Svenska
Blog

Blir Star Wars Battlefront en årlig serie?

Skrivet av Jonas den 19 november 2015 kl 02:16
This post is tagged as: Star Wars, Spekulation

EA planerar alltså att släppa fler Star Wars Battlefront-spel, en nyhet som i sig är ungefär lika spännande som att det kommer mer Call of Duty eller Assassin's Creed. Det är väl klart att det gör. Inga storspel idag tas fram till enorma kostnader om inte allt går att återanvända för en betydligt billigare, större och ofta bättre säljande uppföljare. Det är god ekonomi och inget att bråka över.

Det intressanta med uttalandet är dock att det gjordes innan spelet ens hade släppts. Det sker under dagen och redan nu säger EA praktiskt taget att vi kan se fram emot tvåan. En av bristerna med Star Wars Battlefront som ofta framhållits är bristen på innehåll och det har ofta länkats till en jämförelse mellan del två och detta nya. Jag anser dock att detta är både orättvist och missvisande, och det av två orsaker.

Det ena är att Dice jobbat efter en mycket tajt tidsplan där spelet gått från noll till färdigt på två år (att det var tvungen att bli klart till filmpremiären är inte optimalt ur utvecklarsynpunkt, men det bör ändå vara fullkomligt uppenbart varför det måste göras). Två år är vad Treyarch och Infinity Ward brukade ha på sig för att alternera Call of Duty, och då modifierade de ändå bara en befintlig grund för att göra en uppföljare. Dice har visserligen byggt på Battlefield-basen, men det är förmodligen inte en enda textur som gått att återvända samt att ett helt nytt spelsystem behövts ta fram, nya fordon med flera. Lägg till det att Star Wars är fullt av regler. Battlefield-världen är Dice egna, men i Star Wars måste de ta hänsyn till allt för att få det att stämma.

Det andra är att kostnaderna för spelutveckling ökar kraftigt. Inför förra generationen överraskade Namco alla genom att säga att de behövde sälja minst 500 000 spel för att ens gå runt. Då skakade alla på huvudet och tyckte det verkar vansinnigt. Idag är siffrorna säkert det dubbla och i fallet Metal Gear Solid V har det via obekräftade uppgifter sagts att det behöver sälja tio gånger så mycket (!) för att ens gå runt. och det är ändå inte värst i klassen på något vis. Det är så många fler personer inblandade som jobbar så mycket längre tid på dyrare utrustning med den alltmer detaljerade grafiken - samtidigt som kraven på allt mer innehåll för varje ny uppföljare växer.

Kort sagt finns det inte en snöbolls chans i helvetet att Dice skulle kunna matcha det andra Battlefront i mängden innehåll. De har sannolikt redan åtminstone femdubbelt fler arbetade timmar på spelet. Pandemic utvecklade Star Wars Battlefront 2 på ett år. Under samma år hann de även släppa Mercenaries: Playground of Destruction och Destroy All Humans. De var 228 anställda. Dice har alltså jobbat dubbelt så länge, är i runda slängar 500 personer i Sverige och de släpper ett enda spel i år - Star Wars Battlefront. Svenska delen av Dice har visserligen fler projekt på gång, men det hade även Pandemic som året efter Battlefront 2 släppte ytterligare två titlar.

Hur man än vänder och vrider på saken har kopiösa resurser gått åt till att göra spelet som vida överträffar vad som satsades på originalet, och följaktligen är ett säsongspass fullkomligt logiskt eftersom spelpriserna inte ökat. Kort sagt anser jag inte att bristen på innehåll är konstig alls och att det är mindre än Battlefront 2 känns självklart och en naturlig konsekvens som inte har med något annat att göra. För att återknyta till ingressen ger jag alltså inte mycket för konspirationsteorier om att det sparas innehåll till uppföljarna, dessa lär istället bli större oavsett för att spelet nu är klart och "bara" behöver modifieras med extra lullull.

Jag tänker inte låtsas som att det är gjort i någon handvändning, men exakt vad har EA nu tänkt sig för Battlefront-serien när de deklarerat att det blir fler? Årliga uppföljare? Kanske. Det funkar ju för Call of Duty med stor framgång. Eftersom nya filmer kommer, går det att lägga till nytt innehåll år för år. Kanske är det rent av ett krav från Disneys sida.

Spontant känns det dock som att EA vill ha en annan lösning och vi vet redan att många studios jobbar med Star Wars-spel. En rimligare gissning är väl att det vartannat år kommer ett Battlefront och vartannat något annat stort Star Wars-spel. Kanske någon mer traditionell filmlicenstitel, till exempel. Till skillnad från många andra rullar har Star Wars ett ganska bra facit kring spel baserade på filmerna med flera höjdare.

