Det har inte fått några vidare betyg, det nya Tony Hawk. Vår recension kommer inom kort, och att döma utifrån chefredaktör Petters hätska utfall och ilskna svordomar från spelrummet, så ska vi inte hoppas på några tior i betyg i vart fall...

Betyder det att det är kört nu för Tony? Nej, inte alls. Tvärtom tror jag vi just kan ha fått se början på något nytt. Hans samarbete med Activision går nämligen ut inom kort och jag har mycket svårt att tro att de vill behålla honom, eller för den delen att han vill vara kvar.

Därmed ökar chansen för att få se Tony Hawk i andra spel istället, och det är här jag tror och hoppas att EA är framme. Att vi inte redan fått ett nytt Skate är märkligt, serien var ingen multumsäljare, men gick bra. Jag tror att EA mellan varven överväger att väcka den till liv igen, och kanske har det aldrig funnits ett bättre tillfälle än nu när Tony är öppen för nya samarbeten?

Skate presented by Tony Hawk. Smaka på det. Grejen är ju att Tony varit intimt förknippad med dynga senaste åren, men det beror på att spelen varit just undermåliga. Inte på att Tony själv svinat runt som Tiger Woods. Ett bra skateboard-spel skulle definitivt få ett extra lyft försäljningsmässigt av Tonys namn i titeln.

Sedan kunde EA sin vana trogen släppa ett nytt spel om året och bygga en stabil grund som bara blir allt bättre och bättre. Något i stil med Madden, fast skateboard. För spelvärlden behöver såklart ett bra skateboardspel, och Skate var ett sådant. Med lite extra draghjälp i form av Tony Hawk tror jag det skulle kunna bli succé.

Tonys spel har sålt halvhyggligt även när de varit som sämst, hur bra skulle det då inte gå med ett spel som faktiskt är underhållande?

Jag har testat handkontroller förr som går att ta isär och som har utbytbara delar. Jag har också köpt nya triggers och analogspakar till till Dual Shock 3 för att göra dem bättre, samt modifierat arkadjoystickar. Ändå blev jag mäkta imponerad när jag under helgen fick chansen att klämma på Xbox One Elite-handkontrollen.

Det säregna styrkorset med vektormönster känns förträffligt för fighting, spakarna på undersidan är lätt att komma åt, att ställa in trigger-knapparna kunde inte vara lättare och de utbytbara delar som finns är relevanta och allesammans användbara i olika sammanhang. Ändå var det inte det som imponerade på mig mest.

Något så banalt som användarvänligheten tog istället det priset. Det är nämligen oerhört lätt att snabbt byta ut delarna. På en minut hade jag kunnit testa dem alla och aktiverat och stängt av samtliga reglage. Det är verkligen ingen överdrift att säga att man under pågående matcher kan ta två sekunder åt att ändra analogspakarnas tiltmotstånd eller byta ut exempelvis den högra när du skiftar från kulsprutepistolen till ett prickskyttegevär.

Som sagt, jag är ingen duvunge när det kommer till bra handkontroller, och hur bra denna är att faktiskt spela med återstår att se, samt vilken hållbarhet det är på komponenterna. Vi kommer givetvis hårdtesta närmare lansering. Men det första intrycket var mer positivt än jag väntat mig och tanken på att köpa en handkontroll för 1500 riksdaler är plötsligt inte lika långsökt.

Xbox One Elite Controller släpps i slutet av oktober och du läser självklart recensionen här på Gamereactor.

Var ute och rastade vovven en sista repa inför natten och tog en timmes promenad som jag gör var kväll tillsammans med en god vän. Diskussionen gled, som så ofta, in på brädspel. Den här gången halkade vi sedan i på ämnet husregler och hur frustrerande det ofta är när folk skapar sina egna varianter, vilka ofta försämrar spelet å det grövsta.

