Svenska
Blog

Sony, stenar och glashus

Skrivet av Jonas den 24 november 2022 kl 04:15
This post is tagged as: Åsikter, Sony, Microsoft

I augusti började ordkriget mellan Microsoft och Sony blossa upp ordentligt rörande Activision Blizzard-uppköpet. Fram tills dess hade det främst handlat om pikar från Sonys sida, men där och då blev det hårdare på ett sätt vi inte sett i spelbranschen tidigare.

En del argument för och emot har såklart bäring, och det är väldigt viktigt att detta granskas grundligt. Trots allt är en bra konkurrens viktigt, men även att vi som spelare gynnas. Activision Blizzard är så stora att Microsoft med en signatur skulle bli ungefär jämnstora med Sony om affären går igenom, där det till viss del dock sker på deras bekostnad eftersom det bäst säljande Playstation-spelet (sånär som på Grand Theft Auto V) är just Call of Duty. Dessutom blir det i princip omöjligt att slå sig in på marknaden utan goda Microsoft-kontakter, något som kan skada konkurrensen, vilket såklart ska vägas in.

Samtidigt skulle det dock kunna ge fördelar som mer stabilitet för Activision som inte längre bara behöver vara en Call of Duty-fabrik utan kunde fokusera på andra titlar med, samt att Game Pass skulle få en rejäl skjuts - saker som onekligen är bra för oss spelare.

Microsoft är de som vill att affären ska gå igenom, medan Sony är de som försöker stoppa den. Därför kommer de flesta anklagelserna och spektakulära uttalandena från just Sony som vill visa hur omöjligt det blir för dem att verka i spelvärlden efter uppköpet, medan Microsoft vill låta som en liten osnuten underdog.

I september skrev jag en artikel jag kallade Nya osköna Sony som handlade om hur de agerar med en hel del dubbelmoral i denna affär. Den gången hakade jag upp mig på hur Sony sade "att ge Microsoft kontroll över Activision-spel som Call of Duty... skulle få stora negativa konsekvenser för spelarna och spelbranschens framtid". Detta samtidigt som Sony kontrollerat Call of Duty i tio år och sett till att PC- och Xbox-användare inte fått allt innehåll, något som alltså inte har negativa konsekvenser för spelarna, får man förmoda.

Men det är dock ändå en västanbris jämfört med vad VGC-redaktören, ägaren, journalisten och utvecklaren Andy Robinson nu uppmärksammat. Sony menar nämligen att uppköpet bör stoppas eftersom Microsoft annars kan komma att höja priset på spel och konsoler. Det finns dock bara ett företag som gjort båda dessa delar i närtid. Sony. Både spelen och Playstation 5 har ökat i pris.

Dessutom lägger Sony själva till att "Microsoft would have the ability and incentive to exclude or restrict rivals, including Playstation and Playstation Plus, from having access to Call of Duty". Så sent som för en månad sedan kunde vi berätta att Sony aktivt hindrat Call of Duty från att läggas till i Game Pass. Däremot bör alltså inte konkurrenten få göra detsamma.

Jag fattar. Det är inte välgörenhet, och det gäller att stoppa konkurrenten. Men med direkt ohederliga trick som detta framstår Sony tyvärr som hycklare och som ett slags posterboy för den gamla meme-taglinen "It's ok when we do it!" - och det kan väl inte vara vad man vill uppnå? 

Sony, stenar och glashus

Jag är inte säker på att potentiella självmål (Microsoft kommer såklart svara) som dessa ens gynnar Sonys sak. Vad tror du?

HQ

Nu drar jag fram julen

Skrivet av Jonas den 23 november 2022 kl 03:20
This post is tagged as: Jul

Jag vet att jag enligt Edward Blom sannolikt begår flera dödssynder, men det hjälps inte. Julen är årets mysigaste högtid och jag tycker det är alldeles för kort tid man får ha granen framme, tomtar i varje hörn, hänga julstrumpor på väggarna och ha en orimlig mängd spretigt krimskrams framme. Barnsligt? Jag blir som ett barn varje jul, så det är en anklagelse bekänner.

I år är det som bekant första advent ganska tidigt (nu på söndag), vilket normalt är den tid då jag och min tant släpar fram allt. Men... nu ser jag hur grannarna tagit fram ljusstakarna i fönstren, must har dominerat läskhyllan på Willys hur länge som helst redan och det är ju faktiskt bara dagar kvar till den första advent.

Så därför har vi under kvällen gjort slag i saken. Julen är till stor del framstökad, en (av två) granar är klädda och på söndag blir det lussekatt, pepparkaka och lutfisk (vår tradition). Nu blir det julmusik varje dag (minst två genomlyssningar på Lars Christmas), massor av delikatesser från Jamtlis julmarknad (bästa julmarknaden jag varit på) nästa vecka, orimliga mängder knäck och banne mig om det inte blir en omgång julkorv till veckan.

För nu är det jul tamejfan ända fram till trettondedag knut. Det har jag bestämt.