Min spontana tanke är att Battlefront nu under tio år framöver får ersätta det insomnade Medal of Honor. Rebooten av serien var visserligen bra, men redan i det andra spelet - Warfighter - sjönk kvaliteten. Jag tror fortfarande att den skulle ha en marknad (modern krigsföring och andra världskriget är idag helt utbytt mot scifi - men har sina fans) om spelen var bra, men det lär dröja innan serien tas till nåder igen.

Därför lär vi under en tid se nya Battlefield-spel vartannat år och Battlefront däremellan. Battlefield kan vara både ordinarie delar samt spel som Bad Company eller Hardline (även om just det inte lär få något fler försök). Och detta kan visa sig vara en klockren strategi. Det minskar nämligen risken för att folk tröttnar på Battlefield samt att de kan hållas fräscha under längre tid än vanligt i väntan på nästa del, och detsamma gäller givetvis Battlefront.

Det är dock fortfarande tvåårsintervaller, och Activision har som bekant skiftat till tre för Call of Duty, men det går såklart att flytta personal emellan, i synnerhet som Dice är huvudansvarig för båda serierna just nu. Sent i vår eller möjligen till E3 räknar jag med att nästa Battlefield ska utannonseras, och först ännu nästa år lär vi få se tecken på om jag har rätt angående EA:s långtidsstrategi. Den som ser får lever!

Blir Star Wars Battlefront en årlig serie?

Har du hunnit ger dig i kast med Star Wars Battlefront ännu och vad tycker du?

HQ

Mina åsikter om Rise of the Tomb Raider

Skrivet av Jonas den 17 november 2015 kl 16:04
This post is tagged as: Köpråd, Åsikter

Jag spelade en hel del av de gamla Tomb Raider-spelen när det begav sig. Gillade blandningen av pussel och precisionshoppande. Men serien behövde en uppfräschning, det var nog trots allt så. Även om jag personligen inte är något stort fan av Uncharted-spelen som åtminstone jag upplever som för självspelande, så råder det ingen tvekan om att Naughty Dog helt ritade om kartan för hur äventyrsgenren skulle se ut och fungera.

Tomb Raider blev en i mitt tycke trevlig kompromiss mellan det gamla och det nya, men jag saknade ändå den gamla känslan av utforskande. Och därför känns det tröstlöst glädjande att utvecklarna av Rise of the Tomb Raider tycks ha känt samma sak. Nu är mycket av upptäckarglädjen tillbaka och flera av pusslen har fått mig att stanna upp och tänka till.

Rise of the Tomb Raider känns på flera sätt därför som den utveckling jag velat ha från serien. Jag som är redaktionens sannolikt största hatare av allt som rör stealth (smyga när man kan skjuta, det är ju som att äta grus när det finns Skittles) störs dock av alla passager som uppmanar mig att smyga. Lyckligtvis låter spelet mig lösa problemen på mitt sätt - och det innebär dragen puffra, granater och pilbåge.

Däremot är jag inte helt såld på det nya crafting-systemet som jag inte tycker tillför sådär övermåttans mycket. Menypillande är inget jag vill traggla med, utan utforska grottsystem och besöka historiska platser ingen sett på tusentals år. Uppskattar dock det grafiska, detta är ett hutlöst snyggt spel och i slutändan är jag rörande överens med Oliver Thulin om hans båda betyg på serien. Tomb Raider var 7 av 10, Rise of the Tomb Raider är 8 av 10. Klar köprekommendation, med andra ord!

Mina åsikter om Rise of the Tomb Raider

Rise of the Tomb Raider är ett riktigt häftigt äventyr som överträffar föregångaren på alla sätt.

HQ

Känns som tio år sedan - på ett bra sätt

Skrivet av Jonas den 16 november 2015 kl 02:40
This post is tagged as: Övrigt

Det hade inte slagit mig innan förrän jag pratade med en god vän jag inte träffat på åratal, som jag tidigare jobbat med på Ericsson. Personen ifråga är ingen gamer, men väl en casual-spelare som åtminstone har lite koll på vad jag snackar om, om inte annat för att denne tvingades lyssna till mitt tjatter om spel i fikaoasen i flera års tid. Berättade att det senaste tiden spelats mer än någonsin.

"Tröttnar du aldrig?", blev motfrågan. Det är lätt att besvara. Det gör jag inte. Inte ens nästan. Inte så länge spelen är bra. Det bemöttes med en till motfråga: "Så vad spelar du då?"