En del tycks vara allmänna missförstånd, andra är sådana som nästan blivit sanningar och ytterligare andra är ren idioti. Det finns dock inte något spel där detta förenas på samma sätt som i Monopol. Ett spel de flesta av oss spelat vid åtminstone något tillfälle och har blandade åsikter om.

Jag märkte det redan när jag skrev om Monopol till någon konsol för vad som känns som en smärre evighet sedan, att de av er läsare som testat var missnöjda med reglerna - vilka var de officiella. Men av oklar anledning har det i Sverige uppstått en rad missförstånd som jag ärligt talat inte riktigt vet var de kommer ifrån.

Det märkliga är att jag tror det bidragit till att göra Monopol mindre populärt i Sverige eftersom det ofta betraktas som ett evighetsspel baserat på ren tur. I exempelvis USA tycks dock de riktiga reglerna alltid vara kutym och Monopol fortsätter vara dunderpopulärt med otaliga nya utgåvor på olika teman varje år. Det är i synnerhet fyra saker som förbryllar mig:

• När man kliver på en gata och inte vill köpa, så ska den direkt auktioneras ut. Många tycks helt ha missat detta och går runt varv efter varv i jakten på någon av de få kvarvarande gatorna som inte går att köpa eftersom ingen hamnar på dem. Inte nog med att det drar ut på speltiden rejält och sänker intensiteten - det tar också bort den enskilt största taktiska biten ur spelet på ett sätt som nästan är jämförbart med att spela schack med tärning.

• Folk betalar in pengar i böter (vilket ju är hyggligt ofta i Monopol), men lägger samtidigt alla pengar i mitten istället för till banken. Sedan får man klumpsumman när rutan "Fri Parkering" nås. Dels lägger det till ett enormt inslag av tur eftersom högen med slantar kan vara hur liten/stor som helst, och dels är det ju fullkomligt idiotiskt. Rutan borde isåfall heta "PENGAREGN MED JACKPOTT!!1!" och inte "Fri Parkering" som ju bara indikerar att man får stå där gratis och att inget annat händer (ytterligare andra har lyckats stuva in regler om frivarv efter "Fri Parkering", men det är tyvärr för snurrigt för att tas upp).

• Ibland händer det att jag hittar Lego-bitar eller annat i Monopol-lådor hos folk. Då visar det sig att de stött på att husen ofta tar slut och löst detta genom att lägga till fler objekt. På det sättet försvinner ytterligare ett taktiskt element, nämligen att husen ska vara begränsade. Hela poängen är att man ska kunna köpa upp alla kåkar så de andra inte kan bygga något. Vips så har man återigen dragit ut partiet oändligt mycket och kapat dess nerv.

• Somliga tycks betrakta inteckningar som världen bästa lån. De vänder bort sina lagfarter - och vänder senare upp dem igen med samma belopp. Priset ska dock ökas på med 10%, vilket gör det till ett betydligt hårdare beslut med mer konsekvens om det är ett område du tänkt bygga något på senare. Den som eventuellt köper din intecknade lagfart av dig måste också betala 10% för att vända upp igen.

Egentligen inga konstigheter och ingår i regelverket och har så gjort sedan urminnes tider. Varför jag skriver detta är för att jag blev lite nyfiken, hur pass allmänt vedertagna är dessa hittepå-regler, spelar just du Monopol på rätt sätt? För även om det inte på långa vägar är världens bästa spel, så är det ändå bra mycket bättre än många tycks tro och det tycks ha fått oförtjänt dåligt rykte som segt evighetsspel av folk som inte ens spelar på rätt sätt.

I USA Är Monopol fortfarande populärt (tack vare rätt regler?) och det fullkomligt sprutar ut nya versioner på marknaden.

Precis som min tyska kollega var även jag på plats och spelade Rise of the Tomb Raider för två veckor sedan. Hans intryck har du säkert redan läst, så jag tänkte ta och dela med mig av mina. Och det ska sägas direkt, jag är positiv. Redan Tomb Raider var bra och de har byggt på den stabila grunden ordentligt.

