Jag tänkte raskt börja med en disclaimer, jag bryr mig egentligen inte hur folk uttalar saker och ting så länge det är begripligt. Det är ju lätt att bli elitist när sådant kommer på tal - men man kan ju tycks att saker och ting är intressanta ändå.

Och med det ur världen så finner jag det lite fascinerande att just Final Fantasy VII, med sina många lojala fans (jag är ett av dem), lyckats inkludera två karaktärer som mer eller mindre mangrant döpts om i folkmun. Den första är såklart den mest uppenbara, Cait Sith, som ju även dyker upp i Final Fantasy VII: Rebirth.

Jag har genom åren hör säkert tio uttalsvarianter på karaktären (några jag kommer på direkt är "Kate Sith", "Ket Shee", "Kite Sith", "Kie Shee" och "Ka-ching") - och i höstas slog Square Enix själva fast hur det ska vara... nämligen "Kate Sihth", även om det givetvis dök upp fans som förklarade för Square Enix att de inte visste vad deras egna karaktärer hette. Men det finns en annan som också sällan får höra sitt rätta namn, och det är Aeris.

Då är det inte efternamnet Gainsborough jag främst tänker på, utan det faktum att hon egentligen heter Aerith (tanken var att man skulle tänka på Earth, alltså planeten Jorden, fast med ettt extra i) sedan Square Enix förtydligade saken efter den japanska utgåvan för snart 30 år sedan. "En skitsak och vem bryr sig", tänker säkert många som sagt fel i hela sitt liv, men ändå skulle studsa till rejält om någon i bekantskapskretsen började uttala "thank you" som "sank you" eller hävdade att "Spider-Man" hette "Thpider-Man". 

Så vart vill jag komma? Ingenstans, jag gissar att de flesta sagt fel i alla tider och kommer fortsätta göra det, och kanske är det lika bra eftersom de är mer kända under sina felaktiga uttal. Men lite ovanligt är det allt med ett så vansinnigt känt och stort spel där två av de huvudsakliga karaktärerna har namn som inte gått fram.

Ka-ching på väg till Golden Thaucer. Tror jag.

Det spelar ingen roll vilket format eller konsolgeneration vi talar om så har jag genomgående ägt betydligt fler handkontroller än jag behöver. Den här är inget undantag och så sent som igår passade jag på att unna mig en ny handkontroll till Xbox Series S/X.

Det fick bli en guldvariant denna gång, där jag passade på att lösa in en massa Microsoft Rewards-poäng (som man får i huvudsak genom att bara spela en massa) så jag i princip fick den gratis. Behövde jag handkontrollen? Absolut inte, men det är alltid något visst för mig att få börja spela med en helt ny.

Som jag skrev ovan är det här inget nytt och jag lyckades till och med köpa fyra stycken Dual Analog Controller (I princip Dual Shock men utan rumble, då funktionen initialt saknades i Europa) när de fanns till salu. Kort därefter kom dock Dual Shock, och jag skaffade direkt fyra sådana istället, vilket innebar att två av mina Dual Analog Controller aldrig ens använts (och idag är värda en slant för samlare).

Jag har svårt att se att jag skulle sluta med detta, och det finns alltid en känsla av vardagslyx att få packa upp en helt ny handkontroll ur lådan och börja lira med bästa möjliga förutsättningar, och känslan av att inga friktionsmönster börjat nötas ner.

Hur gör du själv, sliter du ut handkontrollerna helt innan du köper nytt, skaffar du en ny flera gånger per år – eller något mitt emellan?

Jag spelar vidare i Like a Dragon: Infinite Wealth och Persona 3 Reload, och slås av att jag kan göra väldigt mycket via menyer såsom att köra saker, uppgradera vapen och mycket annat. I äldre spel var det vanligt att man fickk ränna runt som en skottspole mellan olika ställen för att göra detta, och de senaste kanske tio åren har hubbvärlden blivit allt vanligare.

Sistnämnda är något slags mini-metaverse där allt ska gå extra långsamt, och medan jag som spelare verkligen avskyr dem - är spelutvecklarna övertygade om att det är precis vad vi gamers vill ha. Därför har till och med fightingspel börjat nedlusas med detta så man slött får kuta i en skitful värld för att välja vad man vill göra, istället för att bara klicka sig fram till valet med styrkorset.