Nu drar jag fram julen

En favorit i granen, inköpt på Reagan Library utanför Los Angeles. Hur ser du själv på julfirandet?

HQ

Snökaoset är en skam för Stockholm

Skrivet av Jonas den 22 november 2022 kl 03:08
This post is tagged as: Sverige, Media

Landade på Arlanda vid midnatt, kraftigt försenad från Östersund. Orsaken visade sig vara en ny omgång av den chockerande händelse som brukar beskrivas som "snökaoset" och alltid genererar rejäla rubriker i svensk rikspress. Är det något resten av Sverige måste få veta direkt, så är det när snöflingor faller i Stockholm.

Detta har blivit något av ett stående skämt utanför Stockholm, där 08-invånarna blivit något av svartbältare på att med avancerade krumbukter förklara varför snön drabbar staden så oerhört mycket hårdare än alla andra. Rena dumheterna givetvis, för sanningen är ju att det snöar ungefär lika mycket i Stockholm som i Göteborg (dock utan krigsrubriker), och betydligt mindre än i majoriteten av det geografiska Sverige.

Under alla mina år i Jämtland har vi ofta haft något alldeles överjävligt med snö. Det kan komma fullkomligt kopiösa mängder av ett slag som helt enkelt aldrig händer i vår kungliga huvudstad. Men några rubriker om detta har det aldrig blivit, mer än möjigen ett vykort under SVT-väderrapporteringen. Inte ens våra egna två lokaltidningar LT och ÖP brukar tycka att det är något att täcka. Det snöar ju varje år. Det är verkligen bara i Stockholm som det behöver basuneras ut rikstäckande att fullkomligt normalt och årligen inträffande väder hänt även detta år. Chocken!

I resten av Sverige fortsäter samhällen att fungera i princip som vanligt även vid snö, och när jag gjorde en statistiskt ej på länga vägar säkerställd enkät bland våra kollegor i de andra nordiska GR-länderna så kände ingen igen min beskrivning av att egna huvudstaden lamslås av lite snö. "I Norge har vi vinterdäck", som en på norska redaktionen sade, ungefär som att det vore ett tips 08-or kunde ta till sig.

Faktum är att jag varit New York under det värsta snöoväder de haft på tjugo år, då det kom två meter. Bilar begravdes under snön så folk satte skyltar på taket så plogbilarna skulle veta att det fanns en bil under snötäcket - men staden rullade på ändå utan bekymmer.

Nu tycker jag vi pensionerar tramset med snö i huvudstaden (som jag tycker mycket om, min kritik är främst mot media). Det får verkligen ett löjets skimmer över sig när en stad som internationellt sett inte ens är särskilt stor och ligger på samma breddgrad som Alaska drabbas av kaos på grund av ett helt normalt och årligen återkommande väder.

Snökaoset är en skam för Stockholm

Rikstäckande media basunerar med krigsrubrik och ett "EXTRA" ut att det i Stockholm inträffar årligen förkommande normal väderlek även 2022.

Jag bojkottar allt som har med Qatar-VM att göra

Skrivet av Jonas den 21 november 2022 kl 03:30
This post is tagged as: Sport

Om du läst min blogg borde det stå glasklart att jag inte är något större fan av fotboll (soccer) av orsaker jag gått igenom otaliga gånger. Min näst största beef har jag med godtyckligheten i domarsystemet som lett till att otaliga matcher ända upp till VM-finaler avgörs av domarens nyckfullhet, nationalitet och möjlighet egna stryktipsrad.

Den allra största beefen jag har är dock det kroniska fuskandet. Varje gång en spelare slänger sig för att försöka få en en frispark så är det ett försök till regelrätt fusk. Egna supportrarna borde rusa in på plan varenda gång detta händer (runt var 43:e sekund enligt mina beräkningar) för att bära ut aset som skämmer ut egna klubben/landet genom att försöka vinna på mygel.

Men icke. Fotbollsfansen jublar istället glatt. Allra bäst är om någon av fuskarna i laget man håller på slänger sig handlöst i straffområdet och får straff samt en utvisning för motståndaren. För att man spelat teater och lurat domaren. Inför allas ögon som tydligt ser vad som skett tack vare dagens kameror.

Jag kan inte beskriva det som något annat än äckligt. Vedervärdigt. Jag älskar wrestling, där fuskande och lurande och domarna hör till showen som stående inslag medan publiken rasar över det som skett - men det är ju brottningsunderhållning och just en show. Inte en sport, vilket det brukar poängteras så fort man avslöjar sitt wrestling-intresse. Jag antar därmed att fotboll heller inte är en sport, eftersom det fejkas och fuskas på precis samma premisser? 

Wrestling-publiken brukar åtminstone ha vett att bua ut den som fuskar, med fotbollsfansen är det värre ställt som tycker regelrätt myglande är att visa prov på finfin sportsmanship. Några försöker rent av ursäkta fuskeriet med att de sett någon hockeyspelare eller football-spelare bete sig på samma sätt en gång - vilket är ungefär en lika bra parallell som att hävda att det är samma sak att tjuvsmaka en plockgodis som att länsa hela butiken. 