Entusiastiskt började jag berätta om hur jag och min sambo och goda vänner spelat något alldeles brutalt mycket Guitar Hero Live. Hur vänner själva gått och köpt sig spel och gitarr (där en till och med handlade en Xbox One och gitarr + spel, så kul var det tydligen).

Med nästan bubblande entusiasm fortsatte jag förklara vilket mästerverk Halo 5: Guardians var. Hur jag sitter uppe på nätterna och bälgar energidryck och krigar tillsammans med goda vänner, samt hur vansinnigt bra Call of Duty: Black Ops 3 är och hur det fått mig att dyka ner i dess ilsnabba krigsföring och röjt runt om om det inte fans en morgondag medan rankingen förföriskt tickar uppåt.

Trots all min glädje och engagemang möttes jag av en rynkad panna och kommentaren: "Spelar du fortfarande samma spel?"

Jag fattade verkligen ingenting, tankarna snurrade, när det plötsligt slog mig. Det var snart tio år sedan jag lämnade Ericsson bakom mig. Hösten 2005 hade jag importerat Guitar Hero till Playstation 2 från USA. Köpte då flitigt från ett kanadensiskt företag som hette DVDboxoffice som hade fraktfritt till hela världen. Guitar Hero hade fått fina betyg och lockade med precis den typ av rock jag gillar, och jag hade sedan tidigare gedigen erfarenhet av musikspel via Konamis alla titlar (Pop'n Music var stora favoriten).

Hösten 2005 skaffade både jag och sambon oss varsin Xbox 360. För min egen del så köpte jag enheten med framför allt Call of Duty 2 som jag verkligen dyrkade varenda sekund av. Halo 2 var fortfarande bara ett år gammalt och till det kom bland de första riktiga DLC-paketen i form av nya banpaket, vilket gjorde att det spelades för fullt vid tillfället.

Det här färgade såklart av sig och nästan på dagen för ett decennium satt en Jonas Mäki som fortfarande inte fyllt 30 år, var frilans på Gamereactor och spelade Guitar Hero, Call of Duty och Halo så mycket det bara var mänskligt möjligt. Och drack energidryck. På den tiden mest Magic, vill jag minnas.

För den som inte är så sabla insatt låter det såklart precis som samma sak. Och i grund och botten är det väl också just det. Alla dessa serier har vid någon tidpunkt tagit rejält med stryk under åren, Guitar Hero begravdes i uppföljare och pseudoversioner, Call of Duty började gå på oengagerande autopilot och Halo har haft svårt att hitta en ny skepnad efter utvecklarbytet.

Ironiskt nog har alla dess tre serier plötsligt fått nytt fräscht liv igen under loppet av tre ynka veckor och är plötsligt bättre och fräschare än på mycket länge. Och den insikten fick mig plötsligt att skina upp. Det är ju helt rätt, jag spelar ju samma spel, och de är fantastiskt underhållande. Finns bara kvaliteten där så har jag inget emot att göra samma insikt igen om tio år, bra spel är bra spel och jag tröttnar aldrig.

Känns som tio år sedan - på ett bra sätt

2005? 2015? Vem bryr sig.

Orolig för att vakna

Skrivet av Jonas den 14 november 2015 kl 02:22
This post is tagged as: Övrigt

Antar att ingen är oberörd av det sanslösa terrordådet i Frankrike sent under fredagskvällen. Jag hade själv fullt upp med att försöka följa vad som hände, där Twitter är den överlägset snabbaste källan - men också den där mest felaktigheter spreds. SVT var skamlöst sena på bollen men tack vare CNN och Sky News på nätet gick det ändå att följa folks kamp för att få komma hem levande och försöka få en bild av vad som skett.

Den ena fasansfullheten efter den andra har uppdagats och dödsräknaren har stigit så fort att jag mår fysiskt illa. Hade fullt upp med att få tag på mina bekanta i landet, däribland flera duktiga speljournalister som blivit goda vänner genom åren. Lyckligtvis tycks alla vara OK, men det är ändå med en tung klump i magen jag nu säger god natt.

Tung för allt blod som spillts i onödan, tung för att jag mest troligt kommer vakna till ännu värre nyheter sedan allt sammanfattats och tung för att jag inte vet vart det här ska landa. Det kommer otvivelaktigt bli konsekvenser och risken är överhängande att detta inte är sista vansinnesdådet den närmsta tiden.

Orolig för att vakna

Liberté, égalité, fraternité. Tappa aldrig detta Frankrike.

Final Fantasy VII på väg till NX?