En av mina farhågor var att det skulle vara för mycket Quick Time Events, men det kom lyckligtvis snabbt på skam. Visst finns de, men på samma logiska ställen som i exempelvis Shenmue, det vill säga för att man hela tiden ska sitta på helspänn, men utan att ta till det som en lat ersättning för att fixa riktigt gameplay av coola actionsekvenser.

Crystal Dynamics tycks ha hittat tillbaka lite mer till grunderna och här och var glimmar det till pussel som får mig att känna vingslagen från Tomb Raiders rötter. Vid ett par tillfällen fastnade jag rent av och fick faktiskt tänka till, utan att spelet hetsigt lotsade mig rätt. Det kändes väldigt befriande och skönt att faktiskt klara de där utmaningarna för egen maskin.

Jag gillar även de senare delarna av det demo jag fick spela med en gammal Sovjetbas. Det är en bra grogrund för spännande saker och med de nya konsolerna är det tjusigt värre. Flera gånger stannar jag upp för att verkligen granska detaljarbetet.

Visst finns det spel med till synes bättre stealth-gameplay och för den delen även actionsekvenser. Men allt jag får i detta kompletta paket med en speltid på runt 20 timmar för den som bara vill gå igenom och uppemot det dubbla för den som vill göra allt, så känns det väldigt lovande. Det är svårt att tänka sig ett mycket mer omfattande och välfyllt tredjepartsäventyr och Lara är verkligen coolare än någonsin.

Rise of the Tomb Raider seglade upp några placeringar på min egen lista över heta spel sedan jag fick testa.

Det var många som påpekade att Thw Witcher 3: Wild Hunt tycktes ha fått nedbantad grafik från när vi såg det första gången tills dess att det faktiskt släpptes. Diskussionerna gick heta och PC-publiken var väldigt upprörd. Det kan jag visserligen förstå, klart man vill kunna nyttja sin finfina rigg och inte hållas tillbaka av primitiv hårdvara, men jag kan också förstå varför CD Projekt Red gjorde som de nu valde att göra.

Konsoler är helt enkelt överlägset viktigast igen. Efter att PC tog ikapp så det sjöng om det i slutet av den förra och alltför utdragna generationen, har fokus fallit tillbaka på konsol igen. Ni kan historien vid det här laget om hur både Playstation 4 och Xbox One säljer otroligt bra och pulveriserar alla rekord i att sälja snabbt.

The Witcher är visserligen en PC-serie (precis som Call of Duty en gång var), men i och med denna tredje del råder det ingen tvekan om vad som prioriterades. Konsolversionerna fick inte kännas primitiva vid grafikjämförelser och de var tvungna att fungera bra, och nu har de avslöjat resultatet.

Hela 70% av alla sålda spel var till konsolerna. Inte ens ett av tre spel var alltså till PC, trots att det är ett format fler har, det enda där hela serien kan avnjutas och trots att trogna Playstation-fans inte kunnat avnjuta föregångaren. Det är förkrossande siffror naturligtvis som talar om att de gjorde helt rätt.

Här finns det kanske någon som hävdar att de minsann inte köpte spelet till PC för att det inte levererade vad det hoppades på, men det saknar betydelse. Såhär ser siffrorna ut generellt, och trots allt är det fortfarande ett av de absolut snyggaste PC-spelen. Det är helt enkelt en publik som tyvärr köper ganska få fullprisspel, och därför inte är lika intressanta att satsa på i AAA-sammanhang.

Att det här kommer börja skifta igen om något år, är jag helt övertygad om. Jag försöker inte säga att PC som spelformat på något sätt skulle vara dömt. Tvärtom, det är urstarkt, men det är just fullprisspel och påkostade titlar som blir lidande. Och när konsolerna börjar kännas ohanterligt primitiva igen lär det skiftas. Men tills dess (något år bort), så kommer det här vara verkligheten. Att satsa på konsol är överlägset viktigast.

Gör du storspel och vill tjäna mesta möjliga pengar - satsa på konsol.