Men! Med allt detta sagt så är fotboll världens största sport. EM och VM brukar jag därför trots allt kika på. Det brukar bli glada fester hos vänner och bekanta, och vi är alltid en stor grupp som spelar Drömelvan hos Aftonbladet.

Men igen! Inte 2022. Orsaken är förstås att FIFA är en mer vedervärdig organisation än ofta utskällda sportorganisationer som NBA, NFL, WWE med flera - tillsammans. Qatar-VM är en sådan sanslös styggelse att jag bara baxnar när jag hör om det. Siffror som 6500 döda arbetare har citerats av BBC som även uppger att över 37 000 skadas i byggnationerna. Även om BBC:s siffror är 50% fel så vore det fortfgarande en skandal av helt episka proportioner. Är det rimligt någonstans? Är det sportsligt positivt? 

Till detta kommer givetvis landets förtryck av HBTQ-personer, en hel del tveksamheter kring judiska fans och massor av annat. FIFA har såklart reagerat kraftigt kring allt detta. Dock inte på det sätt man kunde hoppas, utan genom att försöka tysta allt istället. Då har jag såklart inte ens nämnt att de 2018 tyckte det var en kanonidé att köra turneringen i Ryssland.

Jag har betydligt lättare än många andra att avstå från allt som har med fotbolls-VM att göra eftersom jag genomskådat sportens uselhet. Det mikroskopiska bakslag jag kan ge genom att inte kolla på en match eller spela Drömelvan (och därmed inte bidra till diskussioner eller annat som gynnar FIFA och VM i Qatar), tänker jag ändå bistå med, och kanske jag kan få någon annan att tänka på samma sätt. Det är hög tid att visa FIFA att det helt enkelt räcker med skit nu. För gott.

Jag bojkottar allt som har med Qatar-VM att göra

FIFA-bossen demonstrerade hur en fotboll ser ut under presskonferens i helgen och passade samtidigt på att förolämpa minoriteter, utsatta grupper och andra.

Splinter Cell var det fränaste jag sett

Skrivet av Jonas den 18 november 2022 kl 04:03
This post is tagged as: Övrigt

Även om jag verkligen älskade det första Metal Gear Solid (och Metal Gear till NES för den delen), så var jag aldrig något stort fan av del två efter att man lämnat båten bakom sig. Jag ville bara få spela normal stealth med en kedjerökande Solid Snake i sina bästa år.

Att Ubisoft sneglade som tusan på Metal Gear Solid när de år 2002 släppte Splinter Cell råder det ingen tvekan om, men där stannade dock likheterna. Det här var innan Ubisoft blev ett företag som till alltför stor del fokuserade på live service-modellen med landytor som ska befrias allt eftersom i en öppen spelvärld (ärligt talat är dagens Far Cry, Ghost Recon, Watch Dogs, Assassin's Creed och The Division för lika varandra i grunderna).

Japan hade dominerat TV-spelen i decennier, men runt knuten väntade en era helt dominerat av väst i allt från rollspel till action och racing. Sam Fisher, protagonisten i Splinter Cell, var en av dem som ledde denna utveckling. Han var blodigt seriös, kändes realistisk och hans äventyr hade flera gimmickar som smart användes för att göra äventyret både unikt och varierat. Främst tänker jag på hans visir, men även hans spagat-move i trånga korridorer och ett helt nytt stealth-upplägg.

Komplett med en välskriven story av ett slag vi knappt sett tidigare i spelvärlden, blev det succé. Jag verkligen vrålälskade Splinter Cell som fick Metal Gear att kännas skoningslöst föråldrat. Redan till uppföljarna kom Ubisoft på att det nog faktiskt behövs multiplayer i ett spel som absolut aldrig egentligen skulle ha haft det.

Äventyren var fortfarande schyssta dock, även om det såklart gick resurser åt multiplayer istället för kampanjen. Själv räknar jag än idag självkritiskt Splinter Cell: Pandora Tomorrow multiplayer som det enskilda spel jag sugit absolut hårdast i. Tror jag spelade 100 matcher och jag vann kanske tre av dem. Det var verkligen ingenting som klickade för min egen del och kärleken till serien falnade något, i takt med att multiplayer blev allt viktigare medan Ubisoft tycktes ha glömt vad som gjorde serien till vad den var.

Men skitsamma. Igår fyllde serien 20 år, och Ubisoft jobbar just nu på en remake av originalet. Om de bara satsar på att göra det så bra som möjligt, tror jag comebacken blir fenomenal. Och de anpassar spelkontroll och prylar för att göra det multiplayer-kompatibelt, är jag på förhand mer reserverad. Hittills har jag dock inte sett några tecken på sistnämnda, och jag tror och hoppas på att få uppleva magin igen som jag kände år 2002, något som förhoppningsvis även kan få fler spelare att upptäcka vad som ändå är världens bästa TV-spelsagent. Med marginal.

Splinter Cell var det fränaste jag sett

Hur ser din egen relation till Splinter Cell ut?