Sitter och avnjuter Final Fantasy IX för jag vet inte vilken gång i ordningen. Och visst, storheten i Final Fantasy VII är svår att vifta bort, men frågan är om inte detta är seriens nästa bästa spel och på flera sätt även det sista "riktiga" Final Fantasy-spelet. Det innehåller charmig fantasy, svarta magiker, luftskepp, ljuvlig design, härlig humor och stor frihet.

Redan något år senare släpptes Final Fantasy X med djupt osympatiske mega-douchebagen Tidus i spetsen, en fagert solbränd gaphals med tjusig Stureplansfrippa och helt klädd i gul galon. Storyn kändes mer Hollywood än japanskt rollspel och det var definitivt en ny era för serien som tog vid.

Men nu ska jag spela vidare, och jag ser fram emot varje fiendemöte för att återigen få slåss till Final Fantasy-seriens coolaste stridsmusik (lyssna själva så får ni se).

Plastigt äventyr med plastiga huvudpersoner i Final Fantasy X jämte genuina Final Fantasy IX.

Jag pallar knappt att kika sommar-OS, det är verligen inte min grej. I spelform är läget däremot ett annat. Där älskar jag friidrott och bland mina favoriter hittar jag spel som Summer Games, Track & Field II och Athlete Kings.

Att spelföretagen är snabba att slå mynt av sommar-OS är såklart inte så konstigt. De dräller plötsligt av friidrottsspel, både officiella från Sega och sådana som kommer från utvecklare jag inte ens visste fanns.

Men den mest självklara idén borde väl vara att släppa redan utgivna spel på tjänster som PSN, Xbox Live Arcade eller rent av Eshop till Nintendo 3DS. Men icke. Ingen verkar vara intresserade av att tjäna en snabb hacka på rolig friidrott. Sega ger glatt ut Sonic Adventure 2 och andra konverteringar, Konami gör Kinect-spel och andra klassiker har sedan länge sedan släppts och glömts bort till Virtual Console.

Stor sorg för mig som tycker att friidrott i spelform idag oftast är alldeles för komplicerat. Det ska inte vara så svårt att hoppa höjd, slänga iväg ett spjut eller simma fjäril. Intuitivt och roligt vill jag ha det, precis som gamla tiders sportspel. Spel som redan är klara och som på sin höjd behöver ett grafiskt filter för att sedan sälja kopiösa mängder såhär i OS-tider även till oss som normalt inte skulle investera i ett friidrottspel till fullpris.

Så kom igen nu alla utgivare, var är min nedladdningsbara friidrott? Det är lättförtjänta pengar, jag lovar.

Inte ska man väl behöva damma av sin Dreamcast för att få spela friidrott med intuitiv arkadkänsla?

Så har även jag sett Dark Knight Rises, och lämnade salongen ganska nöjd. Jag har varit Batman-fan så länge jag kan minnas och har en gedigen samling serier med den gamla fladdermusklädde hjälten.

Både från den blåklädda tiden innan superhjälteserierna moderniserades andra halvan av 80-talet, samt den svartklädda som senare ledde fram till den första Batman-filmen av Tim Burton. Och sägas ska direkt, den är för mig fortfarande ohotad som favoritfilm med Batman.

Så häng med nu om du vill läsa mitt praktiskt taget spoiler-fria omdöme.

Det stora problemet med Nolans filmer för mig är hur han nästan fullständigt missat designen på allt som rör Batman. Batman känns mer som en leksaksactionfigur än som mörkrets riddare med bilar som ser ut som Transformers, motorcyklar som ser ut som Transformers och... ja, jag tänker inte spoila nöjet, men det blir mer Transformers i Dark Knight Rises.

Och det blir heller inte bättre av att den sista halvtimmen i Dark Knight Rises mer än någonsin känns som att jag kollar på Transformers. Det finns ingen känsla, ingen finess och alla trick den Batman jag föredrar och gillar brukar använda lyser med sin frånvaro. Dessutom är allt så otroligt förutsägbart, på slutet kunde man verkligen bocka av allt utan några som helst överraskningar.

Med det sagt så är jag absolut inte missnöjd. Tvärtom tycker jag det här är den bästa av Nolans filmer. Bane är en fantastisk skurk och underbart gestaltad, och även om jag inte gillar tanken på Catwoman i mina Batman-filmer så är Anne Hathaway grym. Likaså gör Michael Caine en underbar insats som Alfred, och jag tycker Christian Bale är en bra Batman (även om hans dräkt bara blir allt fulare och leksaksliknande för varje ny film).

Här finns även flera bra actionscener och jag gillar Banes planer som för en gångs skull känns genomtänkta och inte bara doftar ondska. Pluspoäng även för många roliga scener med Bruce Wayne.