Lika lite som jag vill surfa på nätet med VR-headset i ett metaverse, vill jag springa omkring i hubbvärldar för att lagra föremål, uppgradera utrustning, urvinna råvara för framtida crafting, välja uppdrag och liknande. Undantag finns givetvis i de fall där det är snyggt invävt i spelet, som att exempelvis hitta en hemlig butik eller liknande (eller rent av en del av underhållningen som i Super Mario 64), men i väldigt många fall känns det bara som ett sätt att krångla till en enkel och supertydlig meny, möjligen för att kunna ge spelet några timmars extra speltid som består av regelrätta transportsträckor till ingen nytta.

Och måste hubbvärldarna vara kvar, så ge mig åtminstone alternativet att kunna välja saker snabbare. Resurserna det tar att göra ett antal menyalternativ är en fjärt i kosmos jämfört med att försöka skapa gameplay av detsamma.

En spännande Hoth-bana? Nope, en glorifierad och ultralångsam meny.

Inte ens som DC-fan sedan sisådär 30 år tillbaka har jag kunnat uppbringa något slags entusiasm inför Suicide Squad: Kill the Justice League. Det går liksom bara inte med den plastiga looken, det otydliga upplägget och det repetitiva gameplayet.

Att Rocksteady arbetat med detta i åtta år istället för att bjuda på något nytt äventyr i samma anda som Arkham-serien (och därigenom även bidra till ett ökat intresse för DC i stort) är och förblir ett mysterium - sannolikt relaterat till Warners ytterst märkliga strategi. Nåväl, lyckligtvis verkar det som att 2024 kan bli ett riktigt bra år för Suicide Squad ändå, för japanska DC har nämligen en animé på gång - och det ser riktigt bra ut i senaste trailern.

Det verkar som att DC Japan verkligen fått fria händer att skapa något eget, och har i samma veva gjort bästa möjliga av förutsättningarna i Suicide Squad Isekai. Designen känns klockren, det dräller av bekanta namn bland röstskådespelarna, storyn verkar intressant och karaktärerna har fått nytt liv. När serien har premiär, vet vi inte, men detta var trailer tre, så rimligen är det inte alltför långt borta nu.

Den här serien hoppas jag stenhårt på.

Red Dead Redemption 2 är en fullkomligt makalös succé. Faktum är att det är världens genom tidernas sjunde mest sålda spel. Då ska man dessutom minnas att tre av titlarna som ligger före är Minecraft, Tetris och Wii Sports. De båda förstnämnda är nästan institutioner som är svåra att jämföra med, och sistnämnda nådde de extrema populariteten tack vare att det var bundlat med Wii.

I dagsläget har det sålt 61 000 000 exemplar, och då har det överhuvudtaget inte ens släppts i uppgraderat skick till Playstation 5 och Xbox Series S/X - något som hade garanterat otaliga extra sålda miljoner. Men... trots det fortsätter det flyga ur hyllorna. En av mina bästa vänner köpte det härom dagen och lirar för fullt just nu (bakåtkompatibelt på Xbox Series S), och är som så många andra före honom helt förundrad över hur bra det är.

"Har det utannonserats någon del tre?", frågade han under den gångna helgen. Nej, det har det såklart inte, och undantaget enstaka vaga rykten vet jag inte ens om utvecklingen är igång. Men som jämförelse utannonserades Red Dead Redemption 2 år 2016. Det var sex år efter Red Dead Redemption (en tänkbar kandidat till att vara mitt absoluta favoritspel någonsin) från 2010. Och man behöver ju inte vara toppenbäst i matte för att inse att det nu är sex år sedan Red Dead Redemption 2 släpptes.

Skulle det följa samma mönster, borde Red Dead Redemption 3 alltså utannonseras i år - vilket inte kommer hända. Rockstar kan inte låta det stjäla uppmärksamhet från Grand Theft Auto VI som lanseras nästa år, och som skulle kannibalisera på försäljningen. Men det kan rimligen inte utannonseras 2025 heller när Grand Theft Auto VI har premiär, och förmodligen heller inte året efter med tanke på att det är ett spel vars live service-komponent är viktigast.

Därmed är en fullständigt rimlig gissning att Red Dead Redemption 3 utannonseras absolut tidigast år 2027 och släpps 2028 - eller mer sannolikt 2029 (baserat på tiden det brukar ta från att Rockstar utannonserar något tills att det anländer). Om det nu ens kommer. För ärligt talat verkar Rockstar mest bekymrade över att det säljer så perverst bra. De har försökt sabba onlinedelen, slopat allt DLC och som sagt struntat i Playstation 5- och Xbox Series S/X-versioner.

Jag hoppas och tror att Take-Two ändå kräver att det blir mer western i Rockstars regi, men vänta länge, det kommer vi verkligen få göra.

Hur ser ditt eget sug ut inför Red Dead Redemption 3?