejält förödmjukade på hemmaplan. Men så bröts det till reklam... från Walmart.

De saluförde en ny variant på gotte från Hostess (ni vet företaget som gett världen bland annat Twinkies, Ho-Ho's, Donettes, Cinnamon Rolls och Snoballs), och med ens började jag salivera som om vore jag en av Pavlovs hundar. Vi snackar nämligen om Deep Fried Twinkies. Kort sagt friterad sockerkaka med smörkräm i. Det är naturligtvis svårt att tänka sig något mycket godare än så, och eftersom jag inte har någon USA-resa inplanerad innan våren i dagsläget ska jag därför beställa en låda Twinkies från USAgodis och prova att göra själv till helgen.

Pricken över i:et på en god måltid som bör resultera i en härlig mättnadskänsla.