Det var under gårdagskvällen det rapporterades att Sony Online Entertainment nu sålts till Columbus Nova där de ska jobba vidare under namnet Daybreak Game Company. Åtminstone för min del var det en stor överraskning eftersom det inte föregåtts av några spekulationer eller rykten.

Sony Online Entertainment har alltid legat lite vid sidan av Playstation-divisionen som en följd av att det en gång grundades hos Sonys filmavdelning. De har släppt ett antal hyggligt framgångsrika spel som haft som gemensam nämnare att de varit just onlinespel. Eftersom konsolerna varit sena med onlinegrejen är den typen av spel Sony Online Entertainment blivit kända för inte lika populära till Playstation och de har därför haft sina flesta fans till PC.

Det hindrar dock inte att många Playstation-fans haft roligt med i synnerhet DC Universe Online, men även sett fram emot H1Z1. Och just sistnämnda är antagligen orsaken till att utvecklaren nu gått under klubban. Eftersom studion för första gången har ett spel med potential att bli en dunderframgång, så har Sony Online Entertainment blivit värt mycket pengar. Och i en sits då Sony är i skriande behov av just pengar så har det inte varit värt att behålla dem ifall H1Z1 trots allt skulle floppa, utan inkassera en större garanterad summa.

Det här får mig sammantaget att tycka att detta var en genuint god idé av Sony. De har gjort en bra affär. Hur man än vänder och vrider på det så kommer det dock få viss betydelse för Playstation 4 som nu blir av med ett antal konsolexklusiva spel (jag räknar med att Sony Online Entertainment hade hunnit släppa några spel under konsolens livstid som inte kommit till Xbox One). Det ser alltid bra ut att ha exklusiva spel, i synnerhet när det handlar om en potentiell dunderhit som H1Z1 - även om det i praktiken betyder att fler personer får avnjuta studions titlar och att Playstation 4 ju inte tappar dessa spel.

Samtidigt visar det även att inte ens speldelen av Sony går säker för besparingar, nedläggningar och försäljningar - trots att Sony Computer Entertainment är en av få ljuspunkter i företaget. Ett välmående Sony hade aldrig gjort sig av med en studio som denna (vilket de ju heller inte gjorde förrän nu), men imorgon kommer deras kvartalsrapport och jag misstänker att den kommer innehålla siffror som helt/delvis förklarar varför Sony Online Entertainment såldes.

För att summera så var det enligt min ringa mening ett klokt beslut av Sony att sälja studion. Det var rätt tidpunkt och gav förmodligen ett bra tillskott till kassan. Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera över om några andra Sony-utvecklare övervägt säljas. Vilka skulle det vara isåfall? Vilka studios skulle inbringa en skaplig slant utan att de känns som en allt för stor förlust?

Planetside 2 blev ett av de sista spelen från Sony Online Entertainment. Recensionen läser du på denna länk.

Ni vet hur det ser ut. Ni får lönekuvertet med en hel del av kakan dragen i skatt, ni går och handlar och ytterligare försvinner i mervärdesskatt (moms), sedan tillkommer skatt på sparade pengar, skatt på bilar, skatt på det mesta och i vissa fall räcker inte det utan det bör även dubbelbeskattas. I en artikel i Svenskan kan vi idag läsa att från en lön på 25 000 kronor i månaden, går 17 200 till skatter.

Pengar som sedan någon annan ska distribuera på det sätt de tycker är bäst. Det kan till exempel vara så att styrande politiker tycker det borde finnas en statlig hamburgerkedja som när de investerade och köpte upp Clock, ger miljonbidrag till elallergiska (som inte ens är en riktig sjukdom), köpa kraftbolag för åtskilliga miljarder mer än de är värda, skjuta upp ett vägbygge i några månader bara för att tjura lite till en kostnad av 170 miljoner... för att bara ta några exempel. Till och med en herre som Putin får en slev av svenska skatteslantar.

