Det var fler än jag som var riktigt besvikna på den trasiga PC-versionen av Borderlands. Gearbox är ju gamla och skickliga PC-utvecklare i grunden och Borderlands är en titel av ett slag vi sett mer av till just PC än konsol.

Men Borderlands kom precis när konsolerna vi har nu var som störst. Även om 2009 bara är tre år sedan, så fanns det inget i spelvärlden som då kunde utmana Playstation 3, Wii och Xbox 360. Idag tycks det mesta ta andelar från konsolerna som skulle behöva förnyas, och PC har börjat växa igen som spelformat.

Följdaktligen säger sig Gearbox ha gjort bot och bättring. Jag antar att ni alla läst Jonas Elfvings välskrivna recension vid det här laget, men medan han framför allt spelat Xbox 360-versionen, har jag istället suttit med PC-diton. Och jag är imponerad.

Gearbox har verkligen backat upp orden med handling och följdaktligen känns PC-versionen väldigt komplett. Borderlands 2 hittar själv väldigt bra inställningar och möjligheterna att utforma allt som man vill ha det är med dagens mått mätt bättre än de brukar vara. Följdaktligen kan jag enkelt förminska eller ta bort HUD jag inte gillar och anpassa det som jag vill ha det.

Tack vare fin optimering är det inga problem att få Borderlands 2 att både se bra ut och flyta bra på min hyfsat vräkiga spel-PC och frugans ganska medelmåttiga laptop. Det ska Gearbox ha en eloge för. Det är såhär PC-versioner av multiformatsspel ska se ut!

Och med tvättäkta högupplöst grafik, mångadubbel bilduppdatering, PhysX-effekter som helt saknas i konsolversionerna, tjusigare texturer, bättre kantutjämning, snyggare belysning, snabbare laddningstider, längre sikt och till råga på allt ett lägre pris - så råder det för mig ingen tvekan om att det är PC-versionen man ska satsa på om man kan.

Men hur är spelet då? Jag håller faktiskt med min kollega Jonas Elfving fullt ut i hans recension. Borderlands 2 är faktiskt helt suveränt, allra helst om man har folk att spela med.

PC-versionen av Borderlands 2 är ett föredöme för multiformatsversioner.

Jag tänkte göra en lite mindre djupdykning än vanligt denna gång. Ja, eller mindre i antalet år räknat, för mitt 15:e bortglömda spel är faktiskt bara 10 år gammalt och därmed rena ynglet vid en jämförelse med mycket annat. Jag snackar om Gun Valkyrie, ett spel som först utannonserades till Dreamcast år 2000 men som sedan försenades och i samband med konsolens nedläggning flyttades över till Xbox innan det släpptes 2002.

Vilka spel som hamnade var efter Segas tredjepartssatsning kändes väldigt slumpmässigt, och ibland blev det succé som när Super Monkey Ball släpptes till Gamecube, när Jet Set Radio Future släpptes till Xbox eller när Virtua Fighter 4 kom till Playstation 2. Men Gun Valkyrie hamnade någonstans mitt emellan hardcore och totalt jäkla bortglömt redan vid lanseringen. Detta trots att det var fullkomligt ursnyggt och faktiskt står sig än idag både grafiskt och spelmässigt. Idag är det ingen som nämner titeln tillsammans med andra Sega-klassiker, trots att det kvalitetsmässigt var värt ett betydligt bättre öde.

Förmodligen handlade det lika mycket om att udda japanska spel inte hade någon naturlig publik till Xbox, samt om det faktum att Gun Valkyrie var väldigt svårtillgängligt. Sötnosen Kelly och stenhårda Saburouta kontrollerades med hjälp av båda analogspakar och sedan man fått fason på spelkontrollen kunde man galant dansa runt sina fiender och skjuta dem till strössel i actionsekvenser så påminde om cool animé - i realtid.

Gun Valkyrie kom i en tid när arkadspel var på väg ut, när svårighetsgrad började tonas ned till förmån för konsekvenslöst spelande, när hela den japanska spelindustrin så sakteliga började tappa inflytande och när Sega fortfarande till synes planlöst höll på att omstrukturera hela företaget. Därför sålde Gun Valkyrie nästan ofattbart dåligt, begravdes och glömdes snabbt bort.

Idag talar Sega inte ens om det och vi har heller inte sett röken av Gun Valkyrie i deras fanservice-spel Sega Superstars Tennis eller Sonic & Sega All-Stars Racing. Studion Smilebit (som även gav oss bland annat Jet Set Radio och Panzer Dragoon) har lagts ned och ombildats som Sega Sports R&D (och gör idag Mario & Sonic-spelen). Gun Valkyrie är fullständigt förpassat till minnesvrån hos det fåtal som upplevde det spel när det begav sig, men i gengäld är det ett desto bättre minne.

Mina tidigare "Bortglömda spel"-bloggar:
Bortglömda spel #1
Bortglömda spel #2
Bortglömda spel #3
Bortglömda spel #4
Bortglömda spel #5
Bortglömda spel #6
Bortglömda spel #7
Bortglömda spel #8
Bortglömda spel #9
Bortglömda spel #10
Bortglömda spel #11
Bortglömda spel #12
Bortglömda spel #13
Bortglömda spel #14

Designen i Gun Valkyrie var lika cool som spelet i övrigt, och Smilebit själva menade att det var en vidareutveckling av steampunk och kallade den därför elec-punk.

Har kollat på Capcoms nya trailer till kommande Remember Me flera gånger under helgen och blir bara mer och mer övertygad om att det här kommer bli ett spel för mig.