Därför lämnar jag ändå salongen och skulle sätta betyget 7 av 10. Bäst i Nolans trilogi men tyvärr inget mästerverk den här gången heller.

Selina Kyle provåker Batmans skämsfula båge som mest troligt designats av Michael Bays Transformers-team.

Jag kan inte säga att jag någonsin varit Rare-fantast, även om jag såklart kan se deras storhet i synnerhet när det gällde spel med pixlar. Jag älskade Slalom till NES, Snake Rattle 'n' Roll till samma format hör till mina favoritspel och ingen kan såklart säga något annat än att Donkey Kong Country-sviten var ljuvlig. Dessutom var Golden Eye 007 helt fantastiskt. Och nog hade jag skoj med Killer Instinct till Super Nintendo.

Däremot är jag likgiltig inför Banjo Kazooie, Conker har jag aldrig begripit mig på och jag skulle vilja gå så långt som att säga att allt de släppt efter 1997 som inte har "Piñata" i titeln är spel jag tycker är direkt överskattade. Men jag har all respekt för folk som ändå uppskattar Rare och tycker att det som idag händer (eller kanske snarare inte händer) med den anrika studion är direkt tragiskt.

Trots att Kinect Sports är en veritabel storsäljare så tycker jag att Rare förtjänar ett betydligt bättre öde, och det som händer just nu är en form av kulturförstörelse som saknar motstycke i spelvärlden. Jag skulle dessutom vilja påstå att det heller inte ens känns särskilt logiskt rent ekonomiskt att hålla på som man gör nu.

För det är ju trots allt så att Nintendo säljer 10-tals miljoner av sina Mario-spel och Microsoft jobbar hårt på att bredda spelen till en större publik. Jag har inga som helst problem med att förstå varför Perfect Dark Zero inte sålde något vidare - det var inte ett speciellt bra spel. Och Kameo var en helt ny licens. Och när man väl gjorde ett Banjo-spel så var det något helt annorlunda än originalen samt att Xbox 360 då fortfarande inte hade blivit den casual-konsol det trots allt är på väg att bli idag.

Jag skulle alltså vilja påstå att Microsoft aldrig riktigt gett Rare chansen. Jag vet att de var ohyggligt långsamma med utvecklingen under Nintendo 64-eran, men sådant sitter inte i väggarna hos studion, och med rätt resurser och rätt styrning borde Rare ha kunnat göra höjdare i åtminstone nästan samma tempo som exempelvis Naughty Dog (vilka haft överlägset bäst kvalitet/tempo-kvot denna generation).

Det är ju nu Microsoft borde ha haft ett riktigt bra Banjo Kazooie, ett spel i sann Mario-klass. Och det är ju nu när fightingspelen fått ett nytt uppsving som de borde ha släppt ett Killer Instinct. Och istället för Gears of War nu till våren skulle man såklart haft ett riktigt bra Perfect Dark. Dessutom skulle man såklart ha släppt loss Conker på allvar på nytt i ett spel fyllt med svordomar, snusk, bakfylla och svart humor samt massor av sköna spelparodier som hardcore-gamers kunnat få skratta åt.

Dessutom skulle man ha låtit Rare göra nya licenser. De har ändå visat med spel som Jet Force Gemini och Grabbed by the Ghoulies samt såklart Kameo att de klarar av det. Och medan Sony gör en Mario Kart-kopia av Little Big Planet och en Super Smash Bros-kopia med Playstation All-Stars så skulle Rare såklart ha fått förvaltat alla Microsofts licenser för att göra något kul med deras maskotar.

Medan försäljningen av både Kinect-spelen och kameran tycks ha klingat av så behöver Microsoft jobba på sin bredd. Just precis den bredd de skulle kunna få från Rare. Istället är studion bara en skugga av sitt forna jag och decimerad till en Kinect Sports-fabrik.

Storbritannien är fullt av talangfulla utvecklare. Microsoft borde verkligen skjuta till resurser för att få igång Rare på allvar igen och göra det till en studio för förstapartsspel som Xbox 360-ägare bara måste ha, och som erbjuder den typ av spel man idag måste äga en Playstation 3 eller allra helst en Nintendo-konsol för att få uppleva. Först då tror jag man kommer få det definitiva casual-genombrottet, och det var ju just av den anledningen Microsoft en gång köpte Rare. Synd bara att de inte tycks minnas det själva.

År 2006 släpptes Viva Piñata och lät oss smaka på sann Rare-magi. Men då var Xbox 360 fortfarande ny och en renodlad hardcore-konsol. Det är idag Microsoft behöver sådana satsningar.

Snubblade just över denna animerade gif under mina många, långa och dagliga irrfärder över den världsvida väven. Tyckte den var så skön att jag prompt måste dela med mig till er läsare.

Nintendo-nostalgi i rörliga bilder.