Skrivet av Jonas den 13 november 2015 kl 03:17
This post is tagged as: Final Fantasy

Under nattens Nintendo Direct utannonserades bland annat att Cloud Strife från Final Fantasy VII kommer att gästspela i Super Smash Bros for Wii U. En glad överraskning såklart, mer figurer är ju alltid bättre och det här är en av de jag helst velat ha om jag fick välja fritt.

Det väcker dock också två intressanta frågor. Det ena är att det börjar vara riktigt mycket gästspel i Smash Bros nu. Kan Phil Spencers vilja om att få med Banjo Kazooie i spelet komma att realiseras? Uttalandet är så märkligt, men Spencer menar förmodligen allvar och Microsoft och Nintendo har samarbetat förr. Rare, helägda av Microsoft, fortsatte till exempel i åratal att göra bärbara spel till Nintendos format.

Kanske kan det vara dags igen. Det finns inte en chans att Nintendo missat uttalandet och möjligen har de snackat om saken. Låtom oss hoppas!

Den andra frågan jag ställde mig efter detta var dock: "Cloud?". Att Nintendo arbetar med Square Enix är inga konstigheter, men denne herre är intimt förknippad med Sony och är rent av figuren som medelst enormt svärd kapade Nintendos plats som spelvärldens självklare gigant. Framgångarna för Final Fantasy VII gjorde dåvarande Nintendo-chefen Hiroshi Yamauchi så rasande att han deklarerade att rollspelare är "depressed gamers who like to sit alone in their dark rooms and play slow games."

Kort sagt vore alla andra figurer mer rimliga än just Cloud. Square Enix och Nintendo hade länge en fejd och än idag är samarbetet klart sämre än med Sony och även Microsoft. Så... Cloud? Jag läser kanske in onödigt mycket i saken, men väljer att tro att han är med av en anledning.

Nästa år kommer som bekant Nintendo NX, och nästa år ska Square Enix släppa en remake av Final Fantasy VII. Enda utannonserade format är Playstation 4, men de har också slagit fast att spelet kommer först till Playstation 4. Så säger man inte om ett exklusivt spel. Spekulationerna har framför allt handlat om att det även ska komma till Xbox One samt möjligen också PC.

Detta tror jag på, men misstänker att det kanske kan finnas en spelare till här - Nintendo NX. Att arbeta in Cloud hos Nintendo-publiken i ett av de mest populära spelen till Wii U är en bra förberedelse som gör honom mer hemma på formatet. Till Xbox One är jag inte säker på att spelet kommer sälja överdrivet bra alls, precis som de senaste delarna i serien varit klart mer populära till Playstation-konsolerna.

Jag har helt enkelt svårt att se Nintendo vilja låta Wii U-ägarna suktas av Cloud så de sedan ska falla föga och köpa sig en Playstation 4 när remaken släpps. Visserligen var Solid Snake med i Super Smash Bros Brawl, men det är för mig inte riktigt samma sak. Metal Gears genombrott skedde till NES (ja, jag vet att det kom först till MSX2, men nu talar jag om genombrott), Snake's Revenge kom också till formatet.

Utöver det har Metal Gear Solid: The Twin Snakes släppts till Gamecube, Solid Snake har slagits i DreamMix TV World Fighters (också Gamecube), han har idrottat i Nintendo DS-titeln New International Track & Field och så vidare. Snake har en annan relation med Nintendo än Cloud har som bara synts till i Theatrhythm Final Fantasy och Kingdom Hearts-serien.

Kort sagt sätter jag mina pengar på att Final Fantasy VII Remake kommer till Nintendo NX. Och ironiskt nog kan det komma att bli den bästa konsolversionen om de senaste ryktena är något att gå efter gällande prestanda. Spelet som aldrig kom till Nintendo 64 och som ritande om hela kartan för spelvärlden och ändrade Nintendos roll som ohotad gigant, kan nu alltså äntligen gå att spela till ett Nintendo-format och då i bästa tänkbara version.

Det vill säga vad alla hoppades på 1995 när det först utannonserades. Idag är spelvärlden självklart en helt annan och betydelsen på sin höjd en intressant parentes för de som minns vad som hände för 20 år sedan. Oavsett hur det är med den saken kan jag inte hjälpa att känna att cirkeln skulle vara lite sluten om Final Fantasy VII var som allra bäst till ett Nintendo-format.

Final Fantasy VII på väg till NX?

Remaken av Final Fantasy VII är givetvis stekhet, men att kompositören Nobuo Uematsu inte är inblandad är ett enormt minus för min egen del.