Och då brukar jag ändå alltid vara väldigt svårflirtad till västerländska fightingsystem och tycker varken att toppspel som God of War, Batman: Arkham City eller Sleeping Dogs håller måttet jämfört med japanska storheter som Devil May Cry och Ninja Gaiden.

Men franska Dontnod som utvecklats består av idel branschveteraner som verkar ha fattat grejen. Remember Me ser helt enkelt vettlöst bra ut, snyggt och att få spela i ett cyber-Frankrike lockar betydligt mycket mer än de flesta andra science fiction-miljöer vi matats med de senaste åren. Ett spel att hålla utkik efter, helt enkelt.

Om Mäki själv får välja.

Klockan är 02:04 och jag har fortfarande inte kunnat stänga av min PS Vita. Orsaken? New Little King's Story till PS Vita.

Originalet fick 8 av 10 i betyg och det är på flera sätt ett perfekt spel för både bärbart spelande och PS Vita i synnerhet. Recension kommer i veckan.

En liten kung. Och ny är han också.

Den här generationen har varit en rejäl vinst för Microsoft och Xbox 360 på flera sätt. Bland annat slog de förra generationens gigant Playstation, de har lyckats göra en rejäl vinst och blivit alla tredjepartsutvecklares gunstling. Men det finns ett område där Microsoft inte haft en chans mot Sony. Och det är Japan.

Ofta viftas det bort med argument som att de ju är så himla nationalistiska där borta, ett argument som ibland även hörs angående Sonys brist på framgång i USA. Båda är dock helt befängda. Visst föredras ofta inhemska produkter på precis samma sätt som motiverar det onormalt höga antalet Volvos som rullar på svenska bilvägar, men att man aktivt skulle välja bort en bättre produkt för att den är utländsk har jag dock svårt att se skulle ske i sådan omfattning att det verkligen skulle påverka resultatet.

Den enkla sanningen är att Microsoft gjort ett dåligt jobb där borta. De tog fram en konsol som inte höll måttet kvalitetsmässigt, de fixade inte fram spelen och visade gång på gång att de inte förstod marknaden. Ändå ska det sägas att Microsoft gjorde ett riktigt bra försök tidigt i generationen. De skaffade de japanska rollspelen från de största utvecklarna och fick de ofta antingen tidsexklusivt eller rent av helt exklusivt.

De fixade även helt nya egna serier som Blue Dragon och Lost Odyssey med riktigt namnkunniga inblandade som trojkan Hironobu Sakaguchi (skapare av Final Fantasy), Akira Toriyama (skapare av Dragonball) och Nobuo Uematsu (världens bästa spelkompositör). Kort sagt gjorde Microsoft ett fullgott försök, och höll faktiskt på att lyckas.

Under sju veckors tid i rad hösten 2008 sålde Xbox 360 nämligen bättre än Playstation 3, och med god marginal dessutom. När jag tittar igenom gamla nyheter från den här perioden hittar man bland annat rapporter om att det var slutsålt på Xbox 360-enheter i hela landet samt Playstation-fans som i kommentarsfälten knappt trodde sina ögon över det som höll på att hända.

Kort sagt ett bevis för att en plastig amerikansk konsol som väsnades som få och gick sönder bara man tog upp den ur kartongen absolut gick att sälja i Japan bara man hade spelen den publiken ville ha. Exakt vad orsaken är vet jag inte, heller inte om det är något man är nöjd med idag men hösten 2008 är också den tidpunkt då man tydligt kan se att Microsoft bytte strategi i Japan.

Plötsligt slutade man satsa på exklusiva japanska spel. Trots att konsolen sålde som smör valde man att inte spinna vidare på konceptet. Mina teorier är att man antingen kom fram till att de japanska spelen sålde för dåligt totalt sett eftersom de bara gick att sälja i just Japan och att man därför inte tyckte att det var mödan värt att plöja ner pengar i dem, alternativt att man trodde man fått in en fot och att det därefter skulle lösa sig självt.

Kanske var det en kombination av de båda, men idag är Xbox 360 verkligen ingenting i Japan med knappt 2 miljoner sålda konsoler. Det ska jämföras med runt 7 miljoner sålda Playstation 3 och knappt 13 miljoner Wii. Tåget har helt enkelt gått.

Vilket ställer frågan vad Microsoft tänker göra nästa generation. Ger man helt enkelt upp Japan redan från start, ska man satsa på nytt, är man nöjd med en ny flopp eller finns det någon ytterligare strategi?

Min egen gissning är att Microsoft inte kommer göra det, efter att ha gjort bort sig två gånger med Xbox-varumärket i Japan. Vem ska våga köpa en tredje gång efter att ha blivit bränd två? Det här vet såklart Microsoft om och jag kan inte föreställa mig att de skulle vara sugna på att plöja ner de enorma mängder pengar som skulle krävas för att säkra blytunga exklusiviteter - vilket i slutändan ändå inte ger någon garanterad utdelning.

Därför lär man nog paradoxalt nog välja att ändå köra på som nu. Kanske med lite mer marknadsföring och kanske genom att åtminstone försöka skaffa sig några medelbra dealar (som när man fixade Star Ocean) för att i alla fall hålla försäljningen igång. För helt utan Japan kan man inte vara, dels behöver man japanska indiespel och liknande för att ha en bra variation på spelen, sedan behöver man hålla sig väl med de större japanska utvecklarna.

Men att Microsoft skulle lyckas slå Sony på deras egen hemmaplan som man gjorde under knappt två månader för fyra år sedan tror jag inte kommer att hända igen, annat än om Sony misslyckas något alldeles överjävligt. Microsofts egna tidigare misstag och beslut gör det nog helt omöjligt.

Efter två Xbox-floppar i Japan är det nog helt kört att göra succé med en tredje.