Det är sannerligen inte första gången jag är extremt sen på bollen med TV-serier. Big Bang Theory, som borde ha varit rena handen i handsken för mig när den kom, dröjde det flera år innan jag började kika - och serier som Seinfeld och Scrubs hann båda avslutas innan jag fattade storheten med dem och föll pladask.

Därmed är det väl lite i tangentens riktning och i linje med mitt personliga facit att jag varit lika sen på bollen gällande Solsidan. Släkt, vänner och löst bekanta har pratat och skrivit om Solsidan i princip nonstop sedan första avsnittet sändes (strax efter att bronsåldern inleddes, typ) och som en följd har jag såklart haft god koll på upplägg och karaktärer.

Dessutom gillar jag skådisarna nästan rakt igenom, i synnerhet Johan Rheborg, Felix Herngren och Henrik Dorsin. Däremot brukar jag inte gilla svenska produktioner. Nästan aldrig faktiskt, och det var nog min största bromskloss denna gång. Jag kilade på annat istället.

Men... av oklar anledning fick jag för mig att kolla första avsnittet härom veckan, något som snabbt blev ett till. Och ett till. Och ett till. Ni fattar. Nu är jag på säsong tre och är plötsligt helt med på varför alla varit så lyriska; det här är ju ett träffsäkert och otroligt roligt samt kärleksfullt analyserande av svenskar på ett sätt jag inte sett sedan de första Sällskapsresan-filmerna.

Vill även lyfta fram Dorsins karaktär Ove Sundberg som är så häpnadsväckande vidrig att jag känner ett äkta avsmak varje gång han dyker upp i bild, detta på ett sätt jag inte känt sedan George Costanza härjade sig igenom Seinfeld för drygt 20 år sedan. Helt makabert fruktansvärt människa, som ändå känns trovärdig. Magi!

Om det finns någon fler tjurskallig Jonas Mäki därute som ännu inte sett Solsidan så se till att göra bot och bättring, det är bättre sent än aldrig som gäller här. Allt finns gratis på TV4 Play och serien lever definitivt upp till hypen, och jag skulle kalla den för den roligaste svenska TV-serie jag sett sedan Sunes Jul hade premiär tidigt 90-tal.

Jag förmodar att kvaliteten kommer falla i de sista säsongerna (detta är tyvärr sant för i princip alla sitcoms som någonsin gjorts), men än är jag inte där och jag ser fram emot att få garva mig dit.

Ohyggligt sen på bollen i vanlig ordning. Men... Se Solsidan!

En av de första saker jag fick lära mig på mitt första riktiga jobb efter gymnasiet (på Ericsson i Östersund), var det moderniserade talesättet "en gång är ingen gång, två gånger är en trend". Jag jobbade med felsökning av kretskort, och tankesättet höll nästan varje gång. Hittade jag ett enstaka fel så var det slumpen, hittade jag två likadana fel, så var det något fel i själva tillverkningen så vi fick gå bakåt i produktionskedjan och leta.

Detta har väl egentligen ingenting att göra med det faktum att Metroid Prime Remaster utannonserades och släpptes under natten. Det var såklart lika överraskande som roligt, och jag tivlar inte en sekund på att vi kommer få se pressreleaser under de kommande dagarna som skvallrar om en toksuccé. 

Men ändå, låt mig återgå till talesättet lite, för bara två veckor sedan gjorde nämligen Microsoft och Bethesda samma sak med Hi-Fi Rush, vilket alltså utannonserades och släpptes samtidigt. Få har väl missat att även det blev en jättesuccé (seriöst, ni bör spela det, man fastnar direkt). Därmed har vi nu två stealth-lanseringar (kallas oftast Shadow Drops på utrikiska) på kort tid av vad som ändå är hyggligt stora titlar. En trend om man så vill.

Just nu tror jag alla utgivare och kanske framför allt Sony sneglar lite extra på detta. Att släppa ett spel under ett event ökar ju dragkraften för att folk faktiskt ska vilja se showen ordentligt. Dessutom skapar det ett bra "buzz" efteråt för eventet, det blir så att säga en lång eftersmak. Och man slipper alla PR-kampanjer och kan bara dundra ut titeln utan en massa arbete.

Vi får se vad som händer under vårkanten, men jag tror många fått blodad tand av detta. Varken Microsoft eller Nintendo är på något sätt först med konceptet, men det är lite större än vanligt och mer uppmärksammat och eftersom det verkar slå väl ut kan vi mycket väl ha fått en ny trend, där folk kommer bli besvikna på stora tillställningar där det "bara" serveras nyheter.

Har vi sett starten på en ny trend under våren? Mycket möjligt faktiskt. Vad tycker du om stealth-lanseringar?

Det var med närmast skräckblandad förtjusning jag skrev nyheten idag om att Switch nu sålt mer än både Game Boy och Playstation 4, och ligger på 122,55 miljoner exemplar. Och ännu så länge tuffar det på i bra fart, och runt knuten väntar The Legend of Zelda: Tears of the Kingdom och senare i år Pikmin 4. 

Då har jag inte ens nämnt att vi dessutom får både Advance Wars 1+2: Re-Boot Camp och Bayonetta Origins: Cereza and the Lost Demon under 2023. Och vi ska inte lura oss själva, det är Nintendo vi talar om, de har garanterat någon överraskning på lut. Under 2024 lär det börja dala dock och det sägs ju att Nintendo har en ny konsol på gång.

Men... tidernas mest sålda spelenhet heter Playstation 2 och den har sålt 155 miljoner exemplar. Att Nintendo skulle sälja markant färre än 20 miljoner enheter under 2023 ser jag som uteslutet, och blir det så är det runt 13 miljoner enheter till som behövs säljas från 2024 och framåt för att Switch ska slå ett rekord som jag allvarligt funderar över om det någonsin kan slås?