För mig är det här absolut vansinne och bara en bråkdel av vad pengarna kan ödslas på. Är det inte ens egna pengar är man heller inte lika noga med dem. Det kan nog de flesta skriva under på. I många fall vore det därför vettigare att låta folk själva välja vad de vill spendera sina surt förvärvade slantar på, och på det sättet rösta med fötterna om vad det ska satsas på istället för att plöja ner miljarders miljarder av pengar jag, du och alla andra kunde ha lagt på något vi faktiskt bryr oss om och tror på.

Därmed inte sagt att jag vill försaka varken skola eller vård. Långt ifrån, tvärtom borde resurserna snarast ökas på dessa områden (med flera). Men systemet vi har idag i Sverige är för ineffektivt. Runt 45 procent av det vi betalar in i skatt varje år får vi sedan tillbaka. Men istället för att jag ska sätta in dessa pengar i ett byråkratiskt system med stora läckor längs vägen (och folk som vill plocka ut lön på att hantera mina pengar) där jag först efter strul med myndigheter och blanketter kan få tillbaka en del av summan - så kan jag väl få behålla dem direkt. Sätta in pengarna på ett bra sparkonto och få ut alla mina pengar utan krångel och med ränta när jag själv önskar det.

Många brukar även vilja ha det till att det skulle handla om att vara självisk. Som att det per automatik vore osjälviskt att ta den största delen av sin lön och låta någon annan spendera den efter eget huvud, hur dumt det än är. Jag tror precis tvärtom, att vi genom nuvarande system gynnar lycksökare, politiker med storslagna tankar, duktiga lobbygrupper och liknande istället för att se till att pengarna hamnar där det behövs. Och det är själviskt om något.

Jag upplever att detta är att omyndigförklara mig som privatperson. Som att jag inte vet vad som är bäst för mig och mina behov, och att någon annan mer vuxen därför bör ta merparten av mina ihoptjänade slantar och investera på det sätt de tycker är bäst. Som till exempel att bygga två gamla båtar för 138 miljoner - vilka sedan såldes för 100 kronor. Eller för den delen sätta upp en dimmaskin i en rondell vilket gjorde det svårt att se trafiken och vägbanan glashal - varpå den fick monteras ner efter två användningar.

Det är fullt möjligt att du själv hade gjort lika usla affärer (om än osannolikt, politiker brukar kunna spendera ganska obehindrat), men med lägre skatt hade du åtminstone fått chansen att påverka hur dina intjänade pengar ska spenderas.

Jag vill inte låta andra sätta sprätt på mina pengar. Vare sig det vankas bra eller dåliga affärer vill jag få besluta om dem själv. Kolla in Slöserimuseet för skräckexempel på hur skattemedel används.

Japp, snart är det dags för Super Bowl XLIX. Om du inte har NFL Gamepass (vilket jag varmt rekommenderar) så ser du matchen på Kanal 10, avspark är klockan 00:30. Själv har jag fortfarande lite kyckling att fritera och godsaker att duka fram, men i stort börjar vår lilla fest se klar ut, och vännerna är på gång. Se till att ta hem det här nu Patriots!

Vilka håller du på i Super Bowl XLIX?

För mig som slaviskt följer alla möjliga försäljningssiffror och likt en inbilsk shaman försöker få något slags bild av spelvärlden utifrån detta, är det lilla julafton när Microsoft, Nintendo och Sony månaden efter varje avslutat kvartal kommer med sina ekonomiska redovisningar. Dels får vi veta hur många konsoler som sålts och dels får vi veta hur många de räknar med att sälja den närmsta tiden - och dessutom så kommer andra intressanta uppgifter.

Till skillnad från PR-utskick där företag XX skriver att de sålt YY antal av konsolen ZZ, så är detta rapporter som inte är till för att göra gamers glada. Det är siffror från en kall verklighet som tas fram för att tala om för ägarna hur läget är. Så när Nintendo säger att de tjänar storkovan men räknar med lägre 3DS-försäljning än beräknat så är det inget trixande, utan krassa fakta.

På samma sätt kan vi se hur Microsoft tjänar något överjordiska summor pengar, men att Xbox-marginalerna naggats i kanten av alla rabatter de tvingats till på Xbox One. Kanske mest nyfiken är jag dock på Sony, som varnat för att det nu kommer bli riktigt risigt. Deras rapport släpps nu i veckan, och då får vi se hur de ligger till och veta hur de tänker hantera framtiden.

Något som inte tycks beröras för Sonys del är Playstation 4-försäljningen. Den är inte en konsol som säljer bra. Den är en konsol som säljer bäst. Och förutom att det är en alldeles förträffligt fin burk, så gläds jag på ett annat plan, nämligen att det i denna stenhårda konkurrens med marknadsekonomin på absolut topp - fortfarande går att bedriva 'David mot Goliat'-försäljning. Har man en tillräckligt tilltalande produkt så strömmar folk till.

För hur mycket större och rikare Microsoft än är, så krävs det att de verkligen levererar för att kunderna ska välja deras alternativ. De måste ha spelen och de måste ha rätt pris. Annars väljer folk Playstation 4 istället, oavsett hur mycket mindre Sony är och trots att sitsen där de säljer av verksamheter/fastigheter påminner om sjörövare som kastar ur föremål ur deras skadeskjutna fartyg för att undvika att sjunka.

En annan liknande parallell är Sega och Nintendo, där sistnämnda tjänade brutalt med pengar på NES, hade hållhake på alla tredjepartsutvecklare och ett bra försäljningsnätverk i alla viktiga länder. Trots det kunde lilla Sega släppa sin Mega Drive med lite budget, få gamers att välja deras alternativ och skrämma slag på Nintendo. På samma sätt var det helt självklart att PSP helt skulle ta över den bärbara marknaden, bara för att mosas av Nintendo DS, och Wii från då sargade Nintendo var närmast något folk skrattade åt - varpå den krossade konkurrensen fullständigt.

Sedan finns såklart exempel på det motsatta. Inte minst hur Sony överhuvudtaget lyckades vinna med Playstation mot toketablerade Nintendo och Sega, eller hur Microsoft misslyckades med att ta en bit av kakan med Xbox och sedan gjorde rejäl comeback med Xbox 360. Skillnaden i dessa historier är dock att Sony och Microsoft vid respektive tillfälle överglänste vad konkurrenterna hade att erbjuda. De vann för att de var bättre.

Men att kriga med små resurser går bara till en viss gräns. Jag tänker främst på Sega vars Dreamcast faktiskt sålde bättre än Wii U, men där portmonnän till slut blev så tom att de fick lägga ner tillverkningen av konsoler. Men till dess att det händer är pengar faktiskt inte det avgörande i spelvärlden, det går att komma väldigt långt ändå och även slå de rikaste företagens alternativ.

Därför ser jag förhoppningsfullt fram emot vad Nintendo ska visa upp härnäst i konsolväg. De må vara uträknade nu, men kan utan tvekan komma igen. Med råge. På samma sätt kan Playstation 4 fortsätta slå nya rekord, trots Sonys ekonomi. Och jag gillar det.

Det är säkerligen något år kvar tills nästa Nintendo-konsol släpps, men de har definitivt chansen att slå konkurrenterna på fingrarna försäljningsmässigt igen.

I sommar är det alltså premiärdags för Ted 2 med mera teddybjörnshumor från Seth McFarlane som nu levererar ytterligare ett antal vardagsscenarion där det kan visa sig vara problematiskt att vara en nalle. I trailern som släpptes under gårdagen levereras några sköna scener som inte ger den här känslan av att man nu sett allt det roliga komedin har att erbjuda. Något som enligt min ringa mening inte är allt för ovanligt.

Jag älskade ettan, och ser fram emot del två. McFarlane kan när han vill och även om jag tror på mer av samma snarare än riktig fräschör räknar jag med att jag och min barnsliga humor kommer att få skratta gott vid åtminstone ett par tillfällen. Kolla in trailern på dena länk.

Mer Ted i sommar.