Om det blir som jag tror, så tog det alltså i runda slängar 20 år att spöa Playstation 2. Ingenting säger såklart att det ska ta 20 år även nästa gång, men den här generationen ser jag det som uteslutet. Då måste Playstation 5 och7eller Xbox Series S/X öka tempot rejält. Och jag tvivlar på att de kommer sälja mer framöver i takt med att man kan spela allt fler konsolspel utan konsol, antingen på PC eller streamat.

Även om jag många gånger varit inne på att konsolerna som vi känner dem är döda eftersom de återuppstår i helt ny skepnad nästan varje generation (de flesta hade nog år 1995 varit överrens om att dagens enheter inte kunnat kallas konsoler eftersom de är mer kapabla och mångsidiga än dåtidens PC) - så är det verkligen fullkomligt omöjligt att tänka sig hur spelvärlden ser ut om ens tio år eller om 20 år, alltså år 2043.

Artificiell intelligens, PC-framväxt, generationer som växer upp med smartphone-spel/streamade titlar, Kinas ökande dominans, brist på naturresurser, virtual reality och annat ger faktorer som gör det i princip omöjligt att väl förutsäga framtiden för spel. Kanske räcker det med Nintendo-linser som automatiskt projicerar ett biorum framför dig där du kan spela de absolut senaste titlarna? Är det en konsol?

Jag tror absolut att vi har åtminstone en hyggligt traditionell konsolgeneration framför oss (den borde för övrigt börja om fyra år, förutsatt att generationen blir lika lång som förra), och vad Nintendo gör med Switch 2 är svårt att säga. Kanske får jag äta upp detta om ett antal år, men jag tror att den underbara Switch kommer bli världens mest sålda konsol (och portabla spelenhet) genom alla tider, och även ha riktigt god chans att förbli det för all framtid - om vi snackar hyggligt traditionella konsoler.

Vilken lösning Nintendo väljer till sin nästa spelenhet lär vi få se först nästa år, men den kommer få det tufft att följa upp tidernas då förmodligen mest sålda konsol.

Det känns halvt overkligt att det gått 16 år sedan jag skrev recensionen av Blue Dragon här på Gamereactor. Jag vet ju att vi har läsare som inte ens är 16 år gamla ännu. Jag gillade spelet knivskarpt då och belönade det med en välförtjänt åtta och frågan är om jag inte gillar det ännu mer idag.

Akira Toriyamas (Dragon Ball-skaparen) design motstår tiden oerhört väl (kolla bara på Chrono Trigger och Dragon Quest-spelen), och Hironobu Sakaguchi (Final Fantasys skapare) vet verkligen hur man skapar underhållande rollspelsmekanik. Lägg till detta Nobuo Uematsus (den ursprungliga Final Fantasy-kompositören) musik och du har en närmast automatisk klassiker.

Men... imorgon försvinner det från försäljning till Xbox 360 och blir därmed svårare att få tag på. Det fungerar utmärkt att spela till Xbox One och Xbox Series S/X tack vare bakåtkompatibiliteten och jag tycker du ska ta chansen att ladda hem denna klassiker. Även om du inte har tid att spela det just idag, så kanske till sommaren eller hösten, eller närhelst du vill ha ett glatt och färgglatt äventyr av det slag som japanska rollspel brukade vara innan någon bestämde att allt måste vara "dark 'n gritty" och ha emo-huvudpersoner i märkliga kläder.

Vill du slå till, så gör du det enklast här. Faktum är att under dessa 16 år som gått sedan det släpptes har jag säkert fått över 20 kommentarer, brev och inlägg på sociala medier från folk som upptäckt klassikern tack vare mig och verkligen gillat det. Ta chansen att äga spelhistoria. Du kan tacka mig sedan.

Blue Dragon är på väg att bli svårare att få tag på. Ta chansen att skaffa klassikern så du har det inför framtiden.

Det är väldigt sällan jag hetsar upp mig över så kallade remasters, vilka i mångt och mycket för mig är lika med rätt nya spel med lite högre upplösning, vilka borde vara gratis för de som redan äger originalet eller möjligen kunna uppdrageras för en billig penning.

Remakes är däremot något jag älskar. Alla blir såklart inte bra, men är ett ovärderligt sätt att låta nya fans upptäcka klassiska spel, samt en chans för oss äldre gamers att avnjuta spelen vi älskade på ett sätt vi nog tror att de faktiskt såg ut genom rosenskimrande nostalgiglasögon.

Och... den bästa remaken på länge är såklart det hyllade Dead Space Remake, som alltså är en helt omarbetad version av det kritikerrosade survival horror-spelet från 2008. Den helt vanliga teknikern Isaac Clarke är tillbaka för undersöka en rymdstation som blivit angripen av en främmande ras. 

Den intensiva atmosfären och dess skräckinjagande gameplay är intakt och det är faktiskt ännu roligare idag att kämpa mot farliga monster som en slags scifi-MacGyver. Jag hade dessutom lyckats glömma att Dead Space har en ganska gripande historia, och utvecklarna delar även ut ganska snyggt utformad samhällskritik, något som jag tycker mig ha större behållning av idag än för 15 år sedan.

Utöver sanslöst uppdaterad grafik (det är sjukt snyggt!) och omarbetade strider finns här även förbättrat ljud. Sammantaget anser jag att Dead Space Remake är ett måste för fans av survival horror-genren och kan även rekommendera det till dig som upplevde originalet när det begav sig.

För att summera så instämmer jag i vår danska kollegas slutbetyg, och skulle också sätta en nia.

Jamen det här behöver ni faktiskt skaffa